Skäringer & Nessvold: 100 % fizzy

Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra. Jag är först framåt av kraftiga vindar.

Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra. Jag har tro på mig själv på min sida.

Och jag ska alltså inte berätta om min barndom eller om något annat som har påverkat mig i hela mitt liv.

Får jag bara titta i den du är idag?

Ja, nej det ska jag inte göra, för det har jag redan berättat allt om, jag ringer mer att säga.

Detta är istället ett laddat eller oladdat, hur man nu vill välja att se på det. Best of avsnitt av vad vi har.

Ja, det är en smockfull godispåse som du sa som innehåller både toffi och fissi.

Var det inte så vi sade?

Nej, plopp och fissi.

Man kan aldrig avsluta en godispåse med en påte.

Vad kan det aldrig ha hittat en godispåte? Vad är det höra, höra i tjejerna?

Det är direkt från sommarsverige med tjäkaroled.

Man kan tro att man har drukt ett apparel, men man sitter där med sitt fesjömna kattas som håll.

Nej, man kan aldrig avsluta en godispåse med en toffi.

Samman, plopp, samman, plopp.

Du måste avrunda med en fissi som...

Stänger ihop och skjuter upp dig.

En plopp blir bara smörjigt på tungan och lämnar dig med lite kvälljande känsla.

Vad skulle jag säga med det?

Du är här helt fel.

Nej, det kan bli hurrätt som helst om du bara tänker.

Vi ska vara uppåt. Det är bäst ofs.

Ja, det är fissi.

Du pratar om fastnad, du är ploppen.

Vi börjar med en fissi i programmet idag.

Vi sätter igång direkt.

Det finns ingen ploppen här på sig idag.

Det är bara fissi på fissi på fissi.

Det blir fissi på i början och det blir fissi i slutet och massa fissi där det är med.

Jag har ju också varit utomlands.

Utomlands? Där kom det.

Jag har varit utomlands i London.

Oj, oj, oj, vad det dit är begav sig.

Vi kan prata lite om det här resten.

Jag tänkte att jag skulle börja berätta den som en liten saga.

Ja, vad trevligt.

Ja, det är lite mysigt.

Lite så det kändes, nämligen att åka utomlands.

Det är olika händelser för olika sidor.

Precis så.

Jag kallar den här sagan Lilla Hampus åker utomlands.

Hampus blir rädd.

Hampus ser sin kompis Maja.

Hampus blir trygg.

Hampus sitter på flygplanet.

Han hamnar i sätet i mitten.

Hampus blir sur.

Han får ett glas kava.

Hampus blir glad.

Hampus kommer till Gatwick.

Han blir livrädd.

Hampus kompis Maja försöker lugna Hampus.

Hampus köper fisk en chips.

Hampus blir glad.

Fisken ser såglig ut.

Hur har det lilla stackas livets väg sitt ut från havet till friterad vid London?

Aj!

Hampus blir fundersam.

Han går till Hyde Park med Maja.

De kollar på Adele.

Hampus blir glad och slutar plötsligt känna sig rädd.

Men så kan du tänkas när jag åkte åt till London.

Fan, så jävla dålig jag änt på engelska.

Nu blev det här en grej.

Jag sade i podden att jag var dålig någon gång privat.

Men jag är inte så jävla dålig.

Nej, du är lite bättre än vad du gjorde.

Så tänker jag.

Men så kom jag till London.

Och det var du inte.

Du var sämre än vad du gjorde.

Fan, vad dålig man är på engelska när det väl kommer till.

Man kan ju de här frasorna.

De sitter ju i Ryggmärgen som jag lärde sig när man gick i skolan typ.

I andra klass, vad 10 år, 9 och 8, vad fan man är.

De här, hi, how are you?

Fine, I'm from Sweden.

I would like, can we get the bill please?

Glossläxan man hade nästan med frasor.

De sitter ju inrepreterat.

Men så fort det blir lite så som du pratade om förra åsnittet.

Men en musräkkelås och lite ombjör lite improviserade lassis och grejer.

Du ska göra lite figuren med en variant på engelska då.

Eller när någon annan gör det och går utan och följer som vanhuset.

Då är jag helt jävla väck.

Det räcker med en sån grej.

Folk säger ju, det har jag glömt bort.

Det vet jag att de gör utomlands.

Men i Sverige, i England och typ USA,

Folk säger när de hälsar.

Hi, how are you?

Och det är bara att hej.

Ja, det är inte mer så här att du ska säga,

well, it's been a difficult time.

Det går emot hela min natur.

Hej, hur mår du?

Du känner mig otrevlig själv som inte svara.

Så jag gick in på Sara och gjorde exakt så.

Yeah, it's been arrived yesterday from Sweden.

We're going to Adele tonight.

I love Adele.

She's been an idol for a long time.

So it's been a while since I was outomlands.

And now we're here.

Yes, thank you.

Och så fick man på sånt typ.

Och det där hände typ fyra gånger.

Att jag bara, hello, it's fine.

Och sen glömmer du att fråga hur de mår.

För det är ju den standardfråsen, så att det blir en pingpong där.

Exakt.

Men det vill säga att det väckte ett resintresse med att vara utomlands.

Som inte jag kände.

Ståfas.

Jag väckte den av frihet i Hampus,

så att du fick liksom lite grann...

Var ni?

Ja.

Och jag kände något sånt här,

att det var sundt att se.

Här pågår också ett liv.

Alltså här är det större.

Här är det ingen som bryr sig om vad jag har gjort

eller vad jag ska göra.

Nej.

Och de problemen som finns där jag lever,

och det som jag tänkte att det här är i hela världen,

det är det inte.

Nej.

Det är så litet.

Alltså bara en sån människa som kan hämta kunskap typ.

Att jag tänkte att jag kan lära mig så mycket här.

Gud vad jag kan lära mig en sak här.

Eller här fanns den personen jag har träffat innan.

Att lyfta blicken.

Jag har blivit lite inskränkt tror jag.

Ja.

Av att inte vara...

Men det har varit pandemi också,

det var därför man tar res.

Men att jag kände ny nytt syre.

På ett sätt som var väldigt härligt.

Reserna gör ju någonting med oss människor

som gör oss mycket mer öppna.

Och mycket mer, liksom att vi inte blir så jävla

plockpinniga och pilliga med vårt eget liv.

Alltså vi kommer utanför vårt eget rövhår.

Ja.

Om du ursäkta mig på ett skönt sätt.

Att du får se.

Men herregud,

det finns så många olika varianter på livet.

Och det är ju väldigt nyttigt.

Och vad spelar det för ålder som händer här uppe?

Det skiter ju då med här.

Allting fick ett perspektiv.

Ja.

Som var så jävla skönt.

Man ska inte föringa den där tågluffen

som alla skulle ut på.

För när man köpte det här,

du vet, eller folk i Kristinehamn,

där jag kommer ifrån,

det jobbar ju alla hela liksom sommaren

och sedan reser de då hela halvåret.

Mm.

De hade billiga flyg dit,

det tåg dit,

och så hade de varit liksom ute och reset här

och så kom de hem och bara

hade de jävla pärla i håret.

Och de bara sa,

vad pratar de om?

Jag vet.

Och de hade helt,

de hade så mycket syre,

så att en annan singlar ju ner

som en liten,

liksom vissen blomma där blev.

Man hade ju fortfarande där.

Nej, vi har ju fått indiska på gårgatan nu.

Har ni sett det?

Nej, men det var det exakt,

exakt det som var så skönt.

Och samma sak som man gick på en adel

och så hände live,

att man blev så där,

vad spelade det för råd

vad vi tramsade mig i Sverige?

Det var lite din Lady Gaga-moment då,

som jag hade fast på Lady Gaga.

Exakt.

Och så hade jag lite hybris när jag kom hem

för att jag har varit fyra dagar i London.

Jag köpte mig lite stort på det.

Nej, jag har varit över i London,

då kan du inte börja prata om

att du har varit ute om lands.

Man får inte branta in det ordet,

men jag var i London och såg någon konsert.

Ja.

Fick lite inspiration.

Exakt.

Att jag förhöll mig lite ledigt

till världen.

Jag funderade på ett tomteaterkurs

här nu till hösten.

Det var lite som att man hade...

Jag pratade om att man hade tagit

bussen till Flämingsberg.

Du vet att...

Jag åkte dit efter det.

Vissa reser dit,

bara så där över.

Ja.

Vet att de har kompisar

och bor i deras lägenheter och sådana.

Det var intressant,

det gick in att du pratade

i British English och blad,

blad, blad,

utan det var mer att jag förhöll mig

väldigt ledigt,

men det här var bara en redan

för att du behöver lite mer London

till liv.

Ja, det var det jag kände.

Och du kanske också kan blanda

England, lite Paris, lite Amsterdam.

Exakt.

Lite New York kanske.

Och det var också kul att uppleva

det här,

för jag har inte reser

jättemycket,

eller reser lite själv,

men jag reser mycket med min familj

när jag var mindre.

Och att typ bryta dem,

för då har ju jag den resvanan

som jag hade med min familj

innan nu också,

men att uppleva typ

bara när man kom till flygplatsen.

Tog ni hem såna här små

spritflaskor och ställde

vitrinskåpen?

Nej.

En bananlig kör,

men just det här logistiska,

men familj.

Ja.

Att när vi landar

på flygplatsen,

jag och en kompis,

så är jag min input.

Nej, måste vi stressa

hälta bagaget,

för det måste vi på.

Det är tåget som går då,

för vi måste åka in då,

så måste vi trycka ihop.

Och så får jag stressa

att jag ska stå på ett tåg

en timme in till London

tillsammans med andra människor.

Tryck in bagaget här

och min kompis bara,

eller så tar vi en taxi.

En Uber, tycker jag.

Ja.

Och jag bara,

hur får man göra det?

Att det var helt så

otänkbar för mig.

Ja.

Jag har inte bort det,

för annars när jag har varit

i London som har bort så långt

och tjotta hit,

och så har det blivit

ett resprojekt in.

Vi måste gå upp till sex,

för vi måste åka in,

så vi är där vid åtta,

för då öppnar det här museet

och ska se den statyn,

och ska göra det.

Att få vakna i London,

typ, i stan,

och bara säga,

nej, vi behöver inte

titta på Big Ben.

Nej,

vi behöver inte

gå och kolla på

snör runt i London.

Vad damms ni så?

Nej.

Vi kan gå och käka

en god brunch.

Sen kan vi gå och lägga

oss en timme igen.

Sen kan vi gå ut

mycket så att

ingenting blir någonting till slut.

Det är bara för att jag här

behöver inte jag

turista och se det

man måste se

när man är i London.

Jag kan sova på ett hotellrum

än var i London,

till exempel.

Du måste inte se 50 vackstockor.

Nej.

Alltså, förstår du,

skönt det var?

Ja.

Det var då jag kändes här.

Gud, resa kanske,

min grej.

Det boste inte också

bara vara det här.

Planera struktur,

upptidigt,

titta, titta, titta,

gå på den där,

alltså,

det kan bara vara lite gott

och bara leva där en helg.

Den här veckan

är vi sponsrade av

Claes Olsson.

Åh,

där hörde du.

Det kommer från att

det är ljudet, ja.

Vet du varför det kom så

ärligt?

För att det är

ordning

och reda

i dessa butikar.

Det är svårt.

Det är många butiker,

men du får din vangen,

du går

i en labyrinth

där du hör

en labyrinth,

du hör

en labyrinth,

du hör

en labyrinth,

du hör

en labyrinth,

där du har

såh,

här var köksmaskin,

här var tvättkorgar

och gargar,

här var elektronik,

här hade vi

högtalare,

här hade vi barnens hörna,

här hade vi det

och sist har vi

några liten gokokladbit

ifall mamma helt

har tappat brådsocket.

Det finns så många

olika saker

som är så otroligt

matchande

över mig där inne.

Och i Kylan

samma system,

ska jag säga,

det har jag börjat göra

som har haft en otroligt

taffat

och tråkig kyl,

har ju börjat lite

lägga det i,

ja,

du vet ju precis,

du har varit inspekterad

men jag har kommit på

det här knepet

att lägga saker

i lådor,

glass,

boxar och grejer

och strukturera upp

det här med förvaring

och det är att jag ser exakt

vad jag har,

jag sparade längre,

slänger inte direkt

och det ser jävligt

sexigt ut,

jag får en sexy kyl.

Du blir en sexy person

också för andra.

Och det är kul

att visa upp kyl,

jag blir nästan kränkt

när jag strukturerat upp kylen

såhär,

och folk inte vill titta

i kylen,

varför då?

Ja men det är kul

titta i kylen,

det tycker jag är

bland det bästa faktiskt

och det är sån

styling poäng i det,

men sen vill jag också

säga att Claes Olsson

har också hade upplevelse

tycker jag,

tycker det är som

de här nöjesprogrammer

på bästa sändningstid,

det passar liksom alla,

det är kul för alla

och speciellt under sommaren

tycker jag att det är så där

har man ingenting att göra

det regnar,

ska åka till Claes Olsson,

alla blir glada.

Vet du vad det är mer hans

det är såhär,

du kommer köpa grejer,

nu kommer det här liksom

life,

men de har ju kommit på grejen

att saker och ting ser jävligt

sobra och snygga ut

och ingen vet att du,

jag har,

hon har en inredning

i hela Gardover

från Claes Olsson,

nej,

det är ingen som ser,

för de har gjort det

med smak och stil.

Och vet du vad jag ser nu?

Håll,

vad ser han nu?

Nu ser inte ni som lyssnar

här,

men vet du vad jag har upptäckt

när vi sitter och pratar

om det här i mitt vardagsrum?

Vad har det?

Nej,

en Claes Olsson på sig,

den blir nästan såhär,

det här är trovärdighet,

här sitter vi och pratar gott

med ett företag,

här var det diverse olika badgrejer

till pool och sånt

som vi köpte för sommaren.

Det har jag glömt,

men det lå här i hörnet.

På Claes Olsson.

Till och med,

det har du,

du behöver inte lägga

massa pengar

och onödig energi

påka runt och leta,

utan,

här har du liksom hela

svaret

på många av dina frågor.

Som detta sagt,

Claes Olsson,

checka in framförallt deras matförvaring

om ni har ett rörigt kylskåp

eller känna att ni

slänger snabbt

och inte har en översikt.

Och skriv gärna

om du har Tomorrsbarn

hemma till exempel

som jag har varit.

Skriv gärna

på den synligaste lådan,

ät mig först

saker.

Det är väldigt bra,

för det spar på både

det ena och det andra.

Det spar på din kraft

som att du ska gå

och handla nytt.

Det spar på miljön.

Man använder

upp saker

på ett rekorderligt sätt.

Och vecka 34,

alltså mellan den 21

och 28,

när Gusti får allas med medlem

eller blir medlem

i klubb Claes 30

procent på all matförvaring,

så gå in i din nästa

Claes Olsson butiker

eller på Claes Olsson

och ta del av detta

erbjudande.

Tack Claes Olsson,

för lite mera lugn

innan vårt.

Jag har ju också

det här problemet

att när jag väl ringer någon

så har jag ju missat,

jag har ju inte ringt

den personen på så länge

så då måste jag ju verkligen

stålsätta mig

och prata länge.

Det kan ju vara det också.

Jag kan ju inte bara ringa någon.

Ja, men du vi hör senare,

utan hej,

nu är jag här

och nu kan vi prata.

En del märkor har ju någon form

av klubb.

Ja, exakt.

De kan verkligen

inte avsluta,

utan de ska bara

och de ska bara

hela tiden.

Nej, men det är också som att

de människorna inte tar in

när man själv säger,

nu måste jag lägga på,

ja, nu sa ju Erik

att han inte var där

ihop längre.

Nej, precis.

Utan han sa han där då,

ringde igår och sa det,

men fan,

men du ska vi ta den

när vi ses.

Nej, han sa ju

att han har blivit läst

nu så att han vill inte få,

du vet, han tar inte ens

inga att jag försöker så.

Nej.

Nu vill jag ut här.

Kan vi liksom

ta vid nästa gång?

Tack.

Det skulle jag ju hör.

Alltså, det läser jag in

jättetydligt.

Och sen har du de som också,

du vet,

de kan sitta och prata då

och så tänker man så här,

hon ville nog bara ringa

och prata och så

pratar man och pratar

och det går en timma

och det går en och 40

och så.

Och sen när man säger så här,

ja,

jag måste nog avrunda

nu för att,

ja,

det var bara en sak

jag skulle fråga dig.

Ja.

Har du några kontakter

som skulle kunna fixa,

du förstår,

det är så här nämligen,

ja,

nu vill inte jag begära det

av dig,

du är en offentlig person,

men min mamma,

hon gillar ju dig

och tycker Tabita,

skulle du också

börja det en ny,

du vet.

Nej.

Och då kan man ju inte

vara så avrogad,

då måste man ju

vara med i hela den.

Nu ska du få ett jävla

life hack,

om jag är för att slippa,

titta ut till Ardo

i olika orter i Sverige

som Tabita.

Jag har,

när jag märker så här,

det blir bara en grej till,

eller,

ja,

nu ska jag börja en ny rektor.

För att inte,

jag kan inte lägga på

för att känna mig dum,

då tar jag på,

du vet,

den här,

flygplansläge

i mobilen.

Trycker på,

då bryts samtalet,

personen ringer upp igen,

nej,

då tänker de,

ja,

telefonen dog,

och så låter det vara av,

i kanske 10 minuter,

sen slår det på igen,

och sen skriver du bara,

och förlår telefonen dog,

sitter dum till nu.

Alltså,

det är så bra,

Mia.

Det funkar bara ena gång.

Hörbarheten 2,

högre.

Gaslarv.

Hörbarhet 0,

klart slut.

Nu säger du,

det här rakt ut.

Jag kände det här,

att det är väldigt dumt,

men...

Jag vet inte,

vem jag ska ta.

Vad tror du?

Jag vet inte,

vi har ändå ganska många lyssnare,

Hampus.

Det var jättedåligt,

att du sa det,

live så här,

för det här,

hade ju på riktigt vart,

det här,

hade verkligen vart ett livefack

för mig,

att ta till.

För just,

den där varianten,

har jag inte hört,

att du skyller på batterit,

att du sitter,

utan jag har mer hört,

att folk skyller på,

att det är dålig,

mottaglig,

men den är ju,

liksom,

den är ju inte jätteläcklig.

Den där köpen,

och då ska man fram och prassla,

med att jävla skämdisk papper.

Jag hör inte dig,

alltså den där köpen,

inte längre,

det är ju liksom,

ganda tekniker.

Har du mer än att fatser,

mint,

någon sån där prassligt papper?

Ja,

på tåget,

han låstas.

Nu brits det.

Hur roligt,

man har en sån doktors låda,

med alla grejer,

man måste ha,

för att upprätthålla

sina lunger i,

att det är ju jätteroligt,

att du har,

vänta nu,

det måste jag låstas,

att jag har tillfälligt,

avbrott på telefonen här,

då ska jag ta upp,

då ska vi se.

Nej,

jag tar bakbrottspapper,

nej,

fatser,

den här äckliga,

mintchoklan,

som ingen äter upp,

då har jag förberett tio stycken.

Det låter bra på tåget.

Man skulle avancera upp en sån låda,

mer än vad man har gjort

med sin trollerielåda,

där har man ju alla redskap.

Ja,

du,

man skulle förbereda

med sådana nödlungnör,

som skulle vara nyast,

att man hade,

typ som tjock,

som en unokort lek,

ungefär.

Förstår du,

så att man hade avverkat,

liksom,

man har ju ändå avverkat

stycken,

men när magsjukarna inte funkar,

då kan det vara,

att det är någon annan konstig,

att man har många kort på fickan.

Ja, exakt.

Och någon krycka,

kanske någon krycka,

man kanske behöver ha krycker och gips,

alltså sådana här grejer som man

kan slänga på sig

för att låtsas vara allvarligt sjuk,

helt brottsligt,

eller du vet,

det kan vara massa grejer

man kan behöva.

Det här kan vi,

det här kan vi bygga på mer.

Den här lådan med

nya varianter,

när de gamla lungorna

inte fungerar längre,

för det har ju blivit

det som du vet.

Det är nästan som att du berättar

om ett recept du lagar,

och så är det den själv

som har gett receptet

som du berättar för.

Men kan inte du ge mig

en lung tillbaka nu

som funkar?

För jag säger allting

när jag inte vill gå på,

när jag blir bjudan på saker,

och jag inte vill gå

som jag aldrig vill,

eller vill göra ett jobb,

och jag inte kan säga nej,

av att jag kan säga nej.

Då säger jag,

jag är inte i stan,

men nu har jag sagt,

jag är inte i stan i åtta år,

så folk undrar ju,

vad jag bor,

när de ringer mig i frågan.

Vad håller du i hus egentligen?

Det är också roligt att du inte hittar på,

kan du inte hitta på

att du är i en annan stad,

och att säga,

jag är inte i stan.

Det är ganska,

det är lite som att säga,

jag är utomlands.

Det är lite öppet,

för då kan jag vara

någon annanstans,

men jag har sagt utomlands,

och sen lägger jag upp

att jag är på Öland,

eller Göteborg,

då har jag ju liksom

skitit i det blå skåpet,

så det är bättre

att bara säga,

jag är inte här i alla fall.

Jag är en angeala,

så jag kan tyvärr inte

komma på det.

Vi är i Törnrådstaden,

faktiskt,

över härdagen bara.

Sofia kommer nu,

du drottningen är här,

så jag måste lägga på.

Och Joss,

det blir brännmärkt den stackan,

så att vi har jättemycket

att stå i härdagen.

Men vi kan väl ta den nästa?

En trevart,

hade inte det varit,

hade inte det varit

otroligt,

när folk ändå vet

att man ljuger.

Man håller på och badar

om Jossi,

för han har precis blivit brännmärk,

och alla hatar honom här nu.

Det är ju som att bli

uttänkt på Instagram,

ungefär.

Du vet att man ligger

hemma hos någon poäng,

man dras och tröstar,

för att den har blivit uttänkt,

och alla har ju

vårt drev, typ.

Det är Jossi,

som jag har ju fått ner,

har tagit lite kyrbalsam här nu,

så det ska nog lägga sig

här med kvällen.

Det är också roligt att man drar

en sån lönk till någon

som inte hänger med,

och så säger den vidare,

och sen,

i Rosendalen i helgen.

Det är jätteroligt.

Där tycker jag,

brudnar Leijart,

det var bra,

för det är så många dagar,

de är i.

Eller hur?

Det är törndålstaden.

Alla har inte koll på alla.

Nej,

och sen är det väl

nangelima och nangiala,

har du ju också där.

Så det finns ju en uppsök.

Ja, det var en stor variante av den.

Av olika.

Det är ju inte så stor skillnad

mot att vara på Gotland, egentligen.

Jag är ju väldigt dålig

på att ha batteri i min telefon

om någon som lyssnar,

nu känner att det väldigt ofta

dör i mina samtal,

så att det ibland är,

eller måste jag bara säga så.

Och jag rensar väl dåligt

och ser inte dig i stan.

Då har vi garderat den också.

Jag ser att jag inte är ljugande.

För när jag har släppt

alla mina häcksvarare.

Nu är det inte säkert att

alla lyssnar på det här

hafsnittet, heller.

Det kan ju vara att vi hinner.

Och så kan vi säga till er

som lyssnar,

att om ni känner att det här

var ett bra hack,

tar vi vara på det

men håller för själva,

säg inte att det är så här

vi jobbar,

så att det sprider sig

till andra

som inte behöver höra den.

Nej,

skicka gärna in skriv till

på våra DM-a,

på Insta skäringen,

med era hack

för att komma undan.

Ja, det är det.

Om ni har en sån här

trålerilåda

med lite olika

prasselpapper

eller vad det är ni jobbar med.

Väldigt många som har

lyssnat,

som har hört av sig,

angående

hur man nu ska,

när man bara vill lägga på.

Och den andra personen

i linjen,

som man pratar med,

inte förstår.

Det är väldigt många

som relaterar till

att man bara vill avsluta.

Det är väldigt många

som vill avsluta

det här samhället.

För man kände ju sig

väldigt ful när vi pratade

den första gången,

men sen så har man fattat

att nej, men alla tänker

mer eller mindre på det.

Alla vill avsluta.

Kanske också de

som pratar

på själva

innerst inne

vill avsluta

och att det här

påpratandet

kan vara ett sätt,

en tvångstanker de får

när de vill avsluta,

att de bara ska

säga något mer.

Ja, sant.

Men då ska vi se,

vi får några som har

kommit in.

Då är det en vecka

sen skriver den där,

men hörde inte

att någon annan

kommer.

Det absolut bästa tipset

för att avsluta

telefonsamtal.

Så nu ska ni

få det utav mig.

Man använder sig utav.

Nu ringer det

på andra linjen.

Ja, den är bra.

Men vad är det

för annan linje?

Jo, men om man har

den inställningen

i telefonen,

att det kan komma

fram samtal,

även om man är i samtal.

Och det kan man,

det har jag ju hört andra,

att det...

Ja, exakt.

Men det är lite föruträttad.

Ja, det var viktiga.

Det minns jag.

Inte om det är barn,

så ringer man ibland.

Det kan man säga.

Jag har en väninna

som kan svara på en annan

väninnas telefonsamtal

och då lägger de på mig.

Ja.

Ja, det kan man säga.

Det är jättebra.

Nu ringer ett samtal

jag av.

Ja, då skriver de sedan.

Då kan man alltid

säga att man måste lägga

på för barnets jobbet,

mamma, mormor

eller någon annan

viktig ringer

som man måste svara

dem.

Ja.

Det fungerar nästan

varje gång.

Och det är bra,

för det kan man sätta i system.

Det kan löpa

liksom livet ut egentligen.

Vad har man sagt

att barnen eller mamma

liksom att man måste lägga på

för det,

då kan man lägga på

för det nästa gång också.

Nu ringer det på annan linje.

Vi har ringt dem en hel dag.

Ni måste ta den.

Ja, måste ta den precis.

Sedan ska vi se.

Bästa sätt för att få reda

på vem som söker dig

kommer här.

Om ett okänd nummer ringer

svarar jag elens telefon

Det är Hanna.

Exempel på namn.

Det går bra,

med vilket som helst.

Personen i andra änden

säger,

Hej, jag söker Elin.

Ja, hon är inte här just nu.

Kan jag hälsa

från någon annan.

Kan hon ringa tillbaka?

Råkar det då vara någon

jag faktiskt vill prata med?

Eller behöver prata med

så säger jag helt enkelt

att det är jag.

Ska man gå in i karaktär

då och göra en annan röst?

Ja, det är Elin.

Du får ju ta kvalan då, ja.

Eller det går ju inte.

Nej, men det blir ju jättedå.

Då får du ta fram hela

trolleridlådan.

Det blir ju också pinsapp.

När du sedan,

ja, ja, var det en

kastare,

var det du sa ringna,

då fick du ett smakbro

här på hela min reportuar.

Då har du någon slags assistent

som svarar telefon också.

Ja, hej.

Ska man ha lite stockholmska då?

Det var Dika.

På Hampus telefonen sitter uppdagen.

Kan jag hälsa något eller?

Ja, du sa ju sån,

kom, kom på dig med.

Nej.

Nej, det blir svår.

Det blir lite,

faktiskt,

det kände jag lite roliga timmen.

Ja.

Och så väldigt,

då får du ju ha en ansats

och att kunna hoppa upp

i så många karaktärer

på så kort tid.

Har du någon till?

Ja, så har jag en släng in här.

Ja, släng in.

För en, om man känner sig lite tuff

som jag var med om i veckan,

nu en kompis till mig

som skulle avrunda,

som inte körde på lögen

överhuvudtaget,

utan gick direkt på sanning.

Ja.

Som var väldigt effektivt.

Sa inte så här,

utan nu behöver vi nog,

nu behöver jag lägga på,

eller nu,

alltså ingenting sa det,

utan han bara sa så här,

mitt i samtalet.

Men nu lägger vi på.

Och jag bara, va?

Nej, men nu,

nu har jag trött på det.

Nu lägger vi på.

Nu hörs vi sen,

nu handlar han på.

Helt ärlig, bara.

Nu lägger vi på.

Ja.

Nej, men jag orkar inte med.

Nu har jag trött.

Nu, det var tråkigt samtal.

Nu kör vi.

Nu sker vi där.

Och det här var ju så jävla effigt.

Han bara befrigande.

Då mig med en gång,

och så la vi på.

Ja, det,

vi för sig,

men då,

det bygger på att du är en jävlig trevlig jävle

i övrig, tycker jag.

Att du har kryddat upp,

liksom,

din vikanskapsgrädd.

Ja, just det.

Då har du råd

att vara en sån,

liksom,

per morberg

för att man vet att han bor snyggt,

han kan laga mat.

Ja,

är du lite halvrisig,

då slänger du inte köttet i golvet,

då ser vi vad äckligt.

Jag menar,

är du som ja,

som inte bjuder upp till dans,

och ställer in och inte...

Då kan du,

nej,

det lägger vi på,

det var tråkigt.

Men om man tänker nära relationer,

om man tänker med ytligt,

bekanta utav folk man är bekväme,

som också inte är den som bara malar på

när man vill avsluta.

Ja,

men då måste du ju prata med er om ofta.

Jo,

men det har man vissa man gör.

Ja.

Ja,

du tycker ändå den...

Nu och jag kan börja med den.

Ja,

det skulle kunna jag.

Nej,

nu är vi på hockey.

Hej.

Jag säger,

oj då,

nu ser jag att min hund behöver gå ut,

det verkar vara kult,

har det gått?

Nej.

Ja,

ofas den tycker jag ändå,

för att någon skulle kunna...

Ja,

det var bara den sista grejen.

Du,

jag måste bara tala lite.

Eller det är väl lite så här,

varför kan du inte ta med er mobilen

och sätta på hunden kapelet

och gå ut?

Ja,

exakt,

den går inte.

Nej,

har du någon sån efterhäng,

fan,

fan nu läcker elementet ut

över hela vardagsrumsgolvet här,

jag måste ringa någon,

då får man ju ta i så mycket.

Exakt.

Nu ser vi om det var någon mer oro

i här.

Han ställde sig.

Jag skulle att vi sitter som två

bästsevisare experter

på det här ämnet och dissar

i folks förslag.

Nej,

den går inte.

Nej.

Den har vi testat.

Alltså på ämnet om att ha sätta samtalen,

är folk inte går hem

efter en middag typ?

Orden.

Ja,

nej,

där borde vi vara.

Nej,

när folk inte går hem.

Hur fan ska man få hem folk?

Förr var det ju att folk börjar diska,

men det ställer ju alla upp

då är de med och diskar de

som är på fästen.

Men det är ju så jävla otrevligt

när man själv,

jag börjar gå och puffa kuddarna

och dyka av och så,

och börja visa,

bort att händerna har gjort någon

gång för att visa.

Det är ju så otrevligt.

Nej,

inte ens middag.

Nej,

jag går ju och lägger mig,

jag har hampus.

Jag hade ju amningen

med barnen,

men nu kan ju du

amma en tioåring nu.

Nej,

jag ska se vad han säger.

Apropå ämnet om att ha avslutat

och inte gå hem efter en middag,

typ min fru smorfar

körde alltid med dessa.

Han ställde sig upp

och gick till fönster och sa,

ja,

nu är det bara hos oss,

det lyser.

Se den.

Nej,

kan inte du göra det.

Det hade varit jätteroligt

med någon i din ålder.

Du vet,

hemma och sen.

En sån där

annat ungt skådig spar

som är hemma och äter middag.

Ja,

nej,

det är bara hos oss,

det lyser.

Eller,

ser du det?

Jag har släckt allihop här.

Den tycker jag ändå

var lite bra.

Det kan ju vara

på grund av elen,

folk har släckt ner,

men den behöver man inte

att väga in.

Åh,

gud vad roligt.

Han sa även,

om jag borde borta nu,

hade jag i alla fall gått hem.

Han älskar jag.

Han vill jag ha på middag.

Den går först,

går fram och säger,

nej,

jag är bara hos Österlyser nu.

Nej,

hade jag varit borta nu,

då hade jag gått hem.

Den är ju en fantastisk,

har jag varit borta.

Det är en icebreaker.

Där kan vi prata icebreaker.

Den ska vara första,

första frågan i den.

Vilken tid hade ni gått hem

om vi var borta nu?

Åh gud,

jag får ont.

Min första fråga är

ett icebreaker.

Nej,

den var helt fantastisk.

Har det varit

det bästa jag har hört?

Men den kanske

man kan översätta

till telefonen på demis.

Går det det?

Var det bara ännu bättre

med din variant?

Vilken tid hade ni gått hem?

Har du varit så borta?

Alltså,

jag hade för att

Gabba hade dött.

Du vet inte om de sitter och pratar

om någon viktigt,

någon politiskt,

eller någon sådant där.

Man bara

har inte orkat med oss där.

Helt så seriöst också.

Men det är också så,

det här med,

nu är det bara

ostelisen,

det är någon så vackert formulerat.

Det är en så jävla subtil.

Åh, man vill ha uppslutit.

Nej, hörni,

har ni sett det nu

att det är bara

ostelisen?

Nej,

det är bara

ostelisen.

Och...

Åh, gud vad rörande.

Åh,

det var justeriskt.

Det bästa jag hört

faktiskt i den här sjangen.

Ja,

det är på faktiskt vinna

över alla som har skrivit in.

Tack för den.

Till det här programmet tidigt.

Den ska jag faktiskt använda.

Ja,

jag tycker det ser släkt ut

i varenda fönster.

Det är bara här det lyser.

I slutet

kom det nämligen in

en tanke om att

då skulle vi säga någonting

på dialekt

in i kameran.

Nu, grattföljk.

Nu reser ni inte från Søffra,

utan nu sitter du igår och tittar

bergfält kanalet.

Då såg du på mig,

då blev det nej.

Det blev nej två gånger.

Det var karaoke.

Ja, men det där,

jag var så fascinerad,

för du sa ju nej,

för jag hade ju,

när jag gör såna här program,

annars,

om jag gör mig,

jag ställer upp på vad fan som helst,

för jag sa,

han plötsligt tänkte att du ska

ha en bubsigina reklam,

men nu.

Ja, absolut.

Och så kommer man till dig,

och precis när jag är på väg,

i det här exemplet,

så kan ni säga något roligt,

jag var på väg och bara,

ja, det kan vi väl så höja,

liksom dig bara.

Nej, det gör vi inte.

Men då hade vi ju redan suttit

och pratat i gulletussan,

röst och till resan.

Jag vet.

I våra egna kläder

i början av programmet.

Det var ju också så här,

jag kände, nej,

för fan,

nu har jag fått till det här,

kände jag lite,

när jag sa att det är smink.

Ja, du hade ju kvar halspalt iallafall.

Ja.

Jag kände, nej,

men det här gjorde vi bra,

så har jag till Anna som sminkade.

Nu känner jag mig,

här har vi det.

Ända tills jag får se

mig själv

i monitorn där inne.

Ja, jag vet.

För då har jag ju tagit den här

stilen,

och sen gått in och börjat

med mitt skratt hore i.

Och då har jag ju blivit

som den här bondmåran i kroppen

som ska veva med sleven.

Det är väldigt svårt

att ha en hållning i sofforna.

Stefan och Christer

för klädd i Oversized Cavai.

Siv Karlsson för klädd

i lackbyxor

med det här stora

octopushalsbandet.

Där har du mixen av

så som jag kände mig.

Men det är inte alltid så.

Man ser vad man försökte hoppa till

om man ser precis hur man hann.

Jag försökte hoppa till Silvana,

lite såhåret, lite slik,

lite såhåret,

nån stå cavai,

lackbyxor där.

Men jag var ändå

bliv avslöjad som Siv Karlsson.

Och nu låter man att vi hatar henne

när vi älskar den kvinnan.

Det gör vi bra.

Jag älskar Kyl Karlsson,

men det är väl bättre att bestämma sig.

Ska jag vara Siv Karlsson

och gå in?

Eller ska jag vara Silvana?

Ska jag vara Silvana,

då tar jag ner mitt prat.

Ja, för Siv kommer ju inte

förklädd till Silvana.

Siv står upp för att hon är Siv.

Jag sa också nej.

Jag lärde mig det faktiskt för ett månad sedan.

Och tänkte jag också på dig.

Jag var nominerad till Kristallen,

TV-priset.

Och då hörde de av sig en vecka innan

och säger såhär,

kan du inte bara komma till Galan

som tres?

Tänk för det,

att du ska sätta dig i en taxi

och åka hemifrån dig

och utkräta dig till res.

Och sen ska du säga hej, hej, hej.

Ja, nej, jag har klätt ut

med lite till res för att jag...

Nej, och så ska jag hålla den karaktären

och gå runt som är själv

i den outfittaren.

Då ska du gå runt den igen.

Då ska du gå runt i karaktär

i så fall.

Men det har jag gjort

på Kristallen som gulletussan.

Nu har vi våra parallella livet.

Jag var nämligen med

precis så här på en Kristallen-gada

och skulle göra röda mattan

som gulletussan.

Jag hoppade ju upp

på en sådan rammelade baklängd

om det var hon anlundberg

eller vem det var

som jag hoppade upp

och som vingrad till på kracken

så att jag får över henne.

Jag har så mycket problem

med Mingel och Gala

och den här typen

av tillställning som det är.

Ska jag dyka upp i karaktären

så kommer den karaktären

att få panikånga.

Ja, och det var det gulletussan fick.

Om hon är här uppe

i den här bryggan normalt sett

så var hon ju uppe i den.

Hon hade ju...

Hon var ju all over the place.

Då känner jag också

att ni kräver mig.

Jag ska komma till den här Galan.

Galan hållas på i typ 3 timmar.

Jag ska vara där

i karaktär på röda mattan

och där är det massa folk

som håller på och fotar och filmar

och sen ska sitta

under Galan i karaktären.

Hallåj!

Och så får du inte priset.

Nej, men...

Tänk den.

Ja, men tänk den.

Du sitter...

Sitta, applortera upp i den i ross

och i tre stället.

Ty fan.

Ty fan.

Det är ju för nedre

jämst för nedre.

Hallåj!

Det är ju i och för sig.

Där har du ju humor i sig.

Det här är ju i och för sig.

Det är ju i och för sig.

Där har du en humor

som vi kan bygga vidare på.

Ja, det satt.

Och hon hade ju inte behövt sitta

och liva, applodera upp

som alla andra ju.

Kan du gå?

Skit då!

Nej, tack!

Hallåj!

Vi är alltså fortsatt

sponsorade av Lancom

och deras hudvårdsserie

Renegi,

som bland annat består av

Renegi-HCF

Triple Serum

och Renegi-HPN300

Peptide Cream

som tillsammans då skapar

en hudvårdsrutin med

en rejäl anti-aging effekt.

Yes!

Det är riktigt superduo

och krämen ger synlig resultat

efter bara en vecka kan du tänka.

Och kanske det bästa av allt.

Nu har du som lyssnar

möjligheten att testa den här rutin

under tre dagar genom att beställa

hänprover via länken

i avsnittbeskrivningen.

Så gå in på länken

och testa detta själv helt enkelt.

Och det är ju lite så

att man måste ju prova

för att alla har ju olika

hudtyper

och responder ju på olika sätt.

Och jag har ju provat ganska mycket

genom jobbet

och rätt var det är

så hittar man rätt.

En del produkter funkar inte alls

innan andra gör.

Ja, det är små underverk.

Så jag tycker du ska klicka hem

och testa i tre dagar nu.

Kanske kommer du tycka

lika mycket om

de här produkterna som vi gör.

Tack Lancom!

Nu spelar vi upp

massa låter förra veckan

där jag sjunger.

Och det var jättefina

rekorder på det.

Tack Snalla!

Men jag kan ju spela piano

och jag kan sjunga

och jag kan spela

vissa andra instrument.

Så jag har ju tyckt

eller haft en självbild av

att vi gör det lite musikalisk.

Men så har jag liksom

upptäckt nu

att jag är helt värdelös

på stämmer.

Snalla!

Ta mig inte dit, Tampus.

Snalla!

Snalla!

Snalla!

Det här är ju det här

jag har sagt till dig

att lägga en figur.

Lägga en stämma!

Mia, du kan väl lägga en stämma?

Nej, Snalla,

jag kan inte lägga en stämma.

Men visst,

kan inte du heller stämma

och hitta Tashen

och liksom allt

vad folk håller på med?

Vet du vad som är

mitt problem?

Nej.

Jag har så fruktansvärt svårt

att göra två saker samtidigt.

Jag kan ju inte ens

köra bil

och rängnar

och vindrutetorkan

börjar gå för fort.

För då vet inte jag

om jag ska titta på vägen

eller om jag ska följa

med vindrutetorkan

och det blir ju livsfarligt.

Så om jag ska lägga

en stämma,

då är jag alldeles

för att fokusera

på den grundläggande

melodin.

Ser du stjärnan

dit?

Då kan jag inte

jag bara

Ser du stjärnan

i det blå.

Då blir jag,

alltså jag har...

Man tänker att man ändå

borde kunna hitta någon

som ändå rim.

Alltså jag hittar inte ens

en melodi

som lite så smyger in.

Nej, nej, nej.

Jag fick stå på en världgjörn

i ett skada

i Bokaspers

för då hade

kapelmästare

Stefan Sporsén fortfört sig

att det blir skitkul

om Mia nu sjunger

den här duetten.

Och då skulle jag just

sjunga hennes

stråf.

Men jag hade ju övat in

originalmelodin

för jag är ju alltid en man.

Om jag dansar

så dansar jag alltid

som mannen

då följer jag.

Och ska jag öva in

någonting

hade jag ju övat in

bostämmar.

Jag förstod ju inte

att jag skulle sjunga.

Det var ju en duett.

Det hade man ju

talat om för mig

klart och tydligt.

Och det är väl självklart

att jag ska tänka

att jag sjunger tjejens röst

då att bo sjunger sin egen.

Det är ju inte bo

så sjunger tjejen.

Ska du bara höra det då

av dig själv

hur den melodin

går?

Nej, jag skulle...

Jag skulle höra hur hon sjung

och så skulle jag

öva in den stämmaren

och det hade Stefan

skickat till mig.

Och det är ju inte svårt

för någon som är

musikalisk.

Jag har inte någon...

Man går det

ibland och hälvete.

Oftast går det

hälvete.

Så då får man ju

välja ut pärlen.

Så jag stod ju

som att jag hade...

Du vet,

jag koncentrerade mig

så hårt att gå

gunga så här där inne.

Och det gick inte.

Det gick inte.

Det gick inte.

Det gick inte.

Så till slut fick jag ha

Lovisa som var med

och spela stråkar.

Hon fick lägga

sången.

Du vet,

brev i mig i mikrofonen

så att jag kom in på rätt.

Ja, just det.

Och så fick jag lyssna på henne

och sjunga på

utan bara hälvete.

Ja, för det är det.

Man ska ju också vara

lite så i bakgrunden

när man lägger stämma.

Men man fokuserar så mycket

som man tar över hela originella

meloden.

Och det blir ju det här också.

Vänta, nu vänta, nu vänta.

Nu kommer jag, nu kommer jag, nu kommer jag.

Ser du stjärnan i det blå?

Man ser ut som

någon som står och

bajsar på scen.

Allt du önskar kan du få.

Och sen förväntar man sig

Du har typ en applåd efteråt. Bra vår!

Kan du testa bara för att jag vill bara se om vi kan få till det.

Om du testar sjunga originalmelodin och först på...

Ta typ jul-jul, det känns som en stämmelåt.

Jul-jul, strålade jul.

Jul...

Du kan ju inte hitta stämma först.

Jag måste ju få börja sjunga originalmelodin.

Annars kommer jag ju aldrig...

Jag kommer aldrig hitta några strålar på jul.

Jag kan inte heller hitta.

Jul-jul, strålande jul.

Är det den du menar?

Den är ju jättesvårig, jag kan inte den.

Men om du håller ut länge på första jul med så att jag hinner hitta...

Om du vill ha jul, så kan jag börja hitta min.

Jul-jul, strålande jul.

Vänta!

Vänta!

Hunden mår dåligt här inne här.

Vänta, jag tyckte det var nära.

Du sa igen.

Okej, vänta.

Vi kan börja samtidigt då.

Vänta.

Jag får gå ner i källan då.

Var har du lagt dig?

Jag jobbar med neråt.

Vi måste ju ha en bestämd säng.

Det måste ju vara en övervåningssäng, det här på när vi som har ett system.

Man kan ju inte bara lägga en madras i luften, Hampus.

Vissa hittar ju. Det är det specifikt.

Om jag börjar sjunga en låt så kan jag vissa bara haka på att ta en stämma.

Jul-jul, jul-jul.

Nu har jag kanske någonting då.

Jul-jul, jul-jul.

Änta.

Vad är det man tänker? Hur ska man tänka? Vad är matematik?

Kusinen till den med olin du sjunger försöker jag hitta.

Jul-jul, jul-jul.

Strålande, jul-jul.

Det sjunger jag samma, fast den åktav lägger ner.

Jul-jul, jul-jul.

Strålande, jul-jul.

Fan.

Det var precis det jag gjorde med Bo Sundström.

Jag låg med mörkare hemma, han gjorde.

Det är ju samma Melodisa Bo.

Det är väl det jag ska sjunga.

Hon sjunger ju en stämma.

Man ser på hela mig av det som finns inspelat på jul.

Att här är ett stert vedträ som gungar lite grann.

För att hålla, jag fick ju hålla hela tiden.

Så tittar jag så spänt på att visa bara.

Nej, inte än, inte än, okej.

Inte än, inte än, inte än.

Så du har höll för en örat med där Bo stod.

Exakt.

Bo fick säga till mig, men du, det är ju en kärlekstöte.

Är det bra om vi tittar på varandra?

För jag tittade ju bort in i väggen.

Men du, jag älskar dig.

Så jag tittade in på djuttäktiken där borta och böjde huvudet.

Åt sidan så långt bort från Bo, jag kunde komma.

För när jag tittade på hamn och han sjöng originalmelodin.

Då kom jag ju, då var det ju, det gick ju inte.

Ja, ja, så klart.

Men du, ja, jag ska bara höra hur det var här.

Nu tror jag att vi ska ta upp den otroligt fina Bo Sundström igen.

Så kanske man kan få göra ett litet stick på någon av dina låtar.

Ja, kära Mia.

Nu ska vi köra en sång tillsammans såg om Mia och hela vandet såklart.

Are you ready? Håll ut!

Klara det!

Vi har kommit ganska långt ändå.

Håll ut! Vi klarar det!

Hela väggen, det ska sluta så.

Det syns så otroligt tydligt på de som försöker hålla stämmarna inte säker.

Håller för att fokusera så i något helv.

Har du varit i politiken och sett mig?

Stå så böjd som en sned...

En ostkrok böjd ifrån honom.

Du hade dött, alltså.

Just precis så att jag höll för en av er.

I en duett där jag skulle älska honom.

Har vi någon annan?

Vad är det för svåra låtar?

Djulåta har så mycket stämmer.

Vi utgår från detta.

Falar din natten nu.

Himlarna sänker sig.

När över jorden.

Hon har...

Om du sjunger originalmelodin då får jag försöka.

Jag kan ju inte ens melodin och då kanske jag hittar rätt.

Då är du Sissela Kyl och jag är Tommy Körberg, eller?

Sissela Kyl?

Nej, det var sys...

Kylköby min.

Sissela Kyl har ju varit inne och vänt.

Och där tittar jag idag.

Falar din natten nu.

Himlarna sänker sig.

När över jorden.

Nej, nu är jag inne i din igen.

Du gör idag lite mer.

Det är en bra kruv.

Vänta, du får ju hjälpa mig.

Falar din natten nu.

Himlarna sänker sig.

Råb mig för att hålla på nu ska du se.

Mir över jorden.

Hon har stjärnans blås.

Jag har så lite banor i hjärnan.

Jag har inga avtogsvägar, inga stigar.

Men jag tror jag hittar den om du tar original en gång.

Falar din natten nu.

Himlarna sänker sig.

När över jorden.

Vad trevligt.

Det stämmer.

Julen är här.

Åh lyser frid.

Är det inte så att de sjunger något helt annat?

Jo, kör det då.

Man kan ju inte random.

Det blir ju det.

Det är ju som att jag sätter mig på en flygande mattare

och bara svävar över.

Kylen är här.

Åh lyser frid.

Åh, din ansikte.

Om ni vill boka Schärgernäsvold som Lucia Tåg så kontaktar ni.

Schärgernäsvold.se.

Jag kommer både till Slopp och Koja.

Jag har köpt en hatt som jag skulle ha i London.

Det bara det.

Bara det att man ska åka på höstlopp till London

och köper sig en hatt.

Men du hade packat ner den här utan det var synlig

med på handbagaget på flyget.

Du satt fast.

Vem har lagt upp den bilden?

Jag har inte lagt upp, jag får skicka till mig.

Det får du tåla om för mig nu.

Vem har skickat den bilden?

Berätta först.

Berätta först.

Varför har jag satt den?

På handbagaget så synligt.

Fan, han var tuskigt.

Nej, nu drar jag in allt romantiskt resten av veckan.

Då kommer jag att köra kaffemapinen

och sitta i gardoben

i resten av veckan.

Varför skulle den så synligt sitta fast på rygsäcken

på handbagaget?

Som Indiana Jones till London.

Jag skulle till Aspen, Sara Martin.

Fan, han var tuskigt.

Nu blir jag faktiskt arg på riktigt.

Nu ska jag berätta för dig om den här hatten.

Nu ska du höra.

Jag sa, Gabbe sa,

ta med den hatten, du är skitsnygg i den.

Då kände jag så här,

jag är rätt snygg i den här hatten.

En svart hatt, lite Lady Gaga kände jag.

Så ska jag ta med en London skator.

Här kommer jag, så kände jag.

Då tog jag hatten när vi åkte.

Hur fan packar du ner en hatt

utan att förstöra den?

En hatt går inte sönder att du lägger den

i en resufäska bland mjuka grejer.

Det här är en speciell hatt som har

ett sånt där vik i fram.

Den går absolut sönder.

Du kan inte förpacka den.

Det är en buttrig sexhatt

som du trycker ihop i en plastkartong

när du är klar med din utklädnad.

Då kommer jag till flygplatsen.

Då börjar Heli och kommentera.

Ja, ja, du kör hatt idag.

När vi är på flygplatsen

med så här mycket svenskar och så

sa hon att de ska se att Mia Schärginger

ska åka till London, hon har hatt på sig.

Har du hade det på dig då?

Ja, så har jag till Heli,

med lite självförtroende kvar i kroppen.

Du har min hatt.

Du är så jävla snygg i den här hatten.

Nu ska du ha den hatten

och han pushade mig.

Jag tänkte att han är alltid sanning, säger han.

Så att om Heli och han nu

går jag på Gabriel den här gången

för jag var glad fortfarande för hatten.

Även om jag kände att den outfiten

jag hade när vi fråg

med en stickad tröja

och en teckväst över ett par kängor

blev lite aspen.

Du vet lite så här, som du säger.

Ska hon fånga krokodiler?

Ska hon på bergsvandring?

Ska hon fiska?

Vad är det hon ska göra? Det var lite oklart.

Ja.

Det kom inte upp till den där gagan i hon riktigt

som jag hade förställd,

utan då tänkte jag ju mer att jag skulle ha

svarta, kola loafers, någon kappa,

lite smycken. Så såg jag ju med hatten.

Och sen när Heli hade börjat släppa

på det här då,

när hon tog de här hatt-kommentarerna

i sin mun, då började det ju gå

med nån effekt genom alla nio.

Så till slut började jag till och med

minsta med och kommenterade min hatt.

Vad sa du om? Nej, men de började då

om att jag skulle vara gatemusikant

och att jag kunde få pengar i handen.

Det var alla olika möjliga vänningar.

Och Dr. Drowels var vi

inne på.

Nu blir jag ledsen, kände jag.

Nu har inte jag det

självförtroendet jag hade på morgonen

när jag bara kände mig lite

vaken och go och bohemisk.

Det försvann. Jag kände mig mer som

fleksnäs

i sköntet att jag bara

var någon sån där

skojperson. Så då tog jag

hatten och så satt jag den bak

på ryggsäcken, för där kunde den

i alla fall sitta utan att den blev tillplatta.

För jag tänkte om jag nu skulle få tillbaka

den här goa känslan

jag hade från början, att gå

lite grann i Soho med den här kappan

och svarta hatten.

Så därför satt jag den där. Och att någon

nu har tagit en bild

på min hatt

fastlimmat på ryggsäcken, som om

jag är soldoktor som är på

The Island.

Du vet att jag är sån där

att jag bara har hårt tre saker

med mig till ön och då har jag satt fast

hatten i bak.

Jag tyckte mer det suttade för du hade

ganska cool outfit i övrigt

med dina boots och

svart och liksom, allting var väldigt snyggt.

Och då ser det ut som att den där hatten

genom tänkt val, att den delar min outfit

och den ska bara sitta där. Det är lite coolt, lite svalt.

Det är som moderik till person.

Och det var det jag tyckte var kul.

Här har jag haft på det hatt den här. Den här tyckte jag var kul.

Vad är det för moder? Har du sett det modet

uppe i söde med de här?

Du hade kunnat få för dig det.

Du hade lätt kunnat få för dig det.

Det här har jag sett lite gräga. Hon hade den dokumentär

på Netflix. Nu ska jag ha samma.

Nej.

Jag satte den där för jag kände, jag orkar inte

vara den här som ska stugg för saker.

Du givar den här gruppen, utan nu är det

en jävla spagetti.

Jag orkar inte.

Nej, jag släppte det helt.

Och nu ligger hatt den här

och skrattar åt mig

i hotell. Jag tror inte den kommer

att komma till hamnen. Jag tror den kommer

att tappas bort.

Nej.

Jag tycker du ska ha hatt. Jag tyckte det

var fantastiskt att den fick dig att känna dig

som Lady Gaga. Det tycker du ska ha en amma.

Men just att ha den på bak.

Det förstår du ju själv.

Där försvann ju sista möjligheten

till att den här hatten kommer.

Att det har bakom min rygskickats bilden.

Ha!

Hade du haft hatten på, det hade inte bilden skickats.

Det var ju just att du står där

i din coola outfit. Men hatt på rygsäcken

det är ju jätteroligt.

Min hatt den har tryck hanter.

Jag tycker du ska ha hatt den en dag

i London.

Det kan bli det möjligtvis för

de som lyssnar på det här avsnittet

som den influensa jag är

att jag ska gå en liten rask promenad

fladdra förbi i bild

simma ur bild som hon sa.

För att stå upp för dig själv.

Jag tycker en dag, I dare you, en dag.

Men du fattar känslan hampes.

Du förstår hela den här upptackten.

Och sen att det också skickas

bilder bakom min ryg.

Då förstår du väl själv att självförtroendet

på en 46 år i tre barns mor

som är i London.

För en gång och poddar därifrån att

hon hunkar till nivåer som inte

vi har.

Att jag kände att jag hade grejen här.

Nej, skitsamma.

Vi tackar hatten.

Ett sånt här husschema

hemma också.

Det kan inte bli tråkare än så i sin egen lägenhet.

Jag tycker halva grejen är också att

man får komma iväg någonstans.

Jag tycker att gruppträning är att

man har musik och lite andra människor.

Att man jobbar peppar varandra.

Det tycker jag faktiskt.

Det här att stå ensam och skramla med skrot

och räkna och gå till nästa.

Det är inte min.

Men det är någonting med gruppträning.

Tabata och sånt.

Det känns som om man hade spökeboll på idrotten.

Jag vet inte vilka muskler anstränger jag nu.

Jag har ju lite kul.

Tabata har jag all.

Jag vet inte men allt det här heter

hos idén.

Bara har du hittat rätt

så tror jag du kan ha två.

Fyfan den säger ni.

Har du testat badminton

eller något?

Fina. Jag vill bara hålla käft.

Koncentrera mig.

Ha hög musik.

Jobba på och gå hem.

Det är inte något för mig att jag vill vara

sociala umgås.

Man gör det ihop så blir det någon form

av mer tändning i hjärnan

när man ska stå ensam med sin jävla

spellista.

Det är bättre att någon bara bestämmer.

Nu börjar timmen och slutar timmen.

Där sätter du fan ord på

för att de här passen inte funkar.

Då är det alltid så.

Crazy Frog och Rihanna.

Nej, jag har aldrig haft Crazy Frog

och Rihanna på de passarna jag går på.

Då hade jag gått ut och tatt ett snack

med tränan om det hade kommit.

Det är en riktig

gagnam style.

Nej, inte

om du är på modernast.

Vem fan spelar?

Det är om du går på något medelånders

pass på friskis.

Att du kan få lite gagnam style.

Att det kan vara lite sånt.

Då passar det oftast de som tränar

det passet.

Jag säger bara att det är inget fel i det

huvudtaget.

Det är den typen av pepplåtare.

Hög BPM och snabbtempo.

Tydliga dropp och allting.

Fan vad jag tänker.

Jag går runt och drar i maskinen

och lyssnar i en sal på Lassa Rättet

med Maritza Hohn.

För att jag ska få plats i huvudet

så går jag där och drar i en sal på.

Och så tänker jag på det.

Sen går jag vidare och lyssnar på

en Adellot som var like you.

Det är som en terapeutisk säschen

samtidigt som musklerna får sitt.

Då vill jag ha lugnt.

Nej, det kan inte.

Då hade jag gått ner i någon hängematta

men jag hade försökt att stå i någon

ténsal på Lassa.

Det kan inte jag. Jag måste ha jättepäppigt då.

Det kan jag ha på en power walk.

Om jag går ut på en power walk

så kan jag ha den typen av musik.

Jag sätter alltid på så. Midden med vänner.

Begravningslåtar på svenska.

Alltså såna typ av spelhistor som rullar

i öronen.

En dag ska jag ligga, sexfoton

marken.

Är det så?

Det finns något härligt.

Jag stressar mig genom hela den här.

Jag måste göra något mysigt av min timme

på gymmet.

Jag tycker att det ser så härligt när jag ser

folk som är. Jag kan gymma på dagen

ibland för jag har inte ett jobb. Det måste vara

9 till 17. När man har kommit till gymmet

klockan 11 är det jag och pensionärer.

Då har vi samma lugn.

De tittar. Det som går på TV

är inte bara bakgrunden för de tittar.

Det är Malo FC 10.

De följer med i varenda grej.

Det är lugn musik.

Allting är så trevligt.

Kan jag ta en kaffe efteråt i reception?

Då kommer jag längta efter att gå dit.

Du köper ett koktegg.

Ett koktegg.

Exakt.

Jag känner någon börje i omklädningsrummet

som jag vet att börje från

Änghagens ålder.

Han kommer dit på tisdagar

och går i runda. Då kommer jag känna

att jag ska gå ihop med börje.

Det är så mysigt då.

Det kan jag längta efter.

Jag är gullig.

Jag vill absolut inte ha mysigt

på mitt gym.

Jag vill spränga min hjärna

och känna mig som

Juma Thurman.

När hon går in i karater.

Jag vill känna att jag kommer

att krossa er alla.

Om jag tänker att Juma upplever sig för mig.

Ja, efter det här ska jag på Jummet.

Då ska jag stå en grupp

med medelålders eller 20-plusare

och dansa i en cirkel

ihop till dunkande musik

och överpeppig person

längst fram som guidar oss.

Om det är min upplevelse då kommer jag

känna att jag inte är möjligare att ställa in

men om det är att jag ska gå dit

bara jag, börje och Anita

och jag kommer lyssna på god, lugn musik

med Adele i hörlubrarna.

Då blir det mysigt.

Det är som att gå bastar med grubbarna.

Ja, jag förstår. Du vill in en mysigt.

Jag tycker det är helt okej. Det spelar väl ingen roll.

Det blir jättebra men där har du inte mig.

Hur stinner det mer aggressiva

när det gäller träning?

Jag tror att det aggressiva är här.

Varje gång jag går till Sats

jag möter bara av killar

med alldeles för små byxor och linne

om de ens har ett linne på sig

som går och drar och skriker.

Och så kan man nästan bli

nya eller nio, det kanske varit jättelänge

men som jag har lagt märkt till.

Det är att folk tar sånt här jävla kallk

i händerna för att lyfta

och då kan jag bli såhär.

Det är gav.

Det är ungefär så när man spelar billjard

men man vet att man aldrig spelar

och så börjar det rulla toppen

med den här blåa kritan.

Man bara ursäkta.

Men då står på Sats fyrhälsplan

med kallk, liksom grej

och står såhär

och nu ska jag lyfta en skivstång. Då blir man ännu slappna av.

Den här tummen som du har ställt till

där nere inte bra fräs i.

Det är frågan för om du inte kommer

att komma in en penselin-kur

i det här.

Den är väldigt tjock och stel faktiskt.

Har du bandage

eller plåster på?

Jag kände att

hela köttet höll på och dör

uppe på totten.

Jag tänkte att nu går det väl kallbranden

så jag våg inte ha.

Jag fick ta av plåstret för att

det var vitton.

Det var som att det inte skulle ramla av.

Jag har haft sådant samvete i flera dagar nu.

Ska vi ta det här från början nu,

Hampus? Och nu kan du väl skratta

ungefär på de cellerna som du skrattade

när jag berättade på bank.

Men vi drar det helt från början då.

Första grejen är ju

som ni vet, ni som har varit trogna

poddlyssnare, att för tre år sedan

så drogs det iväg ett sms

sent på natten från skäringens mobil till min.

Vi måste fästa märkväll

ordet fästa.

Nu måste fästa märkväll

ordet fästa.

Sen har ju det varit en följetången

att jobba och tjata på dig.

Att vi ska fästa och du har ett

starkt motstånd till detta.

Då kom det som sådant att

vi skulle spela in en liten scen

får man väl ändå säga då.

Vi skulle jobba, du och jag.

Där vi då skulle gå ut

och ta ett glas och då

sa du till mig så här, är det inte kul

att ta en glas på riktigt.

För att den här scenen,

vi skulle ju vara lite grann på

Pika Lurver när vi var för att uttryckas

i den här scenen.

Den här scenen var då implanterad

och tas, vi skulle filma

ungefär vi.

För det var väl 9-10 på morgonen.

Och då sa jag att jag vet inte

hampuss, jag är tydligare

att jag kan spela lite blare

utan att faktiskt dricka på riktigt.

För jag kände att jag skulle börja

och jag hade sån jävla svung

och mycket att göra var den här veckan.

Jag tänkte att jag orkar

börja klunka.

Jo, för fan, som du är.

Du ska ju alltid ha igång allt och alla.

Väldigt mycket övertal.

Det är klart att vi ska dricka lite.

Och så kände jag så här.

Fyfan, det blir ju en där gammel

jäddan igen, den här tråkiga,

långsamma som allt ska stoppa allt.

Och jag skulle ju bada i ljus.

Jag skulle ju hålla gluggen uppen.

Det är ju lyssnarna.

Så jag tänkte att det är fyfan,

nu ska inte jag vara den som är den.

Jag har hätsat fram till den här dagen.

Vi har ju vetat om det här

i ett par månader och då har jag hätsat och sagt

vi måste dricka på riktigt, det är inte så kul

att se när två människor spelar lite fuller.

Det blir roligt, det blir authentiskt

om det blir på riktigt.

Men när dagen välkommer och vi sitter där

8.30 på några jävla bar

då är jag sjuk och känner, jag får nog

sakta ner lite, jag tror jag bakar lite på det.

Nu korkar vi upp, ge oss ett glasbubbel.

Men vad fan, då tror du

att jag är så snabbt, inte jag

i vändningen i Hampus.

Bara för att du är sjuk, jag hade

jobbat upp och du tänkade en dräsin.

Och vi tänker den här dräsinen

och jag är den här hundra åringen

som har hoppat ut genom fönstret

som sitter i själva vangen i fram.

Och vi trampar på

på den här gamla järnvägen, så har jag

trampat upp. Jag hade ju

fart den här dräsinen nu

för det här, så att ja

det var ju omöjligt att stoppa,

det slog ju gnister i de här

ståljurna på sidorna. Och så säger du

såhär, nej, nu

jag får nog sakta ner för jag är sjuk

och då tänker jag såhär, är lite sjukt

de har väl inte skadat, lite

hosta och snor. Det brukar ju släppa

om man tar ett par glas.

Eller att jag tänkte, immunförsvaret här

kommer börja jobba på alkohol i cellet

för att jag ska bli frisk och det har inte råd.

Jag blev dig i den här situationen

och se hur du började ta. Det fick jag ha råd

med, jag fick betala för att båda kan man säga.

Om man fick någon känsla om att du hade ställt in

alla middagar i hela januari, nioårs, afton

allt som du hade tänkt att du kanske skulle

gjort, hade du inte gjort för den här dagen

har du laddat för att jag har hätsat, så kändes det.

Så, så var det, och jag tog ju

egentligen, var det ju inte så

kanske så jävla mycket vi drack,

men jag tror nog att jag enkom

bara på min kroppsyda

1,63 lång

fick i mig i alla fall 1,5

flaska prosecco.

Kan det vara så, för att du hällde upp

men jag såg att det var ju, du smuttade

ju en paraliten, när du hade fått

igång mig så njöt du så mycket av det

så att du tog bara någon smutt här och var.

Nej, nu, nu, nu, nu.

Vi får fråga timmet.

Jag tror att det var mest jag som fyllde på, faktiskt.

Ja, jag började med lite häxblandning.

Jag körde ju lite, värva lite, liksom

prosecco och bubbel, med lite rocea

men lite en brun whiskey

shot. Du höllde just straight till

bubbelfraskan.

Så du såg inte allt annat jag jobbar med

parallellt. Men som det då är

när man spelar samtidigt så,

jag tyckte inte jag upplevde mig som ganska

och så gjorde jag det här att jag

ramlade av en stor då

och det gjorde jag ju med frit

och då tänkte jag nu ska inte säga något

till någon utan sen är det klart att

det är ju lättare att ramla av en stor

med frit, om man har lite innanför kavaj

för man skiter ju i och man slår sig

och man tänker bara att det här ska bli kul

för det är ingen som vet att jag ska ramla

av stor nu. Då tror

jag, för då tittade jag på Patrik och Mattias

som var med och skötte hår

och mig, att de

såg deras ögon att nu har

inte någon koll på om vi

är fulla på riktigt

eller så då fick jag ju övertyga om att det

med snälla, det gjorde jag ju med frit för då

kände jag lite jobbigt att de skulle tro

att jag var så full redan då, att jag

faktiskt ramlade baklänges. Ja och vet vad

som hände då, då framstod du som ännu fullare

att de försökte övertyga någon

om hur nykter de är. Då tänkte de

att hon har tappat den. Så där

vill jag lura in mig själv i en fälla

kan man säga. Men sen gick

idag, och jag tyckte fan

i mig, det här var ju värt det här

kalaset och jag kände ändå att

men så farligt är det inte, du vet

får man en kaffe på det här så är man ju

nykter innan man kommer hem, för det var

ingen som bra kvilla, utan får man

bara lite frisk luft då. Så när vi

var klara så skulle vi ju gå ut då och ja.

Och då var klockan bara ett typ 15

var, det var ganska tidigt på dagen, en

tisdag. Halv fyra van

i Göteborg,

nere vid Nefertiti

och då skulle vi jobba oss

upp mot gårgatan. Och som

ni vet då, vid fyra snåret, så

slutar ju folkjobbet, så då är det ju

som mest folk faktiskt ute och

handlar mellan fyra och fem.

Och då ska vi ju öppna

den här dörren från

det här stället vi var och spela in

på. Och då var det ju två

framstrattare, som egentligen

var jättelätt dörr och öppna

oss. Det var ju en som

är flygplansdörren, då har man

aldrig öppnat en sådan, men det

fanns ju, det stod ju klart och

tydligt push here, drag here eller vad

fan det står, jag vet inte, men

men det var ju bara det, då

höll vi ju på, du och jag, och då

gjorde ju du en manöversa, jag

stoppade ju in mitt finger för att

kunna då få upp den här grejen.

Det var här först jag insåg

hur faktiskt alkohol hade slagit

måste jag säga, för att en dörr som inte

går att öppna undersök, man är lite

okej, första försöket gick, det

var inte innåt och kanske det är

utåt då, nej det var det inte heller.

Man började titta med lite mer

nyfikenblick på det här, men jag

drog så breda penseldrag och trycker

med hela kroppen.

Medans jag undersökte campus, för

det var ju inte så, det var ju

jag undersökte ju dörren, jag gjorde ju

att undersökning var klar, för att

du butta ju på dörren

medans undersökningen pågick, så

hela min tumme

får ju med in i, så att säga

den klämdes ju i själva

anordningen, och då drog jag

det var min reaktion, jag drog tillbaka

så där, fick jag ju ett jakk som jag

tror egentligen hade behövt

åka upp och sys, men när det här

jakket kommer, då var jag så bedöva

så, då skrek jag bara

nej, jävlar hampelsen, det tror jag

nagen gick.

Va? Gick nagen?

Jag tror nagen gick av, och så ut

med de här två

små komikerna, upp för trappen

och sen när vi gick så

Alltså, vi gick ju, gick säkert

hundra meter innan jag ser så här

hela din hand är röd, det rinner

blod, och du märker

ingenting, då fattar man också hur

liksom ändå alkoholen har tilltagit

så då får vi bara, jag får panik, så vi bara

säljer tillbaka in och får

uppdöra på första försöket in i

där jävla. In i köket där de

hade börjat förbereda maten på

den här huvudben till kvällen

när man, ja, ni märker

börjar veva med en blod, jävla

tumme över den här, skalade

potatisen, och då

snörpte hon ju åt så att

då kunde vi ju bjuda oss ut på stan

igen, men sen kände jag när vi kom ut

på stanhampels där, ja men när man kan

ångas för många olika saker, men är man

ute och fästar ofta och skjuter ut sig

vilket jag inte är, så blir det här en ganska

stor grej för mig, att jag

klockan kvart i fyra

går in bra på gasen

med dig av alla

in på Jina Trikot.

Jag drar i jackorna och de åker

av gargarna, men jag får

inte upp dem på gargarna igen.

Vi gick runt som två så här typ, antagligen

tonåringar eller typ tjuvar, som bara

tittar, men inte liksom, lite så suspect

det bara tittar, men handlar inte

utan bara, och sen går jag ut

helt så. Ja, ut och

så skulle ju jag fippla, jag skulle ju

hitta ett kort, jag hittar ju inte ett

betalkort, så jag fick

ropa dit dig och du fick börja med dina

kort. Först börjar du med att du

revnerer typ två jackor, och man ser

en vanlig person som är nykta nu, hade bara

tagit upp dem en gång, men när man är full så ser man på dig, det blir liksom

en process av det här, där du måste titta

på jackan och göra en bedömning, och sen

tänker, jag får nog ta upp den igen.

Man ser liksom att det tar 5 sekunder

av det beslutet. Den ramlad

ner, ner.

Nu registrerar jag, nu tänker jag

nu. Jag borde ta

upp den. Och sen står vi

i provrumma på vad Jack är med, det är också så här

grejen. Nej. Det är så konstigt

på alla sätt. Sen lämnar

du mig den här

46-åriga mamman,

klockan fyra, och då fick

jag gå, för då skulle jag ju börja

bege mig, då fick jag gå hela

Abernyn, har jag väl aldrig varit ut

nerat, på detta vis förut?

Där vinglar jag upp. Jag

kunde ju inte ens trycka in kåden.

Jag vet ju precis vad jag har för kåd in.

Pip...

Pip...

Pip...

Og Gabbe var ju hemmasksad och hörde

dig på hållet när nu...

Nu har hon tryckt fel tre gånger

och så jag fick ringa. Hallå jag, kan inte

�� Att man kom upp och närmar om jag tänkte,</b Argentina och

inte åk establishkåden?

Han fick

upp, och slapa in

mig. Jag tänkte jag, nu går jag direkt

in, lägger mig, försöker att få en kaffe och bara försöker att rida ut det här.

Så du vet, vid halv åtta då var jag redan bakis, råd jag hägendass i sängen och var

inneåt för att ta med sminket och sen ville jag ha frukost.

Ja, vissa hade väldigt, om man har lekt om med tanken att klockan hade varit tre,

fyra på natten, då hade de då folk att äta kebab och sånt här.

Men ja, vid halv åtta kände jag, där hade jag ju gått hela varvet runt.

Och det hade jag också sovit en liten stund, så jag var ju sugen på smörgård och så kaffe.

Och ganska fokuserad kan jag tänka mig, för du hade ju antagligen fyller ringt mig,

så då när jag vaknade, för jag gick också och lade mig, sen när jag vaknade där vid samma tid så kände jag,

åh, nu kan vi ringa bubblare lite om vår erfarenhet och vår upplevelse idag,

åh, ha lite såhär misstack. Det var helt tyst för mig, inte ens på SMS fick man svår.

Nej, fy fan, då kände jag, du övertalade mig in i detta helvet och sen själv var du helt bara klar och fräsch.

Nej, fy fan, campus.

Ja, men du blev nog lite fullare med, för jag kan ändå uppleva när vi var i butiken och som du såg skulle betala.

Då kändes det som att jag var din vård där, för du stängde fram hela plånboken och väckla ut alla kort.

Funkade inte.

Ta nästa och sen skulle du prata telefon samtidigt och då fick du min telefon.

Och sen när du är klar med den, då ger du den till Expediten istället för till mig.

Jag försökte ju verkligen skärpa mig, för jag tänkte det här, jag måste hem fort nu.

Jag vill alltid, alltid hem. Så det var min enda tanke.

Och hem du kom.

Hem jag kom. Med denna tumme, men nu kan man ju ändå säga såhär, nu har vi ju för en att nytta med nöje, nu har vi ju fästat.

Eller i alla fall ja, har ju fästat.

Och nu i efterhand så kan jag säga, jag tycker ändå att tummen tillsatte.

Att det var värt det.

Det blir lite såhär, vad heter den här filmen, när de är i Las Vegas och spårar är fullkomligt baksmällan.

Det blev ett sånt äventyr av att det blev lite blod.

Ja, det blev det och nu är det ju väldigt, nu lyckas jag även bränna, men jag skulle göra pizza till barnen igår.

Så jag fick, jag har ju såna spetsiga, vad ska man säga, livsfarliga nagrar.

Och då har jag alltså, på den tummen där jag borde ha sytt, där vi får se om toppen kommer att ramla av.

Svedde jag även nagen igår så att den blev, den smälte till på plåtan.

Så att den blir svart i fram.

Jag kände, jag fick ju fila av den nu, nu har jag återställt, nu ser nageln bra ut igen.

Men då kände jag bara, det här är, jag vet inte.

Det går sådär just nu för skäringar.

Ja, vad säger ni nu?

Visst var det sköj.

Det är så det skulle låta, så skulle det låta om jag var programledare, om du och jag var programledare i Melodifestival.

Nu skulle mitt ansikte hänga i slutet, så som jag ser ut när jag liksom inte har mer att ge.

Då kan jag inte hålla upp till och bara fortsätta sitta och se söt ut utan då är det väldigt obbes att nu har hon, nu har hon tappat allt.

Och det syns även i ansiktet, det hänger.

Och så skulle man höra på min avrundning i med det, du vet alla bara knappar den här helga musiken.

Ja, då skulle jag liksom börja leta den här bonkomikslådan.

Det finns inte naturligt i det, alltså den typen av.

Nej, då skulle jag gå in i det här riktigt, jag vet inte, jag vet inte vad skulle få.

Eller helt monoton, säger jag, det där var väl roligt, eller?

Och det var allt från Skandinavien i Göteborg, nästa gång så ses vi i Uppsala.

Just idag mår jag bra, jag först framåt har kraftiga vindar.

Just idag är jag starkt, just idag mår jag bra, jag har tro på mig själv på min sida.

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.