Skäringer & Nessvold: Du behöver ingen spegel, du är vacker…

Just i dag är jag stark. Just i dag mår jag bra. Jag är först framåt av kraftiga vindar.

Just i dag är jag stark. Just i dag mår jag bra. Jag har tro på mig själv på min sida.

Jag har haft en sån jävla pissnatt.

Du vet ju hur lätt jag har det med sömnen. Det är ju det jag har som gör att man på något sätt orkar.

Det är din styrka. Ja, du har det. För du kan jobba ganska mycket och slita ganska hårt.

Sen drar du ut kontakten och så sover du.

Jag har aldrig varit med något liknande. Jag lå klar vaken fram till 5.30.

Lyckades jag slumra in. Men jag har varit med hela resan från Solhyggång till Uppgång vid 2.30.

Hört när fåglarna började kvittra. Jag har plöjt igenom serier.

Jag har gått igenom mailkorgen och svaret på mail och haft en otrolig...

Jag jobbar på Wall Street Aura som skickar mail 0332.

Jag har svaret på SMS från december som jag hade glömt att svara på.

Jag har svaret på en juni i natt. Klockan 03.40.

Sen fick jag svaret på morgonen. P.S. jag har inte galen eller tappat.

Jag kunde inte somna. Men jag hade ingen teknik för det här.

Sen tänkte jag på dig i dina värdigtimmar. Fyfan vad vidrigt det är som jag förstod.

Du bär sådana. Men vad hädde tyckte jag?

Jag var faktiskt lite... Man ska inte bli glad för att det är tråkigt för dig.

Lite förtidigt för dig att gå in i den.

Men jag tyckte ändå att det var härligt att du kan ha en förståelse för mig.

När jag har det så med nätterna.

Jag förstår framför allt frustrationen i att somna bara. Fyfan!

Det fanns ingenting jag kunde... Jag försökte säga barnknep.

Jag tog ett klassmjölk. Jag tog en lite värmupuff.

Det var lönlös 7 grader ute. Så jag gick en lite promenad i lägenheten.

Jag gick och pissade. Tittade på en liten stund och ställde mig på balkongen.

Alltså ingenting. Jag tänkte gå ut och springa.

Ska jag ta en löptur här?

Det är lite obehagligt att ge sig ut och kuta vid den tiden på natten.

Det är någonting med din hjärna och kropp här som inte riktigt har bestämt sig.

En dera. Vem är det som inte kan somna?

Är det hjärnan som har varit igång för mycket?

Eller är det kroppen som inte har varvat ner?

Ja, och så hade jag en somnat men vaknat.

Hade jag vaknat 04.30 men ändå fått fyra timmar.

Då hade jag kunnat välja. Jag går upp. Jag gör mig en koppp kaffe och springer.

Men nu hade jag inte somnat. Så det var intressant att jag kunde börja starta dagen.

Men det är någonting med det när man inte får sova.

Nu går det ju an om det är en natt bara men det är något.

Alltså det är så jävla nedbrytande.

Och så det här som vi har pratat om.

Nu verkar det inte som att du fick så mörka tankar om du börjar svara på sms

och gå igenom mail och så. Då var du inte inne och snurra i en sån där ångestladdade sak.

Nej, men jag har varit för uppspidad.

Jag har jobbat, jag har varit i en jävla bubbla den här veckan och filmat liksom hela dagarna.

Och jag tror att det fanns, det var rullade i huvudet allting hela tiden.

Vad jag har varit med om och processa och allting.

Och det var så lättsamt det jag har gjort så att jag var i den farten och skulle sovna.

Det var det lättsamma papper som bläddrar, det ska alla på dig.

För så har jag haft nu med den här manusprocessen jag har inne i.

Alltså det bläddrar, det bläddrar.

Det är karaktärer och det är repliker och det är omskriv och det är nya scenar.

Fan, nu ska vi ha din, alltså så ligger jag ju malor på nätterna.

Men sen är det tvärakast ner i.

Har jag inte varit väldigt törst i det sista?

Och varför i fötterna har jag fått dålig?

Nej, jag är bara trycker i huvudet.

Det är väl inte en anorism nu som ska smälla av här vid 0-4-25.

Vem kör mig till sjuk... Alltså då börjar ju det.

Jag har inte hört om mig till henne.

Nej, nu är hon ledsen på mig.

Och vänta, det är massack till Lilo, då ska vi se.

Jo, jag har tått i linje faktiskt, jag skulle kunna koka.

Nej, nu har jag kissnat det.

Nej, det måste vara, jag får ringa.

Alltså, man håller ju på så.

Men hur kommer du ur det då?

Vad har du lärt dig av att hålla på sig i många år nu?

Vad gör du för att uppvara?

Jag vet inte vad det är enda för mig så här, att tänka...

Ja, om jag inte får sova i natten, vad gör det?

Jag får sova i morgon, hoppas jag.

Efter en gång kommer så.

Det blir dag, det blir morgon.

Det kommer en ny dag.

Alltså, det är alltid mörkast för regeringen.

Inte något sådant där.

Gå upp och ta en banan.

Andas lite grann.

Gå ut och ta lite fri...

Nej, ju mer sådana grejer.

Andas lite grann.

Nej, nej, nej, nej, nej.

Ju mer sådana eller lyssna på något konstigt.

Inget sånt som är sådana, som är fokus på att

nu ska du sova din jävel.

Förstår du vad jag menar?

Alla av de här tipserna, då är det ju sådana att

nu ska vi få dig att sova här i receptet.

Om jag bara tänker, vad fan?

Jag är väl baken hela natten då.

Det går bra, jag sover i morgon.

Den här veckan är vi sponsrade av Claes Olsson.

Åh, där hörde du.

Jag kommer från ett ältare.

Vet du varför det kom så ärligt?

För att det är ordning och reda i dessa butiker.

Det är svårt.

Ja, det är många butiker.

Men du får din vagn.

Du går i en labyrinth.

Där du har...

Åh, här var köksmaskin.

Här var tvättkorgar och gargar.

Här var elektronik.

Här hade vi högtalare.

Här hade vi barnens hörna.

Här hade vi det.

Och sist har vi några liten gokoklabit ifall mamma

helt och tappat brådsocket.

Det finns så många olika saker

som är så otroligt matchande

med mig där inne.

Och i Kylan, samma system ska jag säga,

det har jag börjat göra

som har haft en otroligt taffat

och tråkig kyl.

Har ju börjat lite lägga det i...

Ja, du vet ju precis,

du har varit inspekterad.

Men jag har kommit på det här knepet

att lägga saker i lådor,

glassboksar och grejer

och strukturerar upp där med förvaring.

Och det är att jag ser exakt vad jag har.

Jag sparade längre och slänger inte direkt.

Och det ser jävligt sexigt ut.

Jag får en sexy kyl.

Du blir en sexy person också för andra.

Och det är kul att visa upp kyl.

Jag blir nästan kränkt när jag strukturerat upp kylen så här

och folk inte vill titta i kylen.

Men så ska vi ta en titt i kylen.

Varför då?

Ja, men det är kul titta i kylen.

Det tycker jag är bland det bästa faktiskt.

Och det är en sån styling poäng i det.

Men sen vill jag också att Claes Olsson

är också en upplevelse.

Jag tycker det är som de här

nöjesprogrammer på bästa sändningstid

Det passar liksom alla.

Det är kul för alla åket.

Speciellt under sommaren tycker jag att det är så där

har man ingenting att göra.

Det regnar.

Ska åka till Claes Olsson.

Alla blir glada.

Det är så här.

Du kan köpa grejer.

Nu kommer det här liksom life.

Men de har ju kommit på grejen

att saker och ting ser jävligt sobra

och snygga ut.

Och ingen vet att du,

hon har en inredning i hela gardoben

från Claes Olsson.

Nej, det är ingen som ser.

För de har gjort det med smak och stid.

Och vet du vad jag ser nu?

Håll.

Vad ser han nu?

Nu ser inte ni som lyssnar här

men vet du vad jag upptäckte

när vi sitter och pratade om det här

i mitt vardagsrum?

Vad har du?

Där har...

Nej, han förstår.

En Claes Olsson på sig.

Det blir nästan så här.

Det här är ett ovärdighet.

Här sitter vi och pratar gott

med ett företag och jag sitter.

Här var det diverse olika badgrejer

till pool och sånt

som vi har köpt inför sommaren.

Det har jag glömt.

Men det är låt här i hörnet.

På Claes Olsson.

Till och med det jag har,

du behöver inte lägga

massa pengar och onöd energi

och få ju påka runt och leta.

Här har du liksom hela

svaret på många av dina frågor.

Som detta sagt, Claes Olsson,

checka in framförallt deras matförvaring

om ni har ett rörigt kylskåp

eller känna att ni slänger snabbt

och inte har en översikt.

Och skriv gärna,

om du har tånårssparen hemma

till exempel som jag har,

skriv gärna på den synligaste lådan

att äta mig först saker.

Det är väldigt bra,

för det spar på både det ena och det andra.

Det spar på din kraft

som att du ska gå och handla nytt.

Det spar på miljön.

Man använder upp saker på ett rekorderligt sätt.

Och vecka 34,

alltså mellan den 21. och 28.

Agusti får allas med medlem

eller blir medlem i Club Claes

30% på all matförvaring.

Så gå in i din ensta Claes Olsson butik

eller på Claes Olsson Podessie

och ta del av detta erbjudande.

Tack, Claes Olsson.

För lite mer lugn innan bort.

Men jag kan tycka att det är jobbigt,

för jag har upplevt den senaste,

kan man säga månad,

den månad därna,

att jag har svårt att somna

och komma ner i värv

för att jag tycker att det är så jävla kul

att leva just nu.

Att jag tycker det,

jag längtar nu efter nästa dag.

Så är det som att,

ja men jag sitter och vet fantiserar,

min mån ska ha de kläderna

och ska träffa den personen,

sen ska det bli mysigt

med den lunchen

och sen ska jag ju spela in den här.

Och så ska det,

jag ligger som att det är julafton

varje ny dag

och så kan jag inte somna

och ligga och liksom så här pyr.

Och jag känner,

men jag måste ju kunna ha kul

och leva och sova.

Fan, asså blir det ju inte kul.

Men jag är aldrig trött heller.

Jag är ju alltid trött

och sova alltid i middag.

Men jag är liksom pigg någon stopp nu.

Det finns ingen botten i mig.

Du är som en dura selkanin.

Ja, fan,

nu får vi passa upp lite här sig

den gamla då,

till den unge.

Så att du inte ro rakt in,

det blir liksom,

det låter ju nästan,

det är inte så bra,

men det blir liksom,

det låter ju nästan lite manisk

där du är inne i nu.

Ja, men det kanske är det,

att jag tycker att allting är så kul

och alla människor är så härliga

och allt är så fantastiskt.

Och tänk i morgon,

då ska jag få göra detta.

Alltså,

det bara pågår i mig,

att jag liksom,

varför ska jag sova?

Nej, jag tänker också,

varför ska vi problematisera allting?

Vad är det nu då?

Det låter ju jävligt gott det här.

Och jag menar,

du kommer att sova.

Skit samman,

du är vaken någon natt här och var då.

Du är ju glad i alla fall,

och du har ju roliga saker

att gå upp till.

Det är ingen fara,

och det är ju så här,

det är inte någon annan.

Du har ju inte småbarn och sånt just nu,

så du måste liksom,

när man har småbarn så vet man ju så här,

men jag får inte sova i natt,

jag kommer inte få sova i morgon heller.

Det är ju den grejen,

men du vet ju,

får du väl i värsta fall

ta ett jävla sönpill

eller någon gång då,

så blir du ju utslagande

och det är,

sova kommer du att få göra.

Jag har också haft perioder

där jag har gått och lagt mig,

du vet vissa år, 19.30,

för att jag har så tråkigt i livet,

att jag tänker,

vad händer i kväll,

i natt i drömmarnas värld?

Vad ska jag ta vägen nu?

Det är det roligaste upplevt

på mina 24 timmar.

Undrar vad drömtåget

tar mig i natt.

Det vill jag ta ut det.

Sova 19.30 till 10 på morgonen,

för att få vara i något sköj,

för att det är så tråkigt på dagen.

Har du sovit då alla de timmarna?

Ja, för de perioderna

är jag svintrött

och tycker att det är det roligaste,

jag vet,

för det händer mer drömmar

i verkligheten,

och de perioderna är ju egentligen

pisstråkiga,

så det är hälerätt,

jag har det sköj

när jag är vaken och längtar till det,

än att det är tvärtom,

att jag bara går och fann,

ser om närför jag somnar igen.

Du har ju tankat ner redan

en reservar,

eller vad heter det?

Du har ju,

du har ju sömnlagrat där,

som du kan ta av nu antagligen.

Eller hur?

Ja, absolut,

och jag har ju varit orolig

i liksom hela vintern

av våren,

för jag sover ju alltid middag,

och det tycker folk,

min ärhet är helt pissart,

att jag lägger mig på jobbet.

Nu ska han på sova,

det finns ju hur mycket bilder

som helst på mig,

det jag sover,

stående,

röd på golv i kassan,

när vi har spelat in,

jag liksom somnar överallt,

för jag måste få min halvtimme

på dagen,

och den har inte jag ägnat,

jag vet inte när jag sover på dagen,

sist.

Nej, det är ju som ett barn

som har slutat sova på middag.

Jag säger egentligen,

det kanske är något positivt.

Det är positivt.

Vi går inte in

innan oro,

kring detta,

utan vi säger,

grattis till Hampus.

Det låter bara

att få vara gött nu,

du kommer att sova.

Det är ju helt otroligt

om man var den,

den sjussan som du var nu.

Om man har så här

inte sovit på ett dåligt sätt,

och det är mycket stress,

och ångest,

och negativitet i området,

då känner man sig oftast

väldigt, liksom,

sleten,

och lite bakis

dagande på, tycker jag.

Men det är det jag tänker är faran här,

för jag känner ju

sällan så av sömn.

Jag kan ju sova

två timmar, tror jag.

Två, tre...

Natt sover ju tre timmar,

och ändå känner jag mig

helt alert idag.

Och när man gör det,

undrar jag,

vad blir baksmällan,

när kommer det,

hur tar det sig uttryck,

för att någon gång måste det

kosta,

kvittot måste ju komma.

Ja, men det märker du ju då,

och då får du ta det

kvittot och betala den

räkningen.

Svåren så är det ju inte.

Ja, du tycker jag

vi förminskar här.

Det kan ju ta ut sig

olika sjukdomar.

Nej, det tror jag inte

det gör på dig, campus.

Då får du nog hålla på

så under en väldigt lång tid,

för du har ju varit

en väldigt sovande människa.

Då får du jobba ner kroppen

lite hårdare under lång tid,

och så ska du nå in

med lite negativa,

för du verkar ha ett väldigt

positivt liv just nu.

Och en positiv stressar

er på ett annat sätt,

sen ska man inte stressa

i älsen då.

Men om du hade haft samma stress

fast av ett negativt slag

som hade handlat om

tyngre, sorreligare,

jobbigare grejer,

en annan stress,

och som handlar om hur du

ska få ihop livet,

då hade ju det här

brutit ner dig på ett annat sätt.

Men hur blir det när en sån här

person med det här sjukthöga

inre tempo,

som jag just nu har,

möter semesten

om en vecka?

Jag säger,

där kommer nog

den här räkningen.

Du undrar vart den är

någonstans.

För det som kommer

att hända då,

om jag,

nu kommer den här hobbypsykologen

in här,

då tror jag,

om jag tittar på mig själv,

du gör ju inte helt olika.

När ledigheten kommer,

då är ju kroppen så jävla

uppvarvad.

Så att den blir ju som en sån

här ballong,

man har bråst upp en stor

ballong,

om man bråser och bråser

och herregud vad luft

jag har i lungarna.

Och så är den så jävla

spänd den här ballongjäven,

när du ska knyta ballongen,

så att du har nästan inget

att knyta med,

så sticker den i vägen

och så vidare.

Så kommer du

att bli lite grann.

Gud,

det brukar ta mig fyra veckor

och sen så börjar jag

jobba igen.

Ja,

där har du svaret,

det är väl det som kommer

att bli nu,

innan den där ballongen

börjar bråsas upp igen då?

Jo, det är nog sant,

men det är också någonting

precis som att man inte

möter sig själv på länge

mitt i den här tempot,

att man bara pågår

så man hinner inte,

tankarna,

man är inte hunnit

tänka, känslor man inte

hunnit känna,

som ett slaga ansikte.

Och det blir ännu hårdare

upplever jag när man jobbar

med,

eller jag vet,

jag kunde ge mig något annat,

men när man jobbar med det här,

där man hela tiden också

spelar andra roller

och fokuserar mycket på

vad är den här personens vilja,

vad tänker han,

hur agerar han i den här situationen

så jag spelar nu.

Och när man har

en roll och fokuserar

på det här sättet

och tänker i sig så att man får

ju en paus från sig själv,

det här låter så jävla

skåd att spela runkande,

men man får ju ändå

något typ av paus

från sig själv.

Och just nu,

så är det första gången

i ett år,

det är inte att ha några roller

att fokusera på,

för nu ska jag vara ledig

och då kommer ju all detta

hundra gånger tillbaka

och då får jag lite identitetskris,

för det är så att man tar

med sig lite från allting

också hela tiden.

Så jag vet,

vem kommer jag ut som

efter det här året?

Nej, och det är det

jag menar,

det är helt normalt,

säger jag,

efter alla de där åren,

att det är det du måste förstå,

att det är helt normalt,

och det är en av de

bra och dåliga sidorna

av det yrket som du har varit.

Nej, för det blir också

tydligt vilket,

kan du uppleva det?

Det är så mycket på en sak,

i vårt fall jobb,

att jag upplever så mycket

luckor i min personlighet

och kunskaper,

som jag aldrig har lagt märket

till igen,

men jag har inte hunnit

med att resa,

så när folk pratar om resbolag,

du hänger inte med,

när folk pratar om mat,

och så här,

det här smakas i,

eller så,

vi var på den restaurangen,

eller det här vinet,

vad tycker ni om för vin,

eller den här musiken,

läst ni i den boken,

eller detta,

alltså här vanliga,

vardagliga saker

som folk tydligen har

kunskaper om

och kan prata om.

Jag sitter som ett jävla,

oglholk,

och bara tittar på folk,

och bara, ja,

jag kan inte säga nånting,

ja, okej,

okej,

och så försöker man ljuga ihop

nånting om någon pinnoir,

eller kotteron,

eller nåt,

utan att veta riktigt

vad fan det är man pratar om.

Ett ekat amerikanskt vin,

tycker jag är väldigt gott.

Ja, det snotar mig,

ekat amerikanskt,

det är jag som brukar bestända det,

när jag är drakvin,

nu gör jag sällan det, men...

Ekat amerikanskt,

sa jag någonstans,

för att jag skulle låta viktig.

Ja.

Ekatsmörigt amerikanskt,

men så också amerikanskt.

Och då sa jag det någonstans,

där folk bara,

oj, oj, vad fysiskt förnämnt,

och då spelade jag bara med,

för jag kände det här

ena gång, jag kunde visa,

jag kallade nånting om vin,

sen kom han och skulle låta mig

provsmaken,

bara det är inte så smöligt,

eller tillräckligt,

jag har ingen aning vad smöret innebär,

sen bara, ja, absolut.

Och du gillar inte ens det,

för du vill ha risling,

och det är raka motsatsen,

jag säger,

och som gillar typ risling,

och kablin,

och sånt lättdruckna grejer,

de gillar oftast

inte smöriga, tunga,

kärdornej amerikanska,

för de får man,

de får ofta mig gräner om,

de är ju som rövin,

fast de är vita, tror jag.

Ja, men du får ändå

låna ut de här korten.

Ja, jag är lite så där nu,

att jag är lite,

liksom,

besviken på mig själv,

för att jag märker,

jag märker inte en tendens

som jag ska vara lite vaksam på nu,

och det är att,

nu har jag,

nu har jag gått från noll,

det vet ju du också,

jag gick ju från noll nu,

till hundra.

Nej, inte hundra,

jag gick från noll till tusen,

den skalan,

det var som att min,

alltså den här,

vad heter det?

Thermometer visar,

den gick i bort,

som är såna här barrometer,

du vet,

som de har på båtar,

när det blir högstryck,

så pipade en pipa,

så sprutade vatten ur det.

För att jag var ju,

satt ju och levde livet

i stugan där,

som är Hemingway,

den gamla havet,

till att jag,

nu jonglerar med tre

stora grejer på samma gång,

och känner ju hela tiden

att jag inte riktigt träcker till,

så jag ändrade att jag skulle

vilja ha lite mer luft,

framför allt,

är jag i behov av återhämtning,

och det trodde jag,

att jag hade lärt mig,

det var bara att jag kanske

tippade över för mycket,

och bara återhämtade mig,

så att jag försvann.

Och då tänkte jag,

nu är det,

nu har vi samlar kraft,

nu är det jävlar,

nu kör vi,

jag blir ju stressad,

bara Gabbe säger,

du,

går lör,

där tänkte jag,

vi ska göra något jävligt kul,

nej,

vad är det för tur?

Det är också stresspåslag,

då har man ju inte återhämtat sig

någonting,

på flera veckor innan,

för det gälls inte normalt,

då får stresspåslag på det.

Ellen, du är också något sådant skäpt,

jag kom hem efter lång vecka,

sent, typ i fredags eller vad,

vad skönt att du kom hem nu,

jag började duka nu,

för snart kom gästerna,

och jag bara,

va,

vilka jävla gäster

pratar du?

Nej,

och hon bara,

jag skojar bara,

men du vet,

han får sådana,

jag bara,

okej,

nu tar jag in på hotell,

det får ha det så mysigt,

vi hörs imorgon,

alltså,

du vet,

för det är det,

jag har inte blivit klok på mig själv i detta,

för jag känner ju att jag kan vara väldigt

extrovert i sammanhang,

och när jag umgårs med folk,

så kan jag ta rum,

och vara supersocial och utåt,

men det är ju alldeles så,

att jag får energi av det,

utan jag ligger ju sen,

liksom i det,

liksom i en vecka,

och sen så får jag samla ihop mig själv

och ladda upp,

och sen kan jag göra det igen,

och så när jag väl är igång

i det här extroverta modet,

då är det ju så att jag kan vara ute

fyra kvällar i rad och träffa nya människor,

och gå från det minglet,

till den festen,

till den middagen,

till den teatern,

till det där,

och då är liksom ingen gräns

på någonting,

men sen kommer ju,

sen kommer det,

ja lite,

alltså det blir ju att man blir

extrovert i introvert,

så jag måste,

det kommer alltid med att

nu får jag ladda upp,

nu kan jag inte umgås

med någon på flera dagar här,

inte ens när folk skriver,

ska vi bara ta en kaffe

i en halv timme,

på stad,

du blir ouch,

jag tycker att det är precis så,

då vet ju du hur du funkar,

så det är ju mer att parera

liksom de här tjänsterna

som du får då,

när du ligger inne

och såren skiner

att du ska då tänka

att för fan,

här ligger jag,

jag borde göra,

jag borde och jag borde,

då är det mer de grejer

när du ska fokusera på

att liksom punktera

och ta bort

de skuldbeläggande,

det är lilla kören

som du har där,

för då vet vi ju,

om du är nu 28,

27,

27,

lugn,

och farligt,

att jag låter till,

det är bobb.

Du lägger ju till,

det är ju för fan,

varje enda gång

det kommer till en liten siffra här,

får ju bromsa ner,

någon gång så har det varit

tio år mellan oss,

jag känner...

Jag säger 23 år.

Ja,

men jag tror liksom att,

jag tycker vi får bestämma redan nu,

att det,

så slipper du hålla på

krångarna med dig,

för det är sånt där

man förstår när man blir äldre,

varför höll jag på?

Varför höll jag på

och krångar med mig själv,

när jag egentligen redan

hade väldigt tydliga vägvisare

från början om,

vad jag behöver.

Men jag tror att man ägnar

så jävla mycket energi åt,

och hela tiden

anpassa sig

efter sin omgivning,

när det istället är så

att man ska anpassa

vilka omgivningar man är i,

ut efter den man är.

Verstår du vad jag menar då?

Man ska skapa en tillvaro

där man kan vara så.

Och det känner jag,

senaste året,

faktiskt bara,

har landat ner i mig lite det här,

det vet du hur ängslig

jag har varit varje gång

att träffa någon ny person

och om man inte klickar

eller inte flöt eller vad,

då har jag tagit på med den skulden

med en gång,

och den tycker inte om mig,

jag var så svår,

jag var siel,

jag var så,

jag har liksom börjat fatta nu att

när jag är med människor

som visar mig

att de tycker om mig,

då tycker jag också om dem

och då vågar jag bara

vara,

då vågar jag prata

och göra saker

utan att värdera allting

hela tiden och vara rädd

för att göra fel,

utan då flyter alltså

jävla enkelt,

och vissa människor

gör det inte där med,

och det handlar

på den,

utan att vi var inte bara

den kemin,

eller så ibland är det fel

på den personen,

för jag vet att jag är en trevlig

och snäll person

i grunden som skrattar

och vill folkväl,

men du,

var jävligt osoft henne,

då kan jag lägga det

på den personen

och sälja till att tänka

att oj,

varför var den osoft

mot mig,

vad gjorde jag som gjorde

att den blev så mot mig,

du vet att man liksom lite

avskriver sig,

för att man har koll

på vem man själv är

och hur man är,

och då kan man lite välja

när det är jag som tar

smällen och när det är dem.

Ja, och också våga då,

en liksom,

där man känner att nej,

det är,

det går inte för mig,

för ibland får man ju liksom

också knö lite grann

i vissa relationer,

eller situationer,

eller vad det nu är,

produktion,

eller whatever jobb,

bara det.

Huvudsaken är

att du får vara

campus

på bästa möjliga sätt,

och jag får vara ja.

Och den respekten,

den respekten tycker jag är

så jävla viktig

att försöka lära sig redan.

Alltså,

det borde man ju till och med

få lära sig när man går

i skolan,

alltså,

för att tiden odla,

så att man själv känner

att man vågar röra sig

på det sättet man färger.

Och det är då

sådans då man vet,

det har inte jag fattat

innan heller,

det är då man vet

att man är med rätt människor,

när man kan röra sig så

lätt och fritt,

och känna att man

inom borts trivs.

Ja,

och man vågar uttrycka,

nu kände jag så här,

och det gjorde jag nog

för att vi sa så,

alltså,

såna enkla grejer,

för att,

om man inte är rätt,

då lagrar man bara dagrejna,

då uttrycker man de aldrig.

Det finns så många

sådana grejer i livet, tycker jag.

Vare sig det gäller

normer,

jobb,

idéer om saker,

relationer.

Det finns så mycket idéer,

som är så jävla kassa,

som folk ändå,

vi människor,

upprätthåller och gör,

för att vi är så fruktansvärt rädda

att prova

och liksom göra på något annat sätt.

Tänker man på det,

så blir det ju så här,

herregud.

Det blir som en kostcirkel,

där man bara lever

fullt ut i en liten del.

Förstår du vad jag menar?

Ja, gud, ja, klart.

Liksom sen är det så,

när hinner man prata

om de här sakerna?

Nej, men det är ändå

skönt att vi kan sätta ord på det här, tror jag.

För det booster också upp

det här banan man har börjat

ta nu,

att fortsätta på den.

Och att det inte är något fel där,

för jag tycker att ju mer allierade,

eller man så kallar det,

man får,

att jag har folk

som,

jag kan vara mig själv med,

som jag trivs med,

som jag mår bra med,

som jag tycker är roliga,

som de tycker jag är roliga,

och som jag känner genuint bryr sig om mig.

Då är det också

att jag blir mindre ängslig,

för jag vet att,

nej, men den här personen

i mitt liv,

typ, till exempel du då,

tycker om mig,

på riktigt,

och vet vem jag är,

då gör det ingenting,

att du där borta

inte gör det,

för jag vet någonstans

att den här personen

tycker detta och ser detta

mig,

så då har jag ändå någonting

som jag inom bort känner att jag har,

eller om inte det bekräftas

i det här rummet.

Eller förstår du vad jag menar?

Ja, förstår precis vad du menar.

Och det är ju så guldvärt.

Och det gör ju också,

med den människa tror jag,

så gör ju det så mycket

mer än vad vi kan förstå.

Men det är så viktigt

att hitta de,

tror jag,

samtalerna ibland,

där man kan liksom

påminna sig själv

om såna här grejer

som vi tycker egentligen,

att det är så krischigt,

så att vi,

vi har lärt oss det

i våran stressade tid,

att det här är bara krischer,

vad det är för krischer,

för vi är för stressade

för att förstå att,

nej,

det är inga krischer,

det är så där.

Vi är alltså fortsatt sponsorade

av Lancom,

och deras hudvårdsserie,

Rennergy,

som bland annat består av

Rennergy HCF,

Triple Serum,

och Rennergy HPN300,

Peptide Cream,

som tillsammans då skapar

en hudvårdsrutin med

en rejäl anti-aging effekt.

Yes!

Det är en riktig superduo,

och krämen ger synlig resultat,

efter bara en vecka,

kan du tänka.

Och kanske det bästa av allt.

Nu har du som lyssnar

möjligheten att testa

den här rutin,

under tre dagar,

genom att beställa hem

prover via länken

i avsnittbeskrivningen.

Så gå in på länken

och testa detta själv,

helt enkelt.

Och det är ju lite så

att man måste ju prova,

för att alla har ju olika

hudtyper,

och responder ju på olika sätt.

Och jag har ju provat

ganska mycket genom jobbet,

och rätt var det är,

så hittar man rätt.

En del produkter fungerar

inte alls,

men andra gör,

ja,

ett små underverk.

Så,

jag tycker du ska klicka hem

och testa i tre dagar nu.

Kanske kommer du tycka

lika mycket

om de här produkterna

som vi gör.

Tack, Lancom!

Alltså,

jag vill ta upp en sak

nu som jag har tänkt,

på väldigt mycket,

men jag har inte kunnat formulera

varför i

helvete

jag blir så irriterad

varje gång jag stötter på det här.

Mm, spännande.

Det är till exempel

det jag visar nu.

Det här är

på en

offentlig toalett

jag gick in på

i veckan.

Då hänger det ingen

spegel

över handfatet,

utan det står en lapp.

Här behövs ingen spegel.

Du är fin,

som du är.

Det växer någonting med

såhär,

hållkäften

och visa mig att jag ser ut i håret,

din dumma fan.

Mirror, mirror,

on the wall.

Och samma sak när jag står

på kortterminalen,

så står det,

vad fin du är i dag.

Kom ihåg att du är vacker,

blablabla.

Gör mig inte till ett offer,

så att jag har dålig självkänsla.

Tycker att jag är ful helt plötsligt.

Sluta manshousen bypoxiga mig

med denna jävla lappar här.

Din dumma kortterminal.

Det är mer avsändaren,

är det staden

som har gjort något sånt här

lav-bombingprojekt

för att bättre självkänsla

eller...

Nej, men det kan ju stå

vad fan som helst,

de här oönskade jävla pepptåkan.

Alltså på kortterminalen

i matbutiken,

där det ska vara en spegel

på toaletta,

folk går in för att nu måste jag

spegla mig här,

för jag är på date

eller jag ska ut

och jag ska möta folk

och jag ska se hur jag ser ut i håret

eller om sminket sitter rätt.

Jag kommer hit med ruffst nu

för att jag behöver ingen spegel.

Jag är fin som jag är.

Jag såg en emoji

som sa det till mig, nämligen.

För det sa Göteborgs syssnats

fastighetsförvaltningen.

Det har satt upp lappar

så att jag går efter den.

Förstår vi med,

det finns en attity till

att vi människor som går där

har skitål i självkänsla

och känner oss egentligen fula.

Så nu ska vi få en påminnelse

om att vi är fina.

De förutsätter att man är halt.

Men det måste vi väl få värja själva.

Det kan man inte börja jobba

med vem som helst om det.

Det kan ju lika ena slå helt fel.

Hur mår du då, Therese?

Hur jag mår.

Det var en jävla konstig fråga.

Jag mår jättebra.

Jätte, jätte, jättebra, mår jag.

Så att jag gör.

Ja, jag ska inte Therese,

jag spiker mig.

Jag mår bra, gör jag.

Absolut att jag mår bra.

Så är det.

Förutom utmattningen

som har pågått ett tag.

Sömtproblem,

kronisk ångest,

oro, pattes som jag har

dejtat och träffat den allra.

Men annars är det bra.

Så att det är.

Vet livet,

det rullar på.

Med punktering.

Jag vandrar vidare i livet.

Med grus i skorna.

Ja.

Hur fan mår du själv?

Det kan man lite,

man bara kasta på folk.

Det väcker någonting i mig

som jag tycker,

det är kanske

opropokonärligt stort

eller liksom inte rättvist,

men jag blir ändå

projicera inte det här på mig nu.

Du vet inte vad jag känner,

vem jag är,

hur jag mår.

Nej, och sen är det väl

att man är ju inne i så många olika mod

en dag,

och ibland är det ju väldigt bra

att vara inne lite mer.

I alla fall för en sån som dig

till exempel,

att när vi kan komma upp i lite

det här ytliga modet

att vi känner att fan,

nu sitter frisuren,

nu studsar jag in på det här mötet,

jag har valt rätt

att gympa skor

och klädde idag,

jag är inte fel ute

och nu ska jag ha lite attityd

och självkänsla.

Då vill du ju gå in

och rätta till hårt.

Ja.

Hur mår du idag?

Det är det bra

att vi ställer oss

den typen av viktiga frågor.

Stämma av lite titt som tätt,

hur mår jag?

Ja, så hur mår du?

Precis.

Ställer du en sån

otroligt viktig fråga,

så att du får gärna berätta

för mig,

hur mår du?

Men om man prövar tanken,

är det någon som nånsin,

om jag skulle komma till Ica,

till exempel då,

och handla

och känner mig skitful,

har en sån riktigt som jag sa

för några veckor sedan,

breakdown,

liksom kring utseende

att jag känner mig ful

och äcklig och fel

på alla sätt och vis,

och se den lappen,

skulle den på något sätt

kunna nå mig på ett sätt

så att jag växer?

Jag har otroligt svårt

att se det.

Jag tror det,

morsas,

och klokt en gång.

Det snodde jag till Tabita,

för hon sade att

det här med,

du vet,

kaipollak,

verkrädje,

du är vacker

som du är,

och såna här grejer.

Det kände hon,

och hon sa mer,

jag är så långt där nere,

så att det är bättre för mig

om någon säger,

gå och mörra,

mår du en ful jävl?

Hur mår du då?

Vad är det för en jävla fråga?

Det är väl en jävligt röda

till fråga?

Ska du ha det långa

eller kort i svaret?

Nej.

Fy fan.

Vet du,

jag tycker folk

har tappat på riksning

socialt,

vi analyserar

fan sönder sig själv,

vet du,

det är en jävla industrin

som har blivit

av självhjälp.

De sekerar sig själv

som groder

på biologin,

vet du,

sitter och skeriserar.

Det blir bara slamser

innan,

på den jävla plåtbrikka.

Men fan,

ska sätta ihop grod jävlen

sen.

Där kan du fundera på.

Han ska ska limma ihop den

eller groda.

För då kan hon känna liksom

att,

nej,

är du så jävla ful

jag inte ändå?

Om du lägger dig där nere

och du får någonting

du känner,

du skulle kunna hoppa över,

typ om vi ser

att vi hoppar höjd hopp,

då är det ju bättre

att lägga ribban,

så att den som springer

mot ribban känner att,

nej, vad fan, den här,

den här höjd

ska jag nog fan klara av.

Än om man springer

mot en ribba

som är så,

du är vacker,

älskar dig själv,

ja,

men jag känner mig inte så,

jag känner mig så.

Då kommer du att,

då kommer du att hoppa

under ribban,

då satsar du ju direkt

på adressen.

Mycket av de där

välmenade grejerna,

det blir bara,

det blir bara en påminnelse

om att,

ja,

det är det inte jag,

jag hatar mig själv i dag också,

men man.

Under den grejen,

den psykologin,

under den,

för de som är som,

som en själv också

som har svårt att ta komplimanger,

om någon säger,

fan vad bra du är,

fan vad fint du är,

du är väl alltså,

nej,

det är inte alls,

och så börjar man skriva på sig,

men om någon skulle säga,

om man själv skulle säga,

och jag känner mig så jävla ful idag,

eller jag känner mig så obegåvad,

eller här,

jag var inte bra här,

nej,

du var lite skakig,

där faktiskt jag kände också

att du satt inte den helt,

då kanske man själv skulle

vakna till och bara,

och sen satt jag igen då,

jag fick ju en,

såhär, som var helt,

det kanske är ett jävla bra

knep överlag.

Och det kanske inte behöver vara,

det kanske inte behöver vara

heller att den säger,

den kanske säger så här,

nej, men du,

det kändes som att du var

inte riktigt i formen,

men däremot det här,

att man,

att man vågar faktiskt också

bekräfta vad någon,

att man inte hela tiden måste

säga emot det,

man kan vara med en person

i var han känner,

men sen kan man ju lyfta,

kanske lite uppåt och säga,

men du är en väldigt fin,

bla, bla, bla,

eller du är så jävla bra

på den här.

Så att man förstår att,

någon har speglat mig

på ett äkta ärligt sätt,

någon försöker inte

att tvinga upp mig

i någon jävla glädjebrygga

här,

som jag är så långt ifrån.

Det här blir samma,

de här lapparna då,

för att ta tillbaka det dit,

det blir som att du vet att någon,

tittar på den säger,

hur mår du,

om jag mår bra, tack,

men,

hur mår du egentligen?

Hur mår du Gunnar?

Jo, jo,

jag har bytt från

vinterdäck

till sommardäck nu,

och

fyllt på fågelbadet

och tagit upp löven

och rennorna och...

Ja,

men nu frågade jag,

hur mår du?

Ja, jag säger det,

jag har bytt från

vinterdäck till sommardäck,

tagit ut...

Nej,

nej,

hur mår du?

Klipp tecken?

Nej.

Nej?

Spritt ut myr?

Nej.

Jodat om golvlampan?

Nej.

Bytt lampan i borden?

Nej, Gunnar.

Fettat flaggstången?

Nej.

Skrubba ett grillgallret?

Nej.

Draget in trepartselen i källan?

Nej.

Vad fiskar du efter?

Hur mår du?

Du vet,

då blir man så här...

Jag skulle aldrig öppna upp mig

för en sån person

som försöker tvinga in mig

i det hörnet.

Jag hatar också,

och det blir samma effekt

av de här lapparna.

Men vet du vad?

Tyvärr så får du och jag

mycket sådana,

för att vi har bjudit...

Där har jag märkt,

om man bjuder ut sig,

ja,

bjuder ut.

Om man är ganska transparent

med hur man själv mår

eller försöker reglera svar

till några mera,

liksom,

verkligt och inte bara säger,

bra, bra, bra,

utan man säger,

bra, bra, bra, bra,

men man modellerar

och friserar svar

efter hur man mår.

Utan att lägga några värderingar

om det skulle vara sämre

eller bättre.

Men man tar sig tid att svara.

Då blir det också,

då blir det också väldigt så,

hela tiden,

om någon frågar,

och jag tror att jag

själv har bjudit upp

till den dansen,

så jag tror att det är väldigt vanligt

när folk,

att de tänker att det är något snällt

när de säger,

det är jättebra kanske jag säger,

för jag känner

ända av diskussion,

idag bjuder jag inte på något.

Ja, eller hur?

Så det där

undrar jag hur fan jag ska

parera den grejen,

för det känner jag liksom

att jag hatar det

när jag själv har

kommit till något slags

stadium där jag

är helt fine med,

att det är så

och det är också så,

men nu rullar jag på.

Nu är det lite jämna,

nu kör vi,

jag går inte in i det

och jag låter det puttra på.

Och framförallt så är det ju

en styrka

att vi kan bjuda med,

eller dela med sig av.

Det är ju en styrka,

det gör ju inte

att man helt plötsligt,

eller jag tycker det,

när jag delar med mig av någonting

vad dåligt jag väl tänker på

eller försöker nyansera

mitt svar,

så är det ju inte för att jag

alltid behöver en kram,

eller jättemycket stöttning,

det kan ju snarare vara bara,

nu säger jag det här,

men jag står fortfarande

på mina ben,

det är bara att jag har

en dålig dag.

Jag åter då,

jag sover dåligt.

Ja, jag var bara lite ärlig

med det,

som om livet

skulle alltid vara

bra dagar,

är inte livet

generellt,

liksom,

är det inte upp och ner hela tiden?

Är det någon som har,

ska det egentligen

alltid vara bra

tävling?

Det är väl inte,

det är väl hela tiden

målnytt och regnigt

och soligt och mörkt och ljust,

så är ju varje dag,

varje dag har ju en sådan kurva,

sedan varje vecka

och varje år,

och rättvare

är smäller det till

och blir koppnotch,

och rättvare

är smäller det till

och blir för jävligt,

om man vet inte

hur man ska överleva,

det är väl livet i sin helhet.

Nåt man har lärt sig tycker jag

att det är de som inte pratar,

det är de som alltid ser

att det är bra,

som alltid leder,

vad finns det?

Och då undrar jag nu,

nu kommer sista kontenten

om det du säger,

för då undrar jag

om det är de personerna

som alltid säger att det är bra,

som har den här luckan

under sig och vet om det,

som säger till dig så,

nej, men jag hör,

Tampus, är det verkligen så bra?

För jag hörde nämligen,

det blir en projessering,

de vet att okej,

de upprätthåller någonting,

och istället för att liksom

ta tag i det,

så hakar de på dig,

för det är så skönt

när du berättar

om allt jobbigt i ditt liv,

för då kan de personerna

få vila från sitt eget.

Sånt, och det kanske är

exakt samma personer

som skriver de här lapparna,

som är lite så klemskäcka

och bostiga.

För det,

och då kanske man ska

tänka lite på det då,

när den där valsen drar igång,

att man säger en gång till,

nej,

för det brukar jag göra då,

om jag är i en sådan dialog,

det jag känner,

oj, oj, oj,

nu vill den här personen fiska,

lite jobbigt här,

så den kan vila och känna

att den sliv är så himla bra fortfarande.

Då brukar jag fortsätta säga,

ja, men inte det,

nej, det är det faktiskt,

det känns skitkul,

säger jag då.

Ja, men när det är inte lite,

att du ska, nej,

vet du,

jag tycker det är så mysigt

när vi, blah, blah, blah,

så håller jag på,

så tills det är bara ut,

för jag ger mig,

då ger jag mig,

fan, på att nej, du,

den här gången ska inte du få energi

av mig,

till att fortsätta din liksom

väg här,

med skyckslappar,

utan nu får du,

då får du klippa ner i ett eget år

och leta efter dina problem.

Ja, det är intressant.

Och hur mår du idag?

Det tycker jag är lite tråkigt.

Det blir liksom direkt,

öh, åker vi ner då.

Man vill ju, hej,

jag menar att vi liksom,

om du hade sagt så här,

och du mår bra,

då har du liksom bra,

bra, där har du,

det är dig man vill,

för att nu gör du liksom,

nu kan man säga så här,

inom psykologiska termer,

som säger mig lite grann,

att du projekterar,

nu projekterar du liksom en känsla

av att det inte skulle vara bra

på mig,

och det är det ju inte.

Det är ju liksom,

ingen har det ju bra,

alla mår ju dåligt för något,

men det kan man ju inte hålla på,

jag tycker det blir ofräst,

man ska gå och säga så,

oj, jag mår så dåligt,

det vet vi,

jag mår jättedåligt,

jag blir ju landad av min man,

han landar ju mig för att nyngra,

och det är klart att jag mår dåligt,

men det är ju ingenting som jag

vill, så att säga, då,

projektera,

projektera,

producera,

det är ju ingenting som jag vill

producera på dig,

för då blir det ju som att jag

producerar psykisk ohälsa.

Här är jag som producerar

psykisk ohälsa,

det är väl inte fräst,

utan man vill ju,

oj, jag mår bra,

bra,

där vill man vara,

tycker jag.

Och med allt det jag sagt,

vad vi nu har sagt,

det är alltid den frågan

i stället och samtidigt,

så tackar vi för den här måndagen,

och vi hörs nästa.

Puss, puss.

Hej.

Hej.

Just i dag är jag stark,

just i dag mår jag bra,

jag är först,

framåt,

avkraftiga,

vindar.

Just i dag är jag stark,

just i dag mår jag bra,

jag har tro på mig själv,

på min sida.

Tack för att lyssna

på den här pulpo-originalen,

du har varit fantastisk.

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.