Dagens Eko: Därför återvinns inte plasten som du sorterar

Hallå, det här är nyhetspådden Dagens Eko. Nu börjar vi.

Daniel, det är en grej jag har tänkt på när jag står hemma och sorterar plastförpackningar

och sköljer ur och kladdar och sen går till återvinningen. Är det ens värt att hålla på?

Det lite deppiga svaret är att i många fall så lönar det sig faktiskt inte.

Du lyssnar på Dagens Eko med Robin Olin. Idag. Därför återvinns inte plasten som du sorterar.

I en industrilokal utanför mottala rasslar plastförpackningar fram i en komplicerad konstruktion

av kilometerlånga rullande band, luftrummer och infraröda läsare.

Det är flera ton plast som sorteras med modern teknik och så pressas den ihop i kubikmeter stora balar.

I en av de här balarna skymtar resterna av mörkbruna kaffeförpackningar och glänsande chipspåsar.

År 2019 kunde Eko ta avslöja att mycket av plasten i Sverige, också sånt som vi sorterat och lagt i återvinningen,

inte alls återvinns. Och nu visar det sig att det problemet fortsatt.

En gaffel tryck kör fram och lastar balarna på en lastbil. De ska eldas upp.

Gäster Daniel Öhman, granskande reporter på Ekoot.

Daniel, jag kan inte låta känna mig lite lurad av det här med återvinnen plast som eldas upp.

Jag har i alla fall haft en idé om att den ska väl bli nya plastförpackningar.

Alltså är det bara jag som tänker så, eller?

Nej, det är inte bara du som tror det. Det är ju tanken.

Och det har varit tanken ända sedan 1992.

Då var det en miljökonferens i Rio de Janeiro.

This is truly an historic gathering.

Rio Earth Summit.

And my gratitude to Secretary General Maurice Strong for his tireless work in bringing this Earth Summit together.

Det var förrenta nationer som håller konferens om miljöutveckling.

Och man pratar om att man vill bygga ett kretslopp samhälle där vi tar hand om soperna, där det är en resurs.

Och de här tankarna, de har omsattes i praktiken ganska snabbt av den svenska borgerliga regeringen när de kom hem från den mötet.

Människor var ju rätt medveten om en del saker som till exempel plast.

De tillsatte en kretsloppsdeligation, Lennartalius, känd för att han sämlevs centerledare, blev ordförande där.

Det var ju att få resurser att snurra runt i samhället och inte bli till utsläpp och lekar.

Först i tur stod förpackningarna.

Om bara alla gjorde sitt, då skulle det här lösa sig.

Okej, så då börjar plaståtevinningen i Sverige.

Tomma, PET-flaskor och burkar ska alltså inte ner i sopsäcken och därmed till soptippen.

Nej, de ska in i kretsloppet.

Ja, man tänkte sig att man skulle ge branschen själva en svar att lösa det här.

Processen består av olika luftsystem som separerar plasten.

Och det bildas en branschorganisation för plaståtevinnarna som kallas för plastkretsen.

Och där blev Maria Sjyllander vd.

Det flyttade inte materialet eller kontrollen än materialet.

Förrän det var levererat till någon som skulle göra någonting av det.

Men vad hände med den här visionen?

För du har redan hintat här att det går inte så bra som man kanske skulle kunna tro.

Det finns många svar på det.

Men det som jag vill lyfta upp särskilt är att man faktiskt tappade den här kontrollen

som Maria Sjyllander säger var så viktig.

Det gick bättre med andra material som metall och papper ska jag kanske säga.

Men plast visar sig vara mer komplicerat.

Grejen med plast är att det är ett samlingsnamn för en massa olika molekylkedjor

som har det gemensamt att de består bland annat av kål och väte.

Och alla de här olika plastsorterna har olika egenskaper.

Och om man ska återvinna de här plastsorterna på bästa sätt

då krävs det att de inte blandas ihop utan att de separeras.

Och det är det här som är svårt.

För några hårda förpackningar gick det ganska bra.

De var lätt att sortera ut.

Och det fanns också de som ville köpa materialet senare

för att göra nya förpackningar eller något annat.

Men mycket av den här mjuka och sammansatta plasten, laminat och sånt där

och färgade förpackningar visar sig vara mycket mycket svårare att ta hand om.

Maskinerna lyckades helt enkelt inte sortera ut dem

och när de lyckades så var det ingen som ville köpa den.

Vad som hände då i branschen var att man lite i hemlighet

övergav den här tanken om att den skulle återvinnas i Sverige

för det finns inga maskiner som klarade av att sortera ut den här plasten

som de hade då i alla fall.

Så då tänkte man sig om man kunde hitta någonstans där

människor kan göra det här.

Det är ju alldeles för dyrt att göra det i Sverige.

Men då fanns det ett land då som blev väldigt bra på det här och det var Kina.

Så då började man istället att skicka plasten framför allt den här mjuka plasten dit

och det var inte bara Sverige som gjorde det här

det gjordes från hela världen

miljontalstånd använda plastförpackningar som skickades till Kina.

Och vad hände med all den här plasten där då?

Det vet vi faktiskt inte så mycket om

åtminstone inte vad som hände med den svenska plasten

för det här skedde i det fördålda.

Det visas ingetstans vad jag kan se i alla fall

varken av branschen själva eller av några myndigheter

och det är oklart omänts de ansvariga ministrarna

visste om att det skedde då när det skedde.

Det låter ju Daniel som ett ganska bra upplägg

för en grävande reporter som du

och tar reda på mer.

Jag blev väldigt nyfiken och det åkte 2019 till Kina

för att se om det gick att ta reda på där

vad som hade hänt med den svenska plasten.

Var kommer du då i Kina?

Jag är i Wennan, 10-15 mil söder om Peking.

Det här var ett område där nästan allt kretsade kring plasten.

När man kommer in här så ser man på husen

det står olika förkortningar.

Som jag tidigare aldrig haft en aning om det

PBC, HDP, PPR.

Det är förkortningar på olika typer av plast

som man då säljer eller köper in och säljer vidare.

När det här var som störst så fanns det alltså 20 000

små familjeföretag

när man på bakgårdarna eller små lokaler sorterar plasten

och slitsar under den i mindre remser

och sen gjorde det om det pellet som man kan

återanvända som ny plast.

Det här är människorna som behövdes.

Ja, men jag träffar två män som nu är 40-års-åldern.

De gick in i familjeföretaget, säger de när de var 15.

De säger runt 2007 och formligen exploderade

den här importen av plast från utlandet.

Den kom till hamnen i närheten

och de gick dit och köpte den här plasten.

Det var goda tider, de blev nostalgiska

när de pratade om det här.

En av dem berättade att jag kunde tjäna 7 000 kronor om dagen

väldigt mycket i Kina.

Ja, efter att Lönna var betalda

och han jobbade förmiddagarna

och på helgen åkte jag till peking

och fästade varje helg liksom.

Samtidigt så visade sig när man frågade lite djupare

att det fanns ju en baksida också.

Floden där började fisken dö.

Himlen som varit blå blev inte blå längre,

det var grå.

Nere vid floden nu, här kan man tydligt se

resterna av plast.

Återvinningen ligger plast överallt

och vattnet är alldeles grönt.

Man visste inte vad det var för plast

om den var förr och renade eller inte.

De gjorde likadant med allt.

Och så började de av dem

och ibland började man upphätta plasten också.

Det blev farliga ånger

som kom ut i luften

och det blev vatten som kom ner till floden

och då fiskarna började dö.

Och det låter inte så trevligt

att kolla på med?

Nej, han beskriver hur det kliade

i huden, folk fick utslag.

En del blev sjuka

och allt gick inte att återvinna

och då var man tvungen att lägga på soptippar.

Det fanns ingenstans så att elda upp det

om man inte gjorde det på bakgården.

Vi vet ju inte säkert

om den svenska plasten kom just hit.

Nej.

Men mycket talar för att den kan ha gjort det.

Fick du något svar på det då?

Vad som hände med den svenska plasten?

Jag försökte,

men det dröjde inte längre

innan larmet gick.

Nu var vi tvungna

att stycka väg för att de hade ringit

polisen

så vi kan inte vara kvar.

Plötsligt så var det

en vit bil som följde

efter oss var vi än var.

Det blev ju omöjligt

att arbeta och också kunde råva

farligt för de som vi pratade med

så att jag fick helt enkelt avbryta

med den frågan obesvarad.

Det här låter ju inte som

något jättebra upplägg

för Kina heller.

Nej, de hade sett de här

internationella rapporterna som

beskrev de som världens soptipp.

Vad som hände var att

de kinesiska myndigheterna

drog i handbromsen.

Kina har beslutat att det ingen längre

vill vara världens robbisk kollektör.

En beslut som har ändrat

kvinnaren på världen har att handla

sin väg. En beslut

de mest inte är bäst.

Några reglerna har stått

till importen av miljoner ton

av stort plast som nu

måste finnas en ny destination.

Då hade den här mjuka

plasten, den hade blivit allt vanligare

i butikerna. Och samtidigt

var det nästan inga europeiska länder

som hade byggt upp någon industri

för att ta hand om den här. Och plast

som man tidigare hade tjänat pengar på

och man fick betalt för att lämna bort den

då fick man nu betala för att

göra så här med. Så det enda valet

för en del i alla fall

var att energi återvinna den.

Vad betyder det?

Det är alltså att elda upp den.

Det var det gjordes i största hemlighet.

Du och jag och alla vi som

gick med våra plastförpackningar

under den här tiden till återvinningen

visste väl inte heller någonting?

Nej, det gjorde vi inte.

Det hjälpte inte om man tittade

på officiella statistiken

eller på de rapporter som Naturvårdsverket

skrev. För där såg det ut som att

återvinningen gick ganska bra

nästan hälften av förpackningar som

finns på marknaden och plastförpackningarna

återvandsenligt statistiken.

Hur kan det vara så då?

Å ena sidan ser statistiken jättebra ut.

Vi återvinner jättemycket.

Å andra sidan kommer det fram att

det eldas upp en massa.

Ja, men förklaringen härifans

det finns till, när man säger så.

För både branschen

och tillsynsmyndigheten då Naturvårdsverket

valde att

tolka EU-lagstiftningen så som att

det var okej att redovisa

all plast som du och jag

lagt i den här återvinningen.

Räknas som materialåttuvunnen.

Bara för att vi skickat dit den.

Den har tillfört sig en effektiv

återvinningsprocess

som det hette i lagstiftningen.

Fick de göra så här?

Jag har tänkt att

det här måste vara olagligt, men

jag tror faktiskt inte att det var det utan det var okej att göra så här.

Och till och med de som jobbade

med återvinningen tyckte det var knasigt

att det rapporterades på det här sättet.

Om vi ska nå hit så måste vi dra

plåst ut och berätta vad det är vi

och hur de är mätt och vad kommer

vi mätta i framtiden.

Jag pratade då med Mattias Filipsson

som var vd på svensk plaståtervinning.

Jag har sagt till mina ägare

att jag vill vara transparent.

Men inte nog med det här då.

Det fanns ett ännu större fel

i statistiken.

För att veta

hur stor andel man har återvunnit

då måste man veta hur mycket förpackningar det fanns.

Det låter geologiskt.

För det visade sig när jag granskade här

att Naturvårdsverket kraftigt hade underskattat

hur mycket plastförpackningar

som vi använder varje år i Sverige.

Och det beror på då att de

skickar ut en ankät till alla företag

om de inte svarar rätt där så blir det fel.

Och då kan man se i soporna

över hundratusen ton

plastförpackningar

mer fanns på den svenska marknaden

än det borde ha gjort enligt Naturvårdsverket statistik.

Knappt 20% av de plastförpackningar

som används i Sverige

återvinns till ny plast

resten eldas upp.

Det visar Ekots granskning.

Och det här var ju också då huvudpoängen

i min granskning som vi publicerade hösten

2019, att vi är mycket sämre

på att återvinna plastförpackningarna

än vad som varit känt.

Det är långt sämre än de officiella siffrorna

på 46% som Naturvårdsverket

rapporterat till EU.

Jag försökte fråga Naturvårdsverket

om varför valde du den här metoden

och då fick jag svaret att

vi vet att det här är missvisande siffror

men det är hela en metod vi har, ungefär.

Det svenska sättet att hantera statistik

är näst in till kriminellt

tycker Peter Sundt

plaståtervinnarnas europeiska branschorganisation.

Sverige är inte kriminella, men

väldigt klart.

Men Daniel, det låter ju verkligen här då

som att den här visionen

som du berättade om från Rio

om ett plastkretslopp

den är ju väldigt långt borta

alltså inte ensigt så avancerat

och rikt och modernt land som Sverige

så lyckas vi med det här.

Leder din granskning

till att något förändras?

Eller är det liksom kört med plast?

Det är för svårt.

Det är svårt med plast, men det är inte kört

skulle jag säga, och det finns de som försöker.

Nu börjar själva sorteringsprocess

när vi ser det här just nu

den är upplagt sorterad.

Redan då 2019 när jag höll på

och började granska det här

då hade plastproducenterna byggt

vad de kallade Europas största

och mest moderna anläggning.

Den här anläggningen är precis

så effektiv som vi hade hoppats på.

Och Mattias Philipsson

som var ganska ny tillträd vd

han var full av optimis.

Alla plastförpackningar ska bli

nya plastprodukter.

Det var nu

det här kretslopssamhället

verkligen skulle komma igång på allvar.

Och så kommer du med din

granskning då i stället.

När jag visade honom

vad jag kom i fram till,

att det fanns mycket mer förpackningar

än vad som var känt

då blev han allt mer missmodig.

Det var inte bara så att det

var längre till målet

det var också det att den här

supermoderna anläggningen

var lite.

Hur förstår du hur du så mycket

kan missas i den här?

Nej, det gör inte jag heller.

Jag önskar att jag hade ett bra svar

att ge det.

Vi har frågat det vårt gången.

Jag är väldigt öppna och är

med.

Och jag är lite ny på jobbet

fortfarande också

så jag kanske det märker

men jag kommer lite utifrån då

och så bara åt.

Ja.

Men vad gör han med den här

insikten då

att siffrorna har fliserats

och han har en mycket

större uppgift framför sig

än vad han först kanske trodde.

Men bara ett par dagar

efter den här granskningen

så dimper det ner ett mail

där han vill tacka mig

för granskningen.

Det tänker jag lite ovanligt, eller?

Ja, jag vet inte om det

någonsin har hänt.

Som granskande report.

Nej, inte av de som man granskar.

Men Mattias Philipsson

använde ju det här reportaget

som ett argument gentemot

sina ägare för att han skulle få bygga

en ännu större anläggning.

Och går de med på det då?

De gör det.

Nu tar vi nästa steg.

Vi bygger Sight Zero

en världsunik och hypermodern anläggning

som gör att vi inte...

Det låter modern.

Jag har enligt dem själva

är det världens största och bästa.

Och när jag i vinteras åkte tillbaks

till den här tillmottala

då visade Mattias Philipsson

runt på den här nya anläggningen

som snart är klar.

Vad vi började göra faktiskt

efter ditt reportage

var ju att börja

provsortera ut fler sortisplaster.

Målet är då att den ska klara av

att sortera ut nästan

alla plastförpackningar som vi lämnar dit.

Till slut satt vi med tolv sortisplaster

istället för dagens 3-4.

Då kunde jag ju gå till mina ägare

och säga att det här är superbra

för oss,

därför att då underviker vi förbränning.

Men då låter det ju som

att det är löst.

Alltså att till slut finns den här möjligheten

att skapa ett plastklättslopp

i Sverige.

Det är en lång väg kvar.

Det är fortfarande så att

två av tre förpackningar som

Svenska Hushåll lägger i återvinningen

de återvinns inte utan de eldas upp.

Man klarar inte av det här.

Och det kan man se nu när

branschen och Naturvårdsverket

har börjat redovisa mer korrekt

efter vår granskning och

efter nya EU-regler som 3D-kraft.

Då tillkommer dessutom

närmare 200 000 ton förpackningar

som vi slängt i Hushållsopernan.

Som jag går tillbaka till den där

första frågan om det är värt att hålla på

och stå där och packa och kladda.

Är det verkligen det?

Det blir nästan en filosofisk fråga

och beror på vilket tidshorisont du har.

För om du inte står där och kladdar

då vet du att den här förpackningen blir uppren.

Den kommer inte bli ny plast.

Och för att de ska kunna sortera ut

den här plasten i framtiden

på den här nya, supereffektiva anläggningen

då måste de ju få din plast dit.

Så det är värt att hålla på

och hoppas att det blir bättre framöver.

Det ska bli spännande att se

om vi återkommer om 30 år.

Det har ju gått 30 år sådana här.

Vi kommer igång med det här.

För tillbaks på 2023.

Var det då året då allting löste sig?

Eller var det bara ett enligt år

där vi hade naiva förhoppningar?

Tack Daniel.

Tack så mycket.

Och det var allt från Dagens ECO.

Vi hörs igen imorgon.

Programledare var Robin Olin.

Gäst Daniel Öman

och producerade jordekarl Kadhammar

och Elin Romiljotto.

Mila oss gärna på Dagens ECO

snabbelasverigesradio.se

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.