ursäkta: EXTRAAVSNITT: Hedda Stiernstedt har gått på dragspelsskola och Johanna har samma löshår nu som i gymnasiet

Det här avsnittet är att jag betalt samarbete med Netflix.

Du lyssnar på en podd från Perfect D.

Är du beredd här där?

Jag vet inte.

Har du lyssnat på podden i kectorn igår?

Jag har lyssnat en gång.

Åh, det är mycket drottning.

Men jag lyssnar inte på poddar alls.

Jag lyssnar på en podd.

Jag tror att det är en skådespelagrej.

Förstår du att ni har så mycket värdighet för att vara med om nånting?

Nej, men ni har så mycket värdighet.

Jag kan inte lyssna på sånt, för det kommer att blockera.

Ja, min hjärna.

Jag har bara plats för att jag har någon podd jag lyssnar på.

Men det är så mycket att ni vet om man inte har sett en serie.

Alla var som såhär.

Har du sett The Wire och man bara fuck, hur många säsonger är det?

Det är sju säsonger.

Förstår ni vad jag menar, så känner jag när någon presenterar en podd för mig.

Jag vet inte vilken äldre jag ska börja.

Och helt plötsligt är det tio sådana poddar där man måste komma i katt.

Om vi börjar prata järn dött så kan man ju bara hoppa in mitt ansikt och förstå allt.

Vi sitter här med stjärnan Hedda Stjärnstedt från Filmen One More Time.

Ney, man uttahlar stjärnstedt, nej.

Och jag skoar.

Men kout!

Det är hela mitt liv.

Al· AK men i stjärna Hedda stjärnstedt från Filmen One More Time.

Sampan stolen.

Jag gick bara där det gick.

Men det stavas i stjärn.

Ja, det gör du.

Du är ju med i varje enda sen i filmen One More Time.

Ja, det tror jag.

Du är det, va?

Det är inte en enda sen utan det.

Jag tror inte det. Kanske någon. Kanske en typ.

Jo, men jag vet inte.

Elinor har ett hångel där jag inte är med i bild.

Ja, men den är ju också ganska kort.

Jag går ur.

Sexingade.

Hade det det? För det är hånglätt.

Ja, vi hade intimitetskoordinator för allt.

Jag är ju så old school, så jag bara...

Vad fan?

Men har man alltid... För jag frågade dig.

För hur länge har du hållit på och skådespelat och sånt där?

Sen 2010, typ.

Hade man intimitetskoordinator då också?

Nej, det kom för ett halvår sedan.

Nej, det kom för ett halvår sedan på riktigt.

För ett halvår sedan. Det kom inte en samtidigt som i TO.

Det kom på riktigt...

De saker jag har gjort senaste året har jag haft intimitetskoordinator.

Och ingenting innan dess.

Okej, så det är ju bra. Det är en bra poäng.

Ja, men på vissa scener är det helt sjukt.

När det är som så här.

Får Max väl lägga sin hand på din högra axel?

Och så ska jag sitta och så här.

Ja.

När jag får panik.

Men det är ju skitbra att det finns.

Nu börjar det så här. Jag vill bara lägga in.

Men jag ska säga att på den gamla goda tiden...

Alltså då var det så typ...

Jag gjorde min första sexen i Danmark.

Och där var det typ så här.

Alltså full frontal.

På riktigt?

Maskaren kom in och bara...

Det är dejligt. Du ska på redan här.

Och så är det så här.

Alltså på riktigt en liten bit huvudfärgad.

På riktigt.

Och jag bara...

Och jag bara...

Var ska jag ha den?

De har så ingenting typ slinky.

Och det var som en dörr.

Eller vad då?

Ja, det var så.

Det var det som vi hade mellan oss.

En liten huvudfärgad bit.

Det var både full frontal.

Och det var första naken sen.

Någon som gjorde det.

Och det var bara så här.

Hoppla!

Men vad de glider in...

Var det så snabbt?

Nej, men det var...

Ingenting glider väl inom.

Men fattar då hur långt det har gått

till att få Max väl lägga sin högra hand på din vänstra axel?

Och man bara...

Ja.

Och så ska jag både säga så här.

Omg, men det är väl bra?

Ja.

Man får ta var det är.

Ja, men det är väl toppen?

Ja, det är toppen.

Men ska vi börja...

Är det ju rätt ända?

Kan inte du börja förklara...

Nej, vi börjar...

Vi börjar slugga in annan ännu.

Nej, men kan inte du förklara lite vad den här filmen

handlar om för de som lyssnar?

Jag tror att de litar mer på din berättelsa.

Ja, för att vi är så...

Det är 2002!

Nej, det är väl så här.

Den börjar in nu, någon slags namntid tror jag.

Och min karaktär blir påködd av en buss

och måste liksom få resa tillbaka i tiden

till sin egen skolgång.

Men här kommer det verkligen en buss.

Och så kommer jag här.

Jag bara, är det ett studentflak typ?

Hur får man säga det?

Där vet jag inte.

Jag vet inte om jag får sända någonting.

Jag tror att det är så här Netflix.

Det kommer så här ringa någon...

Ja, Netflix är utanför med, alltså tyska chefer.

Det kommer någon så här flygande på ett P.J.

Och bara...

Satt i vand, buss!

Ja, men du blir påködd av ett ting.

Och liksom reser tillbaka till min egen skolgång

och måste liksom återuppleva min egen gymnasietid.

Igen?

Igen.

Och du ser tillbaka tjugo, du ser tillbaka till 2002.

Och där är ju filmen, har ju varit jättenoga

med att det ska vara 2002.

Hur var det? För du levde ju 2002.

Det är många tror inte det, men du levde 2002.

Hur var det att åka tillbaka till liksom tiden

med Robin och liksom DVD-er och telefoner

som såg ut som Tegelstenare?

Det kändes så jävla oskyldigt, eller?

Alltså, du vet så här, när internet var så här...

Brrrr!

Men jag tänkte att senograferna måste alltså ha letat.

Ja.

Speciellt med den...

VOS, alltså den tjockteven.

Ja, tjockteven.

Jag har en sån här blå Mac-dator som är en sån här stor boll.

Som funkar i typ, eller?

Allting funkar där.

Och också det sjukaste var att...

Alltså det är det som är det sjukaste,

att alla tekniker är så jävla bra.

Ja.

Den tidiga gamla teknikerna är så här.

De var så här är din karaktär...

liksom iPod.

Så jag bara satt det på iPodden.

Och då är den så här...

Den går att sätta på...

Den har fortfarande laddning.

Det är ingen som har rört den sen.

Och den funkar fortfarande.

Och den funkar fortfarande.

Och den har så här...

Sjuktyrelsen låtar på sig.

Och allt vad jag vill ha vinn.

Jag älskar det här.

Alltså man dör ju.

Så jag satt den här lunch och bara lyssnade på mina iPod.

Och bara...

Alltså jag dör.

Och så får du inte tala om luxen du har.

Ja.

Alltså det är...

Du serving lux.

Hur kände du det så sexig och snyg och undervarbar?

Absolut inte.

Det var det som var det roligaste också.

För att det har ju varit...

till ingen samarbete ändå rätt trendigt.

Med Y2K-moder.

Ja, verkligen.

Och då var det lite som att...

Julia, vår fantastiska kostumör,

var hennes lakmostest på.

Om vi skulle använda någonting eller inte.

Om jag tyckte det var snyggt eller inte.

Så fort jag tyckte någonting var snyggt.

Då tog vi bort det.

Då var det liksom för...

För då är det för euforia.

Då är det för nu.

Så när någonting blev liksom för koordinerat.

Eller så för nice.

Då var det typ som att hon bara bort med den.

Så vi behöll liksom bara det mest osmikrande.

För det var ju...

Alltså du ser så snygg.

Det är så snygga outfit.

Men jag sade också det.

Det är som att vara...

Det ska vara en high school.

Eller så.

Alla ser som Anastasia.

Eller Anastasia.

Ja.

Men de har ju också fått göra liksom.

Alltså det ska inte vara verkligt.

För det här är typ som en drömvärd.

Kan man inte säga utan att spöja för mycket.

Men liksom.

Då är det ju som att de också såhär.

Det var inte så här.

Den här karaktären såg ut egentligen i gymnasiet.

Utan det såhär.

Det var såhär.

Hon villes ut när hon gick i gymnasiet.

Och det är ju underbart.

Alltså hon är så glad.

Och den här liksom.

Den här bubblan.

Och runt i nedkabbat.

Alltså det är verkligen.

Det är ju en dröm.

Men.

Jag och Johanna.

Vi upptäckte en grej i eftertexterna.

Som vi...

Alltså vi ställade vår vägg mot.

Eller vad säger du?

Vi ställade mot en vägg.

Och det är ju.

Att du har en bodydouble.

Ja.

Som.

Som gör vad?

Nej men det här var en sjuka sådant på mitt jobb.

I mitt liv kanske.

För att.

Såhär.

Jag vill bara.

Lägga till då när vi ändå är inne på sex.

Nej men.

Att jag brukar göra min egen.

Jag gör alltid min egen naken senare.

Och det är ju stolt.

Och det är ju stolt.

Jag gör min egen stolt.

Jag gör min egen naken senare.

Nej.

Men såhär.

Vanligtvis när jag handlar om en naken senare.

Då kanske det är typ.

Ett dopp i havet.

Eller kanske.

En sex sen.

Det sker en väldigt kontrollerad omsändighet.

Om man ska säga.

Och ja.

Man har signat upp på vad som släpps.

Alltså det är typ såhär.

Jag får inte se.

Jag får inte godkänna sex senare.

Om jag vet vad vi gör.

Ja.

Men här var det som att de bara.

Och sen ser det en scen.

När din karaktär går naken.

Genom en skolkorridor.

Och jag bara.

Och då var det nog inte såhär helt bestämt.

Om man skulle se fullfront och typ.

Eller inte.

Oj.

För att de bara.

Såhär.

Ja, verkligen.

Men det var inte det som var problemet.

Problemet var inte själva nakenheten.

Utan problemet var såhär.

216-åriga statister.

Ja.

Ska titta på dig.

Ja bara.

Det är helt onkontrollerbart.

Det går inte att kontrollera att de här 200 personerna.

Har intarsen av mobiltelefoner på sig.

Och att det här sprid.

Alltså du vet.

Nej men gud.

Men gud vilken nightmare.

Alltså det var liksom.

Det var terror.

Alltså.

Så jag bara.

Fan.

Jag är lite rädd för dem att få hundra statisterna.

Jag förstår det.

Då.

Då.

Då.

Då.

Då säger jag såhär.

Kanske att om ni ska använda någonting som känns mer naken.

Alltså typ.

Det är ju jag.

Jag går liksom.

Med typ.

Tape.

Alltså såhär.

Och sen såg jag bara.

I fall.

Ni vill använda någonting där man ser att någon är helt naken.

Då får ni använda en body.

Och då.

Tugde min.

Alltså då.

Då.

Då fick du.

Då skickade de såhär.

Här är några rumpor.

Det är mycket.

Vilken känner du gärna?

Det var så enkväll.

Jag vet inte om jag får säga det här.

Men det var alltså så att jag enkvällade.

Man är bara tittade på olika rumpor.

Jag dör.

För att välja nästan matlider.

Ja och bara.

Åh den här.

Det kanske jag valde en bättre.

Nej jag vet inte.

Helt klart.

Men gud.

Jag har verkligen.

Jag valde en svinkajd röv.

Ja.

Men alltså jag tror verkligen inte det är någon fara.

Med din röv också.

Om man får säga så.

Tack.

Ja.

Du hade.

Ja.

Jag trodde att du hade.

Så att du var sån här liksom.

Person som vägade läsa emot repliker.

Så att du hade.

Ja.

Så fort du var en.

Att du inte syntes med ansiktet.

Att det var en bodde dabbel så stor.

Nej.

Alltså får du en närbild på någon annan liksom.

Så var du som nej.

Nej.

Då tar jag paus.

För fan vilken vidre person.

Men jag vet svenska skådisar som har det.

Det är skönt.

De har jag inte täffat på faktiskt.

Ja men jag tror.

Ja men någon kanske.

Ja någon säkert.

Bli man mer typ så.

Alltså eftersom du har gjort.

Typs så.

Naken senare och sex senare och så där.

Alltså blir man mer särskilt.

Jag kan inte tänka mig något värre än att stå på sätt.

Och så.

Då ska jag nu klara mig framför alla här inne.

Alltså blir man mer bara så.

Alltså det här är säkert en standardfråga.

Att sex senare är så jävla spel.

Att att liksom inte är så.

Men blir man mer så.

Ja.

Här går jag nu.

Alltså det är skitsamma.

Alltså känner man liksom mer så.

Alltså.

Alltså det är ju inför.

Alltså inför blir man ju alltid lite uppstressad.

Jag kan inte säga att man bara.

Åh det är en helt vanlig dag på jobbet.

Alltså det är ju man vet ju.

Åh nu kommer den här dagen.

Typs så.

Och det är klart man kanske står hem på kamman.

Och typ noppar.

Stär om man inte visste fanns.

Precis.

Alltså det är klart att det är så.

Man drar ett extra varv.

Med typ insmörning.

Nej men.

Men.

Det är alltså.

Och så är man lite nervös.

Det blir man ju vanlig om man gör självklart.

Men sen så.

Man kommer dit och sen så.

Efter typ tio sekunder har man liksom glömt bort.

Att man är näcktyp.

Så då är det som att man.

Hoppar upp och typ så att börja prata med någon ljud.

Och så innan man bara.

Åh.

Men ungefär.

Alltså typ.

Att man blir liksom så komfort.

Alltså.

Man har liksom.

Det är som att jag typ.

Man tappar någon sån här självmedvetenhet.

På något konstigt sätt.

Man liksom blir helt så.

För man blir också så vanligt.

Det är klähaven.

Typ mitt typ på golvet.

Alltså du vet att man bara sommer ut.

Sådär.

Men jag är ju mycket mer typ.

Blyg med min kropp privat.

Alltså typ.

Jag tycker att det skulle vara weird om vi skulle.

Gå bara då näck ihop.

Men.

Men.

Typ på jobbet blir man helt jaded.

Till slut.

Och bara jag som såhär.

Är jag naken?

Jag minns den.

Ja.

Men gud.

De är så.

Kan du starta på det kläder här?

Det är en exhibitionist.

Nej men.

Jag är liksom inte en exhibitionist.

I mitt privatliv.

Om ni fattar vad jag menar.

Det hade ju varit det.

Men.

Men jag är verkligen inte det så.

Men min kropp så.

Att jag vill att de ska titta på en privat.

Men.

Men då.

Jag vill inte att de gör det på jobbet kanske heller.

Men man blir.

Man tappar.

Ja.

Man tappar ett lager.

Man tappar sitt.

Ja.

Skämsen för filmer.

Ja.

Men du Hedda.

Filmen.

One more time.

Handlar ju om att.

Resa till paket sidan.

Och göra typ.

Eller nej va.

Men att man ska göra typ.

Göra rätt.

Alltså så.

Man kanske får ångrad sak man har gjort.

Man får möjligheten att göra om.

Sin tid som ung.

Hade du velat göra det.

Om du fick välja.

Allt.

Du hade gjort det.

Du hade gjort det.

Alltså så här vet ni vad.

Det när jag.

Fick den här idén pitcha.

Var med första gången.

Då har jag som att jag bara.

För det liksom är att den här karaktären.

Vill åka till paket.

Ja.

För att hon liksom tillbaka till.

Hon är lite så osjön.

Och vill tillbaka till sin.

Storighets tid i livet.

Ja.

Hon var populär på gymnasiet.

Och det ville hon vara i jämn.

Och sen ska hon såklart kanske.

När jag ser en ex eller två.

Men.

Jag var som så här.

Min första.

Griva bara.

Who in the right mind.

Skulle vill jag åka till paket.

I gymnasiet.

Jag kan inte tänka mig ett värre straff.

Nej.

Nej.

Facklan.

Och då var det en massa killar på produktionen.

Som inte kunde.

Som ställde sig extremt frågande.

Till det här påståndet.

Att jag var så här.

Ingen vill väl åka tillbaka till gymnasiet.

Och de var så.

Jo.

Det var den bästa tiden i livet.

Men folk som hade sitt bästa liv på gymnasiet.

Är ju idag.

Mår i piss.

Ja, jag tänkte.

Men det är väl folk som var populära.

Då.

Är det inte så.

Men det är väl.

Men sen alla aldrig.

Lid.

Den värsta tiden i livet.

Alla.

Alla.

Alltså att vakna upp en dag.

Och vara så här.

Nu ska jag gå till skolan.

Och vara så här.

Och nu ska jag leva om det här.

Fan, nej.

Men det var det som var grejer.

Men här filmen.

Först så fick jag.

Alltså verkligen ångest.

Så att det var så här.

Nej.

Och Gud vad hemskt för jag började tänka.

Samtidigt.

Som jag blev typ så här.

Jag fick någon slags.

På nyttfödelse efteråt.

För det var som att jag var så här.

Gud jag är så tacksam.

För det jag har idag.

Alltså jag blev så här.

Gud vad man liksom.

Har gått igenom skit.

Och sen idag så bara.

Och Gud jag måste liksom bli mer.

Alltså jag kände verkligen så här.

Jag måste bli mer.

Typ glad och tacksam.

För dem som jag har runt omkring mig nu.

Ja.

Alltså det blev.

På något sätt.

Det var liksom blandat med ångest.

Det var så här.

Gud jag får panik.

Ja.

Av allt det här.

Samtidigt som jag blev lugn.

If that makes sense.

Ja verkligen.

Nej.

Men känner du verkligen.

Men känner du att du har liksom.

För nu vet jag inte hur du var i skolan.

Alltså i gymnasiet.

Men känner du dig.

Känner du igen dig.

I din karitär.

I one more time.

Alltså jag tänkte att du var ganska populär.

Alltså jag hade ju en sån här.

Jag var ju liksom.

Absolut inte det.

I typ låg.

Och mellan stadiet.

Och var liksom verkligen.

Typ så.

Jätte.

Tönt.

Jag spelade drag.

Oj.

Jag gick på folkdans.

Åh nej.

Från Stockholm.

Ja.

Men Gud vem.

Vem var jag?

Vem straffade dig?

Vad hade du gjort för fel?

Vad hade du gjort för fel?

Det var verkligen.

Men jag var kanske inte så cool då.

Ja.

Och sen så skedde det då FSMB.

Första sommaren med bröst.

Oj FSMB.

Är det en grej?

Det är jag menar Kyrkom som hade öppnat det.

Gud jag dag.

Första sommaren med bröst.

Det var någon gång på högstadiet.

Nej men absolut.

Sen fick jag liksom vara någon sån.

Som liksom fick hänga på.

Om populära någon gång.

Men det var ju liksom.

Österfruktansvärt.

Jag tänker bara på massa ångest.

Och liksom.

Att man då också hade varit så himla åkål.

Och så fick man liksom på någon nåde.

Följa med några tuffa.

För att man helt bröstigt hade haft första sommaren med bröst.

Jag vet inte riktigt.

Och sen så liksom gymnasiet.

Jag tänker också bara på så sätt.

Jag försökte bara lossas vara någon.

Jag inte var hela tiden.

Och liksom bara ute på djupt vatten.

Så känns det som.

Och bara massa ångest på alla sätt.

Och vi ser fruktansvärt tider nu.

Och så många känner jag sig just där.

Att du säger.

Alltså det här med att.

Att man kanske hade kul.

Om man så festade mycket.

Och liksom.

Åh man var ung och härlig.

Så kanske man också.

Man var verkligen någon annan.

Man försökte ju vara som alla andra hela tiden.

Vi spelade ingen roll.

Var det var.

Man liksom.

I alla situationer så skulle man bara.

Lossas vara någon annan.

Och liksom inspireras av andra.

Man fick ju heller typ inte möjligheten.

Att vara sig själv.

För att man skulle inspireras av trender.

Om man.

Alla andra hade på sig.

Och alla andra ville göra efter gymnasiet.

Och så vet jag.

Man hade en noll möjlighet.

Typ bestämma själv.

Och vad man ville göra.

Nej.

Och att liksom.

Jag tänker också på den här sjuka grejen.

Att geografi.

På något sätt ska avgöra.

Liksom.

Vilka du måste umgås med.

Alltså jag vet inte.

Det är någonting med hela den där grejen av att.

Jag tyckte det var liksom.

Den.

Den största.

Den största som har hänt mig.

Var för att slippa få gå i skolan.

Ja.

Ja.

Alltså.

Få bli mig själv.

Få umgås med några vettiga.

Få liksom.

Typ helt plötsligt.

Att vara nära.

Folk som kanske.

Hade andra tankar och idéer.

Liksom tillförde något som gav mig liv.

Jag känner att jag sa.

Var jag en människa innan.

Ja.

20.

Kul.

Alla våra gymnasievänder sitter nu och gråter hemma.

För de hade.

Hatade att umgås med rörelsen.

Ja.

Men vad hade ni gjort idag.

Om det hade varit så att.

Alltså ni hade åkt tillbaka.

Sådär i tiden idag.

Alltså vad hade ni gjort annorlunda och sådär.

Men då hade jag väl njutit.

Typ.

Eller förstår ni vad jag menar.

Då hade jag gått tillbaka.

Och vad sådär.

Det är ju det som är hela grejen.

På något sätt.

Att man lossades var någon man inte var.

Så tänker jag.

Men gud.

Tänk om jag bara hade struntat i allt det här.

Och kanske en bitchskola.

Eller kanske bara.

Sådär.

Varit mig själv.

Alltså.

Rätt ofta kanske problemet sitter på.

I en.

Mer i en själv.

Ja.

Verkligen.

Verkligen.

Ibland sitter hos andra.

Ja.

Och det kan vara en kombination av grejer.

Liksom.

Men det är ju.

På något sätt.

Jag bara hade fortsatt på dragspel.

Fattar vilken skön person.

Ja gud.

Alltså.

Ja.

Men hade du varit där?

Nej.

Vad ska du ta upp det?

Helt underbar.

Ska inte du förvåna.

Alltså.

På viktoria dagen.

Alltså.

Vär kommer du på scen.

Hädda skönstedt.

Och så kommer du.

Och spela.

Samtidigt som jag drar med den folkdämpen.

Ja.

Men alltså.

Du måste ju vara då.

Men alltså.

Lina föräldrar är från Svakab också.

Ja.

Men.

Varför satsar du på folkdämpen?

Draggspel.

Ja.

Jag tror att det var att liksom.

Jag.

Hade sett någon sån.

Gubbe.

Draggspel någon gång.

På något gill.

Någonstans.

På något missommar.

Och tänkte så här.

Det här är det godaste.

Du har varit så mycket.

Jag tror inte du är från Svakab.

På något gill.

Vad är det?

Det är något liksom en plats.

Något missommar.

Fyrande kanske.

Men vad är det bra?

Jag spelade mellan 9 och 12.

Svårt att se att jag liksom.

Att jag nokade någon skona.

Då?

Alltså fy fan vad går det att se en nyår i Hedda.

Sitta med ett min i Draggspel.

Jag hade liksom.

Innan då FSMB så var jag liksom konstigt lång för min ålder också.

Nu är jag ju konstigt kort för min ålder.

Ja.

Men då var jag konstigt lång.

Alltså det finns så helt otroliga bildar på mig.

När jag typ står med mitt draggspel.

Och har så här kul mage.

För små tröjor.

Och har klippt mig lugg själv.

Och tycker att jag är så jävla skönt.

Och då tänker jag.

Och så är jag så röd vet du.

Jag visar också en helt underbar bild när jag står och håller min hand.

Och lutar mig mot en tjejkompis huvud.

För då gör jag ju så mycket längre.

Det här känns också så mycket du vet.

Ni vet alla på TikTok.

När man ser nu att det är så.

Thirteen year olds today.

Och så gör de så här ut som så.

35-åriga supermodeller typ.

Och så tittar man själv på bilden man var nio.

Och man ser ut som en hexa typ.

Man ser ut som en.

Jag vet inte vad.

Men vet du vad jag saknar för?

Apropå det.

Fjortismoder.

Förut brukar de fjortisar ha ett eget mode.

Nu känner jag att de inte har det längre.

Utan de ser ut som typ.

Jag vet inte kimkar där kända.

Men är inte det typ så Stockholm-stil?

Eller är inte det typ den nya fjortis-grejen?

Vet du Stockholm-stil?

Alltså vet du vad det är?

Vänta. Fentant.

Det är ju så.

Vad är det så?

Kashmir, tröja, utsvängda, jeans.

En sadig väska.

Och stibb också.

Nu kommer så alla 19-åringar som lyste bara att mörda oss.

Så att vi säger helt fel.

Men vi tror det.

Eller hur?

Ja verkligen.

Men det är inte så lite så...

Det finns några nedgångna ugs.

Ni vet inte om du vet så solka och nedtryckta.

Vidrig, vidrig.

Ja, men hörs, det är hemskt.

Men jag tror att...

Var inte du?

Nej.

Jag borde ju Västerås.

Det var det enda alternativet.

Ja.

Det var ju det man...

Alltså jag hade ju liksom löshår.

Alltså klipps som var...

Alltså i plast.

Alltså håret var.

Alltså, så det var ju helt fel färg.

Och så hade man målad med vit kajol.

Sådana här jättekladdiga vitt kajol.

Och så jättekladdiga svart man skarar utan på det.

Så att man såg liksom helt...

Ja, allt var så kladdig.

Men man såg inte klok ut.

Och så gick man på den här diskorna.

Det var så kort.

Kort.

Och liksom sådant mot linne.

Och vad stor det var.

Men det här är ju...

Det här är ju inte...

Alltså...

Men var är skillnaden från idag?

Nej men jag ska ju...

Wooo!

Lätt året.

Jag tror...

Man hade ju...

Jag verkligen...

Men grejen är att...

Alltså när man tänker tillbaka...

Alltså jag tror att det var därför jag fick lite ångelser

i den här filmen också.

När man var 18.

Man var så himla så.

Jag tänkte så mycket på vad andra sa och gjorde

hur man skulle passa in och så där.

Idag, om man hade låg tillbaka,

hade man ju bara...

Som du sa,

man hade ju bara fackat ur och bara såhär.

Skitsamma.

Det betyder ingenting.

Alltså...

För det gör ju verkligen inte det.

När man är liksom 18, 17, 18 där.

Så är det ju bara så.

Alltså det är bara livet är.

Det är liksom ingenting som kommer att påverka

hur man är splisam typ.

Nej exakt.

Men gud, nej.

Alltså när man var så.

Det här valet jag gör nu kommer att påverka

med resten av livet.

Absolut inte.

Är det någonsin så i livet?

Nej.

Alltså nu ska inte vi säga...

Våra åldrar nu.

Men...

Men vi verkar nån här i 18.

Och då måste jag säga...

Har man lärt sig någonting för att man var 18.

Alltså i just det här.

Så är väl att ingenting spelar någon roll.

Om man inte ska skaffa barn.

Alltså det finns någon saker som kan spela roll.

Man kan ju gå några brott eller så.

Men det har man väldigt gjort i den här dagen.

Du bara...

Jag har gått ett av annat.

Nej men...

Jag bara tänker att det är klart att vissa saker

kan få konsekvenser.

Men absolut.

Typ så.

Ett karriärsval.

Eller sådana där saker som man tänker typ

den här personen väljer jag var nu.

Och det här kommer jag att fortsätta vara.

Alltså...

Det är inte alls så.

Nej.

Är det någonting man fattar så är det ju

att man fortsätter att utvecklas forever.

Gudja.

Och det liksom inte behöver välja.

Jag har ju testat 70 miljoner personligheter.

Och det är typ att säga så här.

Åh ett tag vad jag backpacker typ.

Eller ni fattar vad jag menar.

Har du backpacker?

100%

När man hävdar.

Ge mig en personlighet.

Jag har testat den.

Skurk.

Skurk?

Ja men du är så...

Jag är så verkligen...

Nej men så du vet.

Nej.

Men så snabbt.

Jag pickbygirl.

Men du är ju...

Du är lite pickbygirl.

100%

Och jag är klart att jag...

Nej men det är klart att jag...

Inte nu men jag har väl varit.

För fan.

Och det är klart att jag snattat.

Jag var också en tvättäkta fjortis.

Du var det.

Tvättäkta fjortis.

Du var det.

Efter fjortis.

Men hur gammal är du idag?

Men som så?

Nej men...

Jag är helt svettig.

Jag ska ju...

Jag är ju mer här på gammat föte.

Jag är människa.

Jag är människa.

Jag är människa.

Jag är 35.

Är du 35?

Vi är reglerliga.

Men du ser oss så ung.

Jo, han har visat ju äldre ut än här där.

Ja, alltså 100%.

Jo, ja, jo.

Det är fel att vara 35 men...

Men du vill ju gärna se ut som du gör när man är 35.

Inte för att man måste se ung ut så där men...

Hur det är.

Tack.

Men hur var det...

Om du jämför...

Hur var det att spela in...

Alltså hur var det att spela in den här liksom...

Film? Alltså var det någonting...

Alltså...

Annorlunda är inte mot andra grejer som du har gjort.

Alltså jag förstår ju att det är skillnad från så.

Vår tid är nu, alltså så.

Men...

Men på samtidigt tänker jag.

Alltså, det är ju också...

Ja, ju.

Absolut.

Ehm...

Alltså under vår tid är nu kanske jag inte satt och såhär...

Skrek på golvet över någonting jag kände i jäm.

Det gjorde jag ju den här.

Alltså det var typ så att säga.

Ja.

Vilka är det vi...

Den här hade jag hemma.

Alltså...

Men...

Men...

Nej men alltså det här är ju liksom...

Det här är ju liksom en...

Lätsam...

Comedy.

Jag gillar att röra med fritt mellan genren.

Liksom.

Och jag tycker att det är roligt att testa olika genren.

Och inte bestämma.

Precis som med personligheter...

Man har haft att säga.

Nej men att man liksom inte...

Att man inte måste vara såhär...

Det här...

Jag...

Jag gör bara...

Seriösa drama när man ska säga.

Alltså...

Och vilket jag...

Mitt hjärta ligger nog hos drama.

Men det är också kul ibland.

Att inte ta sig själv på så stort allvar.

Och att liksom göra...

En väldigt lättsam komedi.

Och liksom...

Eleanor...

Maxwell.

Och...

Miriam.

Som spelar de andra rollerna.

Är ju helt fantastiska.

Och jag umixar väldigt mycket med Eleanor.

Och hon är ju någon typ av komiskonomi.

Så att...

Gå till jobbet och jobba med komiker.

Är ju liksom...

Jag skriks skratta ju typ varje dag.

Alltså...

Så var det ju som att göra Jönssonligan också.

Ibland får man bara göra några sådär...

Någonting som kommer.

Och det liksom glimnar till.

Och det man gör är typ sitta och garva på jobbet.

Som ni gör.

Varje gång vi jobbar tänker jag.

Ja, men typ.

Alltså...

Men det som var...

Jag tyckte var väldigt kul var ju att inte...

Alltså...

Att man inte kände igen...

Alltså...

Så många av de skådespelarna som faktiskt var med.

Alltså det blir...

Jag tycker att såhär...

Ofta så görs det ju väldigt mycket filmer.

Och så är det där man känner igen varenda än.

Alltså...

Samma skådespelar.

Samma personer.

Alltså...

Alltså ytterligare.

Ja, verkligen.

Ja, herregud.

Hon är lite klar snart.

Nej, men...

Men att det var liksom väldigt kul att det var så mycket...

Och nya ansikten också i film.

Som briserade också.

Ja, men det gjorde också lite mer på riktigt.

Jag tror att det gjorde mer att det blev såhär...

Att man kände att man faktiskt slungades tillbaka på riktigt på något sätt.

Ja.

Men och inga spoilers nu från mig.

Men det sker ju...

Det sker tårscener ibland.

Alltså grått.

Du kan gråta på beställning.

Hundra procent.

Du kan gråta på beställning.

Det här är lite av min 4K om man säger så.

Men Hedda, hur grått man på beställning?

Men får jag fråga innan det?

Har du utnyttjat det, alltså när du var lite och så där?

Nej, för grejen är såhär.

Jag kan inte riktigt gråta på beställning.

Inte så att jag kan bara såhär...

Du vet, trycka på en knapp nu och bara...

Jag kan liksom inte...

Det är inte som en fysisk...

Vissa har jag hört, har det som en så fysisk typ som att man skulle kunna nysa på beställning.

För att ni vet vad jag menar.

Man kan trycka på en tårkanal, typ.

Så är det inte för mig.

Utan det det är för mig är att jag...

Är det att jag lyckas med mitt jobb så pass bra?

Att jag lever med in i situationen till att det är bra?

Och liksom glömmer bort att jag är på inspelning.

Då gråter jag för att jag känner mer karaktären och scenen i skriven på det sättet.

Det är typ när det är magiskt.

Nej, men...

Gud vad så?

När det...

Jag tar.

Men när det inte är så.

Att jag inte...

Ibland funkar det inte alltid.

Och de dagar det inte funkar.

Då lyssnar jag på musik.

Och tänker på någonting som gör mig ledsen på riktigt.

Och då blir jag ledsen på riktigt.

Jag ser de äkta tårar varje gång.

Det är inte en fysisk reaktion som jag tvingar mig själv.

I vissa skådde sitter det sig att spära upp ögon.

Det är inte så.

Jag gråter på riktigt.

Men jag förstår inte hur det är möjligt.

Alltså jag fattar det.

Men det är typ du och Helena Bergström.

Alltså det är väl ni två som kan vara gråter.

Men jag förstår inte hur det är möjligt.

Jag drar in mig själv.

Jag gjorde en sketch-serie.

Det skulle vara en scen där min kille gjorde slut med mig.

Det skulle vara jättesamt.

Men jag vet inte hur jag gör.

Och då sitter man och försöker göra något med ansikt.

Att man försöker att intala sig själv att man ledsen.

Men då fick jag använda en stift.

Som man lade.

Gör det så ont.

Det var ju hemskt.

Så det där är ju helt sjukt.

Torsdika tycker jag.

Jag har inte lärt mig senare att folk använder torsdika.

Det är som att jag...

Jag kan se här om jag använder torsdika.

För mig ska jag säga så här.

Jag använder torsdika om jag ska se trött ut.

Eller bakis.

För mig stör det bara.

För det gör ju så jävla ont.

Du har ju köpt på det.

Man tappar ju fokus mer än nånting annat.

Det är som att man bara...

För ont i stället.

Kan man också blåsa nånting i ögat?

Det är en version av...

Det är olika version av mint.

Men toal produkter.

Tygbalsam ish.

Det är nog värre än det man använder på film.

Ibland blåser de ett mintstift i ögat.

Det är ju samma sak.

Men det är för att irritera ögat så att det kommer att vara.

Men gud, det måste vara farligt.

Det tror jag inte.

Men gud, det är livsfarligt.

Det är så kontaktat förbundet.

Ring nån maskör.

Jag antar att jag blev testat en och annan gång.

Men du behöver inte så att säga.

Skryt, skryt, skryt.

Jag vill bara att alla som lyssnar ska höra mitt skryt.

Men vem är din drumme-person att spela emot?

Alltså...

Jag har ju en ny idol.

Jag älskar typ Michelle Williams.

Många av de gamla bergman-kvinnorna.

Och haft sådana som inte ens lever längre.

Ingrid Bergman.

Du har haft sådana old school idoler.

Och sen var jag inne på Michelle Williams.

Jag är helt besatt av Florence Pugh, nu.

Men henne måste jag googla.

Det vet inte jag vem det är.

Hanna, ni måste ju varit med i den här skandalen.

Ja, Florence Pugh.

Ja, den här när hon gjorde sportgrejen.

Det måste ni ha.

Jag har ho.

Don't worry darling.

Jag älskar också Ben Mendelsson.

Ben Mendelsson.

Ben Mendelsson.

Och alla i den här filmen.

Bibi Tiff som han var med i också.

De är helt fantastiska domskor.

Jag känner hur alla bara lyssnar.

Va?

Jag vet bara.

Men om du får säga en svenskt...

Jag måste säga, jag har ju fått jobba med några av dem här guldisarna.

Lena Endre har ju spelat min mamma.

Finns det någon vackrare?

Min pappa Marianne.

Just det!

Hon är så jävla tränfull.

Hon är så jävla bra.

Nu ska jag inte fastna i att hon är så jävla snygg.

Hon är jävligt bra.

Hon har den här superstar-auron.

På något sätt att man också blir svettig när hon är i samma rum.

Hon har pondus.

Rolf vill jag också spela med.

Mycket av de gamla skolans stars.

Penilla August har jag aldrig fått spela mot.

Skulle jättegärna vilja spela mot.

Det är bara tidsfråga.

Du kan bara ringa.

Penilla August absolut.

Hon är ju otrolig.

Men du har ju kunnat spela om Syrona.

Syrona och Morsan gör en serie till.

Den har spelat samma.

Ska du spela en kussin?

Du ringer Alba och Asta.

Hej, kan du få spela er kussin?

Och kussin är från landet.

Men Lena är ganska lugnt.

Kan du dra och spela fram?

Oh my god!

Netflix, The Germans.

Alba, Asta och Penilla i ett.

Och Hedda.

Kussin är från landet.

Draggspel, folkdans.

Vi har en ny serie.

Älskar.

Nu börjar jag spela en massa namn här.

Men det har varit jävligt att spela mot Faris.

Faris tycker jag också.

Han är ju sexy.

Det finns så jävla många.

Om du ska ringa in den här filmen i ett ord.

Nej, men du fattar.

Säg någonting kul.

Det var någon på vår slutfest som bara skål för vår bakisfilm.

Oj, oj, oh my god.

Det är ett perfekt bakisfilm.

Det är ett perfekt bakisfilm.

Och det var typ som att jag började aska.

Och jag tänkte såhär.

En söndag.

Man kan se lite baks eller bara som en chill regnets söndag.

Poppa in den här färgglada karamellen av 2000 nostalgi.

Och roliga, bra skål.

Undebört. Jättebra.

Eller hur, Johanna?

Johanna har dött.

Hon har avlödigt.

Du håller på att skriva nästa hända film.

Jag inne på så gränska.

Men dragspel.

Jag har penilla här i telefonen.

Jag har slutat med att säga att den här filmen finns hos hem nu på Netflix.

Med Hedda Stjärnstedt.

Med Elinor Silversparre.

Och även Maximiljan.

Maxwell.

Kanninghamn.

Oj, vad sexigt namn.

Jag vet. Maxwell är liksom...

Det kommer att gå bra.

Är han från USA?

Han har någon föräldrar som är från USA.

Han är ju...

Hade jag kanninghamn?

Kanninghamn.

Nej, men man hade bytt.

Jag hade bytt.

Vad du vill hångla med honom?

Jag vet.

Förstår ni?

Jag är också jätteavis på Elinor Silversparre som vill hångla med Edvard Olsson.

Men du har ju också med Edvard?

Exakt.

Min tung har varit i alla de här munnena.

Det är en dörr.

Gud vad roligt.

Och Mirjam så att vi inte glömmer henne.

Mirjam.

Sveriges starkest lysande.

Skärna. Efterhedda skärstället.

Ja, fan.

På brotts två.

Nej, men du är ju liksom ikon.

Och Mirjam är ikon också.

Tack snälla Hedda.

För du tog dig tid att komma hit.

Vad jättekul.

Och gästavålera podd. Vad ska jag nu?

Nu ska jag hem och ha en guitar-elektion.

Oj, till ett nytt projekt.

Ja, med kult-splitar.

Plomkplomkplomkplomkas.

Jag är så dålig en så länge.

Skriv till producent av att du vill byta till dragsfiel.

Må in på Netflix nu.

Om ni inte har abonnemang, skaffa det.

Må in på Netflix.

Titta på One More Time.

Finns ute nu att streama.

Tack snälla Hedda för att komma hit.

Tack.

Bra!

Den här podcasten är producerad av Perfect Day Media.

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.