Skäringer & Nessvold: Är kungen bara en gubbeluring i Volvo?!?

Skäringen är svåld, i samarbete med Stjena Lain.

Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra.

Jag är först framåt av kraftiga vindar.

Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra.

Jag har tro på mig själv på min sida.

Jag börjar rulla.

Ja, nu rullar vi.

Rulla in en boll och låt en rulla.

Hur många gånger kör vi igång poddeln med att jag säger nu rullar vi

och att du börjar sjunga just på att rulla in en boll och låta en rulla?

Nej, har vi gjort det. Fy vad dåligt.

Nu börjar poddeln så att nu rullar vi in en boll och låter rulla.

Du, ytterligare ett pris är vi dominerade i.

Ja, det är inte sant vad det är, vilket flow det är just nu.

Helt hysteriskt kul, måste jag säga.

Och det är Radio Akademins guldöra, som de då delar ut varje år.

Och nu är vi nominerade.

Till årets podd, tror jag.

Fint ska det vara.

Så man kan gå in och rösta. Man kan söka på guldöret och komma upp en länk och ska gå in och rösta.

Men man får inte heller glömma att rösta på.

Fy fan, det här hatar jag när han andra gör rösta på det här, rösta på det här.

Det finns liksom inga vinding för någon annan en ego.

Men någon gång måste väl vi få vinna, Hampus, det är inte farligt.

Det är väl inte farligt att uttrycka.

Det hade varit kul om vi vann årets humorpodd på barnkanser Galans humorshov.

Det är väl inte farligt att säga, det får man väl säga.

Jag tycker också att det här är så fint att vinna det priset ihop med dig.

Det är fina priset.

Det är ett jättefint pris och det är en fin gala för en fin sak.

Och ja, och jag tycker också att det finns en sådan här.

Vi sitter ju här och marlar på.

Var det så, det blir bra eller dåligt.

Och vi vet ju inte hur ni som lyssnar mår.

Är ni i en låg period eller ni i en hög period?

Utan vi navigerar utifrån våra små, vad ska man säga, solaprexor,

som navlar här där vi petar och hoppas att det ska slå annons ton hos er.

Som förhoppningsvis ska hjälpa er upp.

Ja, ner vill vi inte ta er utan vi vill ju ge er liksom lite kärlek och boost.

Och då är det ju faktiskt otroligt roligt om ni faktiskt orkar gå in på aftonbladet

och faktiskt rösta på oss om ni nu tycker att den här podden betyder någonting för er.

Så det blir ju också en liten, vad ska man säga, kärlekshandling i det här.

Det blir inte bara ego, utan det blir också skönt för oss att få...

Ja, men vi är ju, jag ser, kvitt och lät ju jävligt torrt.

Men det blir ju ett sätt för oss att känna att ni är där.

Ja, det är ju både vårt och lyssnarnas pris med oss.

Vi delar ju det priset.

För att vi är här, Hampus, det känner vi ju ganska tidigt.

Och vi är också periodvis jävligt trötta på oss själva.

Jag har ett riktigt självhat som jag har jobbat upp nu.

Som egentligen skulle jag må väldigt bra av att hålla käften minst en vecka.

Jag skulle behöva hålla sådana här.

Har du sett det på? Är det Instagram?

Det är så många som åker på sådana här mörkerspa nu.

De har glasögon på sig i typ sju dagar.

Och så pratar de inte om så är de i mörker.

Det är en retrit i mörker och sen går de ut.

Och alla som tar av sig de här glasögonen blir alldeles så här.

Och säger att det är så vackert här på jorden.

De får tillbaka den här, du vet.

Vad ska man säga?

Men gud, det måste vi göra i porten.

Det är en jättekul idé att se.

Ja, men inte sju dagar, Hampus.

Vi kommer ju bryta ihop.

Du kommer gråta som en bebis i min fam.

Nej, jag tänkte ett par timmar.

Vi kommer ju på ett tag i saker i barndommen.

All möjlig bröt, du vet det.

Ja, men när du sa spa, tänkte jag att man åker hit ett par timmar sen går man ut.

Nej, det här är mer att...

Du vet, om man stänger av alla intryck och låter det vara mörkt.

Så sen när man tittar igen så ser man ju...

Då ser man ju både livet och verkligheten och jorden och naturen och varandra på antagning ett nytt sätt.

Alltså det blir väl en sådan där liten wake-up-kål.

Men vad gör man under tiden med den här ögonbindaren i en veckastid?

Nej, den har man på sig och så är man väl instängd någonstans med andra människor som genomgår samma resa.

Och så kanske man... Jag vet inte vad man gör där inne.

Man måste ju få mat.

Och antagligen sjunga mantran eller yoga eller...

Ja, men hur tar du det runt?

Ja, ingen aning.

Det får väl hålla ett snör eller i varann eller jag vet inte.

Man kan ju inte ligga ner liksom i så många dagar.

Det lät inte skit, men det låter som isolering i fängelse typ.

Ja, men det är egentligen alla sådana här intryter där man ska vara tyst eller gå in i mörker

eller vara på ett ställe med andra människor och stänga av sina mobiltelefoner

innebär ju någon form av liten kris inom borts någonstans.

Det är ju någonting speciellt med att det är mörkt så länge.

Hello darkness my old friend.

Ja, i sju dagar var det här.

Jag kände att det var ett par timmar.

Nej, men ett par timmar.

Att du och jag gå in i ett mörkt rum, börja gå in och byta och podda och sen gå ut och se vad vi känner.

Det hade varit lite mysigt.

Men sju dagar, nej, nej, nej.

Det är gott.

Om man bara skulle blunda och podda.

Ja, bara det är en timme.

Blunda en timme och podda, det är ju bara det är ju någonting lite nytt.

Hålla käften kan man ju inte göra och podda samtidigt även om det är det man kanske just nu.

Längta lite efter.

Ja, det ska vi testa det.

Mario Brothers film.

Underdäckts Special Ops Lines från Paramount Plus.

Die Mission ist angelofen.

Das alles gibt's hier Prime Video.

Anseen med en 7-tägigen Paramount Plus gratiszeitraum.

Nach dem gratiszeitraum 7,99 pro Monat.

Får inte du lite grann när du är inne och spelar in, till exempel som du gör nu, en humor-serie, att du får...

Kan inte du hamna i något sånt här totalt tvivel och självhat, liksom vinkelvålt?

Där man nästan kan känna att det är lite in och tafsar på en mini-depression?

Nej.

Eller är det jag med mina, min psykiska ohälsa som är ute av Eva nu och försöker att få projusera det på dig,

så att du ska vara med beroende med mig?

Ja, kanske. Jag kan mer känna att jag fick i den här veckan något sånt här...

Du vet när man blir medveten om att här har jag skrivit manus,

står på plats och spelar självhuvudrollen i en mask och kostym där jag ser fullkomligt för jävlig ut,

gör ansats till vad kul, här går jag för att göra typ min dröm eller min vision verkligen.

Och jag spelar självhuvudrollen och försöker vara rolig.

Att jag kände ett sådant jävla självhat och äckel i situationen.

Tänker du så här varför just min vision, varför ska min vision verkställas?

Vad har jag gett mig in på? Vem tror jag att jag är, den du får?

Eller såderas de människornas blick på mig, att för dem är det här ett jobb och för mig är det här min passion.

Och att jag står där så eldande, engagerad. För dem är det ett jobb som vilket annat som helst.

Och att här står jag i den här kostymen, vitmålade i ansiktet och lila hår.

Och ska bli tagen på allvar och har själv gett mig det här manuset av de här skämtan.

Ja, jag förstår precis.

Jag gör en karaktär som heter Tom och som har sin mamma i van som Anders som spelar och vi går.

Jag älskar den här youtuberen va?

Ja, de går i terapi och då är det Per Svensson, fantastiska jävla skådespelaren Per Svensson som spelar terapeft.

Och så har vi gjort hela scenen och då känner jag att nu har jag kommit på någonting, det är precis innan lunch.

Ja, du vet gott. Vi har gått en halvtimme över tid, alla vill bara gå och käka.

Och sen kan vi vända om och ta den en gång till.

Jävlar, du får folk att gå en halvtimme.

Det är så kaxig på inspelning.

Så då låter de ta klart den scen innan lunch.

Jag bryter precis när jag har fått inspelet och säger någon.

Nu är det en minut till lunch och vi får ta scenen efterlund.

Absolut, jag hade den precis på gång här, men jag äter lite fler skål och öksål.

Så så ser vi vem det kommer tillbaka sen.

Jättebra, ta lunch nu.

Skulle jag aldrig våga säga.

Vi hade fått så skratt omfall så vi blev sena och då var jag såhär, det är bara den här bilden kvar.

Nu tar vi den och vänder.

Och när man då känner, jag sitter i kalsonger och Lady Gaga t-shirt med lila hår och be dem på riktigt.

Vänder om och allting.

Och man ser liksom hur folk behöver gå på lunch och de är trötta och jobbar sedan 07.

Och sen sätter man sig och jag sätter mig, du vet, med den blicken jag har som han.

Och det är talat.

Och ska spela den scenen igen och ingen märker skillnad.

Då blir jag så, förfan det här är så jävla pinsamt.

Och det är ingen energi kvar när scenen väl är över.

Då är det inte så här.

Tack, jättekul.

Vi tar nu bara, tack då tar vi lunch.

Tack, Hampus är nöjd.

Hampus är nöjd allihopa.

Vi tar lunch.

Och ingen svår nån skillnad.

Och inte jag själv heller när jag så tagit den.

Jag hade några gånger den här veckan, liksom utan att nämna vad jag var utkredd till eller vad jag gjorde.

Där jag kände alltså, nej.

Nu är jag ledsen på riktigt.

Alltså det jag hade lite gråt.

Men det är också för att jag är lite...

Jag tänkte inte på det när jag skrev två rollrott med själv i samma serie.

Att det skulle bli så här jävla jobbigt.

Men bla, bla, bla, bla, bla.

Det finns folk som har det jättedåligt.

Jag är helt medveten om att jag gnäller i en liten fyrkant här nu.

Men just nu är jag lite sliten.

Och jag känner lite att jag är liksom kroppen.

Nu är jag med över min kropp och min hjärnavila.

Och då hade jag en utklädna som inte var klok för det första i en karaktär.

Och så kände jag bara...

Jag gjorde den här scenen men alla var liksom som stone face runt dem.

Jag tittade på alla så jag tänkte, men är det ingen så?

Hallå?

Är det ingen sån...

Nej, det är ingen som ler.

Inte en enda glad mun, ser jag här.

Och då kände jag när jag var färdig att...

Jag kände mig lite lös.

Alltså jag hade så här, det blev lite gråt.

Snart 50 år.

I Peruk.

Det var jätteful.

Det var sminkning.

Jag fick typ gå så här lite bakop.

Du vet att Sverige...

Och försöka...

Skärp dig nu för fan.

Kan ju för fan inte vara på inspelning och fullta skådisar överallt.

Och gå och bara in i din egen.

Släpp skäringar.

Och då kände jag så här...

Då fick jag också...

Du vet att då dubblar man ju...

Då går man ju ut ifrån sig själv.

Jag har ju också sedan att se hur fruktansvärt roligt det var.

Att jag går...

Och inte en nörd med min egen scen i den här.

Och inte fick jag skratt.

Och det hade jag behövt för så fjutt det är jag som människa.

Att spela jag roligt så måste någon i alla fall le.

Gör inte någon det.

Då är det som måste ha naken på ett barnkalas.

Med en ballong i handen.

Och ingen annan är naken.

Jag står där naken.

Jag tycker det är samma.

Många människor, inklusive jag själv,

säger och har sagt många gånger att...

Stand up känns som en läskast man kan göra.

Jag skulle aldrig själv göra det.

Ställde sig på scen och var rolig.

Folk inte skrattar.

Och tänk vad hemskt dubbla.

Men jag tycker exakt den känslan på inserning.

Precis.

Och så när man är ett team som står bakom kaman.

Om man själv ska göra rolig.

Hur utlämna de blir.

Om det inte blir ett skratt.

Och det tror fan att folk inte skrattar.

Efter femtio tagningen.

Men här skrattar de faktiskt inte ens på första.

Nej okej, då är det hemskt.

Och då kände jag mig stressad.

För jag visste att det fanns något kul i den här scenen.

För att när jag skrev den så hade jag...

Där har jag ändå lite...

Men det var som att...

Nej.

Det var väl så mycket att göra den dagen.

Jag kände bara...

Nej, nu vet jag inte vart.

Jag sa, castankar det här för att nu...

Och så är det så här.

Alla står...

Även ibland kan det bli att...

Alla står och tittar på en scen.

Som inte heller behöver vara där.

Ja, där kommer det några skådisar.

Då står de och tittar för att de ska ta sitt säl.

Och så stod de där.

Och sen var det liksom några hundar.

Och några barn som var hemma från skolan.

För de är snore.

Så det var alldeles för mycket folk.

Så kände jag bara, nej.

Nu får alla som inte ska vara med...

Böver vara här, får faktiskt åställa sig någon annanstans.

Nu får vi ta det här från början.

Men den här veckan har också filmat den här Gunnar karaktären jag gör.

Jag har bytt från vinterdäck till sommardäck nu.

Fyllt på fågelbadet.

Och tagit upp löven och rennorna och...

Och då var det en oerhört kort scen med honom i köket.

Där han ska laga en väldigt enkel maträtt.

Den ska vara tre repliker.

Och när min regissör sa tack första gången så sa jag...

Men säg inte tack, utan låter rullas kanske det kommer någonting mer i kul.

Ja, ja.

Sen fick jag se...

Den tagningen blev alltså sju minuter lång av att jag improviserade i köket.

Det är inte skratt bakom kameran.

Jag tyckte det var speciellt så...

Men jag tyckte det var så kul själv.

Så jag stod och höll på med noll skratt i kroppen.

Och improviserade i sju minuter med att han är i köket.

Och sista senare på dagen.

Det finns ju ingenting jag tycker är så mysigt.

Och att jag bara får vara min karaktär utan att det måste leda till nästa scen.

Leda till nästa scen.

Nu ska du säga det här för kännskare.

Klippas ihop med det.

Om jag får skita i det och bara...

Ej fy fan, jag tar en sikt till er.

Jag vet inte om jag ska ringa henne.

Åh, vad jävligt.

Och man sitter och funderar.

Ja.

Och sätter på, brygger på lite kaffe.

Och törker har borde.

Och när man börjar pilla lite med tatueringsfärger och lite stora.

Och det här lite mysiga bara som handlar om att man ska känna lukten av den här människan.

Det är ju så roligt så att...

Det tycker jag är det jag njuter mest av på inspelning.

Och det är ju så lite av det.

För det har man ju aldrig tid med.

Ja, för då är det ju så.

För att du slipper tänka vad ska jag säga hennes.

Vilka replik, vad det var ska stå.

Utan när du börjar bli den där inbrunnen.

Då är det som att du får vara karaktären på riktigt och tänka dens tanke.

Och då blir det så...

Jag har aldrig så roligt som då.

Även om ingen annan har det.

Så har jag jättekul.

Det tar aldrig slut.

Det är ju väldigt mycket så att jag googlar gårdar nu.

Gårdar i Skåne.

Och nu har jag accelererat från att...

Jag är ju alltid när jag blir för trött och liksom lite så här känner jag att nu måste jag vila.

Nu vill inte jag vara med.

Nu måste jag få gå ut i naturen och stänga av allt.

Då är det ju hunderna som kommer in.

Och sen kan hästarna komma.

Då är det hästa jag ska ha.

Men nu är jag alltså in i höns.

Och då tänker jag...

Nu är jag järntrött när jag börjar med höns och ägg och sånt.

Ja, för höns tror jag är liksom det beyond crazy cat lady.

Ja, och det har tyckt varit lite äckligt innan.

Alltså inte att höns är äckliga.

Men man måste hålla på så mycket med de här...

Det är verpandet och lite bajs och lite mat.

Och det är någonting som...

Men nu är jag där.

Nu går det hur bra som hästar och tänker den tanken att jag ska gå ut och hämta ägg på morgonen.

Som jag ska spoda av.

Men höns kanske också är det nya.

Jag tänker att hanna Helqvist, radipateren och journalisten har väl höns.

Hon har höns inom hus.

Hon har liksom tagit in höns i folkhämmet och gjort det lite trendigt.

Så jag tänker att höns kanske blir nya minigrisen eller kanina eller något.

Precis.

Men det här går jag ju in när jag känner att jag inte orkar prestera mer.

Då går jag ju in i det här.

Det är därför jag har tagit in hönan nu.

Ja, just det.

Det står för det.

Med egen odling och kanske att man ska ha en egen kvarn och sina egna korn och göra mjörd.

Alltså hela det här.

Så långt bort från det du är.

Ja.

Där är jag nu.

Men du, hur firar du då?

Vad är det jag ska fira?

Ja, det är 50 år, kungen på tronen.

Nej, nej, nej.

Jag har väl aldrig varit någon royalist.

Jag har väl aldrig brytt mig om...

Alltså jag menar inget illa mot kungafamiljen.

Men jag är ju totalt ointresserad.

Är du det?

Alltså jag har aldrig varit fascinerad av någon.

Alltså jag tycker att Victoria verkar vara en jättefin person.

Och jag hade gärna tatt ett glasvin med henne.

Men av själva kunga...

Alltså den här representationen av Sverige som de då...

Det har jag aldrig...

Jag förstår det inte.

Jag vet inte vad det innebär.

Jag är inte intresserad av några kungafamiljer.

Inte ens meggan och vad heter de?

Prinz Harry eller vad heter de här som har varit så mycket tar dem?

Jag är inte intresserad.

Alltså jag vet inte varför.

Det kanske är något avstängt hos mig men ja.

Ska du kunna säga att du står för att vi inte ska ha kungahus i Sverige till och med?

Jag är inte intresserad av det här.

Jag bryr mig inte.

Vill alla ha kungahus, det går väl jättebra.

Jag är inte någon som är politisk.

Där om pengarna kan vi använda till något annat.

Jag bryr mig inte om det här eller?

Jag är bara helt obrid.

Alltså jag har inga känslor för saken.

Var det så åt ena eller andra hållet?

Det är väl trevligt med en kungafamilj?

Har du inte följt dop och bröll på grejen när det har varit så?

Nej.

Idag är jag och Chris mycket glada över att kunna berätta att vi har förlovat oss.

Chris friade till mig i New York i början av oktober.

Och vi är väldigt lyckliga.

Alltid.

Jag har blivit jävligt intresserad.

Det här är faktiskt spännande.

Jag har ju sagt det på semestern.

När jag släpper jobbet så går jag in i någonting och blir manisk.

Förråt var det ju mobilspel.

I år blev det kungafamiljen.

Jag har sett ta mig fan varenda jävla dokumentär om den här familjen.

Filmer.

Året med kungafamiljen bak till 2014 har jag varit igenom och kollat.

Men vad är det som skittlar i detta, Hampus, om jag får fråga?

Jag kan inte svara på den frågan.

Förra veckan kan jag kolla på debatt från Kalmar om kungahuset.

En hel timme för eller emot.

Vad kom du fram till då?

Bildar du någon åsikt eller har du redan en åsikt?

Säg till mig, vad är grejen med kungafamiljen?

Är det skvallervärdet?

Är det fascinationen av hur de lever där inne?

Har de gjort en lägenhet i det här?

Vad har de gjort?

De bor ju inte i det här huset.

De bor ju inte i deras.

De bor ju där ute, men kör ut.

Det är en lägenhet till ena hörnet.

För det kan ju inte värma upp hela jävla slottet.

Det kan hända att det är där inne.

Griller du på taket om du vill ha grillen sen?

Nej, det lagar väl inte mat själva.

Eller gjorde det?

Är det det du är inne i?

Jag är fascinerad av att det finns den här mustiken av

att de ska vara vanliga för att kännas som en del av fölket.

Folkliga?

Men samtidigt måste det vara att de är ovanliga

och att det finns en mustik för att de ska kunna existera.

Och den kombon och hur de gör val för att upprätthålla det där

och samtidigt vara tillgängliga, men samtidigt otillgängliga.

Hur de jobbar med...

Här har du någonting psykologiskt spännande.

Ja.

Fy fan, vilken svår balans.

Om man tycker det är svårt som att bara vara en offentlig person.

Hur exakt, hur privat och folklig och trevlig man ska vara

när man träffar människor.

Ja, jag visste.

Folk gillar ju också när de är lite...

Ja, hon var så trevlig.

Hon pratar ju precis som en vanlig människa, vet du?

Ja.

Hon hjälpte mig när jag snubblade upp.

Vad skulle hon ha gjort?

Hon har låtit det ligga.

Vi krossade glasögon och bruternäsade.

Det är så låga krav, det räcker att om de tittar på en oller

så känner man att de var så fina.

Hon hälsade på min dotter.

Det är alltid de mest otroliga människorna folk har träffat

för att förväntningen är så.

Jag vet inte vad låg

på att de ska bete sig som vanliga människor

som bara gör något vanligt.

Så är de helt fantastiskt.

Han var helt som vad han gick skädd.

Han var så snäll.

Han åt en korv.

Det trodde man ju att han skulle äta en korv.

Det är också spännande att folk är så fascinerade av

det här.

Kungen är bara en liten gubbeluring.

Han är en gubbeluring.

Har kungen någonsin varit på en sån klubb?

Vilken typ av klubb då?

Strip eller sexklubb?

Nej.

Nej.

Jag tror faktiskt inte.

Inåt helvete, gubbeluringen.

Det är ju någonting med det där.

Jag tror att jag kan förstå den grejen

om du går in i det så.

Men jag menar att det finns dokumentärer

där de pratar om det här.

Att man kan få höra och prata om just den här balansen.

Eller är det du som sitter och analyserar den?

Nej, men jag tror jag blir fascinerad av.

Har du sett den här Karina F. Klintberg

gjorde ju en film om kungen som jag inte...

Ja, den har jag sett.

Den har jag sett ligger där och skvarpar i flödet.

Då tyckte jag det var så fascinerat.

För den börjar med en sequens.

Nu såg jag den här i juni så är jag inte helt klart för mig.

Men det är en sequens där i början

det är kungen.

Vi ser kungen gå igenom slottet.

Han ska upp till en sal.

Och alla de här vet mer roliga och långa mössor.

Och Givär står liksom längs med vägen hela tiden.

Så de filmar liksom så vi ser...

De tycker jag ger för sig är roliga.

Så man inte får reta heller om man är utanför.

För då har ju hört att mamma och pappa har sagt

att nej, går du förbi...

Då kommer du med den där...

Och så har man alltid tänkt

varför har de inte spännet?

Underhakan som en psyk...

Jag tittade på hakan.

Och det är allt som det här är pissnoga, vet du?

För allt handlar om att upprätthålla kulturen och traditionen.

För utan det ser kungen just ingenting...

Du hör ju hur det går i rån.

Vet du?

Allt det där är pissnoga, vet du?

Vett du? Hör du?

Men den här scenen...

För det här var så fascinerande.

För då började man se kungen komma.

Sen har man också filmat...

Så kameran är liksom ur kungens point of view.

Så han visar vad han ser.

Och alla säger liksom...

Länge leve kånungen!

Och så stannar han upp och hälsar och går in

i sin sal. Hela den här långa vägen uppfattar

trappor genom hela slottet.

Och så fort de stänger dörren till

hans arbetsrum.

Då filmar de vad som hände efteråt

där alla de här med roliga mössor

och personer står.

Det som händer då är att de sjunker ner.

Du vet, någon sätt sig med telefonen,

tar sig hatten, någon tar ut en snusprilla.

Och så här...

Du vet, den där

nästan omklädningsrummet.

Nu blev jag nästan royalist, kände jag.

Det jag kände när jag tittade på det

var så spännande.

Det jag kände då var, för fan, vad sorglig

tillvaro han har. För han

får se någon fejkad lossa.

Så vad hade folk skådespelat?

Svårt hans stäng i dörren, då blev de människor.

Dörren inte värt någonting.

Förstår du vad menar? Det är fascinerande.

Nej men det är ju Truman Show när han står och borstar

tänderna och pratar i...

Sakt så känslan är. Och det är fascinerande.

Han talar ju själv om det.

Jag vet inte om det var någon film jag sett

och jävlar mycket material på kungarna nu.

Men det var ju någon film när han pratade om det.

Att det är viktigt att de förhåller sig på det sättet.

För utan det är sig inte kungar utsett någonting.

Och samtidigt då som man vet om det så vet jag

att folk inte fiker,

men det fattar, gör sig till, har en roll.

Så han kan ju aldrig möta någon annan

utanför sin egen familj som är

normal.

Men då undrar man ju också så här, när de

är då med han.

Slutar man att säga

Ers majestät då får man säga du

till honom då.

Nej, det får de inte.

Det säger till och med i dokumentären så

pratar ju ofta även Victoria

och Sylvia och alla säger

kungen. Inte pappa.

Ja de är inte pappa.

Inte Karl Gustav, kungen.

Så det är ju så jävla spännande.

För det är ju en institution som fan

ingen annan.

Du kan fråga mig vad du vill

just nu om kungarförbilden så då

jag kan svara på den vågen.

När blir det Victoria drottning?

När kliver han av?

Nej han kan inte kliva av.

Ja men om han skulle bli dement eller

det skulle bli snurrigt får inte hon

tilltröda innan då. Vår det inte bättre

om kungen lämnade över?

Nej det funkar inte så. Du är väl

den här tiden när din föregångare

dör och sen har du den tills att du

dör. Det löfter du gör och kliver du

på att vana skett, titlar, allting.

Så det tar han med sig och sen är det

hon som blir drottning då?

Skulle han bli dement och allting som

typ kvinnelitsarbete var ju jättekamma

så hon kunde väl inte göra vissa

uppgifter. Då kliver ju andra in så

skulle kungen gå där ödet till möte

så skulle Victoria kliva in och ta

antagligen större ansvar. Men hon

inte drottning, han är fortfarande kung

tills att han kodar vippen.

Då blir ju nästa fråga, tror du

att Victoria

drottning? Ja, Victoria tror det.

Tror du att hon vill det

i sin skär och hjärta eller tror du att

hon har prägrats av det så mycket

så att hon aldrig har öppnat den

dörren att våga

känna att hon inte skulle vilja det?

Nej det är det här som är så jävla

spännande, för hon kan ju inte heller uttrycka

något annat, skulle hon börja uttrycka tvival

på. Och hon inte säger det? Nej då skulle

hela kungetssvajar. Kan hon skrika det

till sin mamma hemma när hon är ledsen

till köksregionen här på drottning

Holmstott?

Vi kör!

Vi kör!

Vi kör!

Tror du att hon har uttryckt det

till sin mamma och sin pappa

när dörrarna är stängda, att hon

helst skulle vilja slippa?

Då hade hon kunnat kliva av och

säga att hon inte vill.

Men då svajar hela månadarki,

då är ju resnergiv.

Hon får göra det, men känner

hon får göra det tror du?

Nej det är jag inte vet, men jag tycker just

Victoria känns som att hon älskar

det här och att hon är väldigt

bildad och brinner på riktigt

för det de gör

uppgifterna de har och tycker att

det är viktigt och meningsfullt.

Men det kan också komma någon,

Estelle vet man inte vad hon känner i

en värld där, liksom allt är

möjligt, du kan bli vad du vill. Ja det är

jättehärligt att bli drottning,

men det kanske finns något annat

som jag vill.

Nu börjar jag, hobbypsykologer som

inte ens är intresserade.

Jag tycker Victoria är en väldigt mjuk,

fin människa får man känslan av.

Men som kanske också

är ganska sårbar.

Alltså

vad ska man säga?

Jag tror att det är nog väldigt många

olika dimensioner

man får jobba med i det här

just också när man är förälder.

Om man ska ha sitt äktenskap

nu börjar jag låta som en riktig

skvallerskänsla, men tänk att man ska

hålla på med allt det där

innut i det här hela tiden.

Och att varje grej då,

om man nu gudförbjuder skulle vilja

skilja sig, då får man ju stå ut

med att hela världen, då räcker

det inte med att det blir lite skvaller

i en jävla kändis Sverige eller

i kvarteret där du bor eller i

småstaden eller vad du nu lever

på ditt jobb eller, det är jobbigt

nog, men här ska alltså alla lägga

utländsk press, ska också

diskutera som hand, den här jävla

stoppa pressarna som var ute och vea

Ja, jag visste. Han var ute och veva

med någonting med dem, till kungafamiljen

gick ut och sa att nu får ni

sluta, Victoria och Daniel, med det här.

Och det gör de ju aldrig, det var ett

unikt fall i året. Ja, det skulle han

ju veva med sen också, att det var

ju det som var, att det var ju ingen rök

sedan eller skulle han vända det till sen.

Men det det kokar ner till allt det här intresset är

att när jag kollar på den här debatten från Kalmar

när det var så för eller emot

Kunga Huset, då kände jag...

Sitter älgen med och tittar då, vad gör ni

tar ni fram tacka på Fiend då, eller vad myser ni

med något royalt

en prinsesstort där, eller en

ja, en snitt

eller vad kan det vara? Hon är så vana

att jag kollar på så jävla konstigt, det kan

vara där, det kan vara dokumentärer, en italiensk

dokumentärer och banita Ekbergs sista tid i livet

det kan vara liksom Kim Impassable

Alltså det... Men där har du ju mig med

men kungafamiljer har jag inte

tittat på.

Nej men sätter in, för jag skulle inte

säga att jag är noll intresserad av

skvallervärdet, eller så här intresserad av

hur de gör där, om de är vanliga

människor, utan med det här

upprätthållandet av

och den pressen för en människa

att de är beroende av

opinionen, att folk tycker om dem

och slutar folk tycka om dem, så skulle

inte Kunga Huset kunna existera

och att samtidigt vara tillgänglig, men också

lite upphöjd, för att du får liksom pengar

i år, för att vara speciell

alltså det finns en...

Tänk att bara behöva fira sin födelsdag på

Örland, vad gör man med alla de här

människorna, när man sitter

själv så här, och inte ens kan tänka så

anordna en fest för tio personer

innan man fyller 50.

Man själv hatar om folk ställer sig upp

och sjunger på sin födelsedag, hela

Örland samlas. Då ska du sitta där och

så ska folk komma och sjunga för dig

och det har jag också funderat på med

klädstilen.

Du får ju inte ens känna

om du skulle vilja kanske ha någon annan

stil. Nej. En tatuering

eller en sko

som är lite på ett annat sätt.

Eller lite utringat, lite våget.

Det går ju inte vävdigt, ska ju vara

en ballongchol och en liten dräkt

eller en tråkig byxa, men lite

ballerina till.

Där har Madeline mer spelrum, hon är

lite mera, där är lite väskor och

även Sofia, rockar ju loss

lite. Men däremot funderar på det, för du vet

William har ju ofta någon där man

tycker att det ska alltid vara så

speciellt kring han. När han tog

epakökkorten var det så himla noga,

men när jag tog examen, då var det ingen

som brydde sig. Du vet, i kungarfamilien

måste det vara när Victoria fylls år

att de känner, ja nu ska vi samlas,

nu passar det. När Victoria fylls år

ska vi sitta här och då kommer Benemine

Grosso, märklig eve.

Men när Madeline fylls år är det inte

en jävla som bryr sig. Det var

ingen som kunde komma. Vi köpte

av, det undrar man hur det är i syskongruppen

där. Ja, det måste ju vara lite

slitningar ibland, kring hur det

döttas. Och sen också

det här är hemskt, men vad ska man

hitta på till de här barnen som då

blir? Det här är det de sysslar

med. Carl-Philipp, men han kör lite

racing då, det är hans grej.

Han går

någon som miljöer, vad heter det?

Vi kanske är intresserade av viner, vi vet

inte om han är, men han

designer några bestick.

Han kanske suger på något helt annat.

Han kanske vill bli kläddesigner,

men det blir ju konstigt om en kunga.

Allting blir ju också så här, om inte

han blir bäst så blir det ju också lite

pinsamt då. Ja, här kommer Carl-Philipp,

jag har ju sett han åka racing.

Hans bil var ju målad

i svenska flaggen och den var ju

sist på varver tillasin.

Och det var ju ingen som

han åker ju bara racing, men man blir

ju alltid så här i prinsen, så sitter

det, det var sån fan. Men skulle du säga

att du är mest emot kungahuset?

Och du måste säga att du inte bara

brym inte? Nej, jag tycker jag är ju

vant med vid det, det skulle ju bli

tomt om jag inte hade det här.

Men det är ingenting som påverkar mig

i mitt dagliga liv. Och det är ingenting

jag lägger nån åt is om.

Det som än, vad ska man säga?

Ja, det är väl som en möbel

som finns i Sverige, som vann

ha vanser vi typ. Ja, och försvinner

den blir lite sårligt. Ska du någon ta

vårt köksbordet, så skulle man ju fundera

på. Ja, det får vi äta vid vardagsrumsbordet.

Men det skulle bli lite tomt i

köksbordet, om man pratar om Sverige

och hur det är inre. Men sen har jag ju

aldrig satt mig in i sådana här grejer. Vad

kostar och driver det här? Ja, för som det

lät på den här debatten så är det

dyrare att ha republik än att ha

det monarchi. Mm. Så det argumentet

tror jag är fietriker. Det största

argumentet som är för att inte ha kungat

ut det, att det är synd om folk

som föds in i att liksom ha

ett öde bestämt för oss i. Ja, det är

inte byta religion, utan du måste ju

vara kristän och förhålla dig till det. Ja,

du får inte byta religion, nej.

Nej, och du får inte drömma fria så.

Om Victoria skulle känna, nej, nu ska jag

klippa mig som demimori-ghost. Ja, det är

klart att du får göra det. Ja, tror du

det? Ja, det blir säkert att ha lite

möte där inne. Hon måste diskutera

med någon. Nu tänkte jag göra den här

radikala förändringen. Ja, det skulle

ju bli en, skulle hon komma ut med en

kort snygg. Vi säger inte demimori,

det var ju en gammal, förlegan

för frisyr eller typ så.

Då skulle det säkert gå ett par varför

då får man ju tänka igenom innan

det här klippet, att nu kommer det här

att komma ut. Vilka bilder givit

vi ut på Victoria i den nya

frisyren, då får man ju kontrollera

hela vägen. Varför har de klippt sig

ba-ba-ba-di-ba-du?

Jag menar, håller man på som en TV-serie

och gör upp hur man ska

släppa. Det förstår du ju att därinne

måste man ju ständigt hålla på

alla små och stora grejer.

Jag menar att Carl-Philipp ska åka motorsyckel.

Kan han bara åka ut och åka

hur som helst då?

Eller hur arrangerar man det?

Jag tycker fan du ska kolla på den här

filmen, för den var fashionerad.

Det var också kul att se hur du vet så här

precis där du pratade om att folk spekulerar

kring hur lever kungen, vart lever han.

Du vet att se kungen och Sylvia sätta sig

i en Volvo på morgonen, på Haga

slott, sätta på P4

och Sylvia kommenterar, liksom så här

Är det vägarbetet här?

Vad är det kungen?

Och så kör han raka vägen inte

i slottet, vi stannar vid ett övergångsställe

för att gå förbi en pendelare, som inte har

en aning om att det är kungen och sätter därinne

och kör sin egen bil. Alltså, de var så

vanligt, pensionärspar, vad som sitter

i baksidan i morgonen.

Sjunga med till jag kommer, med Veronica

Medrio i Mix Megapol och sen lämna

över till Leila Bagge.

Och lite kör i magen är

kungen missa dagar, såklart.

Magsyran jobbar på på även han

och Sylvia.

Det var bara spännande att se hur jävla vanligt

det var för att folk bygger upp något

som är extremt ovanligt, men det var

så tydligt att det här är bara 2,70

plusare, som liksom

åker Volvo till jobbet.

Den här veckan

är skärgenäsvål i ett betalt

samarbetet med frilansfinans.

Ja, och det är ju

faktiskt någonting man önskar

att funnits när man själv drog

igång för många

herransår sedan

liksom att frilansa

att göra många olika jobb

för många olika arbetsgivare

som man oftast gör

i våran bransch.

Men talar jag av egen erfarenhet, men det finns

jag som kreativ

människa går igång på

när jag måste sitta

med papper och fakturer

och allt som har med företag

att göra. Det ska betalas

skatter och det är sociala löp.

Men allt det här, liksom som har

med siffror och papper och saker

man ska fylla i och skicka in, där är jag

urusel. Och hade det då

funnits som

frilansfinans som hade kunnat erbjudit

mig enkelt och tryggt alternativ

till att starta ett eget företag,

då tror jag jag hade hoppat på det, för det hade underlättat

enormt för mig. Ja, för då slipper du exakt

det här stora ansvaret som det innebär, att driva ett eget

företag och du kan bara ägna dig åt att vara

kreativ och frihet hela tiden. Så det är

egentligen bara positiva saker med det här.

Ja, för att egen anställning

innebär att du blir anställd

hos frilansfinans under den tiden du

utför ett uppdrag hos en kund

och efter att det uppdraget är avslutat

så blir kunden fakturerad av

frilansfinans. Och som då betalar

ut lön till dig som egen anställd.

Du slipper också tänka på

bokföring. Något som

om jag personligen får säga kan vara

det osäksiaste som finns.

Vill du veta mer så ladda ner appen

frilansfinans eller läs mer på frilansfinans.se.

Jag och Lilo har ju en

lite myskväll i kväll. Jag tror inte

att han säljer in den här dokumentären

till honom. Eller så tycker han

det är intressant. Jag tror det.

Han tror jag kan tycka det är intressant. Ja,

men det kan det bli. Vi ska laga vit

namesiska samrolls först. Och så kanske

vi tittar på dokumentären om kunden

sen. Det kanske är en bra combo.

Ja, jag skulle tycka det var kul om

ni gjorde det. Är du ut mig glad?

Men vad gör du? Hur firar du då?

Ska du ut på något? Är det pågår inte

det för fullt just nu? Det var ju så jäkla

mycket resurser insatta ifall det nu

är bara kunder. Som att det är fotbolls

v. Håll bara rulla. Det känns väl life

hela tiden på slottet här nu. Ska du laga

något gott och sitta och mysa? Nej,

ska jag inte göra det.

Men du ska vara hemma hela fredagen då,

följa det här. Ja, det blir väl mycket

kongerhuset i kväll tror jag.

Från ber du stänga av. Ja, jag ska

åka till Köpenhamn i morgon nu. Ja,

det ska jag göra. Ska ni flytta? Jag ska

åka hälsa på min dotter. Jag har inte

sett henne på tre veckor. Flytta

ska vi inte göra. Jag tänkte flytta till

Köpenhamn. Nej, hon bor så bra

nu, så nu ska jag få sova över

där. Jag ska börja med såna här

uppblåsbar madras och sätta i

kontakten som blåser sig upp och

ligger på. Ja. Åker du själv? Nej,

jag åker med den andra tjejen som hon bor

med hennes mamma och jag åker i morgon

och så stannar vi i ett dygn. Ja,

jag har fått köplista nu för det är

så jäkla dyrt för svenskar att

handla i Köpenhamn. De har redan

en hyra som äter upp

allt, för det kostar ju

mycket att ha en lägenhet

att köpa namn. Så nu ska jag gå in

i morgon och handla upp förråd

här med dricka och frukt

och pasta och grejer

innan vi brummar i väg.

Vad har sånt, ska du ha det?

Först kände jag så. Får man ta med sig

sånt, över landsgränsen?

Ja, men det måste man väl få, över

Öresundsbron. Nej,

inte pasta

från Lidl, hörde.

Du får du köpa pasta, det tror jag

det är väl mer hundar och sånt som du

måste ha pass och grejer till, eller

knark och vapen, men det får du inte

ta över någonstans.

Men det tror jag

pasta och frukt får jag nog.

Så det ska jag göra och så ska

vi väl se om det blir lite

att man kanske går ut och

myser någonstans,

tar klasvin på dagen och promenerar

lite och kanske går ut

och äter, känner så. Det ska faktiskt

bli lite gött. Gud, sa jag till dig när vi

var i Köpenhamn i sommaren, sväng

jag och Ellen, berättade jag dig vad som

hände när vi... Jag fick aldrig

kvitto på om du gillade det. Jo, vi följde

listan du gav oss slaviskt, däremot

så gick vi till ett ställe där jag

liksom inte, ett av de här

fina restaurangställa i Nyhavn

och så säger han

Gå efter, vad pågår jag

svarar, rent impulsit bara, jag går

efter och han blev så

jävla, jävla sur.

Så Ellen bara vet vilka det är här, han

hänglade mögen och var jätteaggressiv. Nu går

vi, jag bara, nej, han blev väl inte sur

och sen ser han flys åt mig. Så vi vågade

att gå tillbaka lite så vi fick gå och äta

på någon annan bakgata, fick en skit

eklimat i stället för vi vågade inte

vänta på att han skulle, det var inte ens till

mig han sa, han sa till något annat

sällskap. Men det är hemskt med danska,

ja men danska är väldigt, jag vet inte

varför, jag tror att vi svenskar

vi är så stera och liksom

såhär, jag men, vi är modiga

lite introverta typer så när vi

får den här danskan uppkastad

i oss så känner vi hela den här

här dricker man vin i parkerna, här

behöver man inte ens gå till systemet, för

det kan du gå och köpa på 7-11 vet du

här sjunger folk, här är de glada

och liksom de har det här

språket så att det kommer av ren

tror jag liksom, det kommer en

svung inifrån som gör att man hermar, det

är ju inte att man hermar utan det är ju

mer, nu vill jag vara med dig.

Man gillar det här lite

rock-n-roll språket.

Det är ju också att man börjar säga ja, ja

hela tiden, och pratar det med någon

jag tycker även i norska, om man

pratar med någon där som har den

betonning, ja det kan vi gott göra idag

så håller man på sådär, utan att man

tänker, även sina ekplaner spela in

med henne en grej nu, och hon började

prata så hör jag, finn då börjar du

prata finn, finnlands, skit dålig

finnlands svenska med henne, det är ju

jätte, alltså det är ju lite taskigt

att jag börjar så, helt utav att tänka på

det. Tror inte, ja men jag är också sån

men gud, du kan inte göra så, för jag

gör också det. Och det är framförallt

med skånska som du säger norska

ja, det är något även med finskan

men jag träffar inte så många finska

norrmän är vanliga och danskar

men jag gör ju inte det om jag träffar

någon som pratar engelska. Nej, för

det kan jag. Men jag håller med dig

men danskan är ju, den är ju så jävla

härlig, där vill man ju, jag tror

att vi svenskar har lite att vi vill

gärna svänga oss lite med det

så att vi halkar in, men det är klart

men det är ju jättekonstigt. Ja men det

är ju väldigt taskigt, jag har ju hört med

om det är några gånger att folk gör det

men småländska också, att de går in och sa

riktigt, sådana här småländskarna ska

imitera mig också och man känner sig

ju så jävla dum. Ja men det gör de

med mig med värmländskarna och då

tänker jag bara, men snälla du, värmländska

är nämligen en av de svåraste

dialekterna faktiskt. Ja. Då

pratar du ju så här vet du, då tror

jag att jag bara lär dig. Det blir

direkt så här, men nej, det är inte

så här. Vad roligt att du är

ja. Och man bara,

men gud, exakt då.

Nej, så pratade jag om det. Och

Gabbeck är ju, han är ju,

alltså när han härmar min värmländskat

då kan jag bli riktigt, alltså då kan

det smälla till i mitt huvud.

Och då gör han någon min också

som att jag är liksom,

när han ska imitera dig, ja han är så då.

Ja men han kan göra något ibland,

alltså om vi har någon sådana här

situation och någonting, och så blir

jag eldig, så gör

jag någon sådana här med tungan, att

den fladdrade iväg. Nej, då känner

jag bara. Så här gör

jag elden, varje gång hon ska imitera

mig, så imiterar hon mig som att

jag har liksom något problem

och jag bara, så ser jag ju inte ut,

som att jag har liksom. Ja, för så

att då. Ja, för så att då.

Ja. Men det är något som att man,

för det första så känns det som att

jag är hulken, som pratar liksom

vad är det, vad gör du och tungan som

åker ut? Det blir någon sådana

teknalfigur och allt det

upp. Ja men så är det, även när William

imiterar mig, han är också exakt så som

eller jag, så går han som att jag liksom

haltar och jätte, alltså

ojämnt, och jag bara, ser ni mig så här?

Det är så här jävla röret, det är alltså.

Nej men också att när man hermar någon

också, är inte det, när man kommer till

det stadiet, i en diskussion

om man inte ser på varandra, man börjar

herma varandra och lägger till någon

form av karikatyr på den andra.

Då har man liksom

gått över en gräns som inte är okej.

Till slut får man ju börja skratta

då, nästan, om man inte är för

irriterad, för det kan man ju också vara. Jo men det är

någonting att två personer, oberoende av

varandra, imiterar en på ganska liktande

sätt, för man skulle aldrig, om jag bedar min

grås så skulle det bli imiterad med

kompis, svårt att se att det skulle bli åt

det här hållet. Nej, det är sant.

Som de imiterar mig. Och det är också större

att de båda har hittat den

problematiskt. Jag vet inte om jag gör det

men jag kanske inte har så nära vänner. Jag kanske

inte har någon så nära vän som jag härmar så.

Det är ju ett annat problem i sig

som jag borde titta närmare på i så fall.

Fast om du skulle imitera mig, om du skulle

visa någonting jag säger, då skulle du också

ta till någon sån riktig...

Men det kanske inte vi gör då, Hampus. Jag vet inte

om jag gör det med folk på det sättet. Jo

det gör jag med sådana som inte jag är nära.

Det vet någon större jävel på någon

möten. Och då kände jag liksom

så, oftast är det ju typ,

nu är det taskigt. Oftast

är det ju stockholmska figuren

som man har stött på,

som tar sig själva på ett

sånt jävla allvar.

Så att det är liksom...

Nej men alltså, vi tänker...

Då kan jag bli, då kan jag slakta

på ett elaxet.

Alltså inte till den personen,

men när jag går ut därifrån. Nej, jag fattar.

När det är en sån här, du vet,

översittarfasonar. Ja, den är ju mer

logisk på en vis, då är det någon störning.

Det gör det på hos den personen, men

när man gör det,

när man gör någon slags tolkning av

hur de uppfattar den, och det ser ut på

det sättet då, när man vad fan är man

sänder ut. Ja men det är som när man

men det är upp i det här konstnärs

kvarteret i Paris, vad heter det?

Montmartre.

Om man satte sig ner,

det vet man satte sig ner av någon

målare av en, det är ju en sån karaktyr.

Korsordsbild. Det är en sån där bild

man får på korsord.

På ett korsord skulle de kanske också

lyfta fram de här grejerna som Ellen och William

har gjort då.

Medi skulle de göra med utåtstående

fötter, och väldigt mycket

babbörd i munnen,

och så små grisögon,

och stora bulliga kinder.

Så skulle de göra med mig.

Och så lite tatueringar,

och som står och vevar, men någonting.

Vi blir ju Katja Kejo Bent Bent

återigen, om man ska fet dra det.

Ja men det är ju du och jag, Katja Kejo

är ett bra bild faktiskt av oss.

Och det är ju därför man längtar efter

att ta på sig de här mörkergråsögarna

som jag pratar om.

För att man inte orkar.

Man orkar och hönsen ja, exakt.

Ska vi säga så eller?

Ja men det är väl lite där vi är,

och jag tycker vi ska nu gå hela varvet tillbaka

och säga att återigen

påminna er som lyssnar

om ni tycker om oss

och visar gärna er en kärlek

genom att gå in på Aftonbladet

och rösta på skäringen S-Volt

som årets humorpod

till barnkansergalan.

Vi lägger upp längst på Instagram

så kan man följa den där.

Och så kan man gå in om man känner att

jag har så mycket kärlek och gedor

och kan gå in på guldröret också

och googla upp och rösta där.

Och vill man inte rösta så behöver man

naturligtvis inte göra det heller.

Men visst fan hade det varit jäkligt kul.

Ja det hade det.

Då ska jag göra vetna mesiska vårrullar

och jag ska se hur Lilo, om här Lilo är sugen på det.

Och...

Vi hörs nästa måndag.

Just det.

PS som man gjorde skrev när man skrev brev

för PS i början och DS

när man hade sagt det här sista svansen.

Det finns ju också biljetter

till våran humor

chov som vi kallar den för.

Om du går in på skäringen S-Volt

så kan du se vilken stad just du

kan gå i för vi åker nämligen ut

på en arena-turné

med start den 9 november.

DS, säger jag efter det då.

Just det.

Just det.

Just det.

Jag har tro på mig själv.

På min sida.

med pan

när

san

sedan

annan

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.