P3 Dokumentär: Branden i Grenfell Tower

Det här är D3-dokumentar.

Fabricade.

Ja, hallå, hej. I the fire, Greenfield Tower.

Fire where?

Greenfield Tower.

Right, okay.

Are you quick, quick, quick, quick?

They're on their way.

Enjoy.

Yes, I know it's burning, but they are on their way.

Strax före klockan ett på natten den 14 juni 2017

började brinner på fjärde våningen i Greenfield Tower.

Ett höghus är Västra London.

I London pågår sökandet efter fler omkommna i branden i höghuset Greenfield Tower.

Det drejer inte länge förrän stånet blivit en brinnande fackla i natten.

I fönstren finns desperatörsiloeter som blinkar med ficklampor,

vifter med armarna och ropar på hjälp.

The fire, there's a fire.

That's in the fridge.

I just got confronted by this like toxic black swirling smoke

and then I'm like what am I gonna do?

My heart's thinking I just thought we're gonna die.

We're dead.

Branden är en av de värsta i Ståbritanniens moderna historia.

72 personer kommer att dör.

I even could see my brother from the window.

He's screaming, he's shouting, he's crying as well.

He's asking for help and no one is helping him.

Det här handlar om ett system fel i det brittiska samhället.

Här kan ingen ha överlevt.

Du lyssnar på P3-dokumentär om Branden i Grenfell Tower.

Med mig, Thomas Henley.

Sindsommaren 2016, London.

Två bröder Omme och Mohamed Alharjali letade efter nån stans bo.

De är borde i 20 ås åldern och läser på universitet.

Innan de två bröderna flydde till England,

både de i familjen i södra Syrien.

Treår in i kraget bestämmer de sig för att fly.

I februari 2050 så är de över Assistant.

Vi har många förhållare här nu och är nära till vårt jobb.

50 människor i en liten båt som inte fanns mer än 7.

Jag var väldigt bäst. Det var mitt tid.

Folk var öppna. Det var jättestor och jättestor i den här tiden.

Jag minns bara vad som hände. Varför är jag här?

Det är inte vad jag ville.

Tack för att jag fick hjälp med mitt bräder.

Vi hjälpte varandra. Jag är fint att vara med mitt bräder den här jorden.

Det är ett år mellan Oma och hans lille brå Mohamed.

Bröderna har alltid varit vid varandra sida.

Mohamed var alltid lörd och smörjande.

Alla sa att de var lika hos varandra.

Folk trodde att vi var på varandra.

Vi var att dra oss saman.

Vi var att behålla oss saman.

I september 2016 har Oma och Mohamed fått esi i England

och de får snart hyra i en trea i Västra London i Grenfell Tower.

Ett 24-årningshus byggt 1970.

Höghuset av cement syns tydligt på London Skyline.

Ett stort färgelöst finger vid horisonten.

Jag fanns som en liten flott i Grenfell Tower.

Vi hade mycket vindeln i flott.

Vi var färdiga med den.

Vi var på 14-t floor.

Vi var lite grann.

Det var min första impression.

Västra London har alltid varit en otrolig plats.

Det har alltid varit en riktigt smörjande del av kulturer.

En mix av råd och pojkare.

Och alla röda med varandra.

Eddie Daphane är född och uppvuxen är Västra-delen av London.

Han har bort i Grenfell sen 2001.

Langs the west, Grenfell Tower, är en arbetslöshus.

Situated in the Royal Bar of Kensington, Chelsea.

Som en småkare, experimenterad i det här.

Som en småkare, experimenterad i det här.

En stor del av pojkare och en stor del av kulturer.

Men lätt än en mål.

Du har South Kensington.

Den största världen i the UK.

Grenfell Tower var också sånt där många bodde som hade subventionerade hyred.

Det här är Claes Aaronsson.

Han är en av Sveriges radios London-korrespondenter.

Flyktingar, invandrar, så både där.

Många ungdomar också som hade dålig ekonomi.

Det är verkligen en kontrast det här området.

Men det är också en sprudlande plats.

Det är väldigt mycket härlig kultur där.

En stor del svartbefolkning och så mycket karibisk kultur i det här området.

När Omar Mohamed flytt in i sitt nej hem på 14. våningen

har de en känsla av att äntligen vara i säkerhet.

Den 13 juni 2017.

En varm och fuktig sommardag har precis tagits slut.

Det är Ramadan och Omar och hans bror Mohamed är hemma och har sin kompis för att bryta fastan.

Mohamed hjälper till med disken och dricker kaffe och äter södsaker.

Vid midnatt är Omar och Mohamed tillbaka på 14. våningen i Höghuset.

De flesta av deras granne, 297 människor, är också hemma.

Bröderna vet inte att en brand har brutit ut på fjärdevåningen.

6 minuter i ett på natten ringer en heres gäst nödnummeret 999.

I lägenheten på 14. våningen gör bröderna sig rödo för att sova.

Jag gick till min rum och Mohamed gick till hans rum.

Vi hade tid att se.

Jag började skriva runt mellan 12.30 och 12.30.

Då var bröderna uppe i klockan som området som en små fjärde.

Vi kunde se från klockan och se vad som sker.

Vi kunde se från klockan och vi kunde se en fjärde på klockan.

På 16. våningen åven för Omar och Mohamed ligger Eddi Defani och sin säng.

Jag var i min huvudet.

Det var bara upp till 1 klockan i morgon.

Jag hörde mina neighborna småklarna.

Jag gick inte ut i huvudet.

Jag tänkte att mina neighborna började småklarna.

Det var 6 släpp på vårt nivå.

1 klockan i morgon skrattade i kommunal huvudet.

Det var verkligen enormt.

Det gick mig ut i huvudet.

Jag öppnade i fronten några minuter.

Jag kom förut i det här toxiska småkla småklarna.

Jag skrattade i fjärde.

Jag gick inte ut i huvudet.

Det var inte mina neighborna började småklarna.

Det var en serie.

Min huvudet skrattade.

Jag fick en känsla av träd och fejret.

Jag gick inte ut i huvudet.

14. våningen.

Läget är lika farligt och skrämmande.

Bröderna Oma och Mohammed funderade på vad de skulle göra.

Kan de ta sig ut ur lägenheten och höghuset på något sätt?

Vi var så skärd.

Vi kunde inte bara lägga oss.

Korridoret är full av småk.

Vad om det är en fjärde på stedet?

Vad om vi inte kan lägga oss?

Det var en regular nivå.

Utan den aktuella telefonen kom.

Ricky Nuttall är brandman och jobbar på Battersea firestation.

Larmet om elden når han ska komma.

Han och kollegorna åker mot det brinnande tornet som ligger ner kilometer bort.

Det var så många fjärringen som stod på den här firen.

Han stod där och skrattade till dem.

Vi har en taublockfjärd som vi kallar Highrise firen.

Vi har gått på en truk.

Vi har stått på stationen.

Vi har stått till rörelsen och stått igenom.

Så det är inom en minut och en halv eller två minuter.

Ricky hör hur flera och flera brandbilar beordras till Grenfeltauer.

Sex, tolv, sen jugi.

Jag var typ, Jesus, vad är det som händer på det här jobbet?

För att förändra det så snabbt.

Firen stod externligen upp i bilden väldigt, väldigt snabbt.

Och de gav oss att se att man inte kan följa firen så mycket.

På den här sidan av bilden måste man åka till flera på flera.

Och åka ut.

Så vi sa på väg till det här incident

att det var förändringar och att det var svårt.

Och att vi hade mycket att jobba på.

Och att det skulle vara en lång tid.

Jag skulle lika om jag sa att det inte var en element av förändring om det här.

Om det finns en stor incident, som en firefighter,

du vill vara där.

Men du vill ha en chans att hjälpa folk.

Uppe på 14. våningen är om och hans bror, Mohammed, fast i lägenheten.

Vi tittade bara på vad som sker från veckan och försökte följa...

Vi var så glada att se henne.

Vi sa att det var bra att du var här.

Kan vi lägga nu?

Vi sa att du är här.

Vi kommer tillbaka till dig.

Vi hade ett håb.

Det är okej, åtminstone att han är här.

Det är okej.

Vi kan lägga snart.

De ska stanna där.

Runt 20 minuter senare kommer brandmannen tillbaka med en äldre granne.

Han är rökskadad.

Och med sig är att mannen är döende.

Brandmannen säger åt om att stanna i lägenheten.

De gick till oss.

Vi hade bara att hjälpa dem.

Vi försökte ge dem water och washa.

Vi sa att det var väldigt snabbt.

Det kommer till oss.

Vid den här tiden kommer brandmannen till det brennande höghuset.

Lågorna slicker utevägena.

När vi kom tillbaka till Tauwaet tog vi nästan 15 minuter.

Jag kan se att det var fire från 4-24.

Och sedan tillbaka tillbaka på hela året.

Jag hade aldrig sett nåt som det var.

Det var inget som inte var mycket för mig.

Och alla som var på grunden med trukten på den här gången var framtid.

Jag sa att det var inte bra.

Det var inte bra snabbt.

Vad var det som var?

Hur var det att sprida?

Vad var det som var?

Det var sjukt.

Eldens dig är snabbt på Grenfell Tower.

Ner på märken ser Rookie Nattl hur hans kollegor bär ut kroppar i huset.

Uppe på våning 16 är Eddie det fan kvar i sin lägenhet.

Ute i korridoren finns en tjock svatt rök.

Han vet inte vad han ska göra så han stannar där han är.

Han tittar upp och ser att hela bilden kallade sig.

Och han bara kallar sig.

Eddie tvivlar inte på det hans vän säger i telefon.

Han förstår på hans röst hur allvarlig sitt för kornerna är.

Eddie bestämmer sig för att flya ut ur huset.

Jag gick till huvudet. Jag fick en vett tal och skickade på märken.

På vägen av flera gången jag grabbade min kvist och valet och telefon.

Jag öppnade fronten och klodde det bakom mig.

Det betyder att jag aldrig skulle gå tillbaka till vägen om jag kunde hitta det.

Och så gjorde jag min väg över kommunal huvudet för att hitta det.

Det var ungefär 5 meter.

Jag uppfettade inte hittades nästan arrowsa med en femvlé.

Och hittades nästan fint.

Och hittades nästan intrinsic utdquarterning av prisoners får ett.

Utan huvudet installera började jag hitta sig hitta score för att få hitta två

jag kunde hitta två så detaljerna och på style med kvistnads på vägen.

Utanför huset, ner på marken, väntar brandmannen Ricky Knuttle på institutioner innan han ska gå in i huset.

Han är lättad över att få höra att de två flickorna som just börjades ute i huset lever.

Men stämningen präglas fortfarande av skräck och förvering.

Ricky ser flera brandmän lämna byggnaden.

Han får ögonkontakt med en av sina kollegor.

På 14. våningen är Oma och Mohammed kvar i lägenheten. De tar hand om den gamla rökskardade mannen.

Dörren öppnar sig igen och en annan brandmann står framför dem.

Han säger till bröderna att de måste flytta till en annan lägenhet på samma våning eftersom den anses vara mindre farlig.

Vi fanns på en annan lägenhet på en annan lägenhet.

Nu är grannen på deras vaningsplan samlade.

De har åtta personer.

En mamma och hennes två barn, ett pa och deras dotter, den gamla mannen och såklart Oma och Mohammed.

På 16. våningen trever sig Eddie Fan fram genom röken.

Han har inte längre sin blöte handduk. Paniken tar över hans kropp.

I den svatte, dödliga röken stötte han en hopp med den brandmann.

Jag har haft flera flytter och jag har bara haft flera flytter.

På en gång har jag gått ut och det är 1.30 i morgonen.

Så halvåret efter att firena började, som en halvåret i bilden var helt på fire.

Med firena återklarna upp och förbörjade över kronan på toppen.

Och sen stödjade sig på andra sidan av bilden.

Att firena som var på mitt lön hade inte.

Han var inte där för att save mig. Han hade kommit för att save min nästa namn.

Min nästa namn hade aldrig gjort det.

Eddie har likats ta sig ut. Klockan är kvattet två på natten och huset fortsätter brinna intensivt.

Mitt i natten, den 14 juni, så får jag ett telefonsamtal från Stockholm.

Claes Aronsson, London-korrespondent, Sveriges Radio.

Jag bor på ett hotell i Baker Street och slår på TV-apparaten.

Det första jag ser är den här stora byggnaden som är satt i brand.

De säger från Stockholm åkt dit och jag hoppar in i en taxi och åker dit.

Claes har varit i London för ett bevaket i brittiska valet som ägt rum drygt en vecka tidigare.

Han är redan hemma i tankarna när han blir tvungen att sätta sig i en taxi för att åka till Grenfell Tower.

Det här är en historia som kanske kommer bli den viktigaste historien jag berättar i mitt liv.

Först så kör taxi ner genom det här rikemansområdet förbi Notting Hill och allt det här turistiga.

Och så svänger vi ner på Lancaster Road och där så ser jag den här facklan.

Det är som en enorm fackla, en 24-vårnings fackla, någonting som jag aldrig har sett förut.

Hela byggnaden är satt i brand.

Och det ser så brutalt ut.

Den första känslan är att här har väldigt många människor misslivet och då har det gått några timmar sedan branden startade.

Claes hopper ur taxi vid avsparingarna och försöker hitta en säker plats från vilken hem kan rapportera om branden.

Det jag tänker och det alla omkring mig tänker också, det är ju kommer den här byggnaden rasa.

En byggnad som är helt satt i brand borde kunna rasa.

Vi kommer i Hog World Trade Center till exempel, vad som händer.

Så det finns en stark oro också för att byggnaden ska rasa.

Det är därför man inte vill stå för nära den här byggnaden.

Grinnningen närmar sig och många människor är kvar inne i Grenfell Tower.

Brandmännen på marken får specifika uppdrag att rädda dem som är kvar på olika våningar i huset.

Rukki Nattl och hans kollega ska rädda en man som är fast på 15. våningen.

Rukki berättade att det är precis det här ögonblicket som alla gristerna kör.

Vi blir ju förra lite många år sedan och det är inte flers om vi ska neighbourat.

Vi är트가 om Ole対 och vi är trän Metabez och varandra.

Och kvänder de här med imaginingaryer som nu blir helger?

Ricky berättade att det är just det här ögonblicket som all pojkaktisk känsla av äventyr försvinner.

Istället ta en känsla av skräck och räddsla över.

När han tar sig upp i det brinnande huset med en lång branslang tänker han på sin egen familj.

Som bra som vi är är vi färgfjärder.

Det är en räddlig poäng, men det är inte att vi inte är skädd.

Det är inte att vi inte äter skräck.

Det bara betyder att vi har en bra färg för oss och våra äldre.

Det är att vi kan survive och vi kan survive.

Men det är inte att vi inte är skädd för att bli hård.

Vi har en sannolik som är tre år senare än vi var.

Och vi vill åka hem till dem.

Det är inget förutom.

I det här poängen är vi i en hyperfokussskål.

Vi väntade för äldre på den tiden.

Det brinner intensivt på olika våningsplaner.

På vissa platser kommer temperaturen når 2000 grader Celsius.

Oma och hans bråmahamnid är kvar i lägenheten på 14. våningen

tillsammans med sex grannor som väntar på hjälpet fly.

De förstår att äldren närmer sig och desperationen i gruppen stiger.

Skålen var inte stort för att hålla dem.

Vi var på 14, kan han göra det?

Nej, hans dötare var i sin bakgrund och kvar hela tiden.

Vi tänkte att om han faller, vi vill inte se det.

Det är så bra.

Vi försökte förvänta honom från att göra det.

Men han försökte.

De var ner och hållade skålen.

Han kunde inte gå ner.

Han kunde inte gå upp till flera.

Han kunde inte göra det.

Efter att ha hjälpt mannen tillbaka i lägenheten

fortsätter de vänta på hjälp.

Det känns som en evighet.

Jag tror att det var de mesta skära momenten i mitt liv.

Jag har aldrig varit på nåt sånt.

Vi väntar och vet att det är färd.

Nån är här för att hjälpa dig.

Nån kom tillbaka och färgade sig.

Vi skavde mycket från vänster.

Nån lyssnade till oss.

Folk kvinnade runt.

Vi följde det.

Vi ska dö här.

På våningen Ovenför Oma och Mohamed

har brandmannen Rookie Nuttle

tagits sig till den instängd mannen.

De är två brandmän som ska försöka rädda honom.

Rookie och hans kollega Leon.

Det är extremt varmt.

Rookie bedömer att temperaturen här är 500 grader.

Dires brandslang strullar.

De får inte ut vatten.

När vi kom till 15-flån

så hittade vi att radiot nu var silen.

Men allt var snabbt.

Allt var snabbt.

Det var inget att skriva.

Det var inget att hitta.

Det var en liten, fint rörig färg.

Men det var det.

Jag ställde ner på flott.

Jag kunde känna att min rist kvällade.

Jag kunde känna att min kväll kvällade.

Jag kunde tänka att det var hot.

Vi har inte gått långt.

Jag kunde bara lyssna för ett sekund.

Det var absolut silen.

Absolut silen.

Jag trodde att Leon och jag var väldigt lönlig här.

Vi är de två firengränserna som är högst i bilden.

Jag kunde känna att min rist kväll kvällade.

Jag kunde känna att min rist kväll kvällade.

Jag kunde fitted.

P servant seren bukan.

C-p "'s verksamheten".

Ska jag fortsätta göra vad ni sker?

Nu trur jag innan det retreates om.

Jag skrev tillbaka mig.

Jag va dum.

Ska jag veta att håffa sig?

Ska jag vara gåda?

Tycker du det?

Och då tänkte jag att du har tränning och sånt, och jag sa, nej, Leon, Leon är med, jag kan ta lite av hans äre.

Och så tyckte jag att jag hörde hans vissel gå ut. Och jag sa, det är det. Vi är död.

Det här visselgövningen, det här visselgövningen, det var nästan som om någon stod nära dig när du är under en liten press,

för att hända något och bara gå och dög dig, dög dig, dög dig, dög dig.

Ruki lyckas till sist få ordning på branschen och ser hur vattnet äntligen forser ut.

Han killer ner koretoren från 550 till 350 grader Celsius.

Och vi har beslutat, nej, vi kan inte, vi har fått väldigt liten äre.

Vi är på 15a sted, vi har fortfarande fått göra en väg tillbaka till alla de färgflörelser

där färgen har gått, så vi vet inte vad vi ska hända. Vi vet inte om vi ska kunna få pass

ett färgflörelse, om vi ska sätta i en städgård att röda utav äre.

Vi måste gå ut av här så snabbt som möjligt.

Det här är verkligen liv eller död.

Och vi kommer inte att kunna, i den här färgen och på den här stedet,

få ut någon som har ingen...

Jag har en färgflörelse, som har ingen betydelse av klockan

i 500 grader grader.

Det är inga sätt att ta ut den här personen.

Och vi hade att sätta till det.

Vi hade att sätta till det, att vi inte kan hjälpa den här personen.

Vi ska ha att lägga dem tillbaka.

Just det här ögonblicket.

När de inser att de inte kan rädda den instängde mannen och måste lämna honom,

det är det det som kommer att få störst in verken på Ricky.

När han tänker tillbaka, önskar han att han och Leon

hade tagit en extra sekund på sig, att fatta det beslutet.

Jag vill att det hade varit längre.

Jag vill att vi hade tagit längre.

Jag skulle ha feltt mindre.

Vi rann.

Vi rann för ett liv.

Vi hade en hand på ballen och en hand på banister.

Vi skickade alla av våra material och vi rann i stället.

Vi skickade på 5, 6, 7, 10 gånger.

Vi kunde gå utifrån det.

Vi skickade utifrån det.

Vi skickade utifrån det och rann utifrån det.

Vi skickade utifrån det.

Väll ute på marken.

Se, Ricky, hur helvete att leka senare fortsätter att utspela sig.

Jag kunde se på bilden och se hur mycket större bilden var.

Från när jag gått in 20 minuter tidigare.

Jag kan inte tro att jag bara var inne i det.

Det var en skära, skära plats att jobba på.

Ricky kommer att återvända in i Hörghuset två gånger till.

Oma al-Hajj Ali och hans bråd Mahamud är fortfarande på 14. våningen.

De läser koranen mer än lågena kommer närmare och närmare.

Vid ett tillfälle separeras bröderna från varandra helt kort.

Mahamud är i köket, mer än Oma är vid ytterdören.

Jag var nästa i dörren på den tiden.

Jag var nästa i dörren på den tiden.

Jag var nästa i dörren på den tiden.

När han öppnade dörren var det fulla smök.

Jag kunde inte se ännu mer och jag kunde inte berätta ännu mer.

Jag har varit bult från min t-shirt tillbaka.

Jag hörde någon som berättade mig att det var vad jag hörde.

Jag försökte se om, jag försökte move och jag kunde inte se nåt.

En brannvand har tagit hälsen på Oma's t-shirt och drar sig om i den rökfyldekorredoren.

Allt är svett och Oma kan inte prata.

Han kan inte skrika efter sin bråd Mahamud.

Det var många firefighter som bussade mig från min bäck till att jag bara fick till staden.

Så jag ville säga att jag skulle gå till staden nu så jag bara behövde move.

Ett trapphuset springe Oma ner för trappan mot utgången.

My older behind me, everyone is behind me.

They are on the flat, they are clearing the flat.

All is good so let's all escape.

I looked behind me, I couldn't see anything so I didn't know what to do.

All what I did was moving on the stairs.

I was breathing a lot of smoke to this level where I felt that.

I am dying now.

Jag tyckte att det var en liten småk till den här litena litena litena litena.

Jag är död nu. Jag kunde inte gå ännu längre.

Min movement var att bli snäckare och snäckare.

Jag trodde att jag skulle stå.

Jag vet inte vad jag fick energi från.

Jag sa att jag måste fortsätta.

Jag ska göra det.

Jag ska göra det.

Jag gjorde det.

Jag gick och kunde inte se någon.

Jag kunde inte se min bror.

Omma är ute.

Han har lämnat det brinnande huset.

Han ser sig omkring och inser att flera av hans granna inte är mer.

Omma hittade inte heller sin bror, Mohamed.

Jag ville till firefighter.

Jag kunde inte säga så mycket.

Jag sa att det var min bror.

Jag kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Jag kunde inte säga så mycket.

Omma litar i sina fickor och märker att han får föran att ha sin telefon med sig.

Han ringer sin lille bror.

Mohamed svarar och säger att han är kvar på fjottonde våningen.

Han är där tillsammans med fyra andra granna.

Ingen av dem lyckades ta sig ut.

Han sa att jag är i flott.

Han frågade mig, var är du omer?

Han sa att jag är ute i torret nu.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han kunde inte säga så mycket.

Han vet inte om hans brå kommer överlever.

Omedrabbas av en känsla av maktlöshet.

Och han svimma.

Sveriges radioskorrespondent Claes Aronsson

står utanför det brinnande huset.

Han börjar prata med människorna runt omkring honom.

Det framgick ganska snabbt att det fanns en historia här.

Det fanns en historia om att den här byggnaden hade stora brister.

Det här handlar inte bara om en enstaka brand.

Det här kommer bli en politisk fråga.

Och brittisk politik vid det här tillfället handlade ju nästan bara om brexit.

Det står ganska tydligt att det här handlar om ett systemfel i det brittiska samhället.

Här är det den fattiga befolkningen som drabbas.

Och den rika befolkningen befinner sig bara några kvarterar.

Och kvarterar bort och tittar på och twittrar om det som händer.

Det var så påtagligt att stå där och se den där branden och känna hur röka satte sig i halsen.

Även om det var en sån fruktansvärd syn som väl ingen hade kunnat vänta sig

så var människor runt omkring med ändå inte överraskade över att det brann.

Jag blev ganska snart uppmärksammad på Grenfell Action Groups log

och jag tydde att de hade skrivit under flera år om alla brister som fanns.

Han som skriver bloggen Grenfell Action Group är Eddie Defan.

Heras gästen som tappade sin blöta handduk

men likades fly från den 16. våningen genom det rökfylld trapphuset.

I bloggen har Eddie Defan tidigare lahmat de säkerhetsbristerna kring Grenfell Tower.

Jag tror inte att vi aldrig tänkte att vi skulle kunna ändra saker.

Jag tror inte att vi trodde att vi fanns med en skäl att vi skulle vända.

Men vi var säker på att vi inte bara skulle lämna dem att göra det till oss

utan att ta upp lite resistent.

Vi kastade ingen skäl. Vi var invisible.

Vi var en kommunerad under att få ut. Vi var inte respektive. Vi var inte värdiga.

Vi var inte värdiga för att vara en kommunerad. Vi var inte värdiga.

Vi var inte trädade med respekt och humannet

att ta ut en grupp av människor som bara sa att de sa att det var land som vi levde på.

I november 2016, åtta månader innan branden i Grenfell Tower

tog Eddie Defan tunnelbanan till Shepards Busch, en annan del av Västra London.

Jag kom ut från röreläget, tittade upp på ett taublock och sa

hur en firen som kanske började på 5-florna

spridde upp bilden till 8-4-9-florna.

Flatsen direkt över origin har varit absolut decimera.

Eddie tittade upp på det som var kvar av höghuset, som på många sätt på mindre om Grenfell Tower.

Han insåg att om en brand skulle bryta ut det hans hus,

skulle inte han och hans granne veta vad de skulle göra eller hur de skulle överleva.

Han kom hem, startade datorn, loggade in på sin blogg och började skriva.

Och mer än ett halv år innan den katastrofala Grenfell Tower branden publicerade Eddie Defan ett blogg inlägg

med rubriken Playing with Fire.

I de senaste 20 års residents of Grenfell Tower har fått inga bra fire safety instruktioner.

Det är verkligen en jäklig fråga, att det bara en katastrofisk event

kommer att förbättra den inriktning och inkompeten av vår landlund.

Det är bara en incident som resultar i en svårig loss av liv

som lär sig för den externa skruternen för att förbättra

det som kommer att ske en litenhet på praktiken av den här non-functioning organisationen.

Det är vårt konviktion att en svårig fire i en torrblogg är den mest litenheten

att de som har rörelsen kommer att vara hända och bort till justerat.

De kan inte säga att de inte har varit varnade.

Jag har skrivit den här bloggen, jag remerar att skriva det.

Jag remerar att det är några blogg som du verkligen måste skriva

och du verkligen måste verkligen jobba i.

Den har bara skrivit själv.

Jag har inte skrivit det för ett stort period av tid.

Jag kan inte skriva det de senaste gången jag skrev det.

Det fylls mig med så många olika emotioner.

Ja, jag vet inte vad jag säger.

Jag vet inte vad jag säger.

Alla var där.

Om far Hårgård som han skrev om i bloggen har blivit verklighet.

Några timmar efter att han har räddats från elden och döden

vaknar Oma Al-Hajali upp i en sjukhus säng.

Efter att han svimmade har han inte hört något från sin brå, Mohammed.

Jag var bara vänta och kvar och inte vet vad jag skulle göra.

Jag hade ingen med mig också.

Oma försökte ringa Mohammed, men ingen svarar.

Efter en stund får han besök av polisen.

De har hittat Mohammed på marken utanför Grenfell Tower.

Han är död.

Jag tror att min bräder försökte skapa på det senaste minutet

när han sa att alla var död runt henne.

Jag tror att han försökte använda skit.

Han ville bara skapa på det senaste minutet.

Han försökte använda skit och i den middelen stängde han.

Mohammed Al-Hajali kom att bli den första offret som omnämns med namn i media.

Han blev tre år gammal.

Allt som jag hoppade på var allt vi ville göra.

Jag tyckte att mitt liv skulle stänga helt.

Jag skulle inte vara den sista personen.

Jag tyckte att min familj inte skulle vara den sista.

Det är en fruktansvärt brand.

Det är en högbyggnad som är i princip helt utbränd.

Det brinner fortfarande rejält från våning 10 upp till högsta våningen.

Det stiger ett tjock rökpelare rakt upp i lusten.

Sveriges radioskorrespondent Claes Aronsson.

Jag stannar under hela våra morgonsändningar.

Jag är där i 3-4 timmar och försöker få svar på

om det är några som har överlevt överhuvudtaget.

Så börjar min telefon ladda ur och jag behöver gå någonstans och ladda batteriet.

Jag står på en benzinstation, ytterligare några hundra meter från branden.

Och så kommer det in en bramband där. Han ser helt förstörd ut.

Jag frågade honom hur det ser ut. Han sa att det enda vi gör nu är bara utlik.

Det förstärkte den här känslan av att många kan inte ha överlevt den här branden.

Katastrofen får konsekvenser för många.

Och en mil från branden på andra sidan Hyde Park

sitter den nervalde premiärminister Theresa May i sitt hem i Ten Downing Street.

Och så helt plötsligt så sker det här och hela Storbritannien börjar skrika efter nån ledare

som ska ta ansvar till kommandot här och ta tag i den här nya djupa krisen

som ingen hade väntat sig.

Theresa May till slut tar sig till Grämpel Towerområdet

och gör då misstaget att bara träffa brandchefen

att inte skaka hand med anhöriga, inte skaka hand med drabbade

och utsätts ju för enormt mycket kritik för det här.

Just att hon inte visar medkänsla, inte sprider den här värmen

som britterna behöver just i det här tillfället.

I ett nyhetsklipp syns Theresa May lämnar en kirka

i närheten av Grämpel Tower.

Hon kliver snabbt in i en bil och försvinner från platsen.

Tvådagen efter branden försöker bloggaren Eddie De Farn fortfarande förstå

vad som har hänt.

Kommunalråden träffas i Kensington Town Hall

där hundretals demonstranter i uppröde över hantering av branden.

Eddie De Farn i en av dem.

Eddie De Farn står framför en grupppolitiker och andra demonstranter

talar in i mikrofonen.

Ungefär samtidigt får Oma Al-Hajali lämna sjukhuset.

Oma berättade att hans föräldrar är Syrien och får inte vissa för att komma in i England.

En namn i samling startas på nettet för att få föräldrarna till de som har

en nyhetsklipp.

Oma berättade att han inte kan lämna sig om en nyhetsklipp.

Oma berättade att han inte kan lämna sig om en nyhetsklipp.

Oma berättade att han inte kan lämna sig om en nyhetsklipp.

En samling startas på nettet för att få föräldrarna till de som har en nyhetsklipp.

Det lyckas.

120 000 namn under skriften samlas in och efter en någodage anlände hans mamma och pappa till London.

När de kom till A.K. var det första som de såg att det var mitt bror.

Det är en stor chock för dem och för mig att se det.

Det är den hårda momenten att se mitt bror inför mig.

Vad som har hänt i de första åren var en av de mest ingenamla tragikerna som vi har sett i många år.

Och de som har överlått varenda, varenda och namn.

Och i många fall allt som de har.

Till Rysamej kommer ganska snabbt på fötter efter det här och inser att det är faktiskt hon som måste ta ansvar här.

Hon ställer sig upp i parlamentet, ber om ursäkt, kallar det här för ett statligt misslyckande och säger att alla ska få bostäder inom tre veckor.

Oma Alharjali bor på ett enkelt hotell eventen på vad som ska hända.

Han har blivit lovade ner bostad inom några veckor.

Det var en hård tid, vår liv var väldigt miss, inte organiskt.

Min liv följde så bärdligt eftersom jag öppnade PTSD.

För brandmanen Ricky Nuttall har Elden inneburit att han blivit en skugga av sig själv.

Jag blev en jäklig död och en jäklig partner.

Jag följde min hjärta, jag fick in till däck.

My whole life just fell apart.

I struggled to cope, I failed to cope.

En dag ligger Ricky som vanligt på soffan.

Han heller upp en nu en öl och tänker tillbaka på en skoltid och hur han älskade på sig.

Utan att direkt tänka på vad han gör börjar han skriva några meningar.

The words just started coming to me.

This was written in a few minutes.

It literally is really easy to write because it was just a very blunt narrative of how I felt.

I'm staring blankly, frankly I'm broken.

My heart can't be mended, befriended or woken.

An emptiness consumes me, in sorrow I'm soaked.

My words can't be heard as I'm strangled and choked.

As tears stripe each cheek with a trail of sadness.

My soul is stained black, with the screams, with the madness.

The pain of such tragedy, the waste of such life.

The death of a husband, his children, his wife.

The stairs were too many, my breaths were too few.

My body exhausted and now mentally too.

The silence of death, I'm lost, there's no plan.

Emotionally ruined, one broken man.

I think within about half an hour it had been shared 750 times

and I was like wow, people have really associated with that.

Den 14 september 2017 inleds den offentliga utredningen av branden

som premiärministern Theresa May tillsätter.

Här igen är Sveriges radios korespondent Claes Aaronsson.

Det är väldigt många som fortfarande är orört besvikna

på att de här nya bostäderna inte har levererats.

Men till att börja med finns det ändå ett visst hopp kring den här utredningen.

Det är hundratals personer som är drabbade eller anhöriga till människor som har dött.

Och i början så är det väldigt många också som vill göra sin röst hörd.

I en stor konferens hall i Kensington samlas hundratals människor.

Familjmedlemmar, släkt och vänner till de som har dött.

De här anhöriga ger smörigheter berätta om de 72 personer som dog i branden.

Under en vecka delar de med sig av historia som stremas ut till omvärlden.

Vi kan inte tänka på en dag när det inte händer ännu lätt.

Hon älskar att dansa, hon är en jävla magnetisk, en vändig person.

Men eftersom hon är lite älskare än mig, tror jag att hon är utav min lika.

Eftersom Dennis har blivit, finns det en gapingshåll i vår hjärta

som kan aldrig vara fjärde. Och det händer, det verkligen händer.

Vi har två fjärde på tabeln för varje fjärde, främst och år.

Men de har alltid ökat en position i vår hjärta.

Hon var på livssupport i hospitalen, men sen kände hon sig att det inte var något att göra.

De har blivit dags för oma och hans familj, att prata om Mohamed.

Det var mig och min familj, alla oss, och en av våra vänner.

Det var en sad moment. Det var mycket att tala om.

För dem, i USA var det bra förbrott.

Så de var hoppade att om de var här, att de inte hade att tänka om något,

bara de var välfärdiga och de var eviga.

Kan jag bara säga på behalf av mig själv, men jag tror på behalf av alla i rum.

Vi är glädjande till dig för att komma här och tala om Mohamed i sådant sätt.

Och hur det har gått och har varit hjälpigt.

Efter alla personliga berättelser börjar nästa del av utredningen.

Den ska fokusera på vad som faktiskt hände under brandnatten.

Oma sitter i publiken och lyssnar.

En dag är det en brannmans tur att berätta.

Det är samma brannman som tåg tag i Oma's t-shirt och drog ut honom i lägenheten på den fjottonde våningen.

Oma är inte beredd på vad han nu ska få höra.

Oma lyssnade förvånat på brannmans berättelser.

Brandmannen påstår att Oma ska ha sagt att han var den sista personen i lägenheten.

Att det inte fanns några andra människor där.

Jag lyssnade på mitt brann.

Varför skulle jag lika?

Varför skulle jag säga att det inte fanns några människor där?

Varför är alla där?

Varför skulle jag lika?

Varför skulle jag lika?

Han försökte blöda mig för hans fjol.

Det är väldigt skönt.

Han blöder mig för att döda mitt brann.

Det är en stor sak.

Och jag vill verkligen vara en person som håller sig tillbaka.

Det är verkligen en stor lika.

När brannkåren får frågor från media om vad som egentligen händer på våning 14 under branden

har de svarat att de inte vill dra några slutsatser om specifika händelser

innan de olika utredningarna är klara.

Den här utredningen är ju uppdelad i två delar.

Sveriges radios klarar att brannkåren ska vara en hel del.

Sveriges radios klarar Aronsson.

Den första delen handlar bara om själva branden.

Specifikt vad är det som har skett?

Och där är det ju ganska tydligt vad de anhöriga och drabbade tycker.

Dels så tycker man ju att det fattades vissa felbeslut

av räddningstjänsten av brannkåren.

Och dels så är det ju framför allt det här fasaden då.

Hur fasaden renoverades 2015-2016.

Hur man satt också in i isolering som satt ihop med den här fasaden.

Och det var ju den isoleringen då som var så otroligt brandfarlig.

Det var därför det blev den här fackla.

Good morning Mr. Defan. I understand you'd like to take the oath?

I swear by almighty God that the evidence I shall give should be the truth.

The whole truth and nothing but the truth.

Thank you very much. Sit down and make yourself comfortable.

Räddningen fortsätter.

Det är dags för bloggaren Eddie Defan

att berätta om att han larmade om säkerhetspristerna innan branden.

There was stuff inside the blog that we'd captured

that was useful evidence in hopefully the longer term journey

of bringing the perpetrators to book.

During the public inquiry where basically not a single corporate

participant took any responsibility for any of their actions

in the build up to the fire for the night of the fire

or the aftermath of the fire.

We don't want at Grenfell to be fighting for justice in 30 years.

We want the truth and change and criminal prosecutions to happen now

and not have to be fighting for them in 30 years time.

Heres världen får också sin chans att bemöta inklagelserna

om säkerhetspristerna i huset.

I ett 30-sidigt långt dokument ser de bland annat

att det fanns andra och nationer och experter

som kunde ha larmet om bristerna.

Men ingen sa något.

November 2022.

Den offentliga utredningen avslutas.

Huvudadvokat Richard Millett delar sina sista tankar.

Ett dag sommeren 2023 väntar polisen på en rapport

från utredningen innan man kan gå vidare med eventuelle åtal.

I dag sommeren 2023 väntar polisen på en rapport

från utredningen innan man kan gå vidare med eventuelle åtal.

utredningen innan man kan gå vidare med eventuella åtal.

Ingen vet när den en rapport kommer och vad som kommer stå i den.

Brandmannen Rookie Nuttall är chockad över att ingen hittills har fällts för något brott.

I despise injustice.

It's the one thing that will make me lose my temper faster than anything else.

Any kind of injustice when things just aren't fair.

Why should we have to put up with it's not fair?

Why should we have to?

No one has has been criminally charged with anything, which I find

absolutely insane.

Oma Alhaj Ali är osäker på om han någonsin kommer att få se den rätt vissa han söker.

Let's see, I'm hoping that something will come out of this, but I feel it's taken too long now.

Justice is actually fast for all the people who were responsible for what happened to be hold to account fast

to see some people in prison really, like people who actually provided this cladding or people who actually bought this

cladding, people who were not really trained or not really organized enough to help people to see some

changing in this rules or policy that we have here and cause is going to affect a lot of people as well if it happens again.

Det var som fruktansvärt upplevelse och att komma dit ger ändå något slags hopp, för det finns ju också väldigt många fina historier

kring den här branden.

Correspondenten Claes Aronsson åker ofte tillbaka till Grenfell.

De kom samman alla där och det var en liten skolflikka jag träffade som berättade hur de gick samman i skolan och samlade ihop

pengar till städerskan på skolan som bodde i Grenfell Tower så att hon skulle kunna få en liten ny start.

Bloggeren Eddie Defand får till slut en ny lägenhet, men han saknar sitt gamla hem.

För mig är det sannolikt vad det är om Grenfell, vi var en fantastisk kommun, vi var en kommun inom tower

that any modern society should be very, very proud of, your personal are so

ethnically diverse, socio-economically different, and kissed.

And you have a richness, and a wealth of residents not as we were

...det vi har skrivit efteråt.

En poll, en sublet.

En illegalt...

Det är en absolut typ.

Och det särskiltaste är att

för att följa det...

... vi är aldrig, aldrig, aldrig...

... att visa vad det är som det var.

Det har varit en väldigt svårt journey...

...sind sen.

Vi har lov för 72 liv.

72 folk har död.

För mig är det väldigt viktigt

att försöka

och hålla de som har möjlighet

till att skriva någon sorts legacy.

Det är en legacy

för 72 liv som var död.

3 år efter branden

träffar Oma Al-Hashali

sin blivande fru Sana.

En tid efter brölloppet

har Sana en dröm där han träffar

Oma Al-Hashali.

Han träffade min bränsle

och sa till honom att han skulle ha en bränsle.

Han sa att om jag har en bränsle

så ska jag kalla honom Muhammed.

Nu har vi en djur

så hon kom till mig och sa

att jag vill kalla vår bränsle Muhammed.

Jag var så glad att ha

de bränsle och kalla

min bränsle Muhammed.

Men somtals när jag tittade på dem

har jag en bränsle igen

och hans behavior

och hur han svarar och hur han svarar

så det är svårt

men samtidigt

är jag glad

att jag hoppas

att göra min sannolik

min bränsle

var verkligen en bra person

men i sin sannolik

är jag alltid öppet.

Allt som händer i mitt liv

i dagens basis är det

bra tid med min bränsle

så det hjälper mig

i dagens basis.

BBC

Grenfell Tower Inquiry

Uxferias Radio

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.