Historia.nu med Urban Lindstedt: Fältherren Alexander den stores gränslösa äregirighet

I det senaste av snittet av podden Harisons dramatiska historia

samtalar professor Dick Harrison och fattboksuppfattare

Katarina Harrison Lindberg om det muslimska spanén.

Där du har kört bil, tväs igenom hela staden.

Pog säkert 20 minuter för att du körde långsamt.

Chibraltar.

Harisons dramatiska historia kan höras på historia.nu

eller det poddar finns.

Det var väl nån form av föreställning som fanns

att den här släkten var släkt marquilles.

Där hade han tagit fasta på förtåtsdag.

Sen älskade han förtåtsdiljaden som alla andra

och att då var släkt marquilles var smäljdehögt.

Men det är ju andra förebilder han har med.

Han får ju veta att han är igen.

Han får ju veta att han är igen.

Han får ju veta att han är egentligen så kanske inte Philip Vans pappa.

Det var förmodligen Sefs.

Och miss och nynligt fanns er en mamma då.

Och då har han ju det att leva upp till också.

Historia nu är poddkasten om människor och händelser

som förändrade världen.

Programledare är Urban Lindstedt.

Alexandrens stora som var kung i Makidonien

skriv ins i världshistorien genom att på några år

erövra Stormakten Persien.

Men blandning av hänsynslöshet och praktiskt geni

nådde han ända fram till Indien där hans män vägrad att fortsätta.

Alexandrens tredje utplånade städer som TB

för att statuera ett exempel på vad som hände dem

som inte underkastade sig honom utan modstånd.

När han började anamma persiska seder

blev hans män allt mer skeptiska.

Han stöd i Bablon är fortfarande hölligd i mystik.

Men troligtvis höp han ihjäl sig på att 33 år gammal

märkt av åren i strid.

Daniel Hermansson är historipoddare och historielärare

och aktuell med boken Det kom, det såg, det segrade

vad antikens fält härrar, lärar oss om makten och människan.

Välkommen.

Tack så mycket.

Ja, du är väl min största konkurrent.

Men tyvärr ligger jag långt efter er, lyssnamässigt.

Men det är ändå fantastiskt roligt att ha det här idag, Daniel.

Ja, det är väldigt trevligt att vara här hos min största konkurrent.

Ja, vi ska inte sitta här och klappa varandra på ryggarna idag.

Det blir bara tråkigt för lyssnarna.

Men jag var också titta på er igår.

Det är en partner in crime där Robin Olofsson.

Ni var på intiman igår.

Det låter ju, om man inte har varit på intiman

och inte varit i Stockholm så kan man ju få för sig att det här är

typ 50 platser och lite mysigt.

Men det var, jag tror jag satt där med 1100 och andra människor igår.

Och de älskar det er.

Ja, det är ju lite tråkigt att komma in och behöva vänta dig på den här punkten.

Men jag tror att det är hälften, runt 500, kanske 450.

Ja, det var ju tråkigt.

Men upplevelsen var att det var dubbelt så många.

Det är fint.

Och vi har ju haft den här föreställningen Krig och Fred

två gånger i rad här i Stockholm.

Så totalt blir det nästan där.

Ja, det var ändå imponerande, tycker jag.

Men ni var ju nästan...

Ni var väl i princip först ut?

Eller det kanske fanns massa andra som aldrig kom någonstans.

Men ni har ju drivit in på dig tio år, eller hur?

Ja, det är i mars tio år.

Och det fanns andra poddar som pratar om historia för oss.

Hur kommer det sig att ni blev störst?

Vi var nog väldigt ihärliga och tänkte att det här

ska vi hålla på med, för vi tycker att det är så himlenskul.

Och vi hade inte så mycket...

Ja, hur ska man hårdra?

Så hade vi ju tiden helt enkelt.

Vi bodde i Gävle, båda två var Singla, båda två.

Och ja, man kände inte så många andra egentligen i Gävle.

Så omständigheterna var ju ganska gynnsamma till skillnad från

vad man ska uttrycka senare i livet då när man har...

Det är trevligt på andra sätt att ha en familj som vi verkligen hyllar och tycker om.

Men tidsaspekten skulle försvåra det hela om man hade börjat idag, kan man säga.

Ja, och kanske konkurrensen också.

Ja, verkligen.

Och vi tänkte ju att vi vill prata om historia på ett vårat sätt.

Och på det sätt som vi lite grann försöker få våra elever att bli

intresserade av historia genom.

Lite, vad ska man säga, mindre akademiskt snuvstart möjligen.

Kanske mer att fånga historierna, liksom.

På något sätt, ja.

Men du har ju... Vi har utgått från att det är din debut nu.

Dessutom skrivit en fantastisk bok nu om antikens fälthärrar.

Jag måste säga att jag blev ganska imponerad i en bok faktiskt.

För jag tyckte den var oerhört lärd och bra skriven, alltså, faktiskt.

Tack så mycket.

Det är skönt när du kläder mig på ryggen.

Ja, det här är det sista kliet du får ha mig.

Nej, men får gärna fortsätta.

Ja, men du är ju väldigt insatt om jag ska kläde tillbaka.

Och då värmer du att du tycker att det är väl spenderad tid.

Men du... Vad är det med antikens fälthärrar?

För det är ju inte bara du som är fascinerad av de här stora fälthärrarna från antiken.

Men vad är det som gör dem så intressanta flera tusen år efteråt?

Ja, det är en fråga.

Nu har det varit en trend här också att man har fått veta att-

killar är intresserade av romariket, bara för att de är killar, verkar som...

Det är väldigt förenklad syn på män.

Väldigt, väldigt förenklad syn.

Får man nog säga, för att det är nog fler som är intresserade av andra världskriget-

och bilar och hamburgare, tror jag, om jag ska vara helt ärlig.

Du har helt rätt... Frågan borde ju vara så där när jag tänkte du på andra världskriget senast.

Ja, men det hade inte varit lika ögonbynshöjande och förvånande, tror jag.

Inte, och därför blir det ju ingen som det här trend.

Samtidigt är vi ju tämligen många ändå som tycker att det är intressant-

och det är ju inte att undra på eftersom romariket är i grunden för allt i stort sett som vi har.

Idag är det inte allt, men väldigt mycket går att spåra från antiken.

Och därför så tycker jag att det är mer undligt om det finns folk som aldrig funderar på romariket.

Ja.

Nu ska vi se, vad var frågan nu igen?

Ja, varför vi är så fascinerad av antikens fält här då?

Ja, jag tänker också att de här slagen och militära strategier och så vidare-

i alla lärar som jag djupdyker en hel del i boken ändå är vi inte bara där.

Jag skriver om, utan de här fältarna är också i ganska stor mån politiska aktörer.

Och det går att hänga upp de här seklena från Alexander till Julius Gessar på de här fyra.

Och med hjälp av de fyra kan man beskriva hur händelsutvecklingen runt medelhavet såg ut under de här seklena.

Och det är massa spännande grejer som händer hela tiden, både i små ögonblicksbilder och i större hela.

Så att det är avlandet helt enkelt.

Alltså det som fascinerar mig med antik krigsföring.

Nu ska vi inte helt spåra hur det är att vi får komma ända fram till Napoleon-tiden.

Slut på 17-talet börjar man på 18-talet innan vi har lika stora härar igen.

Eller hur?

Det är ju... Vi tar några tusen år innan man kan lyckas bygga upp samma storlek på slagen igen.

I stort sett i alla fall ja.

Inte det är helt otroligt?

Jo, men det är ju det här med att medeltiden dyker in emellan och då är vi i nån form av...

Det tycker inte medeltidshistoriker, jag har förstås, men det är ju en nedgång i bland annat befolkningsmängden och så vidare.

En massa annat som gör att det är svårt att kanske samla ihop och försörja en större armé och det finns marginellt behov av det också eventuellt.

Men under antiken då kan man göra det.

Och sen ibland siffrorna är en del saltade förstås av de antika historikerna också för att man kommer ihåg.

Ja, sen kan man ju då, om man ska lägga någon slags historievetenskapligt perspektiv på det här också.

Det är oftast... Vi drar ganska stora växlar på någon enstaka historiker som sannolikt hade massa issues och skrev ute efter det med vissa syften och sånt eller hur.

Det är ju lätt att ge sig hän åt de här romerska historikerna och grekerna och allting, men det är ju lite annat källägg idag om vi ska beskriva ett slag eller så.

Ja, verkligen.

Det är ju lite svårt att göra det, men det är ju lite svårt att göra det, men det är ju lite svårt att göra det, men det är ju lite svårt att göra det, men det är ju lite svårt att göra det, men det är ju lite svårt att göra det, men det är ju lite svårt att göra det, men det är ju lite svårt att göra det.

I din bok så väljer du... Du väljer ju ett antal fält här där du fokuserar på. Det känns ju som ganska självklara val, måste jag säga. Du väljer Alexander en store, som de flesta säkerheter har talats om.

Han är Bal Barkas, Scipio, Afrikanus och Julius Caesar naturligtvis. Det här är ju ganska välkända gestaltare allihopa, men du väljer den lätta vägen.

Du försöker inte leta rätt på några konstiga... Vad var det han hette nu, han som förlorade i Cannae och sådär. Det är inte sådana namn du lyfter fram.

Är det här någon självklara valen? Eller hade du problem att du var tvungen att välja bort?

Nej, det här är ju så himla länge sen jag började planera det här nu.

Eller nu var det sju eller nåt sånt här?

Nej, inte sju år, men jag var väl 24 år och nu är 42 snart.

Det är ju väldigt länge sen, jag kommer inte till exakt ord, jag tänkte...

Du började planera den här boken.

Ja, och sen läste jag väl in mig en hel del i ett par år och sen började jag ju typ 2008 och skriva en del.

Och då var jag arbetslös och så bodde jag i Norrköping och var färdutbildad läremän för sin jobb.

Och då hade jag en massa tid att skriva, så då skrev jag en hel del på det här ändå.

Och sen har jag förstås, vad ska man säga, redigerat en del av det.

Men det är väl ganska självklara namn som du säger.

Men det fanns väl någon vagd i om att jag skulle gå längre än antiken också på något sätt och göra någon form av...

Nej, alltså länge fram gör jag någon lista på något sätt.

Kanske slutar med tio fältar jag kanske.

Men då hade jag behövt ett liv till och har insett.

Så det väcker väl med de här fyra avgränser till antiken.

Men det är ju också de här fälttärarna...

Vi städer väl så att ända fram i modern tid så har ju moderna militärer läst och begrundat de här.

Ja, det har de gjort och vissa av dem som Alexander är ju en farig bild långt fram i historien.

Han har ju en väldigt traumatiserad skimmer.

Men även Hannibal har ju förstås...

Jag känner...

Det kanske är det här som gör historieämnet dåligt rykte.

För jag tänker, men när man läser Alexander en stor...

Det är ju aldrig några viktiga människor som är egentligen särskilt trevliga

med tanke på vad de gör.

Jämna städer med marken och säljer alla som överlever till slavar och sånt där.

Jag menar...

Det är ju inget trevligt egentligen.

Det är mycket sånt i den här boken.

Jämna städer med marken.

Allt vad det innebär.

Det är ingen försköning eller förhäljande av krig som fenomen det här direkt.

Det ska man ju inte hålla på med heller.

Det är ju jävla helvete-soppare, blodbaden som de håller på med.

Sen har de ändå fått någon form av uppburen, status, fler av dem här.

Och det här går ju att peta lite i det där sårigt och ifrågasättade, tycker jag.

Men jag tycker ändå med den, särskilt om man tar 18-19-tal när folk har så pröda så här grejer.

Alexander en stor är då som...

Han var väl bisexuell eller snarare...

Sådana grejer, men det verkar man inte bekymra.

Eller att man bara jämnar städer med marken och säljer alla till slavar.

Men det verkar man inte bekymra sig så mycket om.

Nej, man verkar ju inte ha gjort det.

Det var så det var.

Ja, det var ju så det var.

Men folk, vad ska man säga...

Var ju protesterade mot det här vid hand då?

Det var så.

Men det är klart, blir man inte armbad så tycker jag inte att det är så roligt.

Nej.

Nu fastnar vi här.

Går det liksom, menar att de var stora fält här där och vann stora slag?

Men finns det något som föremar de här människorna?

Det är ju lite tid imellan när de lever också.

Ja, det är några luckor där.

Men det som föremar dem är väl...

De har olika drivkrafter och ambitionsnivån är ju hög.

Man kan sätta alla på något sätt drivs av att sätta avtyck.

Och påverka sin samtid.

Är man inte på ett osunt sätt?

Ja, det skulle jag väl hävda att det är osunt.

Men samtidigt är vi ju inte unikt, egentligen eller omänskligt.

Det är bara, vad ska man säga, metoderna.

Alexander en stor är den som jag har då klisterat begreppet ära på mest.

De andra har ju fått lite andra beskrivningar även om ära är viktigt där med.

Om man tänker idag så är folk ganska...

Det finns ju ett starkt bekräftelse hos folk upplever jag ändå.

Ja, det behöver man inte ha en stor här. Det räcker ju att man har Instagramkorn.

Exakt.

Du menar att man känner igen sig dem eller?

Nej.

Jag tycker inte att det är en vimlig nivå att hålla på och invadera Asien och jämna

att man ser med marken för att få uppmärksamhet.

Men sanningen överlocket är att Alexander kommer ju vara mer...

Han kommer inte försvinna i historien och det kommer ju de som har...

Även om de har fyra miljoner följare på Instagram så kommer de väl glömma sport så annorlikt på något sätt.

Om ett halvår.

Det är inte säkert men om två, jag tänkte säga om 300 år kanske.

Ja, ja, ja.

Så han har ju metoden att vinna stora krig.

Jag tycker att man blir hårdkommande i antalet fall.

Och i det målet så har han ju lyckats nu eller Alexander.

Mm.

Men...

Idag hade jag egentligen tänkt mig.

Jag vet att du inte är så försust i det upplägget.

Jag hade ju tänkt att vi skulle koncentreras på Alexander den stora egentligen.

Jo, men jag har ingen mot det.

Men du hade några...

Vi pratade lite innan här.

Jag såg på att du var besviken och inte får prata om Julius Caesar.

Jag kan prata om...

Vem som helst har jag om?

Ja, men varför?

Alltså, jag är nog lika fascinerad Julius Caesar.

Jag kanske...

Av de här så är jag personligen kanske mest fascinerad Julius Caesar.

Men det kanske mer handlar om att jag har läst mer om honom.

Men...

Men finns det något vi kan lära oss av Julius Caesar idag egentligen?

Av?

Eller om?

Ja, men historien om eller?

Jag vill väl kunna säga att han lever i en tid som...

Det är på gränsen till förfall.

Det är ju under hans period som den...

Du menar att vi är ner...

Vi är snart i fall med imperiet.

Om man drar paralleller till nutiden, ja, så kan man ju se likheter.

Han är den som bankar i guld, spiken i republiken, sista och dödare demokratin.

Sen är inte han den första som börjar skaka i bygget.

Utan det finns ju...

Folk fara honom Marius och Sulla i tidigare generationer.

Och han har också samtidag som hjälper till och...

Det är ju inbördeskrig.

Inbördeskrig, på inbördeskrig, på inbördeskrig.

Och när man börjar använda folk mot vad han för att själv vara den som ska ta över makten.

För att man sätter sig själv på någon pedestal och tycker att jag är faktiskt viktigare än det här systemet.

Då har man ju problem, tänker jag.

Och utan att du har allt för att sticka ut takan och allt för mycket så finns det ju...

USA som land har ju många jämförelser man kan göra med...

De har väl byggt upp sitt politiska system utefter det romerska...

Precis.

Hur det romerska systemet, den romerska republiken, egentligen.

Det finns ju mycket symbolik och så vidare.

Och ord och så vidare som hänger ihop med rom.

Men fanns det någon baj...

Finns det någon bajden under julecesars tid?

Ja, det gör ju säkerligen...

De flesta var ju grubbiga.

Men det finns ju definitivt en cesar i nutiden.

Och det är ju Trump som uppenbarligen tycker jag.

Har inte ens gjort militärskärm?

Nej, men om vi tänker politiskt här.

Jag tänker inte att han skulle leda någon armé, men han sätter ju...

Han tycker ju att han är viktigare än den demokrati som han verkar inom.

Och vi frågar sätter systemet uppenbarligen och att det är opolitiskt.

Det har ju ingen annan gjort tidigare på det här sättet.

Och det spelar ingen roll om han har rätt, utan han tycker att han har rätt.

Och då har systemet fel.

Och så jobbar det ju cesar med.

Det vill säga att det var synd om honom för att det fanns en elit som ville klämma åt honom.

Och nu skulle han med hjälp av folket krossa den här eliten och etablisse manget.

Och det där känner man ju igen.

Och så lyckas ju cesar också mycket viktigt.

Men det är ju inte för folket han gör det.

Det blir ju ganska tydligt under vesan.

Någon gång vad han gör är väl egentligen att han borna i vägen för Augustus.

Och jag menar, utan Augustus så hade vi knappast Rommarriket Vestrom existerat till flera hundra år till.

Nej, så är ju han den som blir den första tjejsaren egentligen då.

Men det är för att man dödar cesar.

Jag tänker att vi har ju liksom inte ens nämnt ett slag än här, känner jag.

Vi måste komma vidare.

Men som jag sa här så, jag vill fokusera på Alexander en stor i och med att jag faktiskt inte gjort någon avsnitt om honom så här.

Men hur skulle du beskriva den miljö som Alexander en stor växer upp i?

Det är ju en miljö som då är väldigt peraglad av hedestänk och ära som sagt.

Och han är ju då Makedonier och hans pappa som också är en historisk aktör av stor dignitet.

Han faller lite bort tycker jag. Han boer på en större plats.

Med tanke på att det är han, Philip en annan, som bygger upp den här militärorganisationen som sedan gör det möjligt för Alexander.

I rövra världen?

Ja, precis. Så borde man kanske tänka på honom lite mer ibland.

Det är ju parallellen efter oss, kallen hälfte och kallen tolvfte.

Pappan bygger upp systemet och sonen använder det kan man säga.

Och tar alla ära sen?

Ja, på något plan ja.

Men det blir ju som en tävlan egentligen mot pappan för Alexander.

Om man har hävdelsebehovet som är helt gigantiskt.

Han vill ju överträffa pappan som då vid det här laget har när han blir mördad.

Philip en annan så har han görat Gvekland.

Och det är en ganska stor sak för en liten perfier stat och folk som Makedonierna.

Är det rätt att betrakta Makedonierna som en liten perfier stat egentligen?

Hur kunde de då slå ner de här gamla, anrika stadsstaterna i Grekland egentligen?

Ja, de har ju då byggt upp en nationalitetskänsla med hjälp av Philip.

De känner stolthet för att de är Makedonier.

De har fått en...

Nån slags tid med nationalism, eller går det verkligen att prata om det?

Alltså det är ju...

Det är ju tveksamt, men på något sätt och där hållet är ju en stolthet över att de är Makedonier.

Och där kan man väl...

Ja, vad ska man säga?

Det finns ju en sådan medvetenhet bland Grekena också.

Även om de är mer stolthet över att de kommer från en viss stad, så att säga.

Men så har vi ju själva den militära utrustningen.

Philip har ju då funnits i TB som gisslan och läst på en massa om hur man ska göra och vara.

Och sen så...

I unga år så han bott i TB?

Ja, han blev ju i taget som gisslan vid ett tillfälle.

Och så fick han ju kontakt med...

Vad ska man säga?

Militärtekniken och han fick tid över då.

Och sen inför han ju en ganska hård disciplin på sina tupper och lyckas ena de här Makedonska klanorna.

Och sen har vi yttervidget.

Kavleveriet som är väldigt relevant för att man ska kunna göra gugeklanor.

För de här grekiska stadsstaterna, de har inget kavleveri att tala om egentligen?

Inte nänvärt i alla fall.

Men var det ens självklart att Alexander skulle efterträda Philip den andra?

Här bedriver man ju ganska omfattande månggifte.

Ja, det var ju så Philip jobba.

Han hade ju ett gäng för uarva.

Jag vet inte hur många, det var sju.

Jag tror det var sju.

Och han har ju då en son med en ny utav de här fruarna.

Är det han senare, sista fru då?

Ja, precis.

Och det är ju ett hot för Alexander förstås.

Ja, för han betraktas nästan lite som...

Det är vi nog tillfällen, någon fester där han av någon general anklagar Alexander för att vara stad i princip.

Bara för att hans mamma kom även inte till Makedonien.

Nej, precis. Han var ju från Epivius.

De håller på det här med sina nationalitet, kan man säga.

Ja, det var ju inte oviktigt på något sätt.

Och då ville ju...

Då var ju den här generalen och pratade om Attalus.

Han hävdar då att nu kommer vi i alla fall få en tvättdäkt av Makedonien,

här som på alla sätt och visar så som man ska vara om man är Makedonien.

Det tyckte ju Alexander var ett övergrepp på honom förstås och var inte alls nöjd över det.

Men på övergrepp så kommer han ju begå sådana sen då med hjälp av sin mor också, Olympias,

som var väldigt inriktad på att just Alexander skulle vara den som tog över tonen.

Och han hade ju ett försprång i det här, att han var ju vuxen relativt i alla fall jämfört med den här grabben som inte var det.

Han var typ 20 år sådana, 18 år sådana.

Ja, precis.

Och sen fanns det väl andra också.

Man valde ju kung inom den här etten och det var egentligen inte alltid självklart att det skulle vara zonen till den tidiga kungan.

Nej, för det är inte tydligt arvkungande om det här, utan det är som gjort för lite inbördskrig mellan varmen.

Det är ju det.

Eller giftmord.

Men Alexander hade, han hade ålderninne och han hade kompisar och lite kontakter och så vidare.

Och sen en väldigt driven mor som hjälpte till.

Det finns för folk som menar att det var Sandra Hitton som mördade eller som låg bakom planeringen av mordet bar Philip den andra.

Det finns ju de som hävdar det.

Ja, men det här är ju jättesvårt att veta efter honom.

Det är ju några år sedan.

Ja, det är några år sedan.

Och det kommer nog inte att lösa.

Philip den andra mördades.

Du har säkert bättre koll på namnet av han som utförde själva mordet, men.

Pausanias.

Just det.

Och han hade ju då blivit utsatt för någon sexuellt övergrepp av någon av, om det var Philip själv.

Nej, det var någon general.

Ja, precis.

Så hade han inte blivit straffad av Philip tillräckligt.

Och Pausanias var ju med i Philips livakt.

Och tog chansen då på ett burlopp och att hugga ihjäl.

Han om.

Det är bäst att protecta din familj, barn och pet.

Ska du säkra dig med din säkerhetskamera?

Alla detta med ingen mördagens fäst.

Ta bort djurkamera säkerhetssystem nu

på UV.com.

UFY.com.

BZ4X.

Your new Toyota car, truck or SUV is available now.

So see your Toyota dealer today.

We make it easy.

Toyota, let's go places.

The magic of Asia and more.

All through KLM's convenient flight schedule.

Whether you're a seasoned explorer

or embarking on your first overseas adventure,

KLM is your gateway to the world.

So what are you waiting for?

Plan your next trip by contacting your travel agent

or going to klm.com.

Again, that's klm.com.

が

Känn….

Han tar i alla fall maketen, Alexander.

Nu har jag då precis Alexander,

den tredjorna och inte Alexander, den store endo.

Men han vill ju bli O Wickbän.

Vi har snackat lite om vad det är innan,

att vi är väldigt fixerade på,

och inte st lawyerna de här,

Men jag tänker, det kan vara intressant att gå lite på i detaljen hur han behandlade

den stadsstaten TB, som jag tror att om man inte är jättekunnig i antiken så kanske man inte ens har talat som TB.

Och det finns ju en anledning. Varför har jag bättre koll på sparta och patenen på TB, tror du?

Ja, det är ju en bra fråga. Varför du har det?

Jag vet inte riktigt, men det är ju förmodligen att Ten och Sparta är ganska tydliga i sin profil idag.

Om man ska säga så. Och TB kanske är lite mer vaga och dessutom så jämnades ju stan med marken uppe på.

Ja, var Alexander en storare.

Precis, han blev ju förbannad på om de gjorde uppråd och det skulle man inte göra mot honom om man tänkte ha kvar sin stadsstaten.

Han var ju väldigt tydlig med vad han tänkte om folk som gjorde uppråd mot honom.

Det blev ett avskräckande exempel.

Är det alla män som slaktas och så säljer man kvinnor och barn som slavare?

Eller du var väl ungefär som man jobbade på den här tiden?

Det står jag hela, eller han jobbade så. Det var ju i regel så. Men det blev ändå väldigt många sådana exempel när vi ger oss ut Österut.

Och även i det här fallet.

Men det finns någon slags strategiskt tänkande bakom det här.

För de som ger sig frivilligt städer och sådär, de blir ju oftast ganska välvilligt behandlade.

Medan stånd som sätter upp något slags motstånd, de får ju räkna att bli jämnade med marken och sålda som slavare.

Jo men det är ju det här att man ska sätta skräck i folk så att de inte är motstånd.

Och sen kunde man då låta en del pester överleva och så.

Ja, i TB fick vi pesterna leva.

Ja, jag vill minnas där och sen kunde man ibland spara en del för att sälja en så slavare som sagt.

Det tycker jag, man läser man tiken, det känns mest obehagligt och även när man är fram i vikingatiden och sådär.

Det är ju det här att man hela tiden lever under risken och blir tillfångad tagen och sådant som slav.

Men det verkar vara ett överhängande risk hela tiden då?

Ja, även Julius Caesar hade en kort period av andra tagen av pirater.

Men han gjorde i processen kort med de som hade hållit honom i fången kort tid.

Ja, det var väl någon form av tanke att han skulle betalas över en sådan här kidnappningshistoria.

Ja, men jag tror att han dödade väl alla som var inblandande i det där och inte minst helt fel.

Ja, det blev någon form av erfarenhet på de här.

Det är då han började med sina verkliga stordåd.

Att erövra passion som är den största makten i den här tiden, i alla fall i närheten där.

Ja, inte bara i närheten tror jag, utan det här är väl det största riket som finns på den här tiden.

Även om man räknar i kina och sådana här länder?

Ja, det är väl någon form av jämnbördig nivå.

Nu är vi ju runt, jag tror nästan om man kan...

Vi vill bara säga om man inte har koll på det, så vi är ju här kring, vad är det, 331 eller någonting för i Kristus?

Ja, det är 334.

334 till vad?

Som invasionen inleds, kan man säga.

Och slagit vid Granikos, står.

Och det blir ju en seger, för det är ju bara sådana egentligen här.

Men innan vi kom till Granikos, varför tror du att han var så...

Varför vill han erövra världen?

Ja, alltså frågan är ju lite svåra besvarare, som kanske är konstig för honom, att den ens blir ställd.

Varför skulle han inte ge sig på det här stora riket?

Hans pappa hade ju planerat en invasion av persien.

Ja, det var redan på gång egentligen.

Ja, precis. Och då kunde Alexander intala sig själv med hjälp av de ykten som fanns också.

Att det var persien som låg bakom mordet på Felipans pappa.

Så då kunde det bli någon personlig motiv också, vilket han då anförde mellanåt.

Men det fanns väl inga belägg för att persien låg bakom det här mordet egentligen?

Jag tror ju inte att det var så, nej.

De hade ju inte så mycket vinna på det eventuellt.

Men sen är det ju precis som vi sa förut, det är ju länge sen.

Det här är ju svårt att veda ut i den här mordsoppan.

Verkligen.

Men hans drivkraft är ju att vinna så mycket ära som möjligt.

Och den här jakten på Bömerse, den är ju med honom hela tiden.

Så att det ju...

Han måste ju göra någonting för att uppnå den här nivån av jämförelse som Achilles har.

Det vill säga, hans mythologiska farfar.

Hur har han fått för sig att Achilles är den stora hjälten i Iliaden?

Ja, hur har han fått för sig det?

Det var väl någon form av föreställning som fanns att den här släkten var släkt med Achilles.

Det var normalt i en kunga familj.

Ja, det har han tagit fasta på förstås.

Och sen älskade han ju Iliaden som alla andra.

Och att då var släkt och Achilles var ju smäldig och högt.

Man får en känsla när man läser om...

Alexander stod hela tiden att Iliaden och Ducén, och Omerus stora diktverk,

som skrivs ner någon gång, typ 700 år före Kristus.

Ja, det är 700 talet före Kristus.

Ja, just det. Att de här fantastiska diktverken verkligen präglar det de gör

kring 300 år före Kristus. Eller hur?

Ja, men man får också säga att ganska mycket av det människor som levde

åtminstone i 1800-talet och i många fall 1900-talet är fortfarande ganska präglade

av det som står i babyn.

Ja, ja, men kanske av det som står i Ducén och Iliaden också.

Ja, visst. Men åldern behöver inte spela så stor i ålder.

Men det andra förebilder han har med, han får ju veta att han är egentligen

så kanske inte Philip Vars papper, utan det var förmodligen Sevs.

Och minst om ni är lite... Han ser en mamma.

Och då har han ju det här att leva upp till också.

Det är ganska skönt att man inte har det här själv.

Ja, det hade ju varit något.

Nej, men han får sig nog inte själv varför han ska invadera här.

Men det är ett färdigast ju i alla fall med hjälp av att han hävdar att personen

låg bakom målet på. Och sen är det ju en annan grej också att personen

då gav sig på att tien och bände på Akropolis 150 år tidigare.

Det måste ju även varit länge sen vid den här tiden.

Ja, exakt, 150 år. Det kommer att dra gransmer.

Det här är bakfickan och säger, hörrni, det här ska vi inte ha gjort.

Det känns lite påklisterad.

Det är väldigt blå påklisterat ju.

Han själv har ju som sagt gett sig på grekiska städer och...

Ja, dessutom.

Ja, mycket hykler vi i mellanåt.

Men det första de här kända slagen här, det är ju slaget vid Granikos.

Kan man redan här i det här, man läser om det här slaget och så i dag.

Man får väl ändå beskriva någon slags militärt geni.

Eller annars kan man väl inte eröva hela persien.

Det kan inte bara bero på ekonomi eller något sånt.

Det måste ju ha en viss talang, måste han ha haft för det här.

Han hade ju en stor talang, det vill jag hävda.

Men kan man se det redan i de här, det första viktiga slaget för Granikos?

Det är ju ett ganska stökigt slag där man försöker ta sig över den här floden och sen...

Vad är det i nånstans rent geografiskt?

Vi är ju i närheten av, ja, på sporen kan man säga.

Är man på den sidan som är Turkiet idag?

Ja, man har ju tagit sig över det som man hade ett behov över där.

Och nu skulle man då ta sig in på persisk territorium

som man inte tidigare hade kontrollerat innan man påbörjade det här.

Så det fanns ju tupper där, när Philip levde på den här lilla kanten.

Men nu skulle man gå vidare och då var Granikos i vägen.

Det var en liten bäck då, tyckte jag, Alexander, så det var inga problem.

Tänkte han, medans Parmenion, hans general heller, hade anfallit någon annanstans.

Men det är det, han är ibland...

Han är ju typ 20-års-olden nu, och ändå står han upp mot de här generalerna.

Ja, precis, han har ju självförtroende.

Och där kommer inte att bli mindre däkt.

Det blir ju ännu större, får man ju säga vart efter.

Men det går ju bra där vid Granikos, och de blev väl lite tagna på sängen kanske,

och så de här personerna.

Var de bara dåligt förberedda, eller var det någonting i makudongarnas taktik,

eller deras militära...

Vad menar jag?

Vet vi varför de vann, liksom?

Alltså, det är ju det här ytterviet igen då, som spänger fram,

och lyckas det vara personer på flykten.

Och sen har man ju, förstås, försöker föra även Infanterie

i tillräcklig mängd, och personers grejkiska Infanterie,

för de hade ju lego-soldater.

Det ska vi komma ihåg, att det är ju grejer på båda sidorna.

Ja, precis.

De kom ju dock inte till användning.

Man hade inte tänkt sig använda de här lego-soldaterna,

så personerna satt ju aldrig in något...

I alla fall inte något grejkiskt Infanterie i det här slaget,

utan de hinner ju inte ens komma med i matchen

innan den persiska ytterviet flydade ifrån,

och då står de i där övgivna och blir omringade av makudongarna.

Och blir ju också massa acerverade,

fast de begar ju om att få fortsätta leva en del av dem

och skickas som slavar hem till greklarna och makudongarna.

Hur stora trupper är det vi pratar om här?

Ja, jag har förmatt att just de här lego-soldaterna var runt 20 000,

men det var väldigt många av dem som gick åt.

Och det där har ju historiker spekulerat kring hur många...

Om de antiker författarna har en tendens att överdriva

hur många trupper som är med eller hur?

Ja, så är vi ju verkligen.

Det får man ju ta med en ny passat.

Jag har ju då försökt gå på de toliga moderna historikerna,

och analyser av de här siffrorna.

Och vad landar de ungefär?

Hur stora trupper är det som möts här vid Granikos?

Just vid Granikos.

Så är vi väl kanske...

Som sagt, de var 20 000 greken,

och sedan är väl ungefär lika många ryttare utöver.

Så det är inte en enorm armier som personer har just det här.

Det står ju bara jag minns nu här på Raka Arm.

Och Makidonirna var väl ungefär lika många kanske?

Det finns ju ett annat slag som jag skulle vilja att vi skulle få djup och si,

och det är slaget vid Gaugamela.

Ja, och där, visst läggen, så kan man ju fundera över de siffrorna.

Men de är toliga siffrorna över 200 000 för personer där,

och Makidonirna var runt 40 000.

Så de är ju nog mer till underläge här.

Ja, men det är det som gör det fascinerande.

För det här kan man väl ändå prata om...

Det här måste det ju handla om taktisk skicklighet egentligen,

om man lyckas slå trupper som är dubbelt så många.

Dels är vi ju förmodligen där, man får säga.

Det är ju taktiska skickligheten,

men det är ju också...

I botten så ligger den här organisationsförmågan,

och vad ska man säga?

Stolthetskänslan har allt jämt bland Makidonirna.

Det här är vad de gör.

De har ju alltid krigat deras grej,

medans pärsterna som står där i armenien.

De har just varit bundel långt borta i kanske gränsen mot Indien,

och blivit ihop i Afsade, och känner inte varandra,

och pratar olika språk och så vidare.

Så det är en skillnad på det sättet,

och i utrustning är allt möjligt.

Färre pratar vi om nästan en slags medborgashodater

i den makidonska armenien.

Eller det kanske?

Ja, de har ju...

De är vana vid att kriga,

och de har haft hårda liv och så vidare.

I tidigare har det inte varit något lyx och fler

i Makidonirna än på den högsta nivån av samhället.

Men det är klart att de som stod i den persiska armenien

var inte heller så vana vid lyx,

om de inte var adel.

Men det där blir ju ett väldigt avgörande slag.

Det har varit ett tidigare slag att visa oss på vägen dit.

Nu är vi 331 far i Kristus vid Gagamela,

och det är ju så att Alexander...

Sen om han tänkte det, eller om det råkade bli så,

det är svårt att säga,

men det verkar ju som att han sakte efter en...

eller ville skapa en lucka, kan man säga,

mellan de persiska delarna i armenien.

Där den ena flygen då tvingas iväg ut på kanten

för att försöka gå runt Makidonirna,

och sen slutar man upp med trupper som inte syntes

och stoppar den, så att säga, över flygningen.

Och så skickar Davius iväg sina stridsvagnar,

och de lyckas inte,

riktigt så som Davius hade hoppats.

Och då har...

Nej, för Alexander, de låter bara dem.

De släpper bara förbi dem när de kommer med sina stridsvagnar.

De hoppar ju åt sidan, så att säga,

eller slår ut några av dem, ja.

Och då finns det ju inte så mycket kvar att vakta.

Davius står i mitten av frontlinjen,

och nu har han ingen folk kvar längre breda sig

i princip på vänster sida.

Och där dyker då Alexander upp

med sina kamratkrigare i fullt juho,

och rör ju om i grytan, tycker jag,

en bra beskrivning, för det blir ganska mycket chaos där.

Och så här gjorde han ju, i princip,

vid slaget vi isos med,

han satsade mycket på att dyka upp i centern

och stara situationen där,

och utgår från...

Han koncentrerade trupperna i ett område.

Ja, och en del av det han satt ute vid, framför allt.

Och samtidigt så rycker då personer fram

på sin högre flygel, och pressar tillbaka

makaronerna där.

Och det händer lika av något vi isos med.

Så de här slagen är ganska lika varandra.

Och det bygger på då,

vilket han inte gärna kan veta,

säkert att ledaren,

Darius, storkonion,

att hans syke inte ska palla det här.

För han flyger ju vid både isos och sen vid Gagamjela,

när det börjar fara spjuten kring huvudet på en,

och hästarna skakar i den där vagnen han är för spännande.

Han tycker det blir obehagligt helt enkelt.

Det var trevligare, det var någon annanstans.

Så då hoppar han upp på en hästyg och flygde ifrån,

och då kollapsar ju den här frontlinjen.

Och det är ju det som gör att slaget vinst, egentligen.

Hade han haft mer uthållighet, så vet man ju inte vad som

hade hänt för personer.

Hade han stått kvar?

Ja, exakt.

Det är ju inte självklart att det här hade slutat,

så som det gjorde, om slaget hade rullat vidare,

för personer hade stora framgångar på sin högre flygel.

Och det är ju ett vågspel, förstås,

av Alexander, att dyka upp själv där inne,

och hålla på och fekta och leva oss.

För om han stör upp, då kan ju mycket fallera med.

Nu är verkligen ingen expert på antik krigsföring,

men det verkar ju handla väldigt mycket

om att hålla sina linjer, liksom.

Om man vill tappa linjerna,

och så är det ju ända långt fram till 18-talet.

Ja, ordlinjerna är viktiga.

Ja, så ser det ut där.

Men det finns så mycket fascinerande saker i den här historien,

men för att snabba på historien lite här,

att Kung Dar just den tredje då,

han som inte pallar trycket där vid Gagga Mela,

han blir dödar av sina egna män.

Och det kan man ju föreställa sig varför han blir där.

Jag menar, han har misslyckats här i flera stora slag,

och det verkar ju inte hålla det här.

Men det som är märkligt tycker jag,

det är ju att Alexander bestämmer sig för att hämnas Dar just den tredje.

Varför gör han det?

Det är för att det ger ut skälet att få fortsätta kriga.

Det är så enkelt.

Det tror jag.

På det sättet kan han ju...

Vad han ville göra var ju att till förhållandet ha Dar just

och tvinga honom abdikerat till förhållande för Alexander.

För att han skulle få legitimitet.

Ja, precis.

Och nu har den här akan gått och blivit mördad av sina egna,

och han har ju...

Det är väldigt tragisk historia här när de kommer fram till Dar just

när han fortfarande lever,

men han ligger ensam med en hund och förblör inom vagn.

Ja, precis.

De har ju bestämt sig för att han kan vi inte ha längre

och högt ihjäl honom.

Och det här innan då Alexander har hunnit

klämma någon legitimitet över honom på något sätt.

Så då blir ju den legitimitet som finns kvar

och vinner att hämnas honom.

Det är den här Bessos som ledde för övrigt

vänsterflögen för personer och vi gargamelar som har...

Det är nog general eller?

Ja, han har ju tagit över rollen som ledare för personer.

Men vid det här laget så är det ju väldigt marginell kontroll

de har egentligen då.

Det är ju...

Efterslaget vid gargamelar så är ju egentligen...

Det är persiska riket under Makedonernas kontroll.

Men han jagar ju vidare Alexander för att få tag på Bessos

och få till sig att han ska bli erkänd så långt östa ut

som möjligt som storkonen.

Alltså Alexander ger ju så alldeles.

Han ska ju bara ha mer och mer.

Han driver sina män ända fram till Indien.

Ja.

Och det här är ju knappast någon...

någon originell tanke.

Men jag tänker ju direkt på Napoleon och att han...

Han nöjer sig inte med att ha...

kontrollera hela kontinental i rop

utan han ska ha Ryssland också.

Ja.

Det går ju bättre för Alexander i Indien

än vad det gick för Napoleon i Ryssland kan man besöka.

Ja.

åtminstone så ville väl Napoleon knäcka Ryssland där

och jag vet inte hur mycket de andra hade tänkt

få framöver där.

Men Alexander ville ju...

Någ så långt man kunde.

Sen var ju tanken då och idén att...

efter Indien så fanns det kanske inte så mycket mer

utan där borde jorden ta slut och så var bara...

Man visste inte.

De geografiska kunskapen av den här nivån

eller tiden är ju ganska...

De är ju högst...

spetiga och sporadiska och få.

Så att man har ju...

Man har inte riktigt koll på det där

men man tänker sig att Oceanos

som man kallar världshavet

vilket förhört ordet Ocean kommer ifrån då

omringar den landryta man känner till

och då tänker man att man kommer fram dit

och så är det slut liksom.

Det var inte så mycket kvar att ge det över

egentligen i Alexanders världsbild vid den här tiden.

Nej, och annars trodde han ju att den här

Oceanos skulle dyka upp

att man skulle kunna se den någonstans

efter Hindu Kurs, de här bärgen

i Afghanistan men det kunde man ju inte.

Så han hade fått lösa fel av vad i Storteles.

Och det här får jag oss in då på

där de gör de här fältorna

också att upptäcka världen.

Man mäser vetenskapsmän

och han har mäsen egen historie-skriva nu.

Ja, som man sen ift. måste ha jäl

eftersom han tydligen försökte

få till någon konspiration mot honom.

Ja, det var olyckligt kanske.

Det var ju väldigt olyckligt.

Det var lätt hänt va?

För det var inte den enda konspirationen

eller underhuggaren som har lärt

hajäl för att han misstänkte

att de var emot honom.

Han blir mer och mer paranoid där.

Ja.

Han blir mer och mer obehaglig.

Och sen...

Vi kan väl utgå från att han är ganska gråvt

och alkolliserad vid den här tiden också?

Ja, det kan man nog göra.

Det var nog de flesta.

Men den gamla fyllon kan ju bli väldigt...

Nu var han inte så gammal.

Men även unga fyllon kan ju bli lite

paranoida.

I min erfarenhet.

Man kan nog bli paranoid ändå förvisso

om man tänker att man är sefsson

och vill upp några största

möjliga ära.

Sen märker man att det finns folk som bara vill

åka hem och hänga i hängvatten.

Det är vi kommit till nu. Varför stoppar han

vid Indien? Varför tar han

inte hela Indien?

Han har ju tagit Pashen.

Man får ju ganska mycket styr

i slaget vid Hydasbest.

Fast man vinner ju ändå.

Man vinner, men det är till högt pris

och det här monsoonregnet

bara önser ner över

de här makudonerna.

De är inte vana vid det här.

Det är en massa mystiska ormar

som de aldrig har sett.

Det är en massa man jobbiga

förhållanden

som de inte är vana vid.

De vill bara hem egentligen.

Sen är det till stoppar som sagt väldigt många

i det här slaget.

På de makudonska sidan.

Sen är det de här elefanterna som Indierna hade.

Det var ju obehagliga ojur.

Fast de var större de här elefanterna

än de var vana med

från sina områden?

Eller är det tvärtom?

Är det indiska elefanter större än afrikanska?

Ja, och de som fanns

i Nordafrika

var ju också lite mindre generellt

än vad vi har idag också.

För den här skogselefanten

som det kallas

den finns inte kvar.

Men det här var väl

jag antar att det var vanliga indiska elefanter

som de hade.

Och

det har truppit helt enkelt som säger

att vi vägrar

och vi vill inte längre

framskicka det av

en av generalerna

som heter Koinos.

Som av en händelse åka dör några dagar senare

efter att han har sagt till Alexander

att det är bättre att vi återvänder hem

och så kan du värva nya och komma tillbaka

med folk som vill stiga för dig.

Vilket som låter

var ett ganska rimligt råd att komma med.

Ja, det är absolut.

Och Koinos var ju en av dem som

var

en general som var högt uppsatt

och så.

Kompis, en av de här

kamratkrigarna

under Alexander.

Men man får inte komma med

dåliga nyheter.

Han accepterar inte att någon går emot

honom egentligen.

Nej, det gör han inte.

Vi vet ju inte varför Koinos dog

men det är ju en väldigt slump

att han åker till och på in.

Men det börjar

mer och mer gäsa i det här

makidonska läget här kan man säga.

Och det är en sak som folk

verkligen irriterar sig på.

Det är ju att Alexander

tar till sig persiska vanor

klä sig persisk

och ska ha folk till

att ligga och krypa framför hans fötter

och såna här saker.

Ja, han har ju

uppskattare kan man säga,

den här underdoniga stilen

i den persiska storkoningen.

För det var man inte riktigt en stil

när man körde i makidonen.

Ja, verkligen inte. Där skulle ju kungen

vara nästan som en jämlike.

Det där betyder det här med kamratkriga

att man satt och hade fyllerslag

ihop och det var

en grej att man

stod på någon form

och nästan jämnbörlig nivå i alla fall.

Och det gjorde man ju verkligen inte här.

Och jag tror att det var Alexander's ego

som tyckte att det här var tilltalande

och han försökte

anpassa

situationen efter vad perserna

tyckte var naturligt.

För han ville ju att de skulle

ingå i det här imperiet, han skulle bygga.

Men jag tror också att han tyckte

att det var ett trevligt

att bli betraktad mer eller mindre

som en gud.

Det passar honom, men han var ju mer eller mindre gud.

Han var ju en sälvsvarigans pappa.

Eller hur var jag nu med det här?

De som påpekar därför honom

var bland annat Klajt

och en annan av de här kamratkrigarna

som hade varit

kompis med Philip tidigare.

Han huggade ju Alexander ner

personligen under ett fylldeslag

för att han påpekar bland annat och att

han inte kanske är sälvsån

eller lite sånt där.

Nej, det var farligt att säga sånt.

Du vill ha en fun break

för att du skrattar den här toppen

du kan göra djur och skrappa med det

du kan även skralla en lisa

och använda djur

du kan bygga dig själv en hos en skrapp

du kan använda en del av djur

gå fram och skrappa med djur

skrappa med djur

skrappa med djur

skrappa med djur

för att när det kommer att skrappa

det finns en miljon av djur

skrappa med djur

för att skrappa med djur

för att skrappa med djur

för att skrappa med djur

du kan göra djur

Plänta responsivt

du måste vara 18 år äldre

Unlock multi-dimensional protection

with UV securities dual camera devices

see wider, closer, clearer

even recognize faces and

read license plates from 50 feet away

it's best to protect your family

children and pets

ensure their safety with your

security cameras

all this with no monthly fee

get your dual camera security devices

now at uv.com

eufy.com

det drar ihop såhär nu

hur dör, han dör

han är ju ung

även på den här tiden

som får man väl säga

han är 33

det är ju ändå

pappan blev väl all fall nästan 50

ja

där har vi ju mer tydlig

dödsorsag

mena hos pappan

men här är lite mer oklart då

vad vi vet är ju att

det var inte så han ville då

utan han hade ju heller sett

han dör av sjukdom

precis, han hade ju heller stupat

i ett slag någonstans

vilket han höll på att göra

också mot indierna

i en annan sted

där han fick ett djur

det var ju ett djur

det var ju ett djur

det var ju ett djur

i en annan sted

där han fick ett en pil

in i lungan, det där höll på att ta koll på

men han lyckades överleva det där

men det här lyckades inte överleva

han hade ju fått en helt jälv så

på olika sätt genom levet

så att det kan jag funnits

ska vanka efter det

den här levern som du

han drackade det

den kan man inte ha mat jättebra

men samtidigt får det här

väcker det här

det var egentligen som hade koll på

Alexander i historia

han kan ha blivit fiftad

jag nämnde en av de teorier

som finns

vitt nysrot

det är ju också någon form av

läkemedel som om man blandar ut det för mycket

så kan det

göra att man i stället dör av det

det behöver vara lagomängd

då kan någon läkare ha haft det i för mycket

eller också så var det medvetet

med hjälp av arsenik

det finns ju en teorie som går ut på att tolöma

av oss som sen

åka bli kung i djup den

ligger bakom det här för han hade ju

han var en av kamrottkrigarna med en general

som hade fått ansvar för

Alexander's mat

och måltider

och kan ju då ha haft tillfälle

att blanda i det här

och han sen som sagt blir ju

den som grundar den tolömareska

dynastin i djup den

och han var ändå inte riktigt så högt

han tog det bästa

ja han tog det bästa och ändå

var han inte den

mest framtärande av generalerna

så att det finns ju någon

tanke om att han kan ha samarbetat

med de makedonier som styrde hemma

i Grekland och Makedonien

och kommit över en som det här och delat upp

det hela

det här är ju bara teorier men han tar ju nära sig

Alexander's kropp också till djup den

och

apeponapolen som de nämnde så finns det då

efter att han

hade dött så begravde man

Napoleon och sen grävde man uppen

på 1840-talet och då ska kroppen

ha varit ganska väl bevarad

och då tänker man då att det borde

på arsenik, det kanske fanns

mycket arsenik i tapeterna

eller något sånt där och då blev han

förgiftad för det är ju riktigt skumt

med Napoleon med va

men Alexander's kropp vet

den finns väl inte kvar?

Nej men det finns en uppgift om

för en kurutsjus att den inte hade börjat

ruttna efter en vecka

i det här orientaliska värmen

och det var ju märkligt

kanske någon tyckte

och då tog det till slut

tala med oss med sig den här kroppen

eventuellt och fara att inte fler skulle börja undra

det här var inte någonting man visste

på antiken att arsenik fungerade

så kurutsjus som

har skrivit om det här, han är ju romare och skriver ju

långt senare om det, han anger den här

uppgiften, men säger att han

tror inte själv på att

kroppen inte skulle ha ruttnat

Vi kan väl vara ganska enig

om att det måste fyllas ganska många

kamratkrigare

i sitt a-tecken

som gärna skulle

se Alexander död

Ja det tror jag särskilt

och andra med i det här gänget

med tanke på att planen var att om bara

några veckor så skulle man invadera

arabien och det var

ingen som var så sju sugen på det

särskilt inte efter att man har gått

igenom en öken som heter

gedrosiska öknen

där ungefär en

25-30 000 minst hade stökigt

med och

det här såg man inte framåt och ge sig ut

i en ny öken

så det är lite väl lämpligt i tid

också som man tar ner skylten

Fråg avsluta alltihopa,

det här imperiet byggs ju upp väldigt

snabbt

genom att man låter

i princip

administrationen var intakt

Men vad händer med det efter

Alexander är ju ändå

ledaren, vad händer när han dör

med hela det här jättelika riket

Då ryker de ihop allihopa

som har hjälpt honom

att bygga upp det här och så

splittas ju

riket upp i en massa olika

sådana här imperier

och riken kan man säga

bland annat tolmar

oss i djup den och sen är ju

selikvid oss som bygger upp

det som sen blir selikvid diska riket

och så finns det en del sådana här då

och

de har ju tagit med sig

under alexanders fältog som har tagit

med sig en massa grekisk kultur

och blandat den borta i pärsken

och

då har man ju sammanflätat de här kulturerna

och det är det som kallas för hellenism

men det här är den första kontakten

med grekisk kultur

och den består ju

i flera sektorn

Det består ju ingen alexanders rik

Ja verkligen

så man tittar ju på grekisk teater

borta i mesopotamien

och så där framöver

och det hade man ju inte gjort annars

Så trots att det ändå är relativt få år

det här fältoget pågår

så får det stora kulturella

Ja verkligen

Och sen får ju alexanders person

får ju ännu större

påverkan i det

att vara

alla militärer

i västvärlden

och försökt

ha antingen bli som alexander

eller åtminstone

läst på väldigt mycket om honom och varit kunniga

kring det här

Så det påverkar vår krigsföring i flera tusen år

Ja åtminstone som en form av

romantiserad förebild

har nu påverkat

Och

ja så

militärt också kan man väl tänka

i den här föreställningen Krig och Föred

så tar ju upp det här exemplet med

Garga Mela där han använde den här

luckan

som uppstår då

och luckor har ju uppstått på andra

slagfält

i stående till exempel slaget Vemarn

1914

Så att enda fram till 1914 så tänker man

annorlunda

Om det uppstår en lucka så vill man väl in där

Det kan man

göra även i dagens krig

om man kan spenga hål

och få fram någon lucka

För det är ju jobbigt att ha

fiender i sidan

Ja

Daniel Hermansson, aktuell med boken

Det kom, det såg, det segrade

vad antikens fält har där lär oss om

makten och människan

Stort tack för att du var med idag

Hej då

Hej, hej

Georg Israel var den judiska

soldaten som sårade sig i

Östfronten i första världkriget

som var en del av Berlins myllerande

som flydde nazisterna

för att starta ett nytt liv i Stockholm

I boken

Lycklig den som kan glömma

återskapar Andreas Jedin sin farfars historia

Lycklig den som

kan glömma är ett berörande porträtt

av ett judiskt öde

från en zionistisk framtidstro

till ett liv i förintelsens skugga

Lycklig den som kan glömma är utgiven av

förlaget Historiska Media

Judboken finns tillgänglig

hos streamingtjänster som Bookbeat

Storytel och Next Story

Beställ den fysiska boken på förlagets hemsida

Historiskamedia.se

eller köp den i en bokhandel nära dig

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.