Naudio Dox: Familjen del 2: Maffia eller problemlösare

Solen skiner över ett Göteborg som ännu en sommar har drabbats av fotbollsfeber.

Det är den 23 juli 2017 och unga tjejer och killar tävlar om medaljplatser på Gotia Kupp.

I stanråden glade feststämning, men bland besökarna finns det en ung kille som bara kan njuta till hälften.

Han går med vaksamma ögon mot fotbollsmatchen.

Det är en person vi har träffat förut, nämligen Mahmoud.

Du minns säkert pojken som blev misshandlad på Angereds gymnasiet.

Och sen hotad av flera från familjen alla sim och ta tillbaka sin polisan Mälan,

den där mörka novemberkvällen, på det öppnadsrörelse.

Men som vi vet tog Mahmoud aldrig tillbaka sin polisan Mälan.

Han vittnade mot familjen alla sim och sen dess har han levt på hemlig ort.

Polisen har starkt avrått honom från och kommat tillbaka till Angered och han har hållit sig borta i nästan ett år.

Han vet att han inte borde vara här på gotiga kupp,

men ett par dagar tidigare har han fått se domen mot dem som misshandlade och hotade honom.

Den är fällande, för övarna sitter i fängelse och Mahmoud känner sig lite tryggare nu.

Och han kan inte hålla sig borta, just den här matchen är speciell,

för han har tidigare spelat i laget.

Men nu får han inte spela mer.

Fotbollstränaren vet att här vann med familjen alla sim inte är Mahmouds fel,

men han vill ändå inte låta honom vara med i laget.

Det är för farligt.

Tränaren har ansvar för hela laget och vill inte dra in något beroende.

Så i år får Mahmoud nöja sig med att sitta på läktaren.

Efter matchen går Mahmoud och hans vän Wahid för att köpa en pizza.

På vägen till pizzerian huggar Oron till.

Känner han inte igen en av killarna som står och hänger utanför pizzerian.

Men killen försvinner och Mahmoud försöker skaka sig.

De stannar och äter innan de ska se en till match.

Men när de lämnar pizzerian hinner de inte många meter innan det är höga smättret

från en moped får Mahmoud att stanna.

Så han vänder sig om och så känner han direkt igen den som kör mopeden.

Som en av dem.

Och det kommer snabbt några till så han blir omringad hans kompis.

Och så blir han helt förvirrad därför han vet att de har dömt sig i fängelse.

Så han vet att de borde sitta i fängelse.

Vilket gör att han förstår ingenting.

Vad är det som gör att de är ute?

Han har fått domen och han har satt sig i fängelse.

Så han vet att de borde sitta i fängelse.

Vilket gör att han förstår ingenting.

Vad är det som gör att de är ute?

Han har fått domen och han har satt domen.

Vad är det som gör att de är ute och kan köra moped?

Och grejen är att det var därför han åkte till lövgärdet för att kolla fotbollen.

För att han visste att de satt i fängelse.

Och nu står de framför honom.

Och han blir ju jätte, jätte rädd.

Och de frågar liksom vad får du komma till vårat angered och vad får gick du till polisen?

Det är 19-årige Salim Al-Asim som sitter på mopeden och som frågar ut Mahmoud.

Han är storbror till Farid och Faras.

Kommer du ihåg Farid som spottade på fönstret till McDonalds?

Så Faras som en stund senare kom till angereds gymnasiet i en mörkblå BMW.

Vi har förlåtit dig säger Salim till Mahmoud.

Vi vill inte behöva slå dig men däremot vill vi att du kommer hem till oss och träffar vår far.

Vi vill att du kisser hans hand och hans fot.

Och så kommer mopedförarens lillebrorsa att komma fram.

Och han går bara rakt fram och slår honom med knitnäven.

Övernäsan så han börjar blöda näsblod.

Han ramlar också baklängens Mahmoud.

Salim, mopedföraren, fräsar åt sin lillebror och slutar.

Men Samir al-Asim, 17 år, ger sig på Mahmoud och får hjälp av en kusin.

Det är tumultartat.

Mahmoud kan se porten till sin kompis och ahidshus från platsen de befinner sig på.

Och han ser att någon är på väg och öppnar den.

Det är hans chans att fly.

Så han reser sig och så springer han allt vad han kan.

Till som kommer till Dunn där hans kompis bor.

Han bor i ett hus som inte är så långt därifrån.

Springer upp på trapparna, upp på tredjevåningen och låser dörren.

Och står där och bara känner hjärtat, bankat när han står där.

Han är skiträdd verkligen.

Och vet liksom inte hur han ska ta sig därifrån.

Mahmoud ser genom fönstret att killarna står kvar utanför huset.

Med skakiga händer letar han reda på ett nummer i mobilen och ringer sin fotbollstränare.

Han som inte har låtit Mahmoud spela sedan bråket med familjen började.

Fotbollstränaren vill inte hjälpa honom.

Det är ingen som vill blandas i något som har med familjen att göra.

Men efter ett tag frågar han ändå var Mahmoud befinner sig.

Visst, han kan chussa honom.

Mahmoud får hjälp av och hids inneboende som ger honom instruktioner för hur han ska kunna smita ut.

Du kan åka ner till källaren och sen kan du gå igenom fettstugan.

Så kan du gå igenom de här dörren och sen kan du gå ut på ett annat ställe.

Så han får hjälp därifrån till slut.

Och sen dagande på så tar han tåget tillbaka till sin hemliga skyddade adress där polisen har placerat honom.

Mahmoud är förtvivlad och väldigt rädd.

Han har flytt krig och tagit sig till ett land han hört ska vara säkert.

Men nu vill han inte stanna i Sverige längre.

Han vill ge sig av till något annat europeiskt land där han kan känna sig trygg.

Men trots att Mahmoud är rädd och har all anledning att vara det också så vågar han för andra gången polisan mäla familjen och vittna.

I ett video band att polis förhör några veckor efter att Samir Salim och en kusin till dem gett sig på Mahmoud under Gotia Kup.

Så berättar han att han är rädd för sitt liv och att han inte längre vet om han vågar lita på att polisen kan hjälpa honom.

I rättegången sen så är det väldigt spänt.

När jag säger spänt så menar jag inte såhär att o vilken pinsam jobb i stämning där utan där folk är rädda där.

Familjen sitter på åhörarplats och tittar på dem som är i rättsalen.

Och när vittnena ska förhöras så behöver de inte vara i samma sal som gärningsmännen.

Då tar man ut gärningsmännen.

Så då får gärningsmännen gå ut med sina vakter från kriminalvården och sätta sig i angrensande rum.

Därför att vittnena ska helt enkelt inte behöva titta på dem eller behöva utstå och blicka familjen.

För att de vet precis vad som kan hända och det är det som gör att det blir extra, extra, extra obehagligt.

Samtidigt så är vittnena otroligt viktiga för målet.

För om man ska få någon dömd så krävs det att folk ställer upp och berättar vad som har hänt.

Så det är därför åklagare och rätten då försöker skydda vittnena.

Mach mot behöver inte ens vara i samma byggnad.

Utan han är på ett hemligt ställe och är med på länk som det heter på video-vittnesmål.

Därför de anser inte att de kan skydda honom.

De kan inte garantera hans säkerhet om han är på samma ställe och vittnar.

Han är ju nyckelperson och målsägande i målet.

Mach mot vittnar om hur han blev överfallen av Salim Samiro, deras kusin.

Hur han vågade besöka Gotia Kup eftersom han sett domen och visste att de var i fängelse.

En tid senare frågar Johanna Ulf Mellander om hur det kan vara så att familjemedlemmar som dömt så borde sitta i fängelse

kan vara ute på stan och hota människor som machmod.

Ulf Mellander håller med om att det är galet.

Som professionell ser han hur viktigt det är att den som är dömt ska vara i fängelse.

Men det finns inga platser, lägger han till.

Läget är som det är.

Överfulla fängelser alltså.

Så när vittnen trots allt vågar berätta och medlemmar ur familjen blir dömda

då kan de ändå gå fria i samma kvarter där de utfört brottsliga handlingar.

För machmod känns läget hopplöst.

Men hur är det nu?

Allt det här sker sommaren 2017 och bara ett par veckor tidigare

så är Ulf Mellander i Stockholm på besök hos operativa rådet

och lyckas få igenom den myndighets gemensamma insatsen

speciellt inriktad mot familjen alla simmoderas kriminella verksamheter.

Ulf Mellander är fast besluten och vändade negativa trenden i sitt område.

Det har han varit sedan 2015 när han tillträdde som områdespolischef i Nordost.

Vi ska återta gatan är mantrat han fortsätter upprepa.

Ulf Mellander är drygt 50 år.

Han har arbetat som gruppchef för ungdomspolisgruppen på Hissingen

men annars har han arbetat i Nordöstra, Göteborg, i Kortedala och i Angered

under större delen av sitt arbetsliv.

Och nu är han alltså högste chef i Angered och har fått ansvaret av operativa rådet

att leda den myndighets gemensamma insatsen mot familjen alla sim.

Saker och ting kommer ändras från och med nu.

Det vet Mahmoud än så länge inget om och det vet absolut

inte någon ur familjen alla sim något om heller, inte än så länge.

För familjen alla sim verkar saker och ting fortsätta som vanligt.

2017 är också sommaren när Ulf Mellander vittnar mot familjen i Göteborgs tingsrätt

vilket leder till att Johanna Bäckström Lärneby på Allvar börjar undra vad det är som pågår i Angered.

Hon vill som vi redan hört om skriva ett reportage om familjen

så hon hör av sig till Abunissar, familjens överhuvud och så får hon ett svar.

Abunissar går med på en intervju. Johanna är välkommen hem till honom.

Du lyssnar på familjen, en dokumentär i fyra delar baserad på reportageboken

och familjen av Johanna Bäckström Lärneby. Det är Johanna Bäckström Lärneby som vi hör berätta.

Namnen på familjemedlemmarna är fiktiva och det är också namnen på deras brottsoffer.

Del två, mafia eller problemlösare.

Jag och min fotograf, vi åker hem till Abunissar i Angered en fredag kväll.

Johanna Bäckström Lärneby har alltså fått en intervju med familjens överhuvud

för att skriva ett reportage för Aftonbladet där hon under den här tiden är reporter.

Hon vill veta vad det här är för en familj och förstå mer om de rykten som spridt som familjen.

Att de är en mafia familj och att de har stor makt både i och utanför Angered.

Det är mitten av juni 2017.

Klockan är runt nio och skälet till att vi åker på kvällen och att klockan är nio är att det är Ramadan.

Så Abunissar som är imam och muslim, han har fastat hela dagen

och sen ska ha en festmåltid på kvällen hela familjen och dit är jag inbjuden.

Och jag är jätte jätte jätte glad för detta och förväntansfull.

Jag tycker det ska bli otroligt spännande för jag vet att han och jag ser på världen på helt olika sätt.

Det är jag uppvuxen i Sverige med en stat som jag litar på och som jag förutsätter vill mig väl

och han uppvuxen på ett ställe där staten inte är så stark och där han har en familj som han litar på och vill ha någon väl.

Så vi har två helt olika sätt att se på världen kan man säga.

Abunissar flydde till Sverige tillsammans med sin fru och deras barn i mitten av 80-talet.

Familjen kommer från Libanon och vi ska återkomma till flykten.

Libanon och inbördeskriget lite senare.

Men nu står vi i ett sömnitt radhusområde i utkanten av Göteborg.

När Johanna kommer fram står Abunissar i dörröppningen med utsträckta armar.

Hej Johanna, hej Habibi, välkommen.

Åh Johanna, du är välkommen.

Det här är mitt hus, mitt hus är ditt hus, du är så välkommen.

Och hans fru och barnbarn, flickor naturligtvis, har stått i köket hela dagen och lagat en fantastisk libanesisk måltid.

De vill då ska äta efter intervjun och han har inte ätit på hela dagen.

Så jag är ändå lite nervös över att han ska vara på dåligt tumör eftersom jag vet hur jag själv blir när jag tar nåt blodsocker.

Så jag frågar till om jag, han bara, det kommer inte att vara några problem.

Jag bara, jag vill inte att du liksom är arg eller så här, bara för att du har dåligt blodsocker.

För jag kommer ändå ställa vissa svåra frågor om kriminalitet och liksom mafia ryktet i familjen och så där.

Han bara, det här är inga problem, inga problem, det kommer att bli något.

Och det hade jag inte behövt oroa mig för, för det var inga problem med hans blodsocker.

Han var väldigt, väldigt trevlig.

Och sen så sitter han och jag i hans soffa och har ett samtal om alla de här frågorna som jag vill ställa honom då.

Förutom några som jag glömde, som jag fick åka tillbaka och ställa en annan gång.

Runt omkring oss sitter alla hans söner och barnbarn, inte alla,

men flera av hans mest kriminella söner och barnbarn och lyssnar hela tiden.

De kommer med invändningar. Det är inte alla i familjen som är kriminella.

Du kan inte säga så Johanna.

Det är inte så lätt att få ett jobb om man har ett register och det var.

Och så där var det inte, de protesterade ganska kraftfullt mot mina frågor och vad jag säger och så där.

Bilden av abonissare är inte helt enkel.

Han är en känd och respekterad man iangered.

Han är imam och lärd och han har aldrig dömt sig för något brott i Sverige.

I just sin roll som imam får han ofta hjälpa till och medla i konflikter

och han är känd för att lösa problem både i och utanför angered.

Det har till och med hänt att polisen vett abonissar om hjälp.

Det här är kontroversiellt och inget som polisen gör idag.

Vi ska återvända till den frågan lite senare i den här serien.

Men nu sitter Johanna alltså i soffan hemma hos abonissar.

Hon frågar vad det kan vara för konflikter som han medlar i.

Vi hör den här när hon intervjuar abonissar för Aftonbladet.

Vad är det för typ av problem?

Det kan vara problem mellan enskilda personer eller mellan släkter.

Deras problem kan gå så långt att blod spills.

Jag gjorde det här i Göteborg och Malmö och annanstad också.

Jag har lagt det för så stora problem mellan folk.

Men det tänker jag då som svensk som är uppvuxen här.

Ska inte polisen lösa sånt?

Polisen lever inte alltid upp till uppgiften om att hjälpa till och lösa problem.

Alla här är rädda för polisen, eftersom de är kopplade till domstolen.

Där finns personer som kan förstöra människors liv.

Det är inte så att polisen är rädda för polisen.

Men vad jag menar är, tror du att det finns någon risk-

att det kan bli ett parallellsamhälle?

Att folk vänder sig till dig istället för att vända sig till polisen?

Jag är personlig, men jag är inte på det.

Jag skulle aldrig acceptera att jag övertog polisen.

Jag är personlig, men jag tror att det finns någon risk-

att det kan bli ett parallellsamhälle.

Jag personligen skulle aldrig acceptera att jag övertog polisens plats.

Vi är problem där polisen inte behövs, där kan vi komma in.

Där polisen behövs, borde de komma in snabbare.

Men jag tänker att det kan vara en svår gräns att dra.

Jag hanterar inga stora problem.

Men när dom är hanterbara, då kan jag komma in.

Samtalet i vardagsrummet blir ibland hög ut-

när alla talar i mun på varandra.

Men det är hela tiden en intressant diskussion.

Johanna har en fråga hon länge har velat ställa till Abunissar.

Det handlar om ett av dom rykten som florerar i Angered.

Ja, det finns en mäktig man i Angered.

Han sitter på en guldtron och har en massa makt och folk.

Folk kan gå dit och be honom om tjänster och han medlar.

Han gör en massa saker för folk och så får han gåvor för det.

Sen fick jag ju reda på att det är Abunissar som avses-

med den här äldre mannen som är lärd och sitter på sin guldtron.

Så det hade jag bestämt för att jag måste verkligen fråga honom om det här.

Och så jag gjorde det, jag bara berättade om ryktet.

Det här ryktet har jag hört. Stämmer det?

Åh, han skrattade. Åh, han skrattade. Först förstod han inte vad jag menade.

Sen så när jag sitter och ställer frågan igen så förstår han ju.

Då börjar han asgarva. Han bara nej, det stämmer inte.

Det var tråkigt tycker jag för det hade varit roligt om det hade stämt.

Stämningen hemma hos familjen Allasim är trots meningsskiljaktigheterna väldigt god.

Och jag vet att jag tänker när jag sitter där i soffan.

Att det är tur att jag vet allting om den här familjen innan jag åkte hit.

Därför att annars hade det...

Jag tror att det hade varit lätt att inte köpa deras bild helt och fullt.

Det är inte det utan mer att man kan dra oss med. Jag kände att jag drogs med.

Trots att jag visste exakt alla brott som har begått eller alla brott i alla fall som kända för myndigheterna.

Mellan 2015 och 2017 så har familjen fått närmare 200 anmälningar mot sig.

Nästan alla de här polisenmälningarna har lagt ner eftersom folk inte vågar vittna.

Jag vet alla brott som har begått. Jag vet vad de gör. Jag vet hur de bor.

Jag vet vad de säger. Jag vet allt det här.

Ändå så var det så trevlig stämning.

Jag kände att jag drogs med. När vi pratade om medling till exempel.

Som han gör väldigt framgångsrikt. Han medlar mellan familjer om det har skett grova brott.

Vilket han tycker är mycket bättre än att gå till polisen eller rätt samhället.

Det är bara folk obehagliga till modstyckerna. Då är det bättre att han kommer in innan.

Löser situationen och familjer. Eller folk kan sluta bråka med varandra.

Inte att de ska bli vänner med att sluta bråka.

Om ni vill resonera om de här sakerna. Han och jag.

Kommer jag på mig själv och tänker sig. Det här med medling kanske ändå inte är så dumt.

Samtidigt så om man tänker den tanken fullt ut. Så är den helt omöjlig.

I alla fall om man tror på rätt staten. Vilket jag gör.

Vill man ha en rättvis rätt stat. Så kan det inte vara olika patriarker med egna lagböcker.

Som ska dömma och medla och hitta och ditta runt om i Sveriges rike.

Det blir ingen rättvisa idé. Du behöver en lagbok som ger giltig för alla.

Om du tror på rätt staten. Och det gör jag.

Ja skillnaden är stor mellan hur Johanna och Abunissar resonerar i de flesta frågor som rör samhället, familjen och staten.

Men det var ett väldigt intressant samtal.

Jag skulle gärna ha fler sådana med honom.

Men kulturkrocken var ju fundamentalt ossumellan.

Och det är där jag tycker att det blir mest spännande. Det är där jag tycker det bränder till.

Just att det är så spännande och intressant att prata med en människa som ser på världen på ett helt annat sätt än vad jag gör.

Under den här kvällen ställer Johanna inte särskilt många frågor om det samhälle som Abunissar växt upp i och sen flytt från.

Om Libanan och det libanesiska inbödeskriget.

Men hon kommer få anledning att fundera vidare på de här frågorna och vi ska fördjupa oss mer i dem om en stund.

Men först ska vi återvända till polisens arbete.

För precis som vi konstaterat tidigare så är sommaren 2017 en vändpunkt.

Bara veckor innan Johanna besöker Abunissar deltar Ulf Mellander och hans överordnade Emily Cullmyr

i mötet på Kungsholmen i Stockholm där operativa rådet beslutar om myndighetssamverkan mot familjen allas in.

Hur har de olika myndigheternas arbete i Angered sett ut innan 2017 och vad kommer hända nu?

Innan operativa rådet fattar sitt beslut 2017 om att slå ut familjens makt i Angered så har man testat en massa olika saker.

Och så är det ju de flesta utsatta stadsdelarna i Sverige, det är inte så att man inte gör någonting utan det har varit projekt på projekt på projekt i Angered.

I Angered har man föräldravandringar, du har skolarnas projekt, du har fritidsgårdarna av projekt,

du har människan bakom uniformen där brandmän och poliser ut och pratar i skol och på fritidsgårdar med barnen

och visar att de är människor bakom uniformen som man inte ska kasta stenar på dem.

Och de bostadsbolagen av projekt, alltså den mängd olika projekt.

Men ingenting har ju hjälpt på det här sättet som man nu vill göra från operativa rådets sida,

vilket gör att man då fattar det här beslutet 2017.

Nej, inget verkar hjälpa och nu ska nya grepp till.

Och beslutet som fattats handlar om att de olika myndigheterna,

som till exempel Försäkringskassan, Tullens Katteverket och så vidare,

samarbetar och delar information med varandra, vad gäller familjen, alla sim.

En viktig sak som sker efter beslutet om myndighetssamverkan 2017 är att en liten grupp myndighetspersoner,

varannan onsdag, strax föreklockan 14.30, samlas i receptionen i polishuset i Gällbo i Angered.

Nu är de på plats och väntar på att bli insläft av polisen Helena Eriksson,

som annars är operativ samordnare i Nordost och som är ordförande för de här myndighetssamverkans möterna.

Långt krångligt ord. Och sen så går man in och sätter sig i ett sammanträdesrum,

runt ett vanligt konferensbord. Och där tar alla upp hennopapper.

Därför att här är det analogt. I Sverige så samkör vi inte register.

Vilket såklart alla myndighetspersoner tycker att man ska få göra för det skulle förenkla deras arbete.

Men ur integritetsskäl så kanske inte det så trevligt om alla skulle kunna trycka på en knapp

och sen kartlägga hela min historik från vaggan till graven när det gäller sjukdom och försäkringskass och allting till exempel.

Så det finns ett skäl till att man inte samkör register.

Runt bordet sitter representanterna för försäkringskassanskatterverket,

arbetförmedlingen, polisen såklart och flera andra.

Under varje möte går man systematiskt igenom de olika fallen,

följer upp tidigare frågor och ser om något nytt har dykt upp.

Där kan det till exempel låta så här då,

Ja men här har vi en man, född 1976, han heter Khalid.

Han säger att han är sjukskriven och att han inte bor med sitt fru och barn,

men så kanske polisen ändå är säkra på att han gör det.

Polisens representant undrar över frun.

Försäkringskassans representant slår i sina register och ser att Khalids fru får underhållstöd och bostadstillägg.

Tack vare att hon på pappret är ensamstående.

Men genom polisens arbete är alltså nu veta att hon i praktiken inte är.

Socialtjänstens representant säger att hon av dem får bostadsbidrag och försörjningsstöd av samma anledning.

Arbetförmedlingen fyller i med sina uppgifter.

Det finns ett företag som får aktivitetsstöd för att maken ska jobba där, trots att han är sjukskriven, säger de.

På det här sättet går de igenom familjemedlem.

För familjemedlem, om det finns anledning till att göra det, även vänner och bekanta till familjen.

Så de verkligen verkligen har fokus på familjen och sätter ditom för minsta lilla,

som du Abunisar skulle säga. Han skulle säga för minsta lilla.

Men det här gör ju också att när Abunisar säger så här till mig,

att myndigheterna jagar oss bara på grund av vårt namn, så är han inte helt fel ute, för det är exakt det de gör.

Och det är exakt det beslutet som operativa rådet har fattat, att vi måste slå ut familjen alla sin smakt i Angered.

Ja, polisen och samhället bekämpar familjens makt på alla fronter.

Och för dem som bor och arbetar i Hammarkullan och andra delar av Angered, så är det här arbetet oerhört viktigt.

Precis som Johanna Bäckström Lärneby tidigare sagt.

För den som tror på rätt staten är det omöjligt att gå med på att enskilda individer, familjer eller gäng tar lagen i egna händer.

I Angered är det just det här som invånarna får uppleva.

Att samhället inte kan hjälpa till när familjen tar kontroll över stora delar av området.

Och än så länge är familjens grepp om Angered starkt.

Det kommer en av invånarna få en smärtsamt tydlig insikt om nu.

Vi ska träffa Adam.

Det är om måndagen 19 mars 2018 och i den lilla cykelverkstans ställer Adam undan den färdigreparerade cykeln.

Hans länge den oligat rasan på arbetsbenken och tvättar av händerna.

Magen kurrar, det är dags för lunch, men just den här dagen har han inte mycket tid över till att äta, för idag ska han möta upp sin vän Osman.

Osman har lovat att hjälpa honom skriva ut ett par blanketter på biblioteket.

Adam blir uppplockad av Osman i hans bil och tillsammans kör de till Kortedala Targ som ligger en bit söder om Hammarkullen.

Problemet är bara att det är inte så många parkeringsplatser precis utanför Kortedala centrum där de ska parkera och det är fullt.

Men jag kan sitta kvar i bilen om du går och startar upp en dator och förbereder så när det blir ledigt så kör jag in bilen.

Absolut, Osman går ut och Adam sitter kvar i bilen och byter åt till förra plats.

Och så blir den bil som backar ut.

Just som Adam ska köra in på den lediga parkeringsplatsen kommer en silver färgad Mercedes fram och ställer sig bredvid honom.

I den sitter Nisar, en av Abu Nisars äldre söner och hans son, Samir.

Det här är inte samma Samir som hotade makmot på Gotia Kupp utan en kusin till honom.

Adam vet inget om familjen alla sim, men han ser att föraren tecknar åt honom och vevar ner utan.

När Adam gör det sätter föraren fingrarna mot huvudet som om man håller i en pistol och säger att han ska skjuta Adam om han inte får platsen.

Adam tror att han skämtar, han skrattar, säger att han väntat länge på att få platsen.

Då kommer båda männen fram till honom.

Nisar öppnar Adams dörro, säger att han ska ha parkeringsplatsen, annars kommer han slå Adam sönder och samman.

Adam skrattar igen, han tror fortfarande att det är ett skämt. Då böjer sig Nisar över honom.

Och tar ett strypgrepp på Adam och trycker ner honom mot sätet.

Han blir ju skiträdd liksom och börjar undra sig, vad håller ni på med? Allting blir bara kaos.

Adam sträcker sig efter sin telefon för att försöka ringa polisen.

De två männen som han aldrig förutträffat talar med varandra.

Den äldre, Nisar, kör iväg med Mercedesen.

Den yngre, Samir, som är 20-årsåldern, står kvar och säger åt Adam att lägga tillbaka telefonen i fickan.

Samtidigt lyfter han tröjan och Adam ser pistolen i byxlinningen.

Adam ställer bilen på parkeringsplatsen och börjar gå mot biblioteket.

När han vänder sig om ser han att båda männen följer efter och att den äldre har ett järnrör i handen.

Adam börjar springa.

Då börjar de här två männen springa efter honom och sen minns han liksom inte så mycket till.

Polisen pratar med honom efter han och det sista han kommer ihåg är att han liksom ligger ner och slår huvudet i en brevlåda på torget.

Och så får han massaslag och sparkar och han bara försöker skydda sig allt vad han kan.

Han minns hur folk kommer ut och skriker liksom och så.

Människor på torget lyckas till slut avbryta misshandeln.

Adam springer, förvirrad och blödande in på biblioteket och får tag på Osman.

Tillsammans får de ut på torget igen.

Väl där försöker människor vana dem om att de har bråkat med en känd kriminell släkt och att de borde fly,

helst fly från Göteborg med sina familjer och aldrig återvända.

Trots det går Osman fram till männen och frågar varför de har slagit Adam.

Det är sånt vi gör får han till svar, misshandlar som alger.

Nisar går in på restaurangen vid torget där inne plockar han upp ett par knivar ur en besticklåda innan han återvänder.

Under tiden tar hans son, Samir, bilder på Adam och Osman och lovar att de ska dö.

Att någon kommer skickas för att avrätta dem.

Sen hörs ljudet av sirener.

Det är sluta med att männen försvinner när de hör polis-sirener och det är massa folk som springer ut på platsen.

Det här är lunchtid, så det är massor av lunchgäster som sitter där och ser vad som händer.

Och som kommer ut och ser vilka det är också.

Trots att torget är fullt av folk har polisen svårt att få vittnesmål.

Räddsland bland människorna går att ta på.

Då var det även vittnen som jobbade för Göteborgs stad där och skulle ha aktiviteter för ungdomarna och så på sommaren där.

Om inte heller ville låtsas om att hade sett något och det var inget stort och jag minns ju inte.

Och jag vet inte exakt och jag har ingenting att berätta och så där.

Ingen vill tala med polisen. Ingen utom Adam och Osman som är fast besluten att delta i utredningen.

För de säger liksom så här, men det är klart att så här får man inte göra i Sverige.

Och vi har flytt liksom kul regn från Mogadishu.

Det är klart att vi kommer och vittnar. Vi ska berätta om det här.

Ja, Adam och Osman vägrar låta sig skrämmas, men de förstår att det kommer bli tufft.

Och när de återvänder till bilen ser de att alla rutor är sönderslagna.

I en papperskorv bredvid har någon stoppat ner ett järnrör.

En av polispatrullerna går till lunchrestaurangen på torget.

Personalen där säger att de inte vill ha något med saken att göra. Ingen vill tala.

Men som tur är finns det kamroll på restaurangen.

Och de filmar till viss del vad som sker ute på torget.

Polisen begär och får filmerna. Restaurangägaren menar att han inte kan ge dem till poliserna,

men säger att en backup till dem finns på ett företag in i Göteborg.

Polisen kontaktar företaget och jo, hela händelseförloppet finns inspelat och det går att spara filmerna.

Men 20 minuter efter det här samtalet ringer företaget upp polisen igen.

De har nu pratat med restaurangägaren och fått veta vilka som förekommer i filmerna.

Restaurangägaren har uttryckligen sagt att filmerna måste förstöras.

För undersökningsledaren, kommissarie Anders Klingberg blir fullkomligt rasande.

Han begär genast den husrannsakan hos företaget för att säkra materialet.

Anders Klingberg har haft tillräckligt många ärenden som rört familjen alla sim för att veta att den tekniska bevisningen är avgörande.

Eftersom både vittnen och målsäganden brukar vara för rädda för att medverka.

Han vill inte se ännu ett ärende läggas ner på grund av brist på bevis.

Han begårdar den husrannsakan hos företaget inne i Göteborg och där går man då med på att inte förstöra filmerna.

Allt verkar ha löst sig.

Men efter bara en kort stund får polisen ännu ett problem.

De blir uppringda av företaget igen och mannen i telefonen låter skärrad.

Han har hört att några män är på väg till företaget för att förhindra att polisen ska få tag i filmerna och han är livrädd.

Två polispatruller ger sig genast av mot företaget.

I telefon försöker de lugna personalen men skräcken har tagit sig hela vägen till centrala Göteborg.

När patrullerna väler framme är filmerna raderade.

I nästa avsnitt.

Det är lördagkväll och jag får ett samtal på mobilen från ett nummer som jag inte känner igen.

Det är en kvinna som ringer och är väldigt uppjagad och rädd och vädjar till mig att jag ska hjälpa henne.

Hon är företagare och behöver hjälp med familjen.

Johanna blir kontaktad av en kvinna som hamnat i familjens klor och polisens arbete fortsätter och börjar ge effekt.

Du har hört andra delen av familjen.

En dokumentär i fyra delar baserad på Johanna Bäckström Lärnebys reportage bok, familjen.

Producent är jag Frida Anund, exekutivproducent Toe Frimann Leffler, mixning Kristoffer Kronander och det här är en produktion för Nodeo.

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.