Skäringer & Nessvold: Therese har premiär och bilbingovinst

Skäringen är svåld, i samarbete med Stena Line.

Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra.

Jag är först framåt av kraftiga vindar.

Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra.

Jag har tro på mig själv och min sida.

Det rullar, det rullar. Tackar, tackar.

Då är det ju alltså avsnitt 1-0-1. Idag.

Ja, det måste det ju vara.

Det är ju fan helt nytt kapitel.

Ja, det får man upp ett nytt kapitel i den här boken.

När man har träningsverk i kroppen.

Man är ju lite sleten, det kan man ju inte sticka under stålen med just nu.

Både kroppen och huvudet och skälen.

Jag har svårt att få tag i vad jag vill, vad jag är sugen på.

Alltså, vad ska vi äta? Jag vet inte.

Basexaker, jag känner ingenting för nånting.

Det är en fas som jag mycket väl kan möta upp dig.

Och en fas som jag tror man inte ska gå in och värdera så mycket i.

För det är typ där. Det går inte att vara på nån annan ställe nu.

Varför skulle man ens bry sig?

Lite den här känslan, varför skulle jag ens bry mig om?

Jag ens känner efter vad jag är sugen på när jag ska överleva en premiär.

När man har påstått så mycket som man nu ska...

Ja, det är att leva upp till om vi ska vara krassade.

Nu måste vi också leva upp i världsflaggan här lite grann i dessa tider, känner jag.

Men det är ju alltid där vi är. Vi kan ju inte vara nån annanstans att hålla på, eller hur?

Nej, det har vi ju konstaterat.

Vi kan berätta för er som lyssnar.

Vi har nu stått i middel av nowhere utanför Stockholm i en kall, stor lagerlokal.

Som man gör när man ska då försöka måla upp en scen.

Man ska trampa dit och det är Stage Left och det är Stage Right.

Har du också upplevt en känsla av...

Vi ska absolut peppa också inför att få komma på det.

Det kommer bli kul. Det kommer bli sköj.

Ja, det gör det här vi gör för er nu.

Ni måste ju förstå vad vi går igenom.

För er, kärlek till er.

Men den här veckan har jag också drömbat av någon...

Jag hoppas att du kan känna oss samman.

I slutet av förra veckan så kom det till mig.

Vad är det för en person jag är som har ett behov av att gå upp på den här scenen som frivilligt vill göra det här?

Som vill ta den här platsen?

Under den här veckan, när vi har repat vissa gånger när man har gått upp på scenen framför det här lilla, lilla timet.

Det här är vad jag vill.

Att ni ska stå och hitta på mig och skrätta åt mig när jag tar på mig en peruk.

Det är ju helt jävla sinnessjukt.

Vad är det man kompenserar?

Lite perverskt.

Ja, exakt.

Ja, jag förstår. Det är som att vi...

Nu hårdrar jag det hemstid jag säger.

Jag vet mycket väl och jag möttar upp det där.

Det är lite så här...

Nu tar jag av mig kläderna och så sätter jag mig och nanerar här på storden framför er.

Om det är okej?

Är det okej med er?

Ja, det är okej.

Vi kan ju komma med feedback efter om vi tyckte att du skulle komma lite tidigare.

Eller om du blev förröd i ansiktet.

Om du drar för hårt.

När du onanerade.

Eller om du verkligen ska ha strumporna på dig.

Tillföra någonting här.

Att hon har typsock eller ska hon sitta barfota.

Det är precis det du beskriver.

Jag håller med dig.

Då är ju jag så här.

Det här låter ju hemskt nu, Hampus.

Men jag har precis tänkt samma tank och så har jag tänkt så här.

Jag närmar mig i alla fall 50.

Och jag kan ju lite så här tacka för mig efter det här.

Ja nu värre.

Men du är ju i dina grannstagar nu.

Du är 27.

Och du ska nu, du ska ju vidare på det här.

Det här är ju bara en liten pass och sen är det stadsteaterna.

Och det är nästa inspelning och det är nästa inspelning.

Jag tänker mer så här.

Nu gör inte jag det här nog mer.

För att mina nerver orkar inte det här.

Och då kan jag gömma mig lite det här.

Jag tänker tvärtom att det kommer till att jag kan göra det.

Det säkert är att jag är unga.

Man har ett behov av att vara någon eller synas.

Eller ta plats för uppmärksamhet.

Vi älskar att det där växer man ifrån när jag är 50.

Då håller inte jag på med det här.

För då har jag blivit helt en som människa.

Jag har lagit mig själv och hittat ett lugn.

Och sen tittar jag ju, vi säger rabel så står du där och är 50.

Kommer aldrig att göra det.

Och det jag säger nu, Hampus, det vet du ju.

Det säger jag bara nu.

Det var jag i gång nästa grej efter det här.

Vi blir aldrig fria.

Och vad fan är det frågan om?

Varför måste vi ha den här bekräftelsen?

Det kan ju också vara lite fint att man faktiskt vill få andra

som också är lite sorgsna och skratta.

Att det kan vara det som är den drivkraften.

Att nej, nu jävlar, ska jag få er att skratta

åt det här lite sorgsna i oss.

Jag känner mer kontakt med det du beskriver där.

Att jag vill få andra att skratta.

När jag jobbar med TV, till exempel.

Att jag sitter och skriver.

För då är det så lite.

Om det är så lång väg till applåden.

Eller man så kallar det i TV-världen.

Du upplever inte ens applåden.

Utan det är ett arbete.

Du kommer på någonting.

Du skriver e-veter.

Du spelar in det.

Filar på allting.

Du sitter i klippning, efterbebetning.

Gör musik, grafik, det här.

Det är liksom ett arbete.

Det här gör jag för att jag vill genuint

att folk ska ha kul underhåll och ha en mysig stund.

Såffa hemma.

Eller på väg till jobbet.

På bussen.

Eller vad det nu kan vara.

Och då känns det rent för mig.

Men varje gång jag ska upp på scen.

Så får jag det här.

Varför påstår jag att jag ska stå här?

Att ni ska ta ledigt.

Eller ta i tid.

Fixa barnvakt.

Lägga pengar på det här.

För att komma och titta på.

Då blir det så här.

Det handlar ju som att folk gör en...

Man kräver någonting av folk.

Att slå på någonting på TV.

Man kräver ingenting.

Men det här kräver någonting.

Att ni ska ta er hit.

Det ska lägga pengar på den.

Titta på sig två timmar.

Det kan inte gå.

Men det ligger inte i live-grejerna.

Live-senans.

Som håller på att säga livmodel.

Det ligger inte inbakat i allt.

Dels så är det ju...

Mycket mer än idrottsprestation.

Man ska göra man över och över och över på någonting.

Och sen smäller det.

Och så är det upp till andra.

Då är det resten center.

Och det är publik.

Och allt som ska tycka och se.

Bliv det bra och dåligt.

Och sen ska man också ut i förväg.

Och visa fischer och saker.

Man påstår ju väldigt mycket.

Exakt.

Det finns ju ingenting som man är så naken i.

Som när man ska påstå.

Att man är rolig.

Och samtidigt så är det lite svåraste.

Just humor på det sättet.

På scen är ju det läskigaste man kan göra.

För att du får ett kvitto direkt på om det funkar.

Eller inte som du inte får när du spelar teater i drama.

Eller musik.

Skapar du med en stämning.

Men det här blir så hårt.

Och alla upplever.

Det här funkar.

Det här funkar inte.

Så mycket annat som kommer in och gör oreda i ens huvud.

Som jag inte är så förtjust i.

Nej, jag vet.

Och då måste man gå tillbaka in i leken hela tiden.

Och bara ha kul.

Man får lite skita i.

För att om man har kul själv och kan leka.

Då vill jag ändå påstå att det räcker en ganska bra bit.

För börjar man där och börjar ta hänsyn till.

Då blir det så ängsligt.

Och då börjar man göra grejer som inte blir bra.

Jag tror att vi ska säga så.

Det är kroppens normala reaktion.

Det är vårt psykis normala reaktion på den processen vi är i.

Och det kommer att gå över.

Så det är ingen fara.

Vi älskar det vi gör.

Och jag måste ändå säga att även om vi trampar nu.

Och det är mycket känslor och så.

Nej, det är en riktig tro.

Jag känner nog att jag mycket mer har kul nu.

När jag är med dig.

När man ska göra tungrådda grejer ensam.

För man är två.

Som har lite kiss i byxan och är spända i skärten nu.

Och att man kan vila lite på att det är bara humor.

Det finns inget allvar eller något vi egentligen påstår.

Det här ska bara vara en härlig kväll.

Och det kan man också finna något trygghet och lugn i.

Jag tror att allt handlar om respekt för en publik också.

Att man vet om att de har betalat pengar.

Och tar sin bussit.

Och gör det här.

Då det är en vanlig respekt som man ska ha för sin publik.

Och det är det som gör att man är spänd i det här fasen.

Annars är det ju så här.

Jag bryr mig inte.

Jag bara går upp och gör lite så här.

Det är nog bara en sån här.

Det ska man ha helt enkelt tror jag.

Unlock multidimensional protection

with UV securities dual camera devices.

See wider, closer, clearer.

Even recognize faces and read license plates

from 50 feet away.

It's best to protect your family, children and pets.

Ensure there's safety with your security cameras.

All this with no monthly fee.

Get your dual camera security devices now

at uv dot com.

E uf y dot com.

Owning a home is about a lot more than owning the roof over your head.

As a homeowner, you own a greater share of your future

and the legacy you leave behind.

US Bank is here to help you get your financial house in order

with financial education, community partnerships

and personalized guidance from our bankers

to help you start from a position of strength.

Own your tomorrow today.

US Bank dot com slash on it.

Equal housing lender, member FDIC.

För att åka iväg i ett regn- och rusk Göteborg

till smink och sätta på sig en lös röv

som gör att du inte kan få gå på toaletten

på ex-antal timmar sen.

Och dessutom några lite smink i ansiktet

som tar ett par timmar.

Det är inte tälja,

men att få nu vakna upp

efter de här två månader och känna att allt är klart.

Jag behöver inte åka ut

och ta på mig den här lösröven om er.

Jag har klarat allt.

Nu får jag gå i mina mysbyxor

med min vanliga röv hemma utan smink.

Hur länge jag vill och bara dricka kaffe

i hela förmiddagen,

det är ett tälja.

Nåt annat som också är ett tälja på det här tema

är att vakna upp, tro att man inte har mat hemma

och gå upp och se att någon annan har handlat.

Det finns frukost och bara kunna sitta hemma

och käka i lugna ro.

Det finns alltså saker i världen som är ett tälja

och som inte är ett tälja,

men något som verkligen är ett tälja

är att man just nu kan samla Netflix, TV4 Play, HBO Max

och ett obegränsat mobilabonnement i ett paket

för 449 kronor i ett halvår och ett tälja.

Det är verkligen ett tälja.

Du har ju nu premiär

för Therese Kassan.

Vad gör man det, fuckers?

Fyfan, nya misslyckanden.

Det måste vi ju puffa för.

Det måste vi verkligen säga

idag.

Där har du något som du har suttit och pillat på.

Precis och det finns alltså

nu när ni hör detta

så finns det två avsnitt ute på

SCT Play avsnitt 1 och 2

och i kväll sen.

Avsnitt 1 på SVT

1 klockan 21.30.

Och där får man jävligt gärna

gå in och kika på, måste jag säga.

Det har ju varit också en lång resa.

Therese var ju en karaktär

i ett annat sammanhang

förut bland många,

men nu har hon ju fått en helt egen serie.

Hon kom ifrån trevlig härlig sketchprogrammet

som vi har gjort tidigare

och nu är det liksom en serie

inte om henne,

men en serie som en arbetsplats kommer i,

om hennes arbetsplats, en matbutik

och de som jobbar där.

Vi får följa chefen,

arbetsledaren,

de som jobbar i kassar,

de som jobbar i skärk,

och så uppstår olika

problemkonfliktesituationer

som måste lösas

och där är kanske inte Therese den

som är mest lösningsorienterad.

Och det dyker upp

väldigt många andra roliga karaktärer

kan man ju säga också.

Ja, det är mycket

spännande jäskolespelare

och lite cameos

som det heter från folk

som är väldigt stolta

och vill vara med och medverka.

Jag var lite fanns i något som heter Varehusat

som var jättestort oermans.

Det var ju en drama-serie.

Ja, men det där var väl mår...

var inte det där Lina ändre fick sitt genombrott

och Kristina...

Jo, det var Inga Gill och...

precis.

Och det älskar man ju...

Det var ju sånt som mamma och jag och pappa.

Jag älskade när det var en ny avsnitt.

Nu kommer jag till ihåg signaturen,

men det var ju liksom...

Och han Carlos var det en som hette.

Gör det startat i rälse?

Det är sådana mat?

Gör du krona?

Hon var ju...

...the girl.

Han var mille man ju också.

Alla ville ju vara tillsammans med henne.

Men det var ju verken en sådan där.

Det fanns ju inte mycket att välja på då.

På min tid, campus, hade ju inte vi.

Nej.

Vi hade ju ettan, tvåan.

Fyran kom ju inte förans senare.

Vi hade ju inte ens fyran.

Vi hade ju ettan och tvåan.

Kan du tänka dig det?

För en tittare eller för fölket

som konsumerar TV skittråkigt,

men för de som jobbar med TV

har jag ju inte fått den.

Fyran, vad mycket man får gratis.

Alltså, jag tänkte på det så mycket

för jag hörde en intervju med Henrik Schiffert

som pratade om det,

att han tycker att det har blivit så svårt

att nå ut med grejen.

Nu är det så att man gör en serie.

Sen syns den i två dagar.

Sen kommer någonting annat och så är det borta.

Och så hinner man inte nå sin publik.

Att föra gjorde du en serie,

den sändes på en kanal,

som blev den skitstor, så typ.

Det är jävla tråkigt

att man får lov att göra ett TV-program.

Men inte givet att någon ska se det.

Utan då ska vi få se mer på hur får vi någon titta.

Nej, och det är inte ens givet

om det släpps på Netflix.

Eller det kan vara så här, wow,

men när du kommer in på Netflix

då ska ju den personen hitta

som precis som du säger.

Det har kommit fyra stycken ungdomsserier här.

Det har kommit sju stycken drama-serier.

Det har kommit så mycket nytt.

Jag håller med i det

det otroliga jobbet som läggs ner

på Emanus inspelning

och allt på en serie

som också ska få lov

att kunna vara lite smalare.

En serie kan ju inte bara alltid vara så här.

Nu ska vi ta det här

som är det som säljemästare

som blir bredast.

Det måste ju få vara,

man älskar ju de där smala speciella grejerna

men hur fan ska de nå ut?

Nu är det ju i för sig lite skakigt just TV-branschen

när saker läggs ner.

Det är en jättekul följ

så mindre beställs och så vidare.

Det är en jättejobblig period

men jag tror fan det kan bli något bra av det

som det som verkligen görs

sen får sin publik.

Men alltså när jag var liten

då var det så här

Melodifestivalen är ju fortfarande stort

men det var ju så in i helvete stort

när jag var liten när det sändes då

om det var tvåande gick på eller om det var ettan.

Då kunde man ju

alla bidrag.

Det var en tjej

hon var inte mer än 14 år

från Österrike

och hon sjönk

då är det vind, då är det regent

kvar, står all

man kunde repa in

jag kommer ihåg fullt av låtar

från Melodifestivalen

när jag var typ 10-11 år

där jag kunde alla bidragerna

för vi spelade in den

på video och tittade på det om och om igen

och så övar man in bidragerna

vet man

det svenska bidraget så

är ju det

men då var det extremt

stort

och den sög man på så länge

den karamellen så att man till och med

hade på VOS och kunde titta på det igen.

Men det här menar ni

som började på 90-talet

och innan dess

om man väl lyckades, det kanske var det svåra då

att ta sig in och få en fot in

i den här branschen på något sätt

så att alla kan lägga ut

vad som helst och bli upptäckta

och få en möjlighet att bygga en publik

och sen få göra det i större form

och arenor

men idag är ju ett problem att jobba

men det här har fått foten in

du får inget gratis över det

överhuvudtaget

ni har ju verkligen haft det så

ja, vi gör en ser på SVT

vi vet att den kommer bli tittad på

för att det är typ den enda humonserien

som rullar på den enda kanalen som finns

det är bara att kolla på det som görs i Petri

jag har en jävla aning om vilka Petri-program som finns nu

eller det jag, William och Linda

är ju det Petri 22 kvadrat som var pissdort

det har ingen aning om

i Sverige, men Hassan

och vad fan hette alla de här

bullen och rally

allt här gigantiskt, en radionkanal

Mia och Clara, jag och Clara

vi började ju i radion

och det var ju radion som gjorde att vi fick

för alla lyssnade ju på morgonpasset

och söndagsskolan och Bossa Nova

allt vad det hette, som vi då fick börja

som, vi fick ju vilka regerade

det var ju så, vi fick börja och då gjorde vi våra små sketcher

och sen fick ju vårt eget program

som hette Rollon i Petri

så satt vi liksom i lite en bastu

hon och jag spelade in

vi höjde fan nästan inte ens plats med kaffe där inne

och gick oss märlig dörrar

och provade karaktärer och så

och sen fick det gå till TV

och då var det ju bara ett

och två och en av fyra, det fanns ju

inga Netflix och HBO

någonting sånt då

så det var ju klart att vi fick ju

total fokus

som Justusan Reuterull

alla de där sen

blev det ju betydligt svårare

hade vi kommit med en Mia och Clara

idag, vad hade han rullat in då

på, hej vi vill göra ett sketchprogram

med två tjejer och lite olika karaktärer

som jag läser, lever lite vanlig

vanliga problem, men sen lite, jag vet inte

hur lätt det hade varit

att få in det

men hur många hade hittat

på det och hittat det liksom

det är ju det som är problemet att hitta sin publik

och det är väl välkomna till

att det är så jävla svårt

det började i början

med skiffret, intervjun och allting

när de gjorde sina saker och lätt det var

att få det att smälla på något vis

alltså lättare och att det var

det blev liksom en snackis längre

nu är det liksom så kort tid som det känns relevant

det är samma sak för att tissta ju

för att släppa ett album varannat år

det måste släppa en låt i månaden typ

klimatet gör det så jävligt mycket

såvåra att hitta en publik

och därför är jag så stolt över

3C-kassan då som är premiär i dag

att även om inte det faller alla i smaken

det är ju liksom en hatälskare karaktär

det förstår ju också

att vissa hatade fullkomna

tycker inte att det här är inte humor

kan man lägga skattepengar på det här

och vissa älskar det och blir glada av det

men att det finns

att den har fått nå ut och hitta en publik

att det har fått göra trevlig helg

i flera säsonger för att det finns en publik

som faktiskt tittar på där 3C-kassan

har blivit en så uppskattad

eller hatad karaktär

men att hon har kunnat bli det

för att så många känner till den i ett klimat

där det är väldigt svårt att nå ut

det är väldigt stolt över

för att det är någonting att ta frivet

och jag tror just att det var väldigt bra att det var SVT

eller att det är SVT som hon fick vara i

faktiskt

två avsnitt finns där nu

två avsnitt finns där så rullade varje måndag på SVT

och vi bara får ta en sista svansbar

här så att vi inte köpte mer sedan

det var ju mysigt för att hon planerar ju mamma

min morsa, hon gjorde en rätt

som heter Lörda Skodis

håll i hatten

snälla, om någon annan vet om den här rätten

som kan ni väl skriva in

Alltså det var en maträtt

Ja, en maträtt

skriv in till skäringen sval

och berätta om någon annan vet

Alltså, jag är uppvuxen i Kristianhamn

och du vet, det fanns ett mys

vi hade ganska

knapert med pengar så att

i Kristianhamn köpte man inte färska skarger

då köpte man en påsefrys

räker från Ulma eller någonting

på Ica

och sen la morsan de äter på tinningspapper

ute i köket

så låg de här små rosa

gävlarna och tina långsamt under dagen

för det var i fredag

och då visste man att nu är det

mysiga grejer på gång här

för nu ligger Ulma och räkerna

på tinningspapper

ute och tina

och så kanske de hällde upp en varsin grog då

då var det ofta

socker, dricka och whisky

och så satt de och bollma

och blossa lite in i öppna spisen

ja, det hade lämnat in travet

för det kom ju på Lördagen sen

och lego på V65 och allt sånt där

och då gjorde mamma, tina om de här rökerna

så gjorde hon en rätt

som heter Lördas godis

som var då

man kokade ris

för då var ju det här förknippat med ett program

vi skulle se som gick på fredag

och du vet ju inte vad det kan ha varit

men det var väl något sånt där underhållningsprogram

på spåret

Nej, det fanns inte då

Nej, det här var mycket länge

det här var typ inte

Jakob Steg eller kan du ha varit

fredag, bla, bla, bla

fredags

det var lite sådana grejer som alla följde

och nu skulle den artista bara bevite

och då hade vi ju ett matbord

inne vid det här vitrinskåpet

och en hörnsoffa

så då du kan mamma upp då

där inne i vardagsrummet och satt

för att titta på teven där

åt den här grattängen då som Lördas godis

det var ris man kokade

och så var det någon ost

och så var det burksparis tror jag

stektlök, räkor

och en typ av citronsås

och fullt med grattängås på toppen

som stod i ungenen

och som man sedan slävade upp då på

ja, du tycker inte, jag ser på det

att du tycker inte det låter gott

Lät inte Lördas godis alltså

det var Lördas godis faktiskt

det var något helt annat än

Asian Fusion och Chili Mayo

och hit och dit, det var

du uppskattade det som barn också

som barn gjorde det, för det smakade ju mest smält ost

och citronsås

de här räkerna, de var ju liksom

de var ju ulm också, det var ju bara

smakade ju bara vatten ändå

så de gav vi ju inga avtryck

av någon sådär skalljursmak i

men just den känslan att vi satt där

och åt den här Lördas godis grattängen

som var våran fredagsgrej

och såg det här programmet

det gav liksom en

någon form av rutin också

i livet

som inte riktigt, idag är så här

Lilo vill kolla på Youtube

vi vill kolla på Morningshownslapp nytta avsnitt

vi sitter inte ner så här

nu gör väl många familjare

vad heter det

Mästsinger och Robinson och så

Jo men jag tror att den åldern

man gjorde det ju för, var mycket högre

alltså man kunde göra det upp till att man var typ 12-13 år

nu tror jag det går väl bort redan

när man kommer upp mot 8-9 så är det inte intressant

Lilo, han grejmar

han grejmar ofta på kvällarna

och liksom, han vill titta på Mauris nya avsnitt

eller JLC

eller något annat, så han är inte

så intresserad av liksom

Mästsinger tyvärr

ja, för mig var motsvarigheten väl då

Tacko fredagarna, som kom senare

det hade man ju hela barn och var alla

i klassen, liksom visst att

till kvällar är det Tackos i alla hushåll

och så var det fångarna på Forte typ eller något annat

och där kan jag, om jag liksom

känner mig orolig

som lite den här perioderna, att man är lite orolig

mycket hus och så vidare, då kan jag gå hem

och nästan köpa på mig Tacko

till behåll och grejer och sätta mig

och sätta på, inte på Play utan T,

den tittar på postcode-miljonären

Keno

fångarna på Fortet, Nyheterna 22

fredagsfilmen som kommer

och så somnar man framför det

efter fem kan lugna

efter fem med till det och de står och berättar

och det kan ju lugna

det är ju som en brasa som sprakar

ja, det är underbart, här pågår saker

i bakgrunden och ja, jag bara sitter här

och det kommer att gå jättebra det här

två veckor kvar till premiär

det är ingen fara med någonting

känner man då

det hamnar jag i en diskussion om häromdagen

för jag har ju TVen på hemma typ hela tiden

alltså så fort jag hemma själv ser

TVen på, inte så mycket musik

bara TV, och då gärna

Nyhetsmorgen eller efter fem

och de här programmet som också är

live, så jag vet att det gör de människorna just nu

och det finns andra människor som ser exakt det jag ser

det här hem till gården, till exempel

det har inte alls samma effekt och stänger av

eller plats i solen när vi pratar om hoten

men de här liveprogrammen skänker mig

en sån härlig trygghet

hemkänsla, men det här tyckte någon annan

som jag pratade med var så jävla depigt

Nej, det tycker jag också gärna

otrolig hemkänsla, eller hur?

att höra de här rösterna

typ så också, det är också så här

i tider som dessa med Sverige

det är också känslan att man bor i ett land

ja, att vi håller ihop i det här landet

det här är vi, vad vi

och bla, bla, bla

så hade jag gått här hemma och lyssnat på en spellista

jag själv har komponerat, då är det jag

som gör detta, lyssna på en podd så är det jag

på podd av det jag är intresserad av

det som går på tv just nu, som någon annan har lagt

har blå lagt, som senst nu, det ser jag och många andra

och vi har inte valt det, vi har valt att ställa på kanal

men vi har inte valt att rola på kanalen

och det finns någon samhörighetskänsla

där som jag tycker om, och som jag blir rädd för

när vi pratar om tv-döden, att det inte kommer

finnas kvar tv, på det sättet i alla väljer

vad vi vill se, det tycker jag är så jävla trist

för det skänker så mycket trygghet, och jag tror det är för många

det tror jag med, är det inte lite att du skickas

tillbaks till barndomen där också som när mamma

satte och tittade på skidskytte hela tiden

satte hon och tittade på det här

och liksom hade kaffe, termos och sånt

och man hörde det, det är bara pågick hemma

man var barn och man hörde det här mysiga

ofta tycker jag just med sport

och förknippat med min mamma

hon är ju så jävla sportintresserad

när hon kollar på sådana grejer

det kan jag vilja ha på hemma

skidskytte, nu är ju inte skidskytte

men sådana sportgrejer, nu ska han

vad heter han, dubblantis, vad gör han

jag hoppar han, jag vet inte vad han gör

dubblantis brukar mamma prata

fan nej så bra, dubblantis vet du

eller vilka det nu kan vara

som någon som ska simma

eller någon som ska göra

tre steg och hoppa eller någonting och sånt

när hon pratar om det, och det pågår

det är något jätte skönt

med det, det är lite samma

tjänstem man somnade bakom mamma och pappa i soffan

innan något sånt, och det var

någon tv-serie på

det är också det så här, jag checkar ut

ni tar över och fortsätter en stund

det är någon av känslor av det

det är nog det jag har, för min pappa kollar

lite på Travet, det är ju på lördagarna

på tv4, på eftermiddagen

då börjar ju Travet

och det har jag de inbyggts

ha nästan Skalban-klockan

att oavsett vad jag är, så slår jag på

vid en viss tid på lördagare, TVN

och så är det Trav, alltså det spelar ju hållet med vattnet

på en dagsfest, om jag är hemma, om jag är borta

så är det som att jag udde med att ta kontrollskåp på

och se Travet på och sen gå och sätta medan

och göra det jag gjorde, och folk bara

varför ska du titta på Trav, har du spelat

eller? Nej, nej, nej, nej, jag tänkte bara

kan TVN på, ingen annan

så fattar den grejen, eller tycker också att det är jättekonstigt

det kanske du skulle börja lämna in

ja, men kan du inte börja lämna in, då kan du ju sitta

och heja på din häst

kan ju vinna med jättemycket pengar på det

ja, för det är liksom inte det här myset sitter

det är bara att det är pågå Trav i bakgrunden

gärna också vill jag ju ha pappa som sitter

i soffan och

bär om

helvete! Han var så jävla nära

vad är det med hästfan, han är inte på

hästen idag. Tippa han alltid med sin kompis

Beiron och så ringer du, så får inte

loppet jag gjort så ringer han upp Beiron

ja, ja, ja, ja, ja, hur gick den på din

ej, ej, vi vann inga, okej, tjuvkroll

ja, så körs vi nästa lördag, köper du lördagspåsen

och det är lätt som mysigt när man har lördagspåsarna

och sen är det någon jävel

som någon stör sig på, som ska åka ner till

vad det nu kan vara, ni vill ju sätta dig i krisnamn

som ska åka ner och hämta ut storvinsten

och sen går ryktet istället

han är ju 1,2 miljoner och han delar ju inte med någon

eller det var ju två vinnare på 4 miljoner

nu så att det är väl

låta nere på det

då är det alltid någon, då går ryktet

om vilka och de får ju

hålla lågprofil sen när alla vet att de drog hem

3 miljoner. Det är fan det mysigaste

på tal om, det tog ju upp Ulf Malmbo

senare men han gjorde ju en film som hette Bröllops

fotografen och i den finns den sen

när vad het han så spelade

Bröllops fotografen, du har också spelat den.

Björn Starin, ja exakt, han och låta

det och någonting

sitter, de spelar ju familj, han bor hemma

när han är väldigt gammal och så är det då att de

gör ju en mat sätts i soffan

med den här brickad med mat.

Gillestugan va? Är det inte Gillestugan till och med?

Ja, och så skickar de runt

tv-bilagaren.

Nästa vecka så kommer inte jag att kunna göra någonting

det är bra på tv varandra kväll ser här.

Ja tyst nu. Men vad sur han ser ut man så.

Och så har du dragit med överskrivningspenna

på vilka program de vill se i veckan

och så svarar de på alla frågor på vart kommer det.

Det är tryggheten inkapslad

på något sätt. Just i Gillestugan också.

Det tror jag också inte är kvar.

Vem har en Gillestugan idag?

Gillestugan.

Det är ju som en stor bastun i källan

med små fönster

uppe, för det är ju undermark

så att säga men så var fönsterna uppe där man

hade gjort det riktigt mörrigt och gott

med ofta tik och

sådana här bruna soffar och helt tekniskt

mat och där hade man teven.

Och det var där nere man då hade

gjort det här med till Gillestugan.

Skulle du någon fråga utom

från ett annat land, vad är Gillestugan

så hade jag haft väldigt svårt att definiera

syftet med det rummet eller funktionen.

Det är inte en tvättstuga

men ett väldigt vardagsrum helt och hållet.

Det är det där rummet i källan.

Ja, rummet i källan som

vissa kanske gör till gästerum i dag.

Eller hobbyrum.

Ja, hobbyrum, exakt.

Men förr var det ju mer. Här står

mormors solarium.

Det här är en krädare till hjultomten.

En gammal plastgrön. Och så var det

de möblerna som blev över lite grann

som inte var så noga med, men ax omysigt det var.

Det är ungefär som du skulle fråga

Bilbingo, vet jag inte om det finns idag.

Det körde ju morsan och jag.

Bilbingo på Gälleråsen i Kaskoga.

Med Duttu,

då hade man ju morsan och köpt ju för fan

sju stycken sådana här jävla spel

och teipade upp och

hade ett sådant där skrivbord

skunderlägg, vet du, sådant där snivt.

Vi andra, vi hade ju svårt att hinna med

en, vi som satt tillbaka

och dutta och kryssa för den.

Bertil nummer 9, 1, 9, ja.

Och så var det Olle nummer 7.

Mamma, mamma, vad gör du?

Men mamma satt ju med sju stycken.

Nästa.

Och rökt också, så det var ju...

Man såg ju knappt

siffrorna där inne, för det var ju fullstämd

i jämbordmat. Och sen det här.

När hon slängde sig på tutan.

Och då var det fest i bilen.

Då var det så glad till mörsat.

Då var det Diastrates Walk of Life

hela vägen hem.

Vad var liksom högsta vinsten

om hon då hemgjord? Ja, det kunde ju vara tusen.

Ibland var det fem, tusen, vet du,

men det var inte större kanske än så.

Och då fick man ju alltid kontakt.

Då kom den och slickade på fingret

och blev bläddra i den här,

kohamna på om boken och så.

Det var en lycka.

Den lyckan vet jag inte, den är svår

i dag tycker jag.

Det var otroligt.

Alltid körde hon lite för fort hem då

på gasen från Kalskoga.

När man åkte hem var det ju en glädje

som var otrolig, om man hade fått

en tusing med sig hem.

Var det varje söndag, eller?

Det var nog i väg i alla fall.

En till två gånger per månad, tror jag.

Det var ju Philip's dag

och Kalskoga, det var ju de här.

Du menar att det finns fortfarande?

Ja, bingo, alltså bingo-kulturen

är ganska stor, det finns i Stockholm.

Ja, men just bilbingo.

Jo, men den också.

Jag tar helt för givet, googlar man på det här.

Ska vi göra nu? Så är jag helt övertygad om att det kommer upp ganska mycket.

Jo, men bilbingo.se

finns det med en webbplats.

Det är fan vad mysigt.

Oskaström, Östersund, Ljusdal, Tomerlilla.

Det här bara är helgen, en hel lista på vad det händer.

Kan du kolla? Vi måste nästan kolla

om det finns på Gälleråsen fortfarande.

Gälleråsen, Kalskoga.

Hela Sveriges bilbingo i Vänts.

Ja, men de där ställen,

när det är bilbingo,

eller så är det Ränta Tentfest,

eller så är det Rally.

Det är de där ställen som de kan göra lite allt möjligt med.

Det gillar jag.

Det sätter sig ju skärden,

de där minnena.

Man skulle få en lycka av att

om du satte dig på bilbingo idag så hade du

återförfundrat någonting där det kommer till.

Minnen av vad du kände då.

Ibland kan jag känna lite sorg

för att undra vad har jag

gett till mina, eftersom allt sånt här

dog ut när man flyttade från Småstan.

Jag flyttade inte till Göteborg

och tog Helio Alfred med och åkte ut på bilbingo.

Varför gjorde du inte det?

Nej, för att jag var inte intresserad.

Det var ju en sån där grej som jag förstod senare.

Jag var ju så fokuserad på att

det här ska jag inte göra.

För sen kommer man in i tonåren

och då blir det plötsligt pinsamt

och så ska man spela någon cool typ

som flyttar till Stockholm och ska börja

jobba på säta TV. Då vill man ju ens erkänna

att man har växt upp i en bilbingo-kultur.

Det är ju inte först att man börjar

bli så här typ 25-30

som man börjar ta tillbaka

de här grejerna in i sitt liv.

Under en period kan man ju vara

motvalst till allt man själv har växt upp med.

Då skulle man liksom

lossas att man var något annat.

Det var ju sen

jag förstod att det här var ju mysigt.

Det har jag inte gjort

med mina barn på.

Jag har ju inte gjort någonting sånt.

Jag har ingen lördagssgodis

nån rätt som jag lagar på

fredagarna. Jag tittar inte

på några program ihop med dem.

Jag åker inte på bilbingo. Vad byter

jag ut dem mot?

Men när man flyttar till en större stad,

för jag har ju också gjort det här,

att byta ut allting. Man ska leva

så himla härligt spontant

och mycket. Och hitta nya

sätt att vara på och rutiner och allting.

Men nu kan jag börja känna att fan,

finns det inget sätt man kan få

gyrigt nog plocka russelen i kakan

att välja. Det här är jättebra

med den stora stad jag bor i och

möjlighet när det ger. Men det här var jävligt

härligt med den lilla staden.

Att vi åker ut på söndagar och

handlar. Att vi gör det här på fredagar.

Att jag åker på den här marknaden här

och åker ut dit och gör det idag.

För det där tycker jag, när jag gör

de grejerna i Stockholm, så känns det

som hemma på ett sätt där jag inte gör

den där. Man ska nog tänka på det

kanske när man flyttar till en större

stad så där. Att man inte bara ska

radera ut det där. För det där var

mysöt. Det där var det som

speciellt när man själva barn,

just om man tänker på det,

det som är min vardag

så att säga. Det är det som

blir deras barndom.

Det är det som de minns sen som sin

barndom. Så om jag stressar

i min vardag från morgon till kväll

och allting handlar om jobb, vilket

jag kan göra i perioder. Så är det

ju det som de ska

kalla för sin barndom sen som de

minns. Och om jag har tagit bort

allt det här, liksom,

det gör vi då. Det gör vi då.

När man var barn kanske man inte tyckte

att bilbingo var något. Och ska vi

ut med båten nu? Och ska vi ut och

plocka svamp? Ska vi bilbingo? Men fan

det är ju det jag minns nu.

När vi skulle gå ut till samma ställe

varje år och leta kantareller.

Ska vi hitta några? Kommer vi

inte hitta några? Vad har hänt

med ödehuset? Vågar vi

gå in idag? Ska vi kolla om vi fick

några festingar när vi kom hem? Ska

vi rensa kantareller? Varje år

samma sak. Om jag

ska gå ut med mina barn och plocka

kantareller, då gör jag rätt till lite

jippo. För det händer så jävla sällan.

Gud vet ni vad vi ska göra idag?

Nej, och då får vi åka ut och köpa

stövlar och regnkläder först. För det

har vi ju inte. För vi plockar ju alldeles

svamp. Och vi ska köpa termos för att

vi ska ju koka kaffe. Det har vi ju heller

inte hemma. Så det blir ju en hel jävla

dag som går åt att förbereda den här

otroliga svampplockningen

som vi åkte ut på.

Det blir ju så konstruerat det

som var. Ja, nu ska

vi åka till och köpa nya

träskort i hela familjen. Och det

gör vi där. Och det gör vi en gång

i året. Och i år förstår du, Mia, så

kan sitter det en som handmål

så nu kan du få glassar

eller en nyckelpiga på.

Nej men gud, det var spännande.

Nivån var ju också då så jävla låg

för att när det blir sköj, alltså bara

ta... Vi hade mysigt att

vi åkte och hydde film, tre filmer

för 99, och så fick mamma och pappa

en, jag och min bror en. Och det

var liksom, oh gud, idag ska vi hyra

film. Men nu när man har hela Netflix

och SVT och TV4 och Amazon

så är inte det mysigt, det kan inte

jag överföra till mina barn, det är ju alltid mys

för dem, med de här apparna och

möjligheterna. Så jag tänker att det måste finnas på ganska

många områden där man är så bortskämd

idag, att man har och får alltid

hela tiden. Så att man nästan kan sakna

det här gamla uttrycket som folk som jag

hatar är lite bäst, det är nyttigt

att ha tråkigt med, för då vet du när du har

kul.

Nu är det en ny vecka

och nu ska du och jag

andas några dagar på varsitt

håll. Sen ska vi

repa vidare

i Trollhättan.

För första gången ska vi

gå upp på scenen

i full jävla

ooooh.

Men nu är det en ny vecka

och nu ska du och jag

andas några dagar på varsitt

håll. Sen ska vi

gå upp i full jävla

ooooh.

Det kommer att bli jättebra.

Det tror jag vi behöver nu.

Då blir det lite mer fokus på

när jag tror det blir skitbra.

Det finns

biljetter kvar

för er som nu

har blivit peppad av att höra.

Där är det intråd till den här

podden idag som var så oerhört.

Det var

ljus, det var peppande. För er som nu

kan jag inte missa

det här. Nu ska vi ha det

kul och gå och titta på det här två

tokor som skojar mestadels

hela dagarna. Då går ni

in på skäringenessval och kollar

vilken stad ni nu vill.

Vi är i ganska många städer.

Det är inte mycket kvar

i Linköping.

Det finns lite kvar i Göteborg.

Det finns lite kvar i Stockholm och Carlstad, Sandviken.

Malmö är vi.

Där kan man hitta sina biljetter.

Nu ska jag inte bara

vi är så transparenta.

Vi berättar saker som man egentligen

kanske skulle knipa igen

lite mer helt och hållet just nu.

Det är för er som följer den här podden.

Vi kan ju inte göra annat

plocka av

där vi står.

Det blir som en bakomfilm det här.

Jag tycker verkligen att ni ska komma.

Vi är transparenta och lite tucker ut.

Här sitter vi där och köter

lite annat för första ågen på en

del veckan när vi repeterar.

Där ger vi alltid en råkkonsert

i humonstäcken.

Det kan man kosta på sig och säga.

Det kan man kosta på sig.

Så här mycket jag har rört den här

lilla kroppen som jag har gjort

de sista veckan.

Det går inte

obermärkt förbi kan jag säga.

Det har inte snålats in på någonting.

Det är fullfräs på alla parametrar.

Det kommer bli kul.

Som jag sagt, gå in och säkra din biljett

och så ses vi.

Någonstans nionde.

Smälla det av i kartan och sen rullar tåget.

Det är du och jag som är nya råktåget.

Jag vill ju att vi ska göra råktåget.

Jag tycker vi ska ta tillbaka den grejen.

Det ser så jävla mysta ut om bilderna man ser.

Bara du och jag är ett tåg

som får signalfeli.

Det är inte en slut.

Vi får gå ut och spela på gatan.

Vi får dra in några andra i råktåget.

Vi får fundera på vilka det kan vara.

Men är det en tåg att tänkas på?

Nej, nu ska vi inte se.

Ska du fuskdansa hemma nu varje dag?

Det kan du ge dig fan på.

Fuskdansa och lära mig text.

Vad ledig har du tänkt eller?

Höstlov?

Nej, jag ska lära dig.

Jag var uppe redan i morse

och gick och hämtade det här manuset

som nu står final på.

Jag vet inte hur många manuser jag tryckte upp.

Och så började jag direkt och senare

med den här.

För det är så min hjärna måste göra.

Så säger vi inte längre.

Då fick jag stryka över det.

Det är redan kaffe, rosa penner

och tuschpenner.

Jag vet inte hur du lär dig text.

Jag kan inte plugga.

Jag måste bara läsa dem om igen.

Och så får jag gruppera texten.

Till exempel när jag har

en lång harang om din monolog.

Då får jag ha det.

När den är slut,

då kommer jag ut från rondellen.

Och så kör jag på E18 igen.

Då kommer vi till huvudämnet.

Och då säger jag det.

Sen är det en liten jävel

avtagsväg.

Där ska jag stanna och pinke.

Tillbaka till E18 igen.

Och där är det huvudled.

Åter i tillbaka till ämnet.

Där tar vi av igen.

Och där går vi in och köper en kör.

Så får jag jobba med text.

Det var jäkligt bra.

Du fattar vad jag menar när det är sådana här.

Man har ju oftast ett ledmotiv i sin text.

En huvudsaklig grej man pratar om.

Men sen kommer det små avtagsvägar.

Då får man hitta

olika metaforer för det.

Det sitter i muskelbinnat.

Jag kan inte sitta ner och lära mig text.

Jag måste visualisera upp

scenen och rummet.

Då gör jag det här.

För då kommer ofta repliken av sig själv.

Du har lärt mig mer än vad jag tror.

Och så fortsätter jag ner.

Nu vet jag inte vad jag ska säga.

Får jag kolla.

Och då vinklar jag mig så.

För då kommer jag komma ihåg att det går hit.

Jag måste nästan chorografera.

Det låter lite liknande det du gör.

Jag gör så också.

Då kan du hänga upp det på att när du går ut dit.

Det är den grejen du ska säga.

När du ska ta det där chipset.

Och sen så går du dit.

Det hjälper.

Just nu kan du kännas övermäktigt.

Men det brukar ändå komma.

Det är väl det vi får göra.

Så att vi kan det.

Men det var väldigt skönt för oss.

Vi har ju skrivit och läst så mycket.

Så jag tror att underblivet sitter mycket.

Jag tror också det.

Och skönt att vara två.

Det finns alltid någon som kan driva.

Det är så roligt också att vi nu skulle få få.

Nu skulle vi ju då gå ut lite så här.

Mer peppigt.

Och avsluta den här podd med att säga köpbeljetter.

Men då ska vi in och älta.

Hur vi ska lära oss det här.

Som de ska få se.

Som nu ska köpa de här beljetterna.

Kom och njut.

Det här tänkte jag också säga.

Vi ska ju ha en liten sån spellista.

När man kom in här redan.

Är det någon låt man känner så här.

Det här peppar igång mig.

Det här blir jag peppad av.

Skriv inte i skärgen siffror.

Så slänger vi in den i spellistan.

Så får ni er låt innan.

Det var bra.

Det var riktigt bra.

Det måste vara peppiga låtar.

Det får ju inte vara så lite länder.

Det är nösan och då säger jag prosigt.

Och då säger du.

Varsågod.

Varsågod.

Varsågod.

Varsågod.

Varsågod.

Varsågod.

Oning a home is about a lot more than owning the roof over your head.

As a homeowner, you own a greater share of your future and a legacy you leave behind.

US Bank is here to help you get your financial house in order.

With financial education, community partnerships and personalized guidance from our bankers.

To help you start from a position of strength.

Own your tomorrow today.

USbank.com slash own it.

Equal housing lender, member FDIC.

Det handlar om gana.

När de begraver folk så har de kistor i form av någonting som personen gillar det.

Min kan vara som en chokladkaka.

Min är större som en hund.

En hund är precis inte bostad.

Gud, den begraver ni vill jag bara få.

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.