Förhörsrummet: Tova Moberg - Del 4 av 6

Jaha, då var det dags igen. Skola, jobb, rutiner.

Som ser till att göra det på allra bästa sätt och boosta hela höfsterminen med ett billigt mobilabonnement från Hallån.

Skaffa idag på hallån.se.

Du lyssnar på en produktion av Norwell Studios.

Det var igår kväll klockan 23.05 som polisen.

Sjöpolisen anträffade en kropp i vattnet i närheten av den gård i forseområdet som polisen tidigare har spärrat av.

Jag reagerar på dig, Billig.

Vad tänkte du då?

När du får reda på lite grann om vad som står i den här dagnoken.

Du är ett totalt känslokall.

Jag tror att det blev något chaffs mellan dig och Tova den här kvällen.

Berätta din minnesbild om det är chaffsen.

Ja, det var ju... Alltså, det... Alltså, ja...

Jag har tänkt så sjukt mycket på senaste tiden.

Jag juger så jävla mycket för mina föräldrar och det känns som att de hatar mig.

Men jag måste juga. Jag kan inte berätta om Billig.

Du lyssnar på Förhörsrummet med mig, André Kristensson.

Och mig, Anna-Maria Grönlund.

Förhörsrummet är en podcast-serie som återskapar polisförhör från autentiska fall.

I den här serien, som består av sex delar, hör vi polisförhör från utredningen av modet på Tova Moberg.

Du lyssnar på den fjärde delen.

Känner du igen Tovas handstil efter tre år?

Du, jag vet knappt hur min egen handstil ser ut.

Skulle jag säga...

Jag tror inte jag har sett någon hans skrivet från hon.

Någon gång.

Nej, inte den blekaste.

Vad fortsätter att läsa från samma dagbok?

Ja, ja, dagbok.

Jag fick santa detta. Det blev bara värre och värre.

Haste gången dödar han mig.

Det ser helt jävla trasigt ut.

Min överläpsprax har varit blod på kudden.

Det finns bevis.

Ett rött och silvligt USB med bilder på marken.

Det ligger i en rosa låda i en låda under min säng.

Nu låter det ännu mer som föräldrarna.

Billy, nu vill jag att du berättar om din och Tovas relation.

Den riktiga historien.

Ja, det är det jag har berättat.

Det blev bara irriterad av att höra.

Jag tror inte på...

Jag tror att det där är någon som har hittat på.

Det tror jag.

Menar du att någon skulle ha skrivit en dagbok som började i dagboken?

Hennes mamma har dokumentära bilder.

Om hon har haft minsta lilla laboromärken så är det möjligt.

Jag tror att det är hennes föräldrar.

Nu i sin sorg, sen Tova hittades mördad.

Ska de ha suttit och skrivit ihop den här dagboken?

Tova Moberg hittades avliden på sin föredetta pojkven Billy Skård.

Utredningen har visat att relationen dämmemellan har varit kantad av våld

och flera av Tovas närstående berättar att hon har varit rädd för honom och velat lämna honom.

I mars blir Billy anmeld för att ha misshandlat Tova och då tar relationen slut.

Man har även hittat fynd som tyder på att Billy har varit kontrollerande mot henne.

Där ibland en dagbok och ett USB-minne med bilder på Tovas blåmärken.

Två av Tovas vänner har också, innan misshandelsanmälan,

gått till polisen för att fråga vad de borde göra eftersom de är oroliga för sin vän

som lever i en fysiskt och psykiskt våldsam relation.

Förhör med Billy Fagaström, den 27 juni 2017.

Det är samma handstil i den här, som det är i Tovas kalender.

Ja, jag vet som sagt inte, men det är min teori i alla fall.

Men varför skulle Tova ha skrivit så här för under hela?

Ja, det funderar jag också på. Därför tror jag inte att det är hon.

Det tror jag. Jag tycker det låter ut.

Det låter ut? Ja, jag tycker det.

Hur får det dig att känna att vi läser upp det här för dig

ur en dagbok som vi är till hundra procent säker på är Tovas?

Och att det är Tovas som har skrivit?

Ja, men jag tror ju inte det.

Är ni med? Jag tycker det luktar skumt här.

Det är min åsikt.

Men hur får det dig att känna?

Hur det känns? Ja, det känns för jävligt.

Vad är det som känns för jävligt?

Att någon har skrivit så där om mig, det känns för jävligt, tycker jag.

20 februari 2010. Ida ringde mig idag. Precis innan jag skulle åka till skolan.

Bara tur att det inte ville vara här. Jag träffade henne innan jag började.

Hon såg mina små blåmärken i ögat.

Hon undrar vad det var, men jag orkade inte berätta.

Hon fattar att det var han. Jag gick på min lektion och när den var klar

försökte jag ringa men hon svarade inte.

Hon skrev att de var på möte och sa att vi måste snacka sen.

Jag väntade och ringde upp efter ett tag och sa att hon och Evelina var på stan

och att vi måste snacka alla tre. Så jag åkte och hämtar dem.

Jag var jätteroliga att det hade hänt något.

Vi stannade på skolans parkering och så sade hon att de var till polisen.

Jag fick panik, men de sa att det var lugnt och ingenting skulle hända

om jag inte själv gjorde en anmälan.

Vad handlar det om?

Inte den bläkaste.

Jag har tänkt så sjukt mycket på senaste tiden.

Jag ljuger så jävla mycket för mina föräldrar och det känns som att de hatar mig

men jag måste ljuga, jag kan inte berätta om Willi.

Vad handlar det om?

Inte den bläkaste.

Du kommer få sammansvara förmodligen efter.

Jag har ingen aning.

Jag blev helt förbryllad när du läser för mig.

Absolut desto mer du läser desto mer förvånad blir jag.

Hur kommer det sig att Tova inte kunde berätta för sina föräldrar om dig?

Ingen aning.

Är det ett förhållande?

För mig låter det helt sjukt.

Jag tror inte att hon har skrivit det.

Absolut inte.

Kolla om hon har skrivit det här eller inte.

Det är inte så jättesvårt.

Hennes föräldrar har ju sett dagboken och känner igen handstilen.

Det är gott att kolla med hennes lärare i skolan, det går att jämföra.

Det finns ju till och med experter på sånt här.

Ja, det förnekar jag inte.

Men ja, hon nämner det här.

Det har fortfarande inte hänt och jag tror inte att hon har skrivit det där.

Det tror jag inte. Absolut inte.

Var och se vad hennes föräldrar och eventuellt andra säger

att det skulle vara hon som har skrivit det här?

Ja, jag tror inte det.

Du tror inte det ändå?

Jag vet att i så fall har hon ju hittat på en massa grejer

och skulle hitta på en massa sådana där grejer.

Det vore helt galet, eller hur?

I den banan tänker jag.

Eller hur?

Ja.

Det känns väldigt konstigt att hitta på en hel dagbok.

Ja.

Med såna detaljer och både vardagliga saker och allvarliga saker.

Ja.

Om man inte skriver vad vardagliga saker, då kommer den ju inte se så pass troligt ut.

Billy, vad är det som har hänt med Tova?

Ja, hon är död. Därför tycker jag att det där låter ganska...

Hur ska jag förklara det?

Det låter ganska...

Jag har uppjopt liksom. Skulle jag säga.

Om det är någon som läser det, denna dagbok,

om någon någon gång läser denna dagbok, så är jag antingen död,

eller så är allt detta över.

Ja.

Det låter ju ännu mer som att det är påhittat.

Men varför skulle de?

Du menar att hennes föräldrar ska ha skrivit det här nu i efterhand.

Suttit och plitat ihop ett ett halvårs dagbok med detaljer fram och tillbaka.

Ja.

Du menar att hon har skrivit det där?

Vem?

Tova.

Ja, jag menar att Tova ska ha skrivit det här.

Och det tror inte jag i alla fall. Övertygad.

Är det någonting jag tycker är respektlöst nu?

Så är det att anklaga hennes föräldrar för att ha skrivit det?

Ja, men jag tror det.

Det är...

Det är de enda jag kan tänka mig.

Och annars, någon annan som har tillgång till hennes rum,

men jag tror att det är hennes föräldrar i så fall.

Jag tycker det är lite lögrigt nästan, alltså.

Du tycker det är lögligt?

Det är hemskt att höra.

Och vad som står in där, men jag menar...

Det är lögligt att jag...

Ni sitter här och anklagar mig för nåt sånt där.

Det tycker jag är lite lögligt.

Nej, jag förstår det, men det...

Är det lögligt att nån har skrivit den där?

Men hur förklarar du i så fall då att det finns USB-minna med bilder

som stämmer överens med vissa skador som hon har berättat om här?

Ja, men det är som sagt, det är väl hennes mamma som har dokumenterat bilder?

Ja. Skulle nån ha slagit henne också då?

Nej, men det kan väl vara skador från...

Vad som helst menar jag, som hon har haft...

Om hon har haft några blåmärke hennes morsa har garanterat dokumenterat...

Har jag en spräkt läpp eller nånting sånt?

Hennes morsa har garanterat dokumenterat allting, det tror jag.

Alla grejer hon har sett på toan, det tror jag säkert.

Och så ska han skriva i dagbok nu också?

Ja, det verkar som det, speciellt eftersom hon har skrivit om...

När nån läser det här, säger antagligen döde eller så är det här över.

Det låter ju liksom ännu mer som att, ja...

Ja, tycker det är nån...

Det låter som nån som lever i skräck, tycker jag.

Jag tycker det låter som att nån håller på att lägga in bevis mot mig.

Alltså, det är så låt det är.

Det är min åsikt, men som sagt, det är klart.

Alla får tycka vad de vill, men...

Men... Men billig?

Mm.

Tovar har blivit mördad.

Ja, jag vet.

Varför vill hennes föräldrar då inte få tag på den rätta mördaren, utan sätta dita i?

Vad finns... Förklara det för mig.

Alltså, jag tror att de har dömt mer redan.

Lika som resten av samhället, alltså.

Mm, men under tre veckors tid nu då,

så skulle de suttit i sin sorg och knopat ihop det här,

och funderat ut vardagliga händelser, positiva saker om dig, finns det också i den här?

Varför skulle de bara skriva negativa saker om de hittade på den dagbok?

Men de skulle... Hur den är, vad de nu har skrivit,

menar du på att de skulle ha knopat ihop det här för att få dit dig som misstänkt?

Ja.

Och då kan det finnas en annan mördare då?

Hennes föräldrar...

Jag tror absolut inte de tänker i de banorna.

De är nog ganska enformiga då.

Du... Och då... Men...

Det menar du att...

Att de tror... Det är jag liksom, alltså.

Mm.

Trots att jag inte dömt så tror de det.

De har dödd men då, det tror jag...

De har aldrig gillat mig, så att det...

Jag skulle...

Jag skulle nästan förstå om de hade skrivit den där, alltså.

Det är därför jag tror att det är dom, alltså.

Och ingen annan, men som sagt...

Det kan ju vara någon annan, men...

Jag tror mer på dom, ja.

Jaha, då var det dags igen.

Skola, jobb, rutiner...

Vad ska ni ha på äcklen?

Som ser till att göra det på allra bästa sätt och boosta hela höfsterminen

med ett billigt mobilabonnement från Hallon.

Skaffa idag på hallon.se

En viktig fråga är ju såklart...

Hur kan man förhindra att de här brotten överhuvudtaget sker?

Silan Karman är beteendevetare och forskar om dödligt partnervåld.

Hon leder även podcasten Det mörka psyket.

Och då kan jag börja säga att det är...

Våld i nära relationer är ett område

som de jobbar väldigt intensivt med i Sverige.

Det görs ett enormt arbete för att öka upptäckten av våld

och att stärka skyddet för att utsatta.

Och man också börjar jobba mer med att adressera våldsutövare

och att man ska jobba mer aktivt mot de som utövar våld

och försöka antingen förändra deras beteenden

eller att de frihetsberövas lagförs.

Så det kan man börja med och säga att det sker jättemycket.

Inom det här området.

Men kopplat till just dödligt partnervåld så har vi sett

just på tal om ökad upptäck då

att många av de här gärningsmännan under sitt liv

har varit i kontakt med olika myndigheter och instanser.

Bland annat så är det en ganska hög andel

som har varit i kontakt med hälso- och sjukvården

och då framförallt psykiatrin.

Och ibland kan man säga att det är också i nära anslutning till

gärningen så att det kan förekomma fall där

gärningsmannen har varit i kontakt med psykiatrin samma dag

som det dödliga våldet sker.

Och det betyder ju också att hälso- och sjukvården

har en möjlighet att identifiera de här personerna

och i bästa fall även att förebygga det dödliga våldet.

För att kunna göra det så förutsätter ju det

att man har kunskap om våld i nära relationer

och att man har kunskap om riskfaktorer

alltså vad är det för?

Och är det för typ av signaler jag ska reagera på och agera på?

Sen kan man väl också säga att

att vi ser det både i forskning i Sverige

och i socialt stadsfalsutredningar

men även internationell forskning.

Många gånger så finns det personer

runt omkring både gärningsmannen och brottsoffret

som känner till våldet i relationen

och vet om att det förekommer våld.

Det är inte alltid man tar det på allvar.

Och det kan vara alltifrån, det kan vara grannar,

det kan vara anhöriga, det kan vara vänner,

det kan vara chefer och kolleger och så vidare.

Och min första uppmaning är att ta det på allvar.

Sen kan jag också tipsa om att

om man har sett eller hört någonting

så finns möjligheten att tipsa polisen

och om man inte vill göra det med sitt namn

så finns möjligheten att göra det anonymt också.

Och det här då, det ökar ju förutsättningarna

för polisen att både upptäcka partnervald

men att förebygga och utreda de här brotten.

Och för den personen som är utsatt

så finns ju möjligheten att ha kontakt

med kvinnofridslinjen och få lite stöd

i hur man ska navigera fortsatt beroende

på vad man har för förutsättningar

i sin egen situation, att få hjälp ur relationen.

Vi har ju pratat med många runt Tova.

Ja.

Som berättar om er förhållande,

hur är relation, hur den faktiskt var?

Alltså det...

Kan ju inte de vad vi gör, eller hur?

Vad Tova har berättat för dem

om hur du och Tova har haft det?

Ja.

Hur du har varit kontrollerande?

Och om de har berättat det

eller om hon har berättat det för dem, menar jag?

Ja.

Menar du att alla de här

vi har pratat med runt Tova

har hittat på samma saker, eller?

Det låter ju galet, men alltså...

Jag litar varken på hennes föräldrar

eller på hennes kompisar.

Billy, vi samlar ju information av...

Ja, ja.

Vi samlar från alla.

Vi samlar från dig.

Det är bra.

Tovas föräldrar, dina föräldrar,

alla som har haft något,

någonting med Tova att göra.

Absolut.

Det förstår jag.

I den här utredningen

så har vi hittat

bland annat den här dagboken.

Och ett USB-minne

med bilder på skador på Tova.

Ja, och får jag fråga...

Är ni säker på att det är riktiga skador

så att de inte är sminkade?

Är ni säker på att det är på hon?

Skadorna är det bilderna på...

Om det nu är bilder som ni säger...

Nej, alltså...

Jag frågar bara, liksom...

Jag tycker...

Jag blir lite förvånad över din reaktion här, Billy.

Ja, ja...

Alltså, ja...

Det får det väl bli, men jag tycker...

Alltså, jag blir lite irriterad, liksom.

Du blir irriterad.

Ja, på...

Och blir ställd med...

Sånt här, liksom...

Som jag är hundra procent säker på att

nån har hittat på.

Vare sig det är hon eller någon annan, så...

Ja.

Ja, jag förstår att det blir ställd

över det här.

Ja, det borde jag...

Allt rätt att bli också.

Det är väldigt knepigt, tycker jag.

Alltså, men så sagt...

Ja, det är där som står där...

Ingen aning om...

Någonting av det.

Är det aning och aning?

Jag vet att...

Jag har inte gjort det så...

Mycket kan jag säga.

Inte...

Inte...

Ett nå av det.

Det är...

Och att hon skulle sitta och skriva...

Sådär, det är...

Nej, det finns inga risk.

Så jag tror...

Ja, jag är nästan säker på att någon har...

Det finns inga risk.

Vad menar du med det?

Att jag skulle göra någonting...

Eller att hon skulle sitta och skriva.

Så det är...

Förstår du vad jag menar?

Alltså...

Hon skulle...

Hitta på någonting...

Det finns inga risk för...

Nej.

Nej.

Men att någon skulle...

Göra det efter hand, det är mycket möjligt.

Ja.

Eller risk och risk.

Jag vet ju...

Inte som sagt.

Det är...

Kanske svårt att säga, men ja...

Nej, jag säger vad jag tror.

Och nu spekulerar jag ju igen.

Men...

Alltså, ja...

Det är mina spekulationer i alla fall.

Nu har ju vi en massa förhör.

Och uppgifter därifrån.

Och vi har den här.

Ja.

Vi har den här kalendern.

Tovas kalender där det står saker.

Mm.

Och vi har ett USB-minne med bilder.

Mm.

Om du försöker sätta din i oss här...

Vad tror du?

Ja.

Ja.

Det...

Ja, det förstår jag alltså.

Det är därför jag blir lite...

Det är därför jag blir lite irriterad liksom.

Förstår du vad jag menar?

Dels för att...

Ni säger...

Att ni inte är här för att...

Sätta dit mig.

Jag säger...

Som det är.

Och ni sitter här och liksom...

Kolla på mig som...

Om jag vore dum i huvudet.

Det är lite...

Därför blir jag lite irriterad faktiskt.

Mm, jag reagerar på...

På dig nu Billu.

Ja, vad då tänkte du då?

När du får reda på lite grann.

Om vad som står i den här dagboken.

Mm.

Alltså du...

Du är totalt känslokall.

Hur kommer det sig?

Ja, men...

Jag blir irriterad som sagt.

På att nån...

Konforterar mig med...

Någonting som inte stämmer.

Det förklarar jag ju nyss.

Du blir irriterad.

Ja.

På att nån...

Vad det nu heter.

Konforterar.

Konforterar.

Ja.

Jag blir mig med någonting som...

Jag vet inte, stämmer.

Och...

Det som...

Och får det...

Se så bra ut.

Så ni bara köper liksom.

Är ni med?

Därför blir jag lite irriterad.

Ja...

Det är...

Därför...

Jag tror att jag...

Du tycker...

Som du tycker i alla fall.

Så det du visar när du pratar om det här.

Det är att du blir irriterad på...

På det här.

Nej, alltså...

Inte på...

Det där...

Det där...

Det där...

Vad är jag förvånad över?

Eller förbrillad över...

Men...

Jag blir irriterad på att liksom...

Jag menar...

Att ni köper det.

Att ni köper hela...

Vad ska jag säga?

Det är hela...

Ja, att ni köper hela skiten liksom...

Men den...

Den dagbokbillig.

Som hittas i hennes rum.

Ja, antagligen den.

Ja.

Och du säger att det är...

En hennes föräldrar har skrivit en eller någon annan.

Så du menar att någon annan då skulle ha gått...

Skrivit boken och knåpa ihop och plocka fram allt det här sen...

Datum tillbaka.

Som är hur enkelt som helst att kolla.

Vilka träningarna hon har jobbat på...

Sjukskrivit sig och hittan och ditan.

Och när hon har varit umio och allting.

Och skrivit ihop det då.

Och gått och jämt den i hennes rum.

Någon annan än hennes föräldrar.

Alltså...

Det kan ha varit...

En annan dagbok som de...

Har hitta.

Alltså...

Inte hitta, men kanske...

Har veta att hon...

Har haft en annan dagbok om ni förstår vad jag menar.

Nej.

Hur då?

Nej, men alltså...

Nu...

Nu har jag ett...

Alltså nu...

Vad heter det?

Ja, nu spekulerar jag bara.

Ja.

Men det kan ha funnits en...

Kan ha funnits en vanlig dagbok.

Det kan ha varit...

Den där dagboken...

De kanske har skrivit.

De kanske har tagit information...

Från en...

Alltså...

Jag vet inte.

Som sagt...

Men hur det än är...

Så måste de jag lagt in där i hennes rum.

Ja.

Den är hitta där.

Ja.

Ja, absolut.

Så du...

Det skulle nog vänner eller någon kunna göra då?

Eller någon annan människa föräldrar?

Alltså jag tror mest föräldrarna.

Alltså...

Vist vännerna...

Jag...

Jag slutar...

Bliv i förvådan.

Men alltså...

Ja, det är möjligt.

Men jag tror...

På mest föräldrarna, ja.

Mm.

Det är...

Det skulle jag...

Tror i alla fall.

Mm.

Men så är det.

Det finns ju...

Massor i den här billen.

Ja, det kan jag tänka mig.

Ja, det vi har plockat ut är ju bara...

Jätte, jättelite.

Och som jag sa tidigare så finns det mycket bra saker...

Om i ett förhållande också.

Ja, annars hade det inte varit trovärdigt.

Alltså, jag kommer inte ändra min åsikt om vad jag tror för nånt.

För...

Jag har inte gjort nåt som står där.

Så det...

Min åsikten står ju fast vi, så klart.

Eftersom jag inte har gjort nånting.

Du tror att det är någon som har skrivit den här, i Tova's namn?

Det...

Ja...

Nån är det ju uppenbarligen.

Alltså, ja.

Men om det är föräldrarna, vänner eller vad det nu är...

Det vet jag inte, eller.

Det är ingen aning.

Men du tror alltså att det är inte i Tova...

Och hon har inte alls vetskap om det här?

Nej, varför?

Alltså, när jag såg förra, så har hon suttit att hitta på.

Han har en massa grejer i en dagbok.

Dels bra saker. Dels dåliga saker.

Det finns inte på kartan.

Inte i min värld, i alla fall.

Därför tror jag att det är någon annan som har skrivit den.

Så det är mer troligt för dig att någon har skrivit det här efterhand?

Ja.

Under de här tre veckorna sen...

Ja, absolut.

Sen Tova hittades.

Det hade kunnat hända på tre dagar, säkert också.

Ingen aning.

Så att man skulle ha skrivit hela den här berättelsen och hitta på...

För det ska ändå stämma ihop.

Vi har ju kollat mycket i den här.

Ja, ja, ja.

Det ska ändå stämma ihop.

Jo, jo.

Men...

Man kan ju inte vara hukorkad som helst om man ska göra en sån där förfalskning.

Nej.

Det ska man ha hunnit gjort på tre dagar då?

Eller tre veckor?

Vill man så kalla, det tror jag absolut.

Det är min åsikt som sagt, så är det.

Då lämnar vi det.

Återgår vi till lördag den tretonde maj som vi pratat om tidigare?

Ja.

Vi pratar om det här, att du skickar meddelande om att Ludde är här.

Mm.

Och du, det berättar du, att du tror att det handlar om att du vill vara i fri?

Ja, förmodligen.

Ja, men vem skulle du vara i fri med?

Ludde.

Ludde?

Mm.

Det var ingen annan du skulle vara i fri med?

Nej.

Men vi får inte ihop det här med tiden, Sörö.

För det är ganska tidigt på kvällen, du skickar det här meddelandet.

Jo.

Jo, det vet jag.

Det är frågan i.

Alltså, till början så var de ju kanske, eller som jag sa,

då sa jag väl tidigare.

Nej, jag orkar inte svara på det där, för där har jag svara på en gång tidigare.

Du orkar inte svara.

Nej.

Jag vill inte svara på det, jag har svara på det en gång redan.

Jag ber dig berätta för mig, vem du ville vara i fri med?

Jag hör det, men jag har sagt det en gång redan.

Du får ingen mer svara än så.

Okej.

Mm.

Jag vill påminna dig, Billy.

Mm.

Om att vi sitter här och försöker utreda ett mord.

Jag vet, och jag sitter här.

På en 19-årig tjej.

Mm.

Jag spelade ditt roll, vad det är för ålder på honom.

Jag skulle gärna vilja att du försöker samarbeta med oss.

Ja, jag har samarbetat till. Räckligt tycker jag.

Jag ställer en enkel fråga.

Ja.

Vem ville du vara i fri med?

På fränö.

Lördag kväll den trettonde i femte.

Ludde.

Ja, det är mitt slutgiltiga svar.

Men...

Det här skickades ju tidigare när fortfarande Tova var hos dig.

Mm.

Men det beskrev jag förut i ett förra...

Så jag behöver inte svara på dig igen, tycker jag.

Vad beskrev du då?

Ja, som du frågar efter beskrev jag.

Nej, jag tänker inte svara på dig.

Eller jag tänker inte svara på några fler frågor.

För du börjar på lästna, faktiskt.

Hur kommer det sig att du inte vill svara på den frågan?

För att jag har svara på den en gång redan.

Två, kanske tre gånger.

Jag vet inte, fem gånger kanske.

Ni bara chatar om samma grejer.

Jag tycker det är... Nej.

Det börjar bli löjligt, tycker jag.

Vet du?

Jag tycker inte det här är löjligt.

Nej, det är...

Själva grejen är inte löjligt, men själva chatet är ganska löjligt, tycker jag.

Mm.

Ja, nej.

Men får ni inga fler svar i det av idag i alla fall?

Och den här personen, du kallar Ludde.

Kallas han verkligen Ludde?

Det tänker inte jag svara på.

Du tänker inte svara på?

Niks.

Hur kommer det sig?

Ja, hur kommer det sig?

Jag känner att jag samarbetat nog helt enkelt.

Så därför skulle jag vilja säga...

Du känner att du har samarbetat nog?

Ja, det känner jag. Absolut. Så tycker jag.

Sen pratade du om att det finns flera luddar som du känner.

Ja, som sagt, jag tänker inte svara på några fler frågor.

Jag tycker det är nog nu, så att det tycker jag.

Du tycker det är nog nu?

Ja, jag tycker det. Det tycker jag.

Har det här någonting att göra med det du fick ta del av i dagboken?

Nej, absolut inte.

Det har det inte självklart inte, eller visst är det väl lite heiterande

att bli konfunterad med någonting som jag vet inte stämmer,

men alltså...

Nej, det har det inte med det att göra.

Skulle jag säga, det är mest att jag...

Att vi sitter här i tre timmar varenda gång

och jag har sagt det jag kan helt enkelt.

Det är mest det.

Ja, det sitter i.

Jag förstår att du tycker det är jobbigt att sitta här.

Ja, det är klart det är.

Det är jobbigt att sitta på häktet och...

Ja, det är inte så att jag vill tillbaks dit och bara krypa dit och liksom,

utan det är bara det...

Jag känner att jag har nog hjälpt nog nu.

Har du hjälpt nog?

Ja.

Jag har hjälpt med det jag kan, hjälp av er helt enkelt.

Alltså...

Jag har berättat allt jag kommer ihåg, och det...

That's it.

Sen finns det inte så mycket mer att säga.

Men du har ju sagt att...

Privet är ju att...

Delad Privet.

Ja, precis, med din anhöriga.

Är ju faktiskt att hjälpa och utreda det här mordet.

Ja.

Men jag har ju som sagt hjälpt så mycket jag kan.

Sedan om ni sitter och tjatar en massa samma frågor.

Ja, det känns inte som att...

Hjälper er då, reda ut det här då.

För vad som hjälper oss, det är inte...

Jag tror att vi är bättre på att bedöma det.

Det tror jag också.

Eftersom vi har hela utredningen.

Ja, jag tror att...

Förstår du vad...

Jag är bättre på att bedöma om jag ska säga något mer eller inte.

Och det kommer jag inte att göra.

Du är bättre på att bedöma om du ska säga något eller inte.

Ja.

Om jag vill svara eller inte, alltså...

Och det känner jag att jag vill inte det nu.

Du vill inte svara.

Nej.

Jag har svarat på de frågorna redan flera gånger.

Och om och om och om igen.

Det är samma frågor.

Men du formulerar dem på olika sätt och bla, bla, bla.

Så...

Jag har svarat på dem.

Det du frågade mig om nyss och före det innan,

det finns tidigare ni har ju inspelat.

Det är bara att kolla på ett eller...

Vi har inte allt vi...

Idag kom det lite nya uppgifter nämligen.

Ja, ja, ja.

Men jag menar alltså...

Där har jag frågat mig om...

Förutom den där, förutom den...

Allt annat du har frågat.

Det har jag svarat på tidigare.

Och jag har även svarat på den där också.

Då har jag svarat klart sen.

Det känner jag. Det finns inget mer liksom.

Jag svarar på allting.

Jag vet bara att jag missar min rökpaus idag.

Så att visst, det är kanske lite...

Själviskt att tänka så.

Men ja, det är inte första gången jag missar den precis.

Det har varit skillnad om jag kunde gå ut och röka när som helst.

Men det kan inte.

Utan det är mellan vissa tider liksom.

Som jag får rasta.

Annars sitter jag i ett sådant här rum ungefär hela tiden.

Så det är ganska tråkigt tycker jag.

Tre veckor på dagen är det faktiskt.

Ja, ganska tråkigt.

Ja.

Då vill inte du svara på några mer frågor idag.

Niks.

Billy...

Sen får vi se om jag är på bättre rum än nästa gång kanske.

Det vet jag inte.

Vi känner så här, William.

Nu kommer vi ta en paus i de här förhören.

Vi kommer att fortsätta jobba och samla in.

Ja, det.

Material och bevis, utredningen.

Låter som en...

Och vi kommer att jobba i hjärnet med det.

Det låter bra.

Och är det nu så att du känner att du vill prata med oss?

Då säger du till försvara.

Ja.

Så hör han av sig och så bokar vi in något.

Ja.

Men så sagt.

Jag har sagt allt jag vet.

Sen om ni får fram nån nytto så...

Men vad skulle det kunna vara liksom?

Ja.

Förstår du?

Jag tänker som sagt, alltid om jag...

För mig finns det inte så mycket mer att svara på.

Jag har sagt vad jag har gjort den kvällen och...

Det jag kommer ihåg och det sitter liksom.

Att ni konfronterar mig med någon sådan här en bok liksom.

Det är...

För det första tror jag inte att hon har skrivit den.

Även om...

Om hon skulle ha skrivit den så...

Det där...

Bindy inte.

Det...

Det betyder ju inte att...

Jag har mördat min flickven för att...

Nej, och nej.

Det har jag inte...

Det är inte vad vi sagt heller.

Nej, jag menar ju det.

Vi pratar ju inte om något annat.

Den här dagboken och er att förhållande...

Det är ju den jag snackar om, men nej...

Nej, men jag menar ju det.

Nej, och det är ju rätten i slutändan som får titta på det.

Ja, så är det ju.

Men så sagt, det...

Får inte finnas tvek.

Och det finns alldeles för mycket tvek, för jag har inte gjort någonting.

Så det enda ni kommer hitta, det är ett tvek.

När ni letar med mig, så det är därför...

själv känner jag att jag inte vill svara på något mer.

För att ja, ni är fel ute helt enkelt.

Så jag tycker att ni ska göra rätt och köra på...

med den vad hette...

med själva utredningar liksom.

Mm.

Leta på den fronten liksom, så ni kan byta...

byta personer och misstänka helt enkelt.

Fast nu är det ju så billig.

Att hittills, i den här utredningen, så har vi väldigt mycket material

som faktiskt pekar mot dig.

Värdigt lite tycker jag faktiskt.

Mm.

Det är ju min åsikt.

Men jag vet ju, som sagt inte i...

Jag vet inte vad som krävs för att bli dömd eller inte.

Nej.

Hoppas inte vi blir oskyldig dömd i alla fall.

Du har lyssnat på förhörsrummet och den fjärdedelen av sex

om ordet på Tova-Mordberg.

I de kommande delarna hör du bland annat det här.

Men vi har ju...

Vi har ju nya uppgifter nu om den här Ludde.

Mm.

Och vad det egentligen handlar om, det här med Ludde.

Den här hammaren du har fått titta på nu.

Mm.

Den hittades i vattnet.

I närheten av Tova och Skottkäran.

Mm.

Ja.

Det man kan säga är att den visar tecken på att vara bränd.

Sen har vi ju även det här antal telefonsamtal också

under samma tid, eller tidsperiod.

Och vid ett av de här telefonsamtalen

har Jesper beskrivit hur han tycker

att det låter som att du är utomhus,

så att du är anfall.

Kommer du ihåg det?

Hur kan du veta att hennes telefon har varit avstängd sen lördan att

halv två, två och halv tre?

Ingen aning.

Dels att du säger det.

Och dels att du verkar ju veta att Tova's telefon

har varit avstängd sen den här tiden.

Hur kan du veta det?

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.