Naudio Dox: Ljuset på Östersjön del 2: Ljusskenet

–Sverige har förklarat sig neutralt och har lyckats hålla sig utanför kriget i nära fem år.

Men landet är ändå starkt påverkande.

–Sverige har förklarat sig neutralt och har lyckats hålla sig utanför kriget i nära fem år.

Men landet är ändå starkt påverkande.

–Många ligger i bredskap, deras Ansoniering på flera livsmedel och runt Gotland, lurar far practicalnamn.

– Men livet pågår som vanligt något så nära då. 23-åriga Jötta har mycket att stå i.

23-åriga Jöta har mycket att stå i, hon och hennes man ska flytta för Jöta har fått ett nytt lärare vid Kariati, Hamra på Södra Gotland.

Hennes man är på sjön och hon får sköta flytten själv, hon tar cykeln om 17 milen mellan Fleringe och Hamra.

De har redan en son, men det är fler barn på väg.

Hon tar honom på paketthålan och jag ligger i magen och hon cyklar i väg och ska cykla till Hamra med en unge i magen och en unge på paketthålan.

Men hon kommer bara halvvägs, hon kommer till Halla, en liten ort på Gotland, en liten sukken.

Och där får hon stanna och då föds jag där i skolan, för hon hade lära kollegor där som hon stannade till.

Och jag har fått två månader för tidigt, så det var inte en mening jag skulle födas om, men jag hade till och med så brått om det här fortfarande.

Detta är Göran, han föds den åttonde juni 1944 och mamma Jöta.

Två dagar senare sätna och lägga honom i en korv och hänga på styret och brorsan på paketthålan och cykla vidare, så jag har inte fått på bevet.

Det känner tecknar, men väldigt envisshet och väldigt styrka hos mormin.

En ny tid ska ta sin början för familjen, måtte bara det där kriget ta slut någon gång.

Du lyssnar på ljuset på Östersjön, en dokumentär i fem delar om den mytomsbundna katastrofen när passagerarfartyget SS Hansa förliser på Östersjön.

En av de värsta sjökatastroferna i den svenska historien.

Jag heter Peter Gropman och detta är oss nittvå, Ljusgenet.

I mer än tio år har Jacob Ringbom haft ett brinnande intresse för Hansa katastrofen.

Men intresset för sjökatastrofer började med en annan och mycket större katastrof till havs.

När jag var fem eller sex år gammal kom pappa hem med Mikael Vies skiva den med den här klassiska Titanic-omslaget.

Jag sprang omkring mig där, i ett ett års tid hade jag med mig den där skivan överallt.

Jag lyssnade inte så mycket på den, utan jag gick och tittade på den här bilden på Titanic och blev så oerhört fascinerad redan då.

Jag förstod att det var någonting med det här som lockade.

Kanske var det inte så konstigt att Jacob fascinerades av det där skivaslaget med Titanic.

Han släckte i fulla av sjömän och historier.

Det är ett väldigt brokigt släckte det här Ringbomarna nu.

Göran Ringbom är far till Jacob Ringbom.

Ryktena var att det var ett italiens fartyg som havererade utanför Gotland och så kom det i landet Italiener.

De säger att vi är italiensk släkt.

Det går så mycket snack i gårdarna och det har jag gjort alltid på Gotland.

Min farfar hade två segelskuter som fraktskuter som fraktade i Gotland och sten framförallt mycket sten över hela Norden så klart.

Han var kapten, sjökapten.

Han var en liten gubbe med ett öga. Han hade fått ett utskjuten.

Utskjuten?

Ja, han hade fått ett skott i öga och farmor hade skepshandel. 13 barn och skepshandel.

Jag har lite brås på. Även om jag är mer eller mindre rädd för vatten eller öppet hav så brukar jag säga att jag är sjöman för att jag sitter bakom skrivbordet.

Är du rädd för vatten?

Jag är inte ute i en mindre båt.

Vad kommer det ifrån?

Jag vet inte. Jag tror att jag har läst för mycket sjökatastrof för böcker.

Eller jag ska säga att jag är rädd. Jag har en oerhörd respekt för mig.

Det är en tid i november morgon 1944 och på en flotte ute på Östersjön ligger det Armecaptén Arne Molin och styrman Arne Thuresson.

Mirakulöst har de överlevt förlysningen av ångfartyget Hansa. Arne Thuresson har sprängts ut i vattnet från radghytten där han let och sovit när en torped har träffat fartyget.

Arne Molin har vaknat i sin hytt och tagit sig upp på huvuddecket och därifrån hoppat från delingen rätt ute i det 4 gradiga vattnet bara sekunder innan Hansa försinner ner i djupet.

Nu gäller det för männen på flotten att häda ut för hjälp än dröjer.

Thuresson vet att han har inte sent något SOS. Han vet att innan någon räddningsaktion är igång så kommer det dröja några timmar.

Det är sannolikt förrän Hansa inte kommer till hamn som det kommer att slås något larm helt enkelt.

Jag tror att det stora räddslan är utsattheten för väder och vind. Jag tror att det är det som jackar om mest.

De har tur för de har hittat rätt sorts livflotte. En välutrustad flotte med plats för cirka 30 personer.

Thuresson vet ju vad som finns. De har ju lyckats hitta den övre av källströmsflottarna som är den som är krigsutrustad med mat och filtar och allt vad de behöver.

Det finns till och med raketer och det finns nödblåss.

Men det finns ett problem. Det mesta går inte att hända eftersom det är blött och flotten tidigare legat under vatten. Men det finns matombord som går att äta.

Corned beef, de har choklad och knäckebröd. Och jag tror att det är molin som har lärt sig också i det militär att om man äter så håller man värmen.

Så att de käkar och dricker vatten.

De tar på sig oljrockar och klippes under filtar som de lindar in sina bara nelskila ben med.

Men sen framför allt tror jag att de försöker hålla värmen och hålla modet uppe så länge de kan.

Hansa blir träffad strax för det sex på morgonen.

Det är då som Hansa brukar höra av sig till vis på via radion. Nu borde personalen i hamnen misstänka att något har hänt.

Men hur ska de kunna hitta flotten på det stora havet?

Turetsen har ju planen att i värsta fall får vi ju flyta tillbaka till landsort för att blåsa upp det hållet.

Han har räknat ut att det ska vara ett och ett halvt dygn innan de når fram.

Armecaptén Anne Molin är vid den här tiden 35 år och beskrivs som beslutsam och spänstig.

Han verkar ha varit förberedd på att något sånt här kunde hända.

Han hade träffat någon ganska nyligen in på katastrofen till exempel som berättade om du någonsin blir torpederade

eller om ditt fartyg sjunker som det är på, då ska du gå så långt bak som möjligt och så ska du hoppa så långt ut som möjligt från fartyget mot färdriktningen.

Det kanske ingick någon sorts militärutbildning rent mentalt i alla fall.

Man var tvungen att förbereda sig på oförutsedda händelser helt enkelt.

Arne Thuresom däremot beskrivs som lugn och lite sävlig som person.

Han har jobbat på skön i hela sitt liv och han kan inte tänka sitt liv utan skön heller.

Jag tror att det här ligger i släkten hos familjen Thuresom, det är någon sorts skömansläkt.

Men där har vi också, samtidigt som han är beslutsam så är han väldigt, väldigt lugn.

Det kanske det som håller honom i liv, det här lugnet, en ganska få och ordig person.

Vilket jag brukade tolka som det gott länska liksom.

Här har vi ingen som skryter och berättar vitt och berätt om sina erövring eller vad det kan vara.

Utan här är den ganska tillbaka dragen men ändå beslutsam på sitt sätt.

Lars Krutoff som tillsammans med Jakob Ringbom forskat kring Hansa katastrofen

vill addera ytterligare ett perspektiv till varför det är just Arne Thuresom och Arne Molin som överlever.

Thuresom. Jag tror att det är Thuresom.

Arne Thuresom som sprängdes ut ur fartyget och vaknade av att han stod på en bit planka i vattnet.

I hans eget fall att hamna i vattnet så och vakna till och lyckas klara sig på det viset.

Det är en tur. Molinen naturligtvis, han hade ju då möjligtvis jämfört med många andra

så hade han ju sinnes närvaro att ta sig upp på dek och hoppa av och så vidare.

Så en handlingskraftighet får man ju ge dem begge två men till 90 procent tur.

Den här morgonen är Hansa förväntad till att lägga till i visby mellan 8 och halv nio.

Många har samlat sig hamnen, stuveriarbetare, postbud som väntar på post

och många som väntar på vänner och familj som har varit på fastlandet.

Ju mer den här morgonen lider så desto mer och mer folk samlas där och till slut står man ju

är märkbart oroad än det står gråter och känner att nu är det något som har hänt.

Det finns någon sorts farhåga ganska tidigt att det här stämmer inte.

För de får ju ingen kontakt och ingen information.

Det här är ju en tid långt för den tid vi lever i dag där information går väldigt fort.

Men även då tror jag att man var ganska snabb på att förstå att det kommer ingen information alltså.

Först vid kvart över 10 skickar marinen på Gotland ut två minnsvepare för att söka efter Hansa.

Minnsvepare är ett slags fartyg som var vanliga under andra världskriget

och som användes för att oskadligöra minor.

Men man tar också hjälp av flyget och den flight som ska lyfta från Bromma till Visby.

Det är en DC3 som heter Ören och dess uppgift blir nu att spana efter Hansa på vägen till Visby.

Men flygningen ska visa sig att bli allt annat än behaglig.

Den här förmiddagen ligger målen otroligt lågt och det tvingar ner planet på en väldigt låg höjd.

Så de är tvungna att flyga på 30 meters höjd över vattnet för att kunna se någonting i huvud taget.

Det är ganska skarpa girar för de gör en ganska avancerad flygning för att kunna hitta de här om de nu kan hitta någonting.

Men de söker ju verkligen så gott de kan.

Vi låg väl minst en och en halv timme och svängde och väntade och så det var ju väldigt synd att passagera.

Då fick vi vara med om de här ämnska svängarna hela tiden i en och en halv timme.

Och de kräktes ju och hade sig. De visste ju förlöjan inte vad det var frågan de äldre.

Säger Siguro Sen, andre styrman på önen, här intervju vad i en SVT dokumentär från 1988.

Men ni berättade för dem?

Så småningom fick du reda på, det bland annat var det Ekman, det var Gotlandsbolagets direktör, son var nere om bord.

Han hade missat båten och tog flyget i stället så han skickade in en lapp till oss och talade om att jag är den och den.

Och vad jag stod frågan om, fick han reda på att det var Hansa som hade gått under.

Flygplanets kapten vet vilken kurs som Hansa har kört och söker nu i cirklar runt färdvägen.

Så flyger vi fram och tillbaks över den.

I nästan åtta timmar har nu Anne Molin och Anne Turesson legat under presentningen på flotten. Det är kallt.

Då då kikade de upp för att spana efter räddningen.

Och plötsligt hörde de ett motobuller.

Hur lång tid det tog, det vet jag inte, men efter en god stund så hittar vi en massor med bråter och sådant som låg flyg på vatten.

När vi strax stävd in till så hittar vi då flotten.

Och så har vi ett motobull.

Flygkaptenen, han skriker bara rakt ut. Vi ser, vi har dem. Han är så oerhört utmattad av den här flygeturen själv tror jag.

Men framför allt så är han så jäkla glad att de har hittat.

Och så har vi sådant flotten.

Och så har vi sådant flotten.

Och så har vi sådant flotten.

Och så har vi sådant flotten.

Och så har vi sådant flotten.

Och framför allt så är han så jäkla glad att de har hittat två, i alla fall två överlevande, så mycket som han kan avgöra där.

Flyget kan nu ge en position till minnsveparna som är på väg till Hansas förlistningsplats.

Men flyget ligger kvar och cirkulerar över flotten, trots att de har fått en order om att lämna platsen upprepade gånger.

Fem gånger. Och fem gånger så väger det att han lämnar platsen.

Och frågan är nu, varför ville marinen kalla tillbaka planet?

Jag tänker inte så konspiratoriskt, jag tror att den här orderna var rent.

Men vad bra vi har fått position, då kan den gå därifrån.

Men jag tror att han vet med sig att det inte är så lätt att hitta den här flotten, för han har knappt sett den själv liksom.

Så jag tror att det är helt enkelt så att han vill ligga kvar tills han är hundra procent säker på att de här minnsveparna är på väg åt rätt håll.

Arne och Arne förstår att räddningen är nära när de siktar minnsveparna.

Och trots att det mesta på flotten är blött så lyckas hon tända nödblås för att visa minnsveparna vad de är någonstans.

Turesson har ju fått ett bandage om huvudet, han fick en sån oerhör krossgada efter den här sprängningen ute i vattnet.

Som Molin har bundit runt hans huvud, så han har ju bandage, hela huvudet är i bandage liksom.

Och där bandaget börjar brinna.

Fängelsevärlden, vilka jobbar där och vad drivs dom av?

Dom har ju kanske gjort hemska saker, men dom är inte hemska.

Det här är rånallt.

Det är svårt att slå något som har fått den att skrätta.

Lyssna på den skrattande inspektören och kommer det skillnet på dom som gör Sverige tryckare i nya avsnitten av utan att passera gå.

En podd från kriminalvården.

Finns där poddar finns.

Så här är tvungen att kastas av det här brinnande barns bandage rakt ner i vattnet.

Men till slut så kommer det i alla fall landsort till deras undsättning.

Arne och Arne är vid förvånad svärt gott mord, men kraftigt nedkylda.

Och sen får dom ju behandling på bästa sätt som man fanns på den tiden och det var väl lite sulf av ett varmt bad och kaffe.

Ture som ber om konjak, men jag tror inte han får någon.

Det fanns ingen kvar på motorboken på den båten.

Det är den ena minnsveparen som heter Landsort som plockar upp dom skeppsbrutna männen.

Nu får besättningen på Landsort en egen uppfattning om vad som har hänt med Hansa.

Det är bara en livflotte med två personer. Det betyder att alla andra inte har överlevt.

Fyra av dom personerna som var med Hansa var besättning också på den här landsort.

Dom har ju varit hemma på permission, skulle helt enkelt komma tillbaka till 24 och stämpla in och börja jobba på landsort igenom.

När dom kommer fram till platsen så förstår dom också vid den avsatt katastrofen att fyra ur vår besättning har omkommit.

Extra nyhetsutsändning från TT.

En sjökatastrof har under natten inträffat mellan Gotland och Fastlandet.

Gotlandsångaren Hansa har gått under och resa mellan Nyneshamn och Visby.

På eftermiddagen har det samlats ännu mer folk i Visbyhamn.

Många kassener landsort kommer in och dom två överlevarna går i land.

När kommer nästa båt med överlevande får dom bara svaret att det finns inga fler.

Det är dom här två.

Jag tror att chocken måste vara så oerhört. Det var ett sådant oerhört slag för Gotland och självklart dom anhöriga.

För hela öen att okej. Två personer av 86 har överlevt och 84 personer har omkommit.

Naturligtvis står folk och hoppas. Hoppas på att deras anhöriga finns någonstans där ute.

Slytande på någon bra del eller så.

Hoppet är också det sista som övergör en människa.

Det är ju väldigt svårt att ta in att någon som står väldigt nära inte finns längre.

Och att någon har rygs bort så året hastigt.

Så jag tror att det här hoppet sitter kvar väldigt länge och så många av dom.

Kanske finns den chansen då.

Vår släkting var ju ändå sin kund i eller.

Man hänger fast vid detaljer och hoppas på det bästa.

Många får nyheten via en extra radiosändning som sen ser ut under eftermiddagen.

Nu går sorgens budskap från hus till hus.

Många anhöriga som får redan på det här genom att grannen kommer upp springande så har hört på radio att Hansa sjunkit.

Det blir liksom som en löpeld. Den här nyheten sprids oerhört fort på övn.

Telefonen samtalen ökar från normala 19 000 samtal per dag till 26 000 just det här dygnet.

Hansas förlisning blir nu den stora nyheten i Sveriges alla dagstidningar.

Samtidigt som tidningarna beskriver sorgen och slaget mot Gotland så börjar man försöka ta reda på varför Hansa har sjunkit.

Och ganska omgående spekuleras det i nästan alla pressklipp.

Att det är antingen en mina eller en torped som har orsakat det här.

Vem och varför och på vilket sätt har det här gått till?

Vissa artiklar pratas om att det är jättemånga överlevande och att man satt livbåtar med människor som har försökt ta sig i land.

Men ju längre tiden går under slutet av november här så blir uppgifterna mer och mer tydliga.

Att det är bara två överlevande och det är sannolikt en mina eller torped.

På missbildas rätt ligger det ju båda överlevande från Hansa katastrofen.

Dagen efter får radionsprogram Månadens Magasin en exklusiv pratsstund med Arne Turesson och Arne Molin från sjuksalen på Lassaretet i Visby där de bordas.

Månadens magasin hälsar på hos de båda kovalitenterna för att till sin stora lyssnakrätts på de medle några glimtar från de båda chefsbrutas under bara räddning.

Den något hurtiga reportens introduktion måste ha varit märklig att höra för de anhörjarna i inslaget Nordegottlänningarnas radiapparater.

I intervjun får lyssnarna höra om Arne Molins hopp från reglingen ner i vattnet.

Jag simmade några meter framåt och när jag vände mig om så var ljuset slåttna på Hansa och det sista jag såg var akten som försvann men ganska stor fart under vattnyten.

Hur kommer det sig att fler dektspassagerare kunde rädda sig eller åtminstone hoppa över bord och försöka rädda sig?

Min uppfattning är att de flesta var uppe på dek redan och att de försökte få i livbåtarna.

Det hörde sol och skrik mitt skepps ifrån och därför tror jag att de var kring livbåtarna allihop.

Ja det stod i någon tidning att en livbåt hade siktats och det fanns folk i den. Jag undrar hur det hänger ihop med det egentligen.

Efter sedan Hansa hade sjunkit så efter vad jag kan förstå så var det bara fem man som hade undgått att dras ner av virvlarna i djupet.

Utan de fem var Styrman Thuresson och jag två.

Det är den korrekt i armekaptenen Arne Molin som pratar mest i intervjun.

I slutet försöker reporten för Arne Thuresson att prata.

Styrman Thuresson har legat med huvud i paket. Han råkade ut för en liten olycka.

När han fick göra sig nofrivilliga, frivålt, ner i sjön. Det var ju så, Styrman Thuresson.

Ja efter vad jag kan förstå så kastas jag var gjord från cirka 20 meter ifrån fartyget och det var nog min räddning.

Annars hade jag nog blivit dragit ner i virvlarna, skulle jag tro. Jag låg just i gjordkanten nu.

Det var väl därför jag fick styrman i djupet antar jag, men det var ju inte så kvalit.

Ja, då har vi bara att önska gå bättre och tacka för det här lilla intervjun.

Men det är en detalj som Arne och Arne inte nämner i intervjun.

Det är det ljusgen som är en av gåterna kring förlisningen av Hansa och som varit ett mysterium och ett öppet sår för de anhöriga i nära 80 år.

Förhören började redan på min svepare en landsort och fortsätter sedan på Lassaretet.

Det är inte så konstigt att ljusgenet inte dyker upp i intervjun, de har nämligen fått munkabel.

De får prata med pressen, men de ombedts att inte berätta om strålkasta ljuset överhuvudtaget.

De får yppande förbud kring detta.

Man anser att förhöret med uppgiften om ljuset är så känsligt att man skickar det som hemligt telegram till försvarsdagen, man skriver.

Kapten Molin hade innan han hoppat i sjön från det sjunkande fartygetsakter, iakt tagit ett klart fast vit sken.

Molins första tanke var att ljuset härrörde från landsort eller hävring i firar, med tanke på Hansas position uteslutet.

Det finns ingen tydlig orsak till att de inte får säga nånting, men sannolikt är det så att de vill behålla den här uppgiften

innan försvaret till de själva vet vad det handlar om, men sen tror att de också förstår att det kommer att komma ut förr eller senare.

Efter några dygn så släpps den här uppgiften till tidningarna. Nackdelen då som sker är att tidningarna blåser upp det här som att de har haft yppande förbud kring det här

och nu är uppgiften släppt och det har varit en strålkastare som lyste på Hansa när de sjönk.

Så jag tror att nyheten blir faktiskt mycket större än den hade blivit om de hade berättat det här direkt.

Så hur beskriver Arne Molin och Arne Thuresson det ljus de ser där i mörkret när de kämpar för sina liv?

Jag har låtit en kvinnlig kollega läsa upp flera citat i de förhör som männen på flotten senare gör, men en så kallade Hansa-kommissionen.

Så här säger styrman Arne Thuresson.

Efter vad jag kan se var det en cirkel runt zon. Ljuskällan var klart avgränsad som en månskiva, men det var inte lika stor som en fullmåne.

Den var större än morselampan på landsort. Jag har sett många strålkastare riktade mot mig och det här ljuset var riktat mot oss.

Lyste det rätt på er? Efter vad jag tyckte så lyste det rätt på oss. Var skenet starkt?

Det blendade inte, men det måste ha varit en stark ljuskäll bakom.

Hur länge såg ni skenet?

Den stund vi såg skenet var inte lång, minst en halv minut. I första ögonblicket reflekterade jag aldrig på vad vi var någonstans.

Jag tänkte att det var strålkastaren på landsort. Då skrek vi på hjälp ett par gånger, men insåg sen att det var lönlöst.

Riktigt om att Hansa inte kommit in till Visby har spridit sig till södra Gotland. En av dem som oroar sig är läraren Jöta.

Hon som cyklar i de 17 milen till den nya boendet i Hamra på södra Gotland, med en son på paket-hållaren och en ny förd son på styret.

Nu har hon installerat sig i skolan i Hamra, dit hon och hennes man jäns flyttade tidigare på sommaren.

Hon går på rasterna och ringer till röderiet för att fråga har Hansa kommit in och vet ni något mer.

Hon förstår när kommunikeren kommer i radio på eftermiddag att Hansa har gått under.

En sjukatastro har under natten inträppat mellan Gotland och Fastland.

På båten fanns Jötas man jäns, lätt man tro på Hansa.

Och då hon förstår att det finns två överlevande och hon är ganska snabbt kommer ut att jäns inte är en av dem.

Jäns är ju 22 år gammal när han dör.

Jäns ringbomb är ju min farfar.

Jäns ringbomb jobbar i utkiken på Hansa när fartyget träffas.

Står man där då överlever man inte. Framför allt inte om man dömer efter de bilder som finns av raktelarna.

Så förstår man att där har man varit extremt utsatt.

Så det är han, Jäns ringbomb, generalkvist och Adolf Lytt som står där framma på bryggan.

Det är de tre som sannolikt går åt direkt i bara i expansionen.

Bland alla andra såklart, men de har en väldigt utsatt position.

Jäns lämnar Göta, Örjan och Göran ensamma i Hamra där familjen var på väg att slå sig ner.

Hon är ju så oerhört ledsen vad jag har fått reda på liksom.

Tyvärr så fick jag ju aldrig. Jag träffade ju min farmor framtid så hon dog när jag var 13 eller 14.

Vi pratade aldrig om Hansa och hon pratade med pappa om det lite då och då.

Men det var ingenting som jag hade någon större intresse vid den ålder.

Men inte bara anhöriga på Gotland som drabbas av katastrofen.

I Bromma ligger Erik inkallad. Han har haft sin dotter Britt sex år och sin fru Ejan på besök.

De har uppvaktat Erik på farstag.

I det första avsnittet hörde vi om Britt och Ejan sista färd.

Hur det lilla barnet var så peppar på att få åka båt.

Hon dansade i avgångshallen i sin vita kaninskinsmössa.

Den här mössan hittas ju så småningom. Tråligtvis den mössan hittas ju också. Lämdragsbilden och flytandes efter katastrofen.

Hon hade ett liv för en förse. Vem hade hon blivit?

Vad hade hänt om den här livstråden inte har det blivit ett sag?

Och det är ju inte bara Britto som försvinnar utan även hennes mamma.

Det är en begravningsannons med både mamma och dotter.

För många börjar nu ett livslångt sorgearbete.

Jag kunde aldrig få nån djupare information.

Den har fått återskapa med hjälp av min pappas minnen, min farbrors minnen och försökt bygga en bild av både henne och Jens historia.

Görar Ringbom, son till Jens och Jöta och Jacob Ringbom's pappa, var bara ett spelbarn när hans pappa förliste på Hansa.

Han var ju skrai. Han skulle börja jobba inom metalvården.

Det var hans sista resa.

Han hade berättat för mamma att det var så otäckt med krigarna.

Jag läste i hennes dagbok faktiskt, men då står det bara den svartaste dagen i mitt liv.

Hon ska ju i dagbok i stort sett varje dag.

Och varje kapitel av slödsdeligt var det fint.

Godnatt, Jens.

Sen skrev hon ingen med dagbok.

I nästa avsnitt av ljuset på Östersjön.

En hjälpkryssare hade klockan 3.30 i natt, en i tvartförsvarsdagen meddelar, siktat Hansa 12 distansminuter sydlandsort.

Hansa skulle ha kommit in till Visby klockan 7.30.

Här är din turgis som hjälps till att hjälpa krigsan Djurgården.

Jag heter Mark Maumsrum fast och jag är ansvarig utgivare för den här podden.

Nästa avsnitt av ljuset på Östersjön kommer om en vecka.

Men om du vill lyssna redan nu så finns det redan publicerat i appen Nordeo.

Där hittar du även andra spännande historiska dokumentärer.

Som berättelsen om Karl XII's klocka som stals från livrustkammalens samlingar av en okänd 7 på 1960-talet.

Men sen plötsligt dök upp igen under mystiska omständigheter på 90-talet.

1968 försvinner en ovärdelig 1700-talsklocka under en ställturné och är spålöst försvunnan i nästan 30 år.

Då ringer telefonen och den är engelsman och säger att han har något som jag vill ha.

Det kanske man kan pilla upp i en dag och komma dit nästa dag och ta föremålet.

Jag tror inte att det finns en annan som här i världen.

Den här personen hade begått självmord. Han hade dödat sin hustru innan.

Jag vet att han var stilig alls över Europa, som en manier.

Du kommer att ha dig med en mikrofon.

Ja, det är en podcast.

Alla jag gör är att ge mig själv en travel.

Lyssna på stölden av kungens klocka från Nådio.

Om du inte vill vänta till nästa vecka för nästa avsnitt av ljuset på Östersjön

eller om du vill kolla upp vår spännande dokumentär om stölden av kungens klocka

testa appen Nådio.

Den finns där appar finns.

Och nya prenumeranter får alltid 14 dagar gratis testperiod.

Tack för att du lyssnade.

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.