Förhörsrummet: Ett iscensatt självmord - Del 3 av 4

Tack för att du lyssnar på förhörsrummet.

Vår avsnitt släpps en gång i veckan, men du som är plusmiddlem får alltid direkt tillgång till samtliga avsnitt när vi släpper nya fall.

Och du lyssnar dessutom reklamfritt.

För att bli plusmiddlem genom Apple Podcaster, gå till vår program sida.

Om du lyssnar genom Android kan du signa upp dig via e-kast genom länken längst ner i avsnittsbeskrivningen.

Tack för att du lyssnar.

Du lyssnar på en produktion av Novel Studios.

SOS, vad inträffat?

Min sju har kanske förkvävts sig.

Vad sa du? Får hon inte luft till sig?

Nej, hon har inte alltid fått sig.

Annars hon?

Nej, jag försökte. Hon är livlös. Jag måste ha bort stripeset. Hon har stripes. Hon har tagit bort sig.

Vad är det för stripes hon har?

Ett stort bumpand.

Och vad talar hon om det bumpandet någonstans?

Ut halsen.

Det här är förhörsrummet och serien ett i sen satt självmord.

Du lyssnar på tredje delen.

När vi pratade förhörigt första gången så pratade vi om var Karina låg någonstans.

Då berättade du när hon låg i sängen så drog du ner henne men då hamnade hon mellan sängbordet och sängen.

Okej.

Jag har ingen minne av vad jag gjorde när jag hör ner henne.

I två olika scenarier har du fått henne och hamna mellan sängbordet och sängen.

Likväl som du har berättat olika från ligger i sängen när du påträffar henne och ibland ligger på golvet.

Det är två olika versioner. Det är två helt olika versioner om hur du har gjort.

Vad är det som har hänt?

Vilket är det som är sant av det du säger?

Det har jag inte hänt på golvet.

Men det har du redan berättat för tre olika människor att du inte gjorde.

Du berättade för de tre människorna att du har träffat henne i sängen.

Hon blöder i sängen Göran länge.

Inte den korta stund du har lagt upp henne.

Hon blöder i sängen länge innan du tar ner henne på golvet för där blöder hon inte.

Där är det ingen blod.

Hon hade blod vid näsan när jag tog väcktecket.

Där är blodet uppe i sängen.

Inte det lilla du tarkar bort vid näsan.

Där uppe är blodet Göran.

Inte där du säger nu.

Det talar för att hon låg i sängen precis så som du berättat från början.

När du inte hade hunnit tänka efter vad du skulle säga.

Det kommer mer teknisk bevisning som vi inte presenterar idag för dig.

Eller gör detta lättare för dig Göran.

Det är oerhört mycket lättare att berätta hur det är än att hålla på så här.

För så här har du inte gått till som du säger.

Jag vet inget annat.

Jo det vet du. Jag är säker på att du vet det.

Jag sitter inte här och anklager dig för att jag tror något annat.

Det är ingen annan som hjälper dig Göran.

Jag vet inte hur det har gått till istället.

Du har lätt för att trolla med sanningen. Det har vi sett.

Det blir inte bättre för att du gör det.

Du har redan sagt tre gånger att du hittade henne i sängen.

Men jag hittar henne inte i sängen.

Och det stämmer inte överens med det som finns tekniskt där.

Det är därför jag säger det till dig.

Varför stämmer inte det överens då?

Jag vet inte.

Du kunde torka lite blod på möblerna där.

Det hade hamnat men du kunde inte få bort det andra.

Du har försökt tvätta golv och möbler.

Jag har inte.

Det blir rester av blod.

Både här och där när man tvättar.

Det finns där de resterna.

Det måste du förstå.

Jag har inte försökt.

Varför jag torkar? Det vet jag inte.

Jag skulle åtit bli och gjort.

Ja, det hade ju inte förenklat livet.

Du kanske skulle ha valt en annan väg från början.

Valt en väg av sanning redan när du träffade Lisa.

Skulle du ta ett skis med sanitering i 15 år sen?

Men det hjälps ju inte idag.

Du skulle ju ha gjort alltihopa rätt från början.

För det har du inte gjort.

Jag skulle ha flytt.

Det har du gjort.

Göran Johansson har suttit häktad i drygt en månadstid.

Misstänkt för att ha mördat sin fru Karina Johansson.

Göran har under tidens gång ändrat sin berättelse.

Samtidigt kommer det in mer och mer teknisk bevisning

som gör det svårt för polisen

att få Görans historia att gå ihop.

Förhör med Göran Johansson

på 9 september 2019.

Vad tänker du om Karina nu?

Det är hemskt. Det som har hänt ju.

Hon hade nog inte avsikt att ta bort sig.

Hon skulle bara skäma mig.

Det tror du?

Ja.

Jag övertygade honom.

Det jag inte riktigt förstår

om man vill ta och skrämmas på det sättet

som hon har gjort.

Det är min...

För de här bundtbanden klickar ju efterhand

när man drar åt det.

Det här bundtbandet är ju inget annorlunda

bundtbanden åt annat.

Inte mer än att det är aningen kraftigare.

Det är kraftigare. Ja, precis.

Mycket kraftigare? Ja.

Jag har fått ta del av det.

Ja, ja, ja. Vet du vad det är för typ?

Men det är fortfarande så att det är ett som knäpper.

Det är en väg.

Och spärrar. Ja, precis.

Någonstans i allt detta så känner man i så fall

att man kommer till ett läge

där man känner att nu sitter det hårt

och nu börjar det pressa på.

Nu släpper jag. Ja, vet inte.

Men hon har ju ändå... Det vet inte.

Ändå i så fall valt att trycka och dra ännu längre.

Så att hon absolut inte kan andas längre.

Och så att det till och med blir skador

inne i halsen på henne.

Och då tänker jag att då

har vi passerat den gränsen för att skrämmas.

Vi har passerat den gränsen.

Skrämsar gränsen.

Ja, eftersom jag inte förstår att hon låg i sängen.

Hon måste ju bara någonstans, när hon sätter på det.

Och hon låg på golvet.

Om hon var på väg ner och skulle ha hjälp

eller varför hon låg?

Ja, det kan man bara spekulera i.

Polisens tekniker har hittat blod på nattyxpordet

i sovrummet.

Blod som någon verkar ha försökt torka bort.

Göran menar att han har gjort det

under tiden som räddningspersonalen utförde

jättolungräddning på Karina.

Trasan som används hittar senare i tvättstugan

på nedervåningen, högt upp på en hylla

bakom en massa andra saker.

Göran själv påstår att han har försökt slänga

trasan på bänken, men missat

och därför har den hamnat uppe på en hylla.

Eftersom ingen i räddningstjänsten

har sett Göran torka av möbler

eller slänga in en trasa i tvättstugan,

misstänker man att han eventuellt gjort allt detta

innan räddningstjänsten kom till platsen.

Karina har tecken på avvägningsskador

på sin kropp och har ett flertal

andra skador som inte går att förklara

utifrån Görans berättelse.

Polisen väljer att gå igenom SOS-samtalet

från den 11 juli.

I det samtalet finns det ytterligare omständigheter

som blir svåra för Göran att förklara.

Förhör med Göran Johansson

den 28 november 2019.

Vi har önskemål från vår åklagare

att hon ska få vara med och lyssna idag på förhöret.

Därför är vi i det som vi kallar barnförhörsrum

i dag där vi håller förhör med barn.

Vi har möblerat om lite bara.

En åklagare sitter där inne tillsammans med en annan polis

och lyssnar och annars kommer i förhöret

att gå till precis samma sätt som vi har gjort tidigare.

Det är ju ett kompletterande förhör.

Misstänkarna gäller ju allt jämt så som tidigare

och du vet dina rättigheter.

Du inte behöver uttala dig och så.

Vi har ju satt av hela dagen för det här idag

för att vi har ganska mycket uppgifter

som vi vill presentera för dig

och se vad du tycker och tänker om det

som vi vill prata med dig om idag.

Har du någonting du vill säga till oss innan vi börjar?

Nej.

Nej?

Nej jag inte.

Karina har ju en skada i huvudet.

Den är på hennes högra sida här.

Okej.

Alltså ett stort blåmärk i huvudet

som man ser.

Okej.

Så du hittar när hon ligger och tittar

på vänster sida och tittar in med huvudet.

Hur kan hon ha fått den här skadan tror du?

Jag vet inte.

Du vet inte?

Jag vet inte.

Jag tänker när du dunsar ner

är det något som händer där

eller är det kroppen som slår i huvudet?

Jag vet inte.

Du vet inte?

Nej.

Då ska vi titta lite på S&S-samtalet

när du ringer dit.

Vad är det med tiden som du pratar med S&S?

Jag försöker få tag i buntbandet först

med fingretopparna.

Har du ringt S&S då?

Ja, jag har ringt S&S när jag fick upp den i sängen.

Ja.

Men jag får inte ta i bandet.

Nej.

Och sen säger jag

att jag måste ha en ton.

Då ska jag först ut till min bil

men jag hämtar nagitången.

Och så hämtar du även en disktrasa, säger du?

Ja.

Samtidigt som tången får en blöddu i näsan.

Det är så jag ju när jag fick upp den i sängen.

Du säger att hon blödde jättemycket?

Ja.

Jättemycket blod och kind.

Ja, det kom på näsan.

Berätta mer om blodet, hur det ser ut,

vad du minns om det.

Du säger jättemycket.

Vad det betyder, vad du menar?

Ja, om du skär dig mycket

eller så som det blödde verkligen.

Som att det rinner från näsan

eller är det blod som är där?

Hur menar du?

Både en.

Och var ju blod också.

Och det är från näsan?

Ja, höga.

Hennes höga näspår, tror jag,

mestadels.

Hon blödde jättemycket.

Är det någonting blod på golvet då?

Ligger hon liksom i en pöl av blod eller hur?

Det var ju blod på golvet också

så att hon låg igen.

Det upplevde...

Jag märkte ju inte alls.

Att det kom blod och jag märkte ju inte alls

för att jag vände upp när jag i sängen.

Att hon blödde i näsan.

Nej, jag gjorde ju inte.

Ser du något blod i sängen?

Nej, det som jag kan säga när jag...

Nej.

Du menar när jag lyft upp henne?

Ja, eller när du precis?

Nej.

Ja, om vi återgår till SOS-samtalet

och ringer SOS, du försöker få bort...

Bandet.

Bandet.

Du lyckas inte med det,

jag går ut och hämtar tongen.

Nej, i mina nässisärda...

Toiletten.

Var har du telefonen när du går runt och letar?

Har du den med dig?

Ja, jag tog det.

Jag har den med mig faktiskt.

Ja, för jag pratar ju med SOS.

Ja.

Och när jag letar efter och trycker på huvudtöla knappen

är det lite grann.

Och varit bak igen innan jag kunde.

Eftersom...

Jag vet...

Jag försökte hålla telefonen sida,

jag skulle klippa, men det funkar inte

och telefonen...

Hur menar du att klämma mellan...

Klämma mellan chin och axel?

Det var ju inte slut.

Jag fick just täcka mig över.

Vi har ju, som du förstår,

lyssnat på det här SOS-antalet många gånger.

Okej.

Och vi har gjort lite tag i tid och så där,

och hur lång tid allting har tagit när saker händer.

Och det tar alltså från

att du berättar, att du ser bundt på handeln på Karina,

och du uppskattar hur lång tid det tar,

ungefär innan du får borta.

Med tiden att hämta tongen med och...

Alltså från det att du upptäcker,

du tar upp, du upptäcker bundt på handeln.

Det är sen när jag drabbäcktecket, ja.

Upp i sängen.

Hur lång tid tar det innan du får väckte sen?

Har du någon tidsuppfattning om det?

Nej.

Ja, inte.

Fem minuter tar det?

Ja.

Fyra minuter är det inn i samtalet, det är det.

Det är ganska lång tid att ha ett...

Jag tänker det.

Vad händer under de här fem minuterna innan du får borta?

Ja.

Jag försökte få tag i det,

på olika sätt, så jag kunde

få hopp kunna dra väckte.

Men det är sett så mot tändens kropp eller halsen.

Jag hade fullständig panik nästan.

Det du gör under de här fyra minuterna är alltså leta upp.

Försöka få tag i den, hämta tongen och tillbaka.

Ja, sen efter fem minuter får du borta

och så påbörjar du vålar.

När Göran ringer SOS blir han instruerad

om hur han ska utföra hjärt- och lungrätning på Karina.

Något han själv också har utbildning i.

Men när räddningstjänsten anländer till platsen

och tar över återupplivningsförsökan

knäcks Karinas revbäm.

Det signifierar att en hjärt- och lungrätning

som Göran säger sig ha utfört

inte har gjorts på ett korrekt sätt,

eftersom ett knäckt revbäm

är en av de tidiga konsekvenserna av hjärt- och lungrätning.

Karina först till sjukhuset och avlider samma dag.

Som sagt, vi har ju lyssnat på det här.

Vi har lyssnat noga många gånger

och vi hör när du börjar HLR Göran.

Så hör vi två tydliga inblåsningar

att du först gör en ut aning

det jag hörs tydligt.

Sen hör inte vi igenom er.

Nej.

Jag gjorde det.

Telefonen snappade ju upp det,

men sen gör det inte det jag gör.

Jag vet inte.

Jag har ingen kommentar om det.

Det är väl så att räddningstjänsten gör ju

är ju tveksamma till platsen där du gör HLR

att du skulle kunna göra det

jag med händer på ett adäquat sätt.

Det är förtrångt.

Det var tagt.

Det var riktigt tagt.

Men du tycker under samtalet att du lyckas göra HLR?

Ja, så gott jag kunde och gjorde.

Jag var inte i stånd och tryckade ner med båda händerna

för jag la mitt högknä uppe på vänsterhand

och hjälpte till att kompromera med.

Hur gör du det?

När du gör inblåsningarna sen?

Du stäcker in häftig.

Han försökte ordikantenativt göra in handen

så och lyft i nacken.

Han får nästan med en vänsterhand.

Nu förstår du att det känns konstigt

att vi inte hör några inblåsningar.

Ja, men jag har inget.

Om vi inte ska spela upp samtalet?

Nej, det behöver vi inte.

Det är något tillfälle, men det var nog inte början.

Det var nog senare. Då glömde jag.

Då höll jag inte för nästa riktigt.

Det blåste ju ut och då blev det inte ner för lugnarna.

Ja, vi kan spela upp i alla fall en bit av det.

Vi ska hjälpas åt här och hjälpa till med hjärta och lugngräddning.

Var heter din pru?

Karina.

Du vaknade av att Karina inte andades?

Nej, jag vaknade av att väcka klockan regna.

Då såg du att hon låg så livlös.

Ha så lite där igen.

Ja.

Hörde du vad de sa där Göran?

Mm.

Jag vet inte varför jag...

För jag satt ner när hennes vecka klockan började ringa.

Varför säger du annorlunda här?

Varför säger du annorlunda här?

Jag vet inte.

Eller varför säger du annorlunda till oss?

Jag satt ner i köket, det gjorde jag.

Jag vet inte varför jag sagt så.

Ja, kör.

Då börjar du med hjärta och lugngräddning nu.

Du ställer dig med raka armar.

Båda dina händer på varandra.

Raka armar mittemellan brostvårdena på Karina.

Och så trycker du ner i bröstkorgen.

Jag har försökt göra hjärta och lugngräddning.

Jag har försökt göra det samtidigt.

Här Göran säger du typ att du har försökt göra samtidigt.

Du har försökt göra hjärta och lugngräddning samtidigt säger du.

Ja, men jag börjar inte med det.

För jag börjar på golvet med det.

Men varför säger du det?

Jag vet inte.

Jag backar så får du lyssna.

Båda dina händer på varandra.

Raka armar mittemellan brostvårdena på Karina.

Och så trycker du ner i bröstkorgen.

Jag har försökt göra hjärta och lugngräddning.

Jag har försökt göra det samtidigt.

Har du gjort det förut?

Ja, jag har kurs i dig.

Du har det jättebra.

Då vet du att du ska ner en 4-5 cm i bröstet.

Här är det väldigt tydligt också att du har kurs i hjärt och lugngräddning.

Att du kan det här.

Men till oss säger du att det inte var med någon reda.

Att det inte gick bra, förstår du?

Ja.

Det låter konstigt Göran.

Nej, det är inte konstigt när jag inte kan ta med mer än en hand.

Men varför berättar du inte här att du har problem, att det inte går?

Jag vet inte.

Jag kämpade så god att jag kunde.

Jordade du verkligen det?

Ja, det gjorde jag.

Jag gjorde allt vad jag kunde.

Det låter ju inte som att du är anfådd direkt när du pratar.

Ja, det gjorde jag.

Jag gjorde allt vad jag kunde.

Att du inte är anfådd direkt när du pratar.

Jag tänker att man borde bli ett anfådd om man gör en riktig håll här.

Den riktiga som man gör, den här pumpen och inblåsen och det.

Jag vet ju att de säger att när räddningstjänsten kommer eller ambulansen kommer

så växlar man om ganska fort.

För man orkar inte hålla på så länge.

De brukar växla mellan varandra med ganska kort intervall.

Här håller du nästan på i vartfall en kvart.

Så vi kan se och lyssna på samtalet här.

När ni kommer in till arresten så fortsätter poliserna att prata lite.

De har skrivit ner vad som sägs och vad som görs och såna saker.

Tänker du på någon gång hur det är med Karina?

Jo, ja.

Frågar du någon gång hur det är med Karina?

Kan jag få reda på det?

Jag tror inte det.

Nej, det gör du inte.

Nej.

Du pratar om mycket annat men pratar aldrig om Karina.

De reagerar över att du inte frågar om.

De tycker det är anmärkningsvärt att du inte frågar om här nu

och att de vet någonting om hur det är med det.

Så säger de...

Göran pratar istället om dansen Imalung som han och Karina skulle åka till

och att det var tråkigt att hon inte ville åka på den

och att det hade blivit lite diskussion om detta kvällen innan.

Ja, jag har ingen minne av de här samtålan.

Vi tänkte backa banden bak till dess att klockan ringer.

Karinas klocka ringer är veckan klockan.

Då är du ner i köket.

Ja.

Och du är på väg ut och hämtar tidningen.

Ja, när den börjar ringa så bestämde jag mig för att hämta tidningen.

Du sitter i köket och sen så bestämde du dig för att hämta tidningen och så ringer det och så ringer det.

Och sen går du och tar dina.

Du ångrar dig.

Nej, alltså jag ångrar mig för jag går ut till hallen och in i tvättstugan.

Ja, just det. Så hämtar du kläderna där, ja.

Ja.

Sen går jag för t-shirten har jag på mig och det andra det har jag i handen.

Och sen vid trappan så har du att den fortsätter ringa så du går upp och ser att det är ljust genom toadören då.

Mm.

Varför stänger du inte, säger du?

Varför stänger jag inte av, alltså stänger jag av veckan klockan.

Ja.

Och sen går du upp och så ser du henne på golvet.

Ta vecktecket, ser stripesen, du försöker lyfta upp Karina en gång, misslyckas.

Och försöker lyfta upp henne igen och få upp henne i sängen.

Mm.

Ja.

Har du någon uppvattning om hur lång tid det här tar göra?

Nej, det vet jag inte.

Men det tar inte så...

Det är inte fem minuter, det är det inte.

Alltså...

Det är nog tid, det går säkert en minut.

Jag vet inte det alls.

Och det är ändå när du har fått upp henne i sängen som du ringer SOS?

Ja.

Och jag tolkar det som att det är tungt att lyfta upp henne.

Du får försöka att grabba där...

Ja, tungt.

Det är egentligen inte för 55 kilo, ska man ju kunna lyfta egentligen.

Men jag kan inte hålla dig i min...

Hälften av dig kan inte hålla i högerhand.

Nej.

I uteslutet.

Även om jag bara pågår och lyftar det, vet jag inte.

Mm.

Om man utgår ifrån att Karina's klockan ringer 05.30

Så SOS-samtalet motas 05.31.16.

Mm.

Så en minut.

Och så har vi kontrollerat klockan.

Det är en liten fel marginal där på ungefär 20 sekunder.

Så att en och en halv minut har det tagit för dig ungefär.

Och ta mig upp.

Och göra det som du har berättat för oss.

Mm.

Tänker du i någonting nu när du får höra tidsåtgången?

Nej.

För jag gick ut och hämtade.

När klockan började ringa, gick jag ut och hämta kläderna.

Och sen ringde den ju och ringde och ringde.

Jag var vid tappen, så liksom tittade jag.

Och så kriber jag upp i den och ser toaletten öppen.

Och då fortsätter jag upp och frågar.

Mm.

Har du nåt?

Nej, inte så här långt.

Då tänker jag att vi skulle gå vidare och titta på en blodbildsanalys som är gjord.

Och det är kriminalteknikar som är särskilt utbildade i att tyda hur.

Ja, en blodbild i ett rum eller på kläder.

Kan man bara säga då så att du vet det lite grann.

Med deras kompetens, om de ser en blodstroppe på väggen, så kan de uttala sig om anslagskraften på den här bloddroppen.

Rikningen i vilken riktning den har kommit.

De mäter och gör sina analyser av blod.

Och det är några speciellt utbildade på detta då.

Mm.

Och de gör ju en annan bedömning av det här händelseförloppet än vad du har berättat för oss.

Hur har du uppfattat er framtid tillsammans?

Denna sommaren skulle bli våg.

Han var väldigt tydlig med att det var en del av hans framtid.

Man kan även se att böckerna har varit öppna.

Och det har stängt blod då de har varit öppna.

Sen har de varit öppna.

Sen har de stängt blod då de har varit öppna.

Sen har de stängt igen.

Det har skvett blod i sängen, det har skvett blod på lakan, på tecken, på kuddar.

Du har torkat blod, du har torkat mer än vad du säger.

Jag torkar det här som att du har försökt städa i öran.

Det finns ingenting om psykiskt dåligt mående.

Hon har inte druggit alkohol.

Det finns inga droger, det finns ingen alkohol, ingenting sånt i henne.

Tack för att du lyssnar på förhörsrummet.

Vår avsnitt släpps en gång i veckan.

Men du som är plusmedlem får alltid direkt tillgång till samtliga avsnitt när vi släpper nya fall.

Och du lyssnar dessutom reklamfritt.

För att bli plusmedlem genom Apple-podcaster, gå till vår program sida.

Om du lyssnar genom Android kan du signa upp dig via e-kast genom länken längst ner i avsnittsbeskrivningen.

Tack för att du lyssnar.

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.