Sydsvenskan Dok: Spårhundarna del 4: Gärningsmannaprofilen

Man skulle bara trycka in en spik i en bit fargård och slänga ut den.

Det har varit mycket snabbare, kanske effektivare.

Här finns ju nånting där själva processen tar många timmar

innan man kan eventuellt skadat ljud.

Det är nånting som är märkligt med den psykologin.

De små brödbullarna har blivit hundplågarens kännetecka.

De är inte mer än ett par centimeter stora och verkar vara hembakta.

Inne tio är de fylda med sylvassa metallbitar eller glas skärvor.

Metallbitarna är noggrant klipta, som små skärnor eller propellerar.

Men det här lilla hantverket, vem är det som gör det?

Vem har åken och sitta och pilla utan att skära sig?

I det här avsnittet av Spårhundarna

tar vi hjälp av både krimnologiprofessorn Liv Gevy Persson

och av FBI's profileringsexpert Mark Saffrik.

Jag tror att en ensam man, det är kanske 50 år,

han driver nån form av verksamhet.

Och så har han gripet sig av en våldsam, rättshavaristisk förbannelse

och börjar agera på det där viset.

Du har nån som fortsätter månad efter månad,

år efter år, engagerad i den här behavior i allmänheten.

Jag tror att det är processen för den här individuella som är viktig.

Det är design och byggning och bakning.

Och hundplågaren har berättat om sina dod.

Det är FBI's profileringsexpert säker på.

I mass-murder-kassan, i sprigillings-

och även i serial-murder-kassan, är individuells liten information.

I spårhundarna tar vårt reporter-team upp jakten på hundplågaren.

Tillsammans med experter, hundägare och er, poddens lyssnare,

försöker vi lösa mysteriet.

Vem är det som terroriserar Malmö hundar?

Du lyssnar på sydsvenskan dock.

Jag heter Sally Valstätt.

Det här är spårhundarna, del fyra.

Gärningsmannaprofilen.

Den är för läst.

Den ser ut som en sån tyskt gärnkors.

Och sen kan man rida de fyra sidorna,

så att det blir åtta sylvassa spetsar.

Den är ju gjord för att den ska göra maximal skada och göra ont som möjligt.

Det här är min kollega, Dan Iverson, en av reportrarna i Spårhunderna-teamet.

Han, Maria Loven och jag är hemma i Joakim Palmqvist-kök-

- för att försöka ta reda på hur det går till när hundplågaren tillverkar sina farliga bullar.

I sin hand håller Dan en liten spetsig metallbit i vittoblot.

Den kommer från en förpackning med vitos, då är klippt på ett särskilt sätt.

Metallbitar, precis som dem, har dykt upp inbakade i bullar-

runt om i Malmö de senaste åren.

Det var väl några veckor när det var glasjärvor istället?

Alltså sönderslarna glasflaskor verkar det vara, som ligger i likadana bullar.

Och sen så började det dyka upp de här vassa metallföremålen.

Den första noteringen av bullarmed metallföremål klippta i kors-

som har kommit till polisen känner du om.

Det var den 16 mars 2021.

Just den här metallbiten hittade Dan och Joakim i Pildamsparken-

på platsen där Welsh-terrien Bruno fick is i flera farliga bullar.

Det berättade vi om i första delen av den här poddserien.

De små metallbitarna är noggrant utklippta.

Därefter är de inbakade i små brödbullar.

Hundplågarens metod verkar tidskrävande.

Joakim Palmqvist igen.

Om det är så tidskrävande, då är ju själva bakandet-

en del av psykologin bakom det hela.

På köksbänken ligger en mängd olika verktyg uppradade.

Brevid står en burkvitost från verket Jajla.

Privatspanaren Niklas Krig, som driver sajten Trygghundpunkt nu-

lyckades efter en hel del detektivarbete-

lista ut att det bitar från just den här sortens burk-

som har hittats i vissa bullar.

Metallbiten som vi hittade i Pildamsparken-

kommer från en likadan burk.

Just den här sortens vitost säljs på ett flertal butiker-

runt om i Malmö.

Det är rätt färg.

Det är ett pussel som läggs.

Metallbiten passar ju perfekt.

Där tror jag.

Texten är hel.

Den har varit på exakt en sån här burk.

Hunden Bruno, som vi träffade också-

det var tre såna här bitar som opererades ut ur hans mage.

Det var också från en sån här vitost-burk.

Jag tror att det var från själva innehållsförteckningen-

som såg att det stod vitost.

Det var efter det som man kunde räkna ut. Vilken burk var det?

Vi har bestämt oss för att själva testa-

hundmarodörens tillvägagångssätt.

Kanske kan det ge oss några nya ledtrådar-

i jakten på järningspersonen.

Den här plåtsaxeln tror du ska vara bra, Joakim.

Jag är inte så van med att klippa i plåttburken.

Det här kan bli husnättsmäst.

Det sätter lätt ut.

Nej, det kanske blir lättare när man har klippt upp den-

och hållit ut burkenplats.

Men det här momentet var inte enkelt.

Det visar sig vara svårare än vi trodde.

Det tar 12 minuter-

innan Danens har fått loss en någott så när jämn rektangulär bit-

som vi kan dela upp i mindre bitar.

Men det är uppenbart nån som är bättre på metallslöjda än vad jag är.

Dan klipper ut små kvadrater.

Men metallbitarna som har hittats i brödbullar runt om i Malmö-

eklipta och böjda fler gånger än så-

för att skapa åtta sylvassasbetsar.

Joakim testar att lägga fler snitt i de små fyrkantiga bitarna.

Plötsligt ser formen bekant ut.

Det blir titta. Det blir sjutton en sådan direkt.

Det är precis en sån skärna som man såg-

som Bruno hade i magen.

Men metoden är helt klart tidskrävande.

Att tillverka en sån här omgångbrödbullar-

med vassa metallgöjer.

Man har ju att göra några timmar tänka-

om man ska göra 50 eller 100 sådana bullar.

Först klippa plåten och sen göra degen och grabbar dem.

Det är ett ganska envetet arbete-

bara att få en enda omgångbullar.

Vi behöver hjälp för att kunna lägga pusslet.

Det här innehåller, det är det pizzadeg bakan.

Och lite kött och andra god saker.

Det är att äta och undana upp.

Och så får de iser på köpet-

sådana här sönderklipptar-

konservburkar och liknande. Det är inte bra för deras maga.

Kriminologiprofessorn Lief G.V. Persson-

har på avstånd följt fallet med hundplågor-

och har på denna klippa plågor-

och har på denna klippa plågor-

och har på denna klippa plågor-

och har följt fallet med hundplågaren i Malmö.

I TV4s nyhetsmorgon lägger han ut sin teori-

om vem som ligger bakom dården.

Jag tror att en ensam man, cirka 50 år kanske-

han driver någon sån där form av verksamhet.

Hundägare har låtit sina gökka bajsa på gatan-

utanför hans verksamhet.

Han har skickat in anmäljningar till polisen om detta.

De har man naturligtvis omedelbart skrivit av-

och sådana grejer som en våldsam, rättshaviristisk förbandelse-

och börjar agera på det där viset.

I kontakt med spårhunderna-

utvecklar Lief G.V. Persson sin gärningsmannaprofil ytterligare.

Han har inte själv granskat några anmälningar.

Han bygger sin profil på information från olika medier-

och på tidigare kunskap från alla de rättsfall-

han satt in i under sitt yrkesliv.

Joakim Palmqvist igen.

Det han gör här, det är nånting som kallas abduktion.

Det är sådana slutledningar som Sherlock Holmes höll på med.

Man vet nånting. Det finns bullar.

De ser ut på ett ungefär det här sättet.

Det finns metall i dem. Nån vill komma åt hundar-

och då går man tillbaka till sin erfarenhet.

Vem vill skada hundar?

Jag är en man för att de utövar våld och flera sådana parametre.

Så vill jag påstå att professor Persson resonerad.

Jag har varit dags igen.

Skola, jobb, rutiner.

Vad ska ni ha på e-klarna?

Som sitt till att göra det på allra bästa sätt-

och boosta hela höstterminen med ett billigt mobilabonnement från Hallon-

skaffa idag på hallon.se.

Sugen på nåt tasty.

I Dunkin' Dills hittar du storfavoritan-

tasty cheese med kräm i kädar-

och en oemotståndligt goda taste i såsen.

Förändras tjugospänn, bara på McDonough.

I sin beskrivning av hjärnigspersonen är Leif Gevy Persson detaljerad.

Han skriver till spårhunden att han ser framför sig en mann-

i 50-årsåldern med lokal anknytning.

Så här beskriver krimnologiprofessor mannen.

Han driver en matvaror-rörelse, typ pizzeria, kebab, gatorkök, liten restaurang.

Han har, vid ett flertal tillfällen, hört av sig till polisen med klagomål-

mot alla dessa svännobanan som rastar sina hundar utanför hans butik.

Samtliga klagomål har avskrivits omgående-

och det polisiära bemötandet har gjort honom till aktiv rättshaberist-

och fått honom att besluta att ta saken i egna händer.

Leif Gevy Persson säger att han tror att hundplågaren-

har utländsk bakgrund, fru och tre utflugna barn.

Han drar även in geografisk profilering i sitt resonemang.

Han menar att hundplågaren bor med sin några år-

yngre hustru i en trerumslägenhet-

genom en radie på cirka en kilometer från dådans epicentrum.

Att maraudören är en person som tröttnat på hundbajsat-

i stan är en teori som dyker upp ofta.

Även bland de allmäres hundägare och bland tipsen som strömmar in till spårhunderna.

Malmöbom, Stefan i Jönsson, Mattet i Kemso och Apache.

Jag kan tänka mig att det är nån som har irriterat sig på att det har varit-

mycket hundbajs utanför restauranger eller ställen och att det är folk-

som inte plockar upp efter sig som gör att det har blivit en sån här reaktion.

Spårhunderna bestämmer sig för att undersöka det här närmare.

Maria begär ut samtliga klagomål till kommunen som rör hundbajs.

Det visar sig att jag har gjort hundratals anmälningar de senaste åren.

Det vi kan se i materialet är att det är inte en och samma person-

som anmäler extremt många fall av klagomål eller de klagar extra mycket.

Det finns ju så klart anonyma tipsare eller klagomål.

Där kan vi inte se, men det vi kan se är platserna som det rör sig om-

och de är sprida över hela stan.

Många hundägare vi pratar med tror att hundplågaren lider av psykisk sjukdom.

En av dem är Emily Englesson, var Sjambo hittade farliga bullar-

under en morgonpromenad.

Jag tror att det är en psykisk sjukmensch som hatar hundar-

som vill ha mindre hundar i samhället.

Frida Freili, Mattet till den drabbade Welsh Tarjan Bruno-

vågar inte gissa hur det vita gärningspersonen är en man eller kvinna-

gammal eller ung.

Men hon hoppas att det är en person och inte flera.

Om det är en person så att den behöver hjälp.

Det är ett väldigt destruktivt sätt.

Man kan likna att lägga ut glas i sandlådor.

Det är ett väldigt destruktivt handlingsmönster.

Theorierna kring hundplågaren i många.

Och svaren få.

Det har blivit dags för oss att ta in ytterligare hjälp.

Den här gången från en profileringsexpert på FBI.

Mark Sufferick har jobbat 30 år som polis.

23 av dem vid USAs federala polis, FBI.

I över ett decennium jobbade han på enheten för gärningsman av profilering.

Han har uträtt flera seriemord på djur under åren.

Men han har aldrig sett ett fall som det i Malmö.

På uppdrag av spårhundarna har Mark Sufferick skissat på en profil.

Han har fått tillgång till flera olika kartor över dåden.

Och summeringar av de mer än 150 polisanmällningarna som gjorts de senaste åren.

Mark Sufferick tror inte att marudörens mål är att döda hundar.

Men han har inte sett en sån här problem.

Han har inte sett en sån här problem.

Han har inte sett att marudörens mål är att döda hundar.

Det är processen av att baka bullarna, klippa till de som skärnorna och sprida ut dem, som är det viktiga.

Det faktor är att han har gjort det för så länge och inte har släppat en animal

är, tror jag, en intressant dynamik.

Så jag är inte säker på att han är faktiskt intresserad av att döda den animalna

som för den här individen är processen mer viktig.

Stort fokus på processen är ofta ett tecken på att järningspersonen plågas av psykiska problem.

Mark Sufferick har sett liknande drag hos andra seriebrottslingar.

Jag tror att för den här individen, som andra som jag har sett,

speciellt med serial killar,

processen som de brukar,

hur de tänker på sakerna och prepareringen som går in

är igualt viktig och intressant för de här offenderna.

Min kollega Julius Victorson är inne på samma spår.

Från början kan det nu ha funnits en uppriktig, elska jäntemot hundägare

och mot alla hundar som skitar ner.

Men nu kanske det har gått över till någon form av kick

och att man gör det för saken skull.

De senaste fyllden pekar på att man lägger ut en mitt på gatan

eller på en cykelväg där man ser bullarna från flera meters håll.

Det känns mer som en uppvisning mer än att man faktiskt genuint vill skada en hund.

Det blir nästan som ett performance.

Statistiken talar för att hund plågar den en man.

Men Mark Sufferick slutar inte att förövren kan vara en kvinna.

Alla av de offenderna som jag har sett har varit

cykelvägare eller kvinna som har varit män.

Så det är nog en män.

Han kan inte rulla ut en män.

Men statistiskt är det nog en män.

Järningspersonen tycks vara bekväm och röra sig ute ensam på natten.

Det är en av detaljerna som skulle kunna peka på att hundplågaren är en man.

Daniel Varsson igen.

Den här plåtsaxen är det som får mig att tänka att det är kanske en man ändå.

För mig är det manligt kordat.

Men vi har bråkat om detta många, många gånger i det mannen är den kvinna.

Spårhundernas Joakim Palmqvist har sen starten lutat åt att hundplågaren är en kvinna.

Det är en kvinna. Kvinnor, styper och förgifter.

Passivt, aggressiva så att säga.

Men skjuter och spränger.

Nu är vi jätteschablonmässiga.

Skjabloner, manligt och kvinnligt bygger ändå på erfarenhet tidigare händelser.

Så ett utgår man ifrån det så hittar vi de här och borde ha spåren.

Det är ändå någonting.

En kvinna, äldre, ensamstående.

Har så mycket tid på sina händer och kan göra konstiga saker i sitt kök.

Kanske med ett intresse för konsthandsverk.

Så här års får jag som köksbord komma ut i det gröna.

Och vara med på grillmiddagarna.

Idag blev det kycklingsbett i olika marinader.

Chili och ingefärak, paprika och örtel.

Och jalapeno och vitlök.

Ja, de är färdigmarinerade förstås.

Lönneberga, värt att samlas kring.

Vårt experiment är Joakims kök.

Har lätt till vissa slutsatser.

Det är någon som bor ensam.

Man kan inte förklara för resten av familjen varför man bakar såna här dördliga bullar.

Och dessutom risken att någon annan i familjen tar en.

Men en stor fråga är fortfarande obesvarad.

Vad är det som driver hundplågaren?

Men alltså, jag tror det är terror.

När den här människan får en bekräftelse och makt.

Genom att kunna säga, jag kan göra vad jag vill.

I det här lilla, jag kan göra vad jag vill mot era hundar.

Jag kan hålla er i skräck.

På så sätt är det ju terror.

Hela eller delar av befolkningen har sig i skräck.

Även de politiska motiven saknas här, vad vi kan se.

Det är ju någonting som känns tvångsmässigt i det.

Att man fortsätter göra så här på nästan exakt samma sätt.

Hundratals gånger under flera års tid.

Det borde ju ta rätt mycket tid också.

Jag tänker att för den här personen så är det någon slags terapi eller ritual.

Kanske det är dämpan att få med ångest eller så.

En sak i alla fall profileringsexperten Mark Suffer är exäker på.

Hundplågaren läcker information.

I like a lot of cases that we see in all kinds of things.

In mass murder cases, in sprekillings, even in serial murder cases.

Individuals leak information.

Det behöver inte betyda att hundplågaren fullt ut har erkändts sina dod för någon.

Men ofta vill den här sortens brottslingar på något sätt berömma sitt eget arbete.

They weave pieces of truth into the lies.

We call that leakage.

So they will leak information to people around them.

I mean he could say something like, well, that must take a lot of work, you know.

And it's a very focused attempt to doing this.

He must be very good at it.

In other words, it's sort of these backhanded compliments he gives to himself and to the activity.

Kriminologiprofessorn Leif Gevy Persson har tagit fasta på degen och burkarna som har använts

i sin analys av hundplågaren.

Förutom burken med vitost har metalbitarna även kunnat spåras till en burk med tomatpurea

från det djuptiska märket Dandy.

Vi har försökt spåra burken, men hittills har vi inte kunnat hitta den i någon affär i Malmö.

När vi ringer upp Dandys exportchef säger hon att de inte skickar burkar till södra Sverige.

I sociala medier har degen och burkarnas innehåll lättigt teorier om att hundplågaren skulle kunna jobba som pizzabagare.

Det är spåret, det är även Leif Gevy Persson inne på.

Men där finns tydliga tecken på att den här personen har anknytning till någon pizzeria gått i köksverksamhet.

Sydsvenskandock fortsätter jakten på hundplågaren.

I nästa avsnitt av spårhundarna djuptyker vi i några av huvudspåren.

För att analysera bulldegen tar vi hjälp av en doktorand på LTH och den legendariska bagarmästaren Jan Hed.

Det är en väitade ägslarjant, så det är mjölk och smör och gäster, så det är ett ganska telefonell dag.

Det är ingen större bakkunskap av antagligen.

Dessutom går vi till botten med ett rykte som hållit i sig i flera år.

Hundplågaren i Malmö är en tant.

Där är flera personer på sociala medier och i vissa polisanmälningar som pratar om att de har sett en tant som har lagt ut den här maten.

Och bland hundratals polisanmälningar hittar vi en som har något unikt.

Det enda kända fotot av en misstänkt.

Han var så bestämd som att han var i ett mission.

Hade inga respekt för att jag kommer med en stor amstaff på 35 kg och att han skulle in i hundrasgården innan mig.

Följ sydsvenskan dock i din podspelare för att inte missa nästa avsnitt.

På sydsvenskan.se snesträck spårhunderna.

Finns fler delar av vår granskning.

Och kartan är en avsnitt för att inte missa nästa avsnitt.

På sydsvenskan.se snesträck spårhunderna.

Finns fler delar av vår granskning.

Och kartor över var och när hundåden har inträffat.

Där kan du även tipsa spårhunderna om du har information som kan hjälpa oss vidare.

Reportrar är den här serien i Maria Löfven, Julius Victorsom, Joakim Palmqvist och Dan Iversson.

Poddproducent och manusförfattare är jag, Sally Valstätt.

Klippen i det här avsnittet kommer från TV4 Nyhetsmorgon.

Musiken kommer från Epidemic Sound och ansvarig utgivare i Jonas Kanje.

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.