Alex & Sigges podcast: 592. I väntan på Gary

Vad är vi kring med hästen?

Nej men vet att hästen är igång när det är en massa kulturbråk som drar igång.

Det är kul.

Nej men jag försöker komma på, jag har inte sett något.

Ja men dels är det ju det här Norrköpingsbråket.

Ja, just det.

De vill stripa budgeten till kulturen.

Men sen har det ju också bråket om drömmarnas monument i Göteborg.

Vad är det?

Det är ett drama som har pågått i flera månader nu om ett konstverk som är uppställd på Göteplatsen i Göteborg.

Jag har inte, jag har mixat det. Vad är konserversen?

Ja men först, i början av sommar så sattes ju själva verket upp.

Jag vet inte vad man kan säga om det.

Det är ju en massa bråte som ihopsnicker att det har olika konstnärer och man bjöd in andra konstnärer att bygga vidare på det.

Alltså det är experimentellt minst sagt. Det ser ut som skrotnissens bakgår typ.

Ändå som alltid med konst så hade ju konstnärerna väldigt poetiska ord att säga om de här plankorna.

Du kan väl se en bild först på hur det ser ut så vad du tycker.

Ja gärna, gärna.

Jag milade precis.

Det var inte det.

Drömmarnas monument.

Oj det ser ut som en kåkstad.

Jag har ju varit till en sån här favela.

Det ser ut som en favela utanför Rio.

Ja det skulle ju kunna vara gjort av barn nästan.

Ja men lite äldre barn, typ 14-15 åringar kanske.

Du måste ju kunna snicka lite och det är väl någon typ av fågelhåll där, någon stor.

Ja men såhär sa de då de här konstnärerna om projektet.

I juni.

Drömmarnas monument.

Utställningen intar Jötaplatsen med Drömmarnas monument som är ett allkonsverk.

En social skulptur och en tre månaders manifestation för det fria kulturlivet i Göteborg.

Verket blir en scen som ger uttryck för den konstnär sina och gemensamma kraft som präglar stadens skäl.

Det är tillfälligt och kollektivt bygga som under utställningsperioden förvandlas till en mötesplats för skapande och för samtal om dagens kulturpolitik,

stadens gentrifiering och konstens villkor i staden.

Det är så kul när man hör det där och samtidigt tittar på bilden med det här hoppsnickrade bråttet.

Det var kanske som att de har varit packade.

Ja.

Det är som en fyllefest som var sparatur.

Alltså en fyllefest bland människor som gick under botten i kreativa.

Eller som vill vara det.

Men väldigt packade.

Och som är på gott till mör.

Ja, gått till mör är nog ledordet för du ska få höra då.

När de faktiskt reporterar till SR-kulturen till P1 som går fram och intervjuar någon av konstnärerna.

Och han är inte lika då formell kan man säga.

Sebastian Rurolf Jensen är en av konstnärerna bakom verket.

Nu har jag byggt ett ute där med utsikter på sejdan och avenyn där jag kan sitta och göra nummer två på morgonen och det är ju en dröm.

Ja, den högsta och kanske mest framträdande delen av det konstbygget.

Det är ju en dröm.

Jag gör nummer två och går till avenyn.

Ja men det här är ju en fyldig grej.

Det är ju en fyldig beslut.

Halv två så går de ner till götaplatsen.

Och ölar?

Ja, nej, vi har haft två på natten, alltså på efterfesten.

Ja men jag tror att de börjar vid redan halv två på dagen.

Ja ha.

De orkar inte vänta så länge tror jag.

Ja, den högsta och kanske mest framträdande delen av det konstbygget som turnar upp sig utanför konsthallen på götaplatsen är alltså ett fullt fungerande ute-dass.

Som Sebastian och hans kollegor använder som personal toa.

Vänta här nu.

Ett fullt fungerande ute-dass.

Alltså vad är det som krävs?

Det var ju det som du kallade fågelhalk.

Om du kollar på bilden nu.

Ja det är det, okej.

Okej, det är ett dass.

Jo men vad krävs, det är liksom en, det är väl ett hål.

Men det är roliga med det här och det är väl därför man måste ändå lyfta på hatten.

Åter med konstnärerna.

Det är att de får så mycket löst folk och komma ut ur skuggorna.

Alltså först kommer konstkritikerna såklart.

Som tycker att det är jättespännande.

Det har vi framvärde.

Är det något som jag föraktar nästan de mest av alla?

Kulturredaktionens konstkritiker Cecilia Blomberg berättar om varför verket provocerar så mycket.

Det bryter ju mot allt som är götaplatsen av nyklassis, men tänkte något väldigt brötigt med

breddbitar och stora plakat med drömmarnas monument.

Var finns konst, om finns det platser?

Och så par gamla husvagnar ditsläpade.

Och en annan grupp som också är rätt nerverande.

Som ju hugger direkt såklart.

Det är ju SD och Moderat Politiker.

Som tycker att skattepengar här släpsas bort.

Det kan du tänka dig.

Mm verkligen.

I den här omfattningen bygger upp något som ser ut som en

soptipp mer eller mindre.

Mitt här i Göteborg är en ansvarladsrum.

Det är inte okej.

Tunt att det här är många som tycker att det är fint.

Det finns säkert någon vänsterpartist i Majna som tycker att det här är det bästa som har hänt i Göteborg.

Men alltså landets museer förstod ganska snabbt att

det här kommer ändå

det här kommer att gå till historien

som ett väldigt omdiskuterat verk.

Eftersom det har varit så mycket snack om det.

Så för några veckor sedan så kom det ett erbjudande om

att verket skulle köpas.

Göteborgs konstmuseum köper en del av det omstrida konstverket drömmarnas monument.

Verket har hittills visats på Götaplatsen och orsakat en politisk debatt i staden.

Göteborgs konstmuseum betalar nu 60 000 kronor.

Kulturnytt i P1.

Så långt.

Allt väl.

Ja, men så långt. Allting väntat.

Exakt. Men nu händer det oväntade då. Eller jag vet inte det kanske är väntat också.

För någon vecka sedan så händer det då att

The Shit Hitt the Fan.

Bokstavligen.

Vadå? Biaset från Dasset.

Hur fan visste du det?

Om du ser bokstavligt så tänker jag att det är väl bara

ett alternativ. Vad händer då?

Var går gränsen för konst?

Ja, frågan väcktes när konstnären Sebastian Rudolf Jensen målade över delar av konstverket drömmarnas monument på Götaplatsen i Göteborg med bajs.

Göteborgs konstmuseum drar sig ur dilen.

Eftersom det har hänt en grev i helgen.

Så tyvärr, vi beklagar verkligen det som har hänt.

Men vi har bestämt oss för att avbryta förvärvet.

Anledningen att de inte längre vill köpa konstverket, vi ser det här.

En av konstnären har själv lagt ut på sina sociala medier när han blandar ihop färg med avföring från Ute Dasset som varit en del av konstverket.

Och sedan målar över delar av det.

Vi tycker att konstverket har förändrat karaktär så pass mycket efter den här incidenten.

Både när det gäller utförande och när det gäller innehållet.

Det går inte riktigt att utläsa texten längre och det har fått en annan innebörd.

Det här konstverket har verkligen skrivit in sig i stadens konsthistoria.

Det här är inte elet av Göteborgs konsthistoria.

Det är det vi beklagar att vi inte kan ha det som en del av samlingen.

Det var målet över det.

Han har samlat ihop avföringen från konstnärerna.

Dasset.

Och blandar det med röd färg.

Blandar det med vit färg.

Vit färg?

Ja, vit färg tror jag det är.

Det är en stor hink som blir en mocka brun.

Alla de här budskapen målas över.

Alla budskapen är borta. Det är bara bajs över dem.

Det är så jävla dumt också för det är nu att det blir ett intressant konstverk.

Och det är nu att de hoppar av.

Jag vet.

Och den som finns kvar är en skyltare som står inställt.

Jag tycker att de är riktiga karaktärer med konstnärerna.

Ja, verkligen.

För det här är någonting på riktigt fan vad kul.

Men nu börjar de bråka sin semellan konstnärerna för det är inte alla som uppskattar bajs-tricket.

De är ju flera konstnärer.

Synd tycker Stefan Karlsson som tillsammans med Rudolf Jensen ligger bakom konstprojektet på Götaplatsen.

Vi behövde de pengarna till budgeten.

Alltså vi går back och fick in 60 000 nu så hade vi klarat budgeten.

Vi hade gått plus minus noll.

Så att det är oförståligt för väldigt många personer som jobbar i projektet.

Varför han gjorde så här?

Men han som målade bajs-tricket, han tycker det är jättebra att det inte blev något köp.

Sebastian Rudolf Jensen däremot ser positivt på att konsthallen drar tillbaka köpet.

Jag tycker det är skönt för vi vill inte ha några pengar.

Det här projektet handlade aldrig om att det går plus.

Och i något läge så blev det någon form i slutet på projektet här om att vi skulle sälja verk i det här verket när det blivit uppmärksammat och så där.

Det kändes väldigt som att vi exploaterade oss själva nästan.

Men även han visade sig då är förvirrad för han går ändå och säljer verket ändå till en granne.

Bajs verket från drömmarnas monument på Götaplatsen i Göteborg har solts till en privat person.

Där lever vi vidare hos en granne.

Den två meter höga delen av skulpturen från drömmarnas monument var tänkt att säljas till Göteborgs konstmuseum.

Men man ångrade sig efter att konstnären Sebastian Rudolf Jensen målade verket med bajs.

Den tänkta prislappen låg då på 60 000 kronor.

Konstmuseumet backade ur efter bajskuppen men då dök en ny köpare upp.

Frågade nu om de kunde få köpare för en symbolisk summa.

Får man fråga den symboliska summan vad det blev för pris på den slut?

2 000 kronor.

Vi är sponsor av Hello Fresh.

Är det någon gång man ska testa det här med Hello Fresh så är det kanske nu.

Eftersom vi har en kod som ger upp till 1 357 kronor i rabatt på dina fem första kassar.

Är det inte dags att ändå tänka lite på ekonomin?

Det var en sommar där vi tänkte göra vad fan?

Vi måste ju semestra.

Räntan går upp och det är mindre i promboken och etc.

Vad fan? Vanor måste ju få en sommar.

Nu står vi inför hösten och jag tror att det är många som tänker att

vi måste teppa igen hålen lite.

Ja förstå vad du menar.

Med Hello Fresh kan man förplanera middagen lite.

Ja istället för att gå runt i affär.

Det här är bevisat.

Du gör ju av med mer pengar när du stråsar runt i en affär.

Du kanske har ett barn som skriker.

Jag vill ha giflar.

Jag vill ha kindregg och så fylls vagn på.

Istället för att utsätta dig och barnet för allt detta.

Så sitter du hemma i Lunero.

Du går in på HelloFresh.se.

Du blir inspirerad av de recepten som finns.

När du beställer hem det så får du exakt den mängden ingredienser

till råvarorna som behövs för att göra det här receptet.

Hur många ni är i familjen och så där.

Där genom sparar du inte bara tid.

Du sparar också pengar.

Ja för att du köper inte massa grejer som du inte behöver ha.

Precis.

Det här innebär att du inte bara får en gladare plån

och också godare middagar till dig och din familj.

Nu möter vi hösten med HelloFresh

och ni som är nya användare.

Ni går in på HelloFresh.se och använder koden

podcastAS23 i ett och samma ord.

PodcastAS23.

Just det.

Det kan jag också säga att om du har varit kund tidigare

men du har slutat med att vara kund för över ett år sedan

eller längre, då kan du också använda den här koden.

Så det är inte bara för nya kunder.

Ja gå in på HelloFresh.se och läst mer.

Tack.

HelloFresh.

Hej hej.

Vi är sponsor av Petgood som är ett svensk företag

och det här är spännande.

Eller vad säger du Shullis?

Ja det här tycker jag är intressant.

Jag ska börja med att presentera två stycken problem

men det är för att de är två problemen i själva anledningen

till att Petgood existerar.

Den första det handlar om hållbarhet

och det här tycker jag var helt...

Det var alltså mindboggling.

Hundar och katter i beräknas idag

står för 25% av all köttkonsumtion.

Det är det första.

Det är ju ett bekymmer.

25% är som stor katter hundar för.

Det andra då.

Och det andra handlar om katter hundars hälsa.

Vad är det vi egentligen...

Vi ger våra hundra katter.

Vad ger du i Bianca 5?

Jag vet ja vad det är i hjärna.

Vad är det för guis med heller upp i skolan?

Det är enormt viktigt att veta vad vi köper till oss.

Då är det innehållsförteckningar

och det är ursprungsländer

och det är liksom allt sånt där.

Men när det gäller hundar

då är det liksom...

Det är Anything Ghost.

Man har ingen aning om vad de här grejerna kommer ifrån.

För deras fokus är ju just att fylla maten då

med bra proteiner som bygger på insekter.

Det är det som är grejen.

Insektsbaserat foder.

Insekter är den enda animaliska proteinkällan

som de använder.

Och tack vare då att tusentals hundar och katter

äter petgud så sparar man då

över tusentan koldioxid varje år.

Och om fler skulle göra det

då skulle man verkligen kunna göra markant skillnad.

Och när det då gäller hundar så katter hälsa.

Så visade då forskningen att den här insektsproteinet

är en kvalitet som är i linje mer

eller till och med bättre

än vanliga animaliska proteiner.

Dessutom helt fritt från antibiotika.

Ja precis, jag tycker...

Uppmanar alla går in och testar.

Man kvar nu dessutom 20% rabatt

på första köpet

och man använder en kod.

Alex Sige.

Alex Sige är ett ord.

Och då går man in på petgud.com

P-E-T-G-O-O-D.com

Tack petgud, hej hej.

Jag vet inte om jag har gått till en läkare

för jag hade fått bränsår på axlarna.

Det var jävligt bränt.

Huden hade lossnat

på sina ställen.

Det var inte bra helt enkelt.

Och då fick jag först träffa en sjuksköterska

som undersökte soren

innan jag skulle träffa läkaren.

Och hon var ganska tagen.

Hon var lite blown away, får man säga.

Och hur gick det till?

Nej men det var ju det som var händelsfråga.

Alltså vad har hänt, sa hon.

Och då stod jag liksom valet och kvalet

när jag skulle svara henne.

För det fanns ett kort svar

och ett långt svar kan man säga.

Korta svaret är då...

Det var min fru som brände mig.

Men det långa svaret...

Jag ska ge det som måste gå tillbaka lite i tiden.

Om du inte har något emot det.

Nej gärna.

15 år.

Året till 2008 då.

Så här är det ju,

att jag och Amanda firar ett lite jubileum

i veckan faktiskt.

Det är då,

om det nu är på torsdag eller fredag,

exakt 15 år sedan

vi hade vår första date.

Det var för en restaurang i Nacka.

Och samma kväll

kystes vi för första gången

på restaurang Undici

Solofa Sturgatan, men så den.

Thomas Prolin skandrar restaurang.

Just det.

Där Martin Dallin satt och häckade i barnen.

Ja, där var han ofta.

Och Alban också såklart.

Och Runar.

Och Björn.

Och Björnborg.

Där kystes vi.

Och dagen efter så flyttade vi ihop.

Och sen dess har vi då levt tillsammans.

Var det liksom tungspetsar då?

Eftersom du var första gången lite försiktigt?

Eller var det...

Var det djupt och...

Nej, det var djupt och girigt.

Ja.

Det var liksom tunga i gom så att säga.

Ja, ja.

Som initial i alla fall.

Ja, och sen så träffade vi ju dig och Malin.

Kort till efteråt.

Har du de innan av det?

Du menar lostkvällen?

Ja, fan.

Vad dumme.

Det var ju lostkvällen.

Sorry.

Ja, den har vi verkligen pratat om.

I poddenen.

För att prata mer om.

Men...

15 år.

Det har varit ett jävla äventyr.

Och vi har fått hänga med.

Ja.

Vi svenskar.

Verkligen.

Amanda är din namn som är nämnt flest gånger.

I den här podden.

Tätt följt av Adolf Hitler, va?

Ja, så var det nog.

Jag trodde.

Jag trodde Hitler var tvåa.

Just det.

Ulfendell trea, tror jag.

Ja, exakt.

Ett äventyr.

Men ett fint äventyr men jag...

Eller hur?

Det måste jag förstå.

Fylt av underbara stunder.

Och vissa skitstunder.

Ja, och det är de skitstunderna som jag ska fokusera på.

Är de lite mer negativäst under det här med henne?

Mm.

Och när började de?

Jag tror att de började ganska fort.

Alltså...

Det var inte så att vi hade någon treårig smek, liksom månad.

Smekperiod.

Där allting var frid och fröjd.

Men redan de första månaderna...

Så kände jag att det fanns saker som var mörka och oförutsäkvara.

Och...

Ja, men det är obehagliga med henne.

Har du läst förälskelse av Alberoni?

Nej.

Ja, men han är såhär, 80-talsproffet.

Som skrev filosofiska böcker om olika teman.

En hette avund, den hette förälskelse.

Jag kommer ihåg en mening därifrån.

Att han skrev att...

Det skruvade, eller det mot sig så fulla med förälskelse.

Man upplever att den här personen är magisk på alla sätt och vis.

Alltså saker som vanligtvis betraktas som obehagliga.

En sårskorpa kan ni uppleva som vacker och poetisk.

När man är förälskad i har en sårskorpa.

Men han skrev då att det mot sig så fulla är att...

Fast vi känner så...

Så har vi ändå en hemlig dröm om att förändra den vi förälskade i.

Om det bara var lite så också.

Och lite mer så.

Ja, precis.

Och det kanske du kände där i början?

Redan i början.

Det jag kände på en gång var åtminstone att jag fattade att hon inte är perfekt.

På samma sätt som jag inte är perfekt, eller någon.

Alltså det fanns massa saker där.

Men som jag också älskade förstås.

Men den första känslan var att någonting inte stod rätt till.

Den inträffade nog sommaren 2009.

Alltså vår första sommarsammans på Gotland.

Då hade vi precis köpt vår lada.

Sommaren då ni gifte?

Nej, vi gifte 2010.

Så det här är sommaren innan det.

Alltså sommaren då Charlie föddes.

Vi satt i alla fall på uteplatsen där varje kväll.

Och såg solen gå ner över dalen och vi drack vin.

Det var en underbar sommar.

Och när vi gick och las en av de där kvällarna så upptäckte vi en padda som satt och tittade på oss.

På uteplatsen.

Jag tror att du har hört det här.

Eller hur?

Ja.

Kommer du ihåg paddan?

Vi pratade mycket om den då i alla fall.

Nej, jag kommer inte ihåg.

Nej men den satt där i alla fall.

Och såg jag ett äckligt ut.

Och kvällen där på när vi skulle gå och lägga oss så såg vi en till padda.

Då sa jag, titta där är en till padda.

Och då sa man, nej det är inte en till.

Det är samma padda som i går.

Och då sa jag, hur ute det?

Jag vet det, hon har kommit tillbaka.

Och några dagar senare så såg vi en tredje padda.

Det var en paddsommar.

Kolla, det är en padda till, sa jag.

Och då sa man, hon är tillbaka.

Och när jag gick in och tog disken så smög hon sig bort mot den här paddan.

Och hon såg inte att jag såg henne.

Hon såg inte att jag smög efter henne.

För att se vad hon gjorde med paddan.

Men jag såg ju och hörde allt.

Jag såg då att hon satt sig på huvudet och vid paddan.

Det är ett kul ord faktiskt, padda.

Ja, ja.

Och då viskade hon då till paddan.

Jag saknar dig.

När vi skulle läggas då samma kväll så frågade jag,

varför pratade du med paddan?

Och då sa hon, det gjorde jag inte.

Jag sa, jo, jag står precis bakom dig.

Jag hörde.

Vi sa att du saknade paddan.

Och då sa hon, sluta säga att det var en padda.

Och då förklarade hon då för mig i natten att det var inte en padda.

Eller paddan var bara kostymen.

Det var då gullig.

Det var som att du skälla vandrat in i paddan.

Det är som i filmsen när man inser att allting är inte vad det verkar.

Ja, alltså i filmen så blir det väldigt oroväckande.

Ja, kan du säga nån exempel på en typig sådan scen?

Har du hört om den här rektorn som snodde saker från sin skola för 200 000 spänn?

Nej.

På saker som skevar.

Nu har det kommit fram en annan grej som hon har gjort.

Hon har gjort en annan grej förutom att hon har snottat med 200 000.

Så man kan säga en signal på att något, du på det du pratar om,

att något kanske inte står helt rätt till.

Vad var det då?

En rektor på en skola i Borås kommun stängs av från jobbet

efter att en rad olika prylar som köpt in för skolans pengar saknas.

Borås tidning kunde förra veckan berätta

oror, köksmaskin och musikinstrument med mera

saknades på skolan under en inventering.

Allt till ett stort belopp.

Redan här skevar ju beteendet kan man säga.

Jo, men enslängd så är det ju, alltså det är ändå så här, det är någon som...

Ja, men ni är vanlighetelig kriminalitet ja.

Ja, exakt.

Ja, men nu kommer nästa grej.

Det här tycker inte jag är.

Det här tycker jag inte jag är som...

Nej.

...motsvars inte av det här.

Nej, jag vet.

Men enslängd.

Nu kommer nästa.

Dessutom skrev tidningen att rektorn var sjukskriven,

men samtidigt jobbade i kassan på systembolaget.

Och Karlsson är chef för skolförvaltningen.

Man blir ju förvånad.

Men vi ska också säga att vi har ju inte fått alla förklaringar än

och de bitarna...

Ja, det kan finnas förmyndande omständigheter.

Så kan det vara.

Men vänta, vi fattar in ting.

Han har alltså...

Han dubbeljobbar.

Han sjukskrivs i beskolan.

Det är din kvinna tror jag.

Okej, hon.

Ja.

Hon skärlmas med saker från skolan.

Sjukskriver sig.

Och tar ett jobb som kassörit på systemet.

Ja.

Men det måste ju vara väldigt...

Alltså, det är en väldigt korkad grej.

Det finns många föräldrar till elever som går och handlar öl och vin.

Ja, precis.

Men det är också intressant att han säger...

Vi får se det kanske finns förmyndande omständigheter.

Mm.

Vad skulle det vara?

För att, liksom...

Jobba på systemet när man borde vara på jobbet.

Om man är spridsprångande, då?

Nej, men det var ingen förmyndande om.

Jo, det kanske man kanske kan säga till er.

Kan det vara kopplat till trauma?

Barndomstrauma eller...

Morsan jobbade på systemet.

Han sökte sig tillbaka till brottsplatsen, så att säga.

Ja.

Ja, men det är ett avvikande beteende.

Exakt.

Precis som det var då med Amanda, jag kände att det här är...

Det är något speciellt, det är något som inte riktigt stämmer.

Och...

Ja, hon pratade med Gunn i många kvällar sedan, den sommaren.

Tyckte hon att hon fick någon respons, att hon liksom såg att Gunn i lyssnade.

Ja, absolut.

Gunn i lyssnade nog.

Och paddaren kommer vi tillbaka, eller Gunn i kommer vi tillbaka,

vilket ju var tecken på att...

Att det fanns saker kvar, att prata om.

Mm.

Ja, men det var väl första tecknet.

Sen har han gjort så många saker genom åren som satt spår.

Och ofta handlar det om, liksom...

saker som ska förlänga hennes liv, eller som ska...

Ja, att hon hittar ofta magiska vägar till att må bättre.

Och det är fysiskt och mentalt.

En av de här sommarna i början så utfann hon ju Björksav, missar du det?

Nej.

Som hon drackar en trämugg.

Och då går det att dricka Björksav, inte den tjock som kåda.

Nej, det beror lite på när man utvinner den, tror jag.

Okej.

Man hugger liksom nånting som spik i Björken.

Och så utvinner man saven.

Ja, det har de på mig jättemycket.

Och skulle få långt liv.

Jag minns när hon...

Jag har fått veta att man skulle äta kaffesump för att rensa tarmarna.

Mm.

Och hon började skölja ner kaffesump med Björksav.

Jag minns också när hon upptäckte att vi hade något som heter älgigräs.

Jag vet knappt vad det är.

Det är en speciell sorts växt, i alla fall, som finns på Tomten på Gotland.

Mm.

Och hon kokade saft på det, för det skulle förlänga livet och så.

Och det var faktiskt för jävligt.

Alltså, det smakade så in i helvete äckligt.

Och hon drackte det till eftermiddagsfikat varje dag, en sommar.

Mm.

Jag minns när hon köpte den här mannukka, eller mannukkahånungen.

Jag vet inte om du vet vad det är.

Det är nåt särskilt så av hånung.

Nej.

En liten burk kostade 1.395 kronor.

Och skulle du då få den att må magiskt bra?

Mm.

Jag minns också när hon upptäckte vagusnerven.

Vad har vi på vagusnerven?

Nej, jag vet inte.

Nej, men det är kroppens längsta nerv, helt enkelt.

Det går genom hela kroppen egentligen.

Mm.

Och är då nyckeln till evigt liv.

Och hon började åka hem till en tant till bromma

som genomförde låga energilaser på vagusnerven.

Mm.

Ja, och allt det här.

Alltså, det här är bara några få exempel på saker som hon har gjort och gör.

Men det hände någonting.

En förändring kan man väl säga i hennes beteende som påverkade mig.

Det här är alltså 2017, 2018.

Mm.

Hon inte riktade sin galenskap bara mot sig själv,

utan hon tvingade liksom in mig i sin förvirring,

in i sin, inom en citat, sinnessjukdom kan man säga.

Alltså, hon gjorde med till en del av alltihopa.

Mm.

Seller i josen.

Det här är 2018, 2019, 2020, 2021, i alla fall.

Varje morgon skulle hon ju dricka den här,

plötsligt vidare dricken.

Alltså, helt enkelt råpressad celleri.

Det ljudet är ju också ganska generverande.

Klockan 06.40 på morgonen.

Ja, verkligen.

När den där bländen går igång.

Jag vet.

Men skillnaden var nu att nu hällde hon upp två glas då.

Och på ett sätt så var det ju där,

det är alltså fint ju på...

Alltså, eller hur?

Hon ville ha evigt liv,

men hon ville ha det med mig.

Det är ju rörande.

Hon ville inte vara ensam i evigheten,

hon ville ha med mig med sin sida.

Och därför så...

Jag förstår.

Hällde hon upp två glas.

Och jag har ju då rosacea,

det är ju en sån här hud,

sjukdom som är obotlig tror jag,

och som ger ibland rådnad på kinderna under ögonen.

Har inte alla det?

I varierande grad?

Ja, kanske.

Men jag tror att minner väl lite mer framträdande än den andra.

Pappa hade den också.

Amanda menar då att det där är en infektion,

någon infektion i kroppen,

som på sikt kan döda mig.

Men du kommer ju komma tillbaka sen,

som igelkott eller padda.

Ja, just det.

Så det är inte...

Nej, jag vet.

Så det är inte...

Exakt.

Så varje morgon då under augusti,

under juli augusti så har hon

kommit fram till mig på morgonen

när jag läser min deen.

Och så duttar hon en salva under mina ögon

och på mina kinder.

Alltså, hon gör det här varje morgon.

Och det är lite som när man var barn,

om du minns när man hade en kalufs

som stod upp och så

spottade mamma på fingrarna

och masserade in saliven

så att kalufsen las sig mot skallen.

Jag vet inte om din mamma gjorde så.

Nej, det låter frånstötta då.

Du menar att hon aldrig har gjort så?

Aldrig.

Hon är väl lite renlig av sig?

Har hon inte spottat på sina fingrar

och tagit bort den och så?

Nej, nej.

Inte bara det, jag tror att hon skulle liksom

bli illa berörd av konceptet.

Mm.

Som jag blev.

Och som väl alla barn blev

när mörderna höll på så.

Men så var det också med Amanda.

Jag har inte bett henne om hjälp.

Jag har inte bett om någon kräm.

Och ändå kommer hon varje morgon

och duttar på.

Och en morgon så,

och det här var ju bara någon vecka sedan,

så såg jag att hon hade lämnat kvar krämen

på bordet efter att hon hade åkt

med barnen till skolan.

Och då plockade jag upp den.

Och Västeril hette den.

Nu ska jag läsa vad det står på,

och Västeril när jag läser på Google.

Och Västeril används för lokal behandling

av besvär, så som torrhet

eller irritation,

som orsakas av östra och genbrist

i slidan hos kvinnor

efter sista regelbundan

menstruationsperioden,

införes i slidan.

Jag ser en vaginalkräm

som hon har duttat på.

Mm.

Och jag har ju väl inte mot det generellt,

men jag önskar bara att hon kunde berätta

vad jag tar i mitt ansikte.

Mm.

Eller är jag galen?

Ja, men den skulle ju kunna funka ändå,

tänker jag.

Ja, ja, verkligen.

Men det är bra att veta.

Nej, men håll med om att

det är i alla fall,

det är en rimlig sak att begära.

Ja, det kan jag tycka.

Och det senaste projektet

som ska ge oss mig och andra

evigt liv,

det har med vattnet att göra.

Att ricka kranvattnet

är då tydligen livsfarligt.

Men vad hände med Seller i josen?

Ja, men den...

För så är det ju också

med det som man och andra kommer på.

Alla saker försvinner också.

Det är inte så att de samlar på sig, utan

allting byts ut mot något annat.

Det är liksom en...

Det är inte så att det blir

mer och mer saker, utan

någonting kommer, någonting försvinner,

något annat tillkommer.

Mm, det är det nya rön.

Mm.

Men det här med vattnet var så spännande

att jag faktiskt, i smyg,

sprädde innan man den,

när hon förklarade för mig,

varför jag aldrig med för att dricka kranvatten.

Och jag har skickat till dig den här filen.

Mm.

Jag ser med mig, jag hittar den här bara.

Där.

Kan du lyssna på mail, eller?

Ja.

Du själv kanske nyfick in på

varför vi hade med för att dricka kranvatten.

Jo, det låter väldigt spännande.

Ja.

Och mäckigt.

Det låter dyrt också.

Jo, men det kan vara värt det, eller hur?

Jo, men vattnet från Berg

åker över Värskrammen.

Tar med sig alla mineraler,

allting som vi behöver,

ner till kärn.

Och där till kärnvatten.

Vet du vad som händer när vi drick vatten?

Nej.

Nej?

När vi drick vatten, här.

Det har ju ingen mineraler i sig,

överalltid, ingenting i sig.

Så den åker i min kropp,

tar med sig alla mineraler och skit.

Allting viktigt som jag och min kropp,

tar med ut.

Det är så farligt att dricka ett farligt kranvatten.

Vi måste bara dricka kärnvatten.

Eller, så finns det alltså maskiner

eller fiskgrejer som vi måste ha

som brukar få se eget vatten

med vät eller vad det är.

Och allt det här.

Tydligen så är det därför

vi inte har en energi.

Du och jag är det människa.

Ja, som vi borde ha.

Men älskling, om du börjar växa på den här,

du vet, du kommer...

Varje glas vatten som jag dricker här

är typ farligt.

Varje glas du dricker,

som du tror är bra för dig,

har själva verket en parasiterande

verkan.

Den suger ut

alla mineraler du har i kroppen

och tar med sig det ut

genom kisset.

Berättar du om sina källor?

En sådan ting du måste läsa på,

läsa på var?

Ska vi ringa henne

och fråga

vad man har för källa?

Ja, alltså

kan det vara en person?

Någonting som ni vet är en person.

Kan du inte ringa henne

och bara fråga

vad man har för källa?

Det vore så jävla kul att höra.

Ska jag ringa

på speaker eller du?

Höj volymen till Max också.

Hej, jag är hemsig.

Han har en fråga

eller han har berättat

för honom om vattnet.

Jag tyckte det

var otroligt spännande

och

lite omskakande också

att jag har utsatt mig för det här farliga

i så många år.

Hur skakar tror du att jag är?

Jag var bara lite nyfiken

på källan.

Alltså

var du fick veta det här.

Ska jag skicka till dig på Instagram samtidigt?

Källan.

Gary heter han.

Han är helt jävla otrolig.

Men jag ska ta fram honom.

Får man veta något om Gary?

Nej.

Vad har Gary för bakgrunden?

Men det kommer inte skatta så mycket.

Vänta här nu.

Jag ska skicka till dig.

Vad har Gary för bakgrunden?

Alex, kommer du ihåg den här

övningen jag skulle göra med dig

häromdagen?

Du vet.

När du och Frans skattade så mycket

så blev jag ledsen.

När du tog i käken så gjorde

vi liksom

det från Gary.

Vänta, nu skickar

jag att du skickar samtidigt

på Instagram.

Det är så kul också att det var ett förnamn.

Nu har jag skickat dig.

Så här är det.

Are you drinking dead water?

Det är inte så kul.

Water, when it goes over a rock

it takes all the minerals out of the rock.

So if you put water in your body

and it has no minerals in it

guess where it's getting its minerals from?

You become the supplier

of minerals.

So this is one of the biggest problems

because right now people all around

the world cause their water.

Men Gary, vad är Gary's källor?

Din källa är Gary.

Men vem är Gary's källa?

Man blir alltså en ny fiken.

Du fiker.

Han har varit sjuk i 30 år.

Vad är det där varför?

Han ser faktiskt

väldigt undernärd ut.

Han borde ta ett stort glask

kranvatten känns det så.

Han är nära.

Jag följer på att åka.

Då har du fått dina svar.

Jättespännande.

Då så, kram.

Han ser ut att må jättedåligt.

Han är alltså hålöget.

Har du sett det här?

Han ser ut som att han är döende.

Nej men jag fick ju inte det.

Vad var du som fick det?

Okej.

Kan det vara en sån här bärmanlaktåskry?

Alltså att Gary dricker sig in i döden.

Han destillerar vattnet

så många gånger.

Att det inte finns några elektrolyter kvar.

Det blir inte lite kvar.

Ja, men jag fattar.

Ja.

Vad nu då i alla fall?

Det är absolut senaste.

Bara några dagar kammalt.

Det är råsmarin.

Råsmarin är nyckeln till allt.

Amanda är då övertygad

och vigger sitt liv mot råsmarin.

Hon har det i dryckor och i mat och så där.

Det hjälper nämligen mot allt.

Jag fick en lista av en

i Brahamdan.

Råsmarin.

Råsmarin hjälper mot luft i magen.

Blodcykulation.

Bra för ånna ytcell.

Annöd.

Stimulerar njurarna.

Det är smärtsstidlande.

Har stimulerande verkan på nervsystemet.

Det hjälper matsmältning.

Och det hjälper minnet.

Det här låter som något som Gary behöver äta.

Så häromdagen

kommer Amanda hem till mig med en burk.

En liten flaska.

Som innehöll 100 % eterisk

olja på råsmarin.

Hon höll den här burken

framför mig som att den vore

den herliga gralen.

Så hällde hon då.

Det här var Brahamdan.

Oljan i mitt hår.

Och man ser det in.

Det hjälper för blodcykulation.

Håret blev blött.

Och landsigt.

Så mycket eterisk olja.

Och så sa hon då, gå in i basten nu.

För då verkar det bättre.

Jag satt på mig i basten.

Och svetten kom.

Och Amanda kom in i basten och satt sig bredvid mig.

Och så hällde hon vatten på stenarna.

Och det är inte så svårt att förstå.

Att sitta i ett rum.

Som är upprämd till 107 grader.

Min håret fullt av olja.

Som långsamt stiger mot sin kokpunkt.

Och så vatten på stenarna.

Som gör att fukten fyller rummet.

Så att oljan löser sig från håret.

Du blir svådd.

Ja, det rinner alltså ner vatten.

Och olja på min axlar.

Och det är den enskilt största smärta jag upplevt i mitt liv.

Jag skrek alltså.

I smärta och fasa.

När den här oljan hamnade på min axlar.

Jag skrek för mitt liv alltså.

När den brände upp huden.

Jag skrek.

Och skrek.

Och Amanda skrek tillbaka.

Bra.

Nu verkar det som du ska.

Jag var i New York i helgen.

Ja.

Jag vet. Du var där för att

Vigo ska börja plugga där.

Ja, på New York University.

NYU.

Det känns som en

väldigt amerikansk

koncept.

Att följa med sitt barn.

Och hjälpa barnet komma på plats på ett college.

Ja, men jag tyckte ändå att

när jag hörde om det så blev jag rörd.

Och det blev glad.

Jag tänker att han skulle klara sig utan er.

Så det kändes som att ni kanske åkte

nästan lika mycket för er skull som för hans.

Ja, både och.

Men det kändes ju också som ett steg

i vår amerikaniseringsprocess.

I USA är det ju en kulturell grej, det känns det som.

Eller gör man det i Sverige?

Är en familje

verksamhet att föräldrarna åker

till studentstaden

första terminsäljen.

Och fixar till på studentrummet.

Och går omkring på skolområdet.

Och lär känna skolan tillsammans med barnet.

Jag tror inte du.

Jag har ingen aning.

När jag började plugga så var det inte så att

mina föräldrar

övertraget någonsin beträdde campus

där jag gick.

Amerikanska barn eller unga

människor blir vuxna senare också.

Det kändes väldigt

amerikanskt i helgen.

När vi gick runt där bland alla de andra

hundratals föräldraparen

och deras 18-19-20-åriga

barn.

Men hörs som helst, han skulle få

det här studentrummet på eftermiddagen.

Men han skulle på något såhär

introduktionsmöte först.

Så att jag och min fru skildes åt då.

För att hon skulle köpa vissa grejer

på någon affär. Och jag skulle köpa

vissa andra grejer på någon annan affär.

Vi hade bråttom för att vi skulle tillbaka till en lei på eftermiddagen sen.

Så där gick jag igen då

ensam

på New York-gaterna

i den här fuktiga

värmen.

Du vet Washington Square

parken.

Du vet Fontaine som

påvarlar under träden.

Alla skitare som rullar omkring.

Alla studenter som sitter på

filtar. Ja, härligtid

var i New York på slutet av augusti.

Ja.

Jag tänkte på när jag var i New York första gången

som 13-åring.

Jag såg den bänken där jag och min broscha satt åt

Butterfingers.

Då är det så överdådigt.

Jag älskade det där.

Så underbart överdådigt, du vet.

Med jordnötssmöret.

Och den knastriga kålan. Och chokladen.

Och man kan ju få

såna där stunder när man, när jag stod framför den där

bänken, när man förstår

hur det är att vara pojk.

Det händer ju bland.

Alltså att man inte bara

liksom, det är inte bara en känsla

att man minns något minne utan

man är inne i pojkens kropp.

Och jag fick en haplövelse

lite så jag förstod skillnad

mellan pojken och mig.

Att se världen

utan att koppla den till framtiden hela tiden.

Alltså, han satt ju inte

där och väntade på att något annat skulle

hända. Nåt bättre.

Medan idag så är ju livet

allt i en väntan på

att något annat ska hända.

Det slog mig hårt när jag stod vid den där bänken.

Alltså, jag lever ju fortfarande

i tron. Alltså, det är så naivt

men jag tror ju fortfarande att

någonting kommer hända som förlöser den.

Det är ju så skruvat

hur stor del av min tanketid som

tas upp av det.

Jag, jag, jag inte ens liksom

när jag går runt där i New York så slipper jag det.

Utan när jag går i tänket så här, borde man kanske

inte flytta till New York.

Alltså, det är nästan tvångsmässigt

här automatiska

blandat mellan allt man ser

och framtidsplaner

eller framtidsoro.

Jag väntar ju nu

varje dag på att boken

ska släppas. För då kanske något magiskt

händer.

Eller långfilmen då kanske

något slags, någon slags

mirakel händer. Och jag tror

på det. Fast jag vet ju

om jag tänker efter, innan det kommer

aldrig hända. Om det, om man liksom

i en mening kan sammanfatta

skillnaden mellan mig och pojken

på bänken. Me som vuxen

alltså och honom så gör ju att jag

väntar på någonting.

Det tar ju inte slut.

Jag vet inte, det är väl samma sak

för dig, tänker jag, utan

att veta.

Men alltså de flesta jag känner, vuxen

livet ser ut så att man

snart kommer det där hända.

Alltså lönförhöjning eller

flytt. Något som kommer

förändra ens liv som man äntligen kommer

tot. Ja men jag lyssnar på vad du

säger och blir

lite nedstämd för att jag håller verkligen

med. Även om det är klart att

det också kan vara, väntan kan också vara

längtan. Och längtan är väl ingen fel på.

Ja alltså vad hette han? Rollo

Mays filosofen. Hans

käppest är ju att strävan är

lycka. Alltså att

Sverige gjorde vissa misstag

när på 60-70-talet, när man skulle

servera lycka till

folket.

När den ultimata

tjänsten i kroppen är

sträva, man strävar

mot någonting. Då är man lycklig.

Det är en

del av

dags

dags

dags

dags

dags

dags

dags

dags

dags

dags

dags

till att bli

nytta mål

nya gränser, nya

äppar, nya avdrag

Alltså

jag kan bara säga att det har varit

så. Jag

funderar på när det började.

Jag vet att nervara 20

åkte till New York

själv första gången efter studenten

med en kompis, just för att

jag hade älskat det så mycket när jag var där som 13-åring.

Det var ju bara

väntan de där

Väckorna eller månaderna.

Alltså väntade på att någon skulle se mig

så att man kunde bli kär eller att jag skulle hitta en historia och skriva om.

Eller vänta på att jag kommer att komma tillbaka hit en dag

och inte vara fattig och bo här.

Kan vi prata om väntan?

Ja, gärna.

När började det här sjuka att man väntar på någonting?

Nej, men jag vet inte. När började det.

Nån får man vänta när man också åt i barndomen.

Gjorde man verkligen det då?

Väntade du på att bli stor eller?

Nej, inte så.

Den korta väntan som vi fyller med skärmtid,

den fanns ju inte när vi var barn.

Man står på Perongen till Första Centrum och står Alvik 19 minuter.

Jo, men man hade större förmåga då att fylla den väntan.

Det kunde ju vara så banalt som att man räknade kakerplattorna.

När jag var 20-25 års åldern, det var ju präglat för mig

att vänta på att träffa en flickvän.

Sen väntade man på att få barn och sen kom barnen

och man väntade på att småbarns åren skulle ta slut.

Och sen väntade man på att man skulle få en bättre ekonomi.

Och här sitter man och fortfarande väntar på grejer.

Men förlösningen kommer ju inte riktigt.

Jag ska ut och köpa grejer till Viggo.

Jag står på Target, som är någon slags olens.

Köper en matta, en liten matrasmatta till studentrummet.

En tandborste.

Du vet, mellantonin kan vara bra för att kunna sova.

Och så är det någon liten lampan han ska plugga.

Och känner hur tårarna börjar rinna när jag ser ner i kundvagnen.

Det är så futtigt ju.

Du vet, en tandborste och en skärvsladdelser.

Det är det som man blir rörd av.

Att det är hans liv som ska börja där.

Vi tänker på mig själv när jag gick i skolan.

Där hade man ju börjat vänta.

I högstadiet och gymnasiet, som plugghäst,

var man ju övertygad om att när betygen kommer,

kommer man bli lycklig.

Om man får bra betyg.

Var du plugghäst?

Ja.

Drävs du också av rädsla då?

I pluggandet.

Vad händer om man får dålig betyg?

Då faller man ut över någon slags avgrund.

Så kändes det.

Så var det också när jag pluggade på universitetet.

Ja precis, så var det.

Du märker mig om man har flera barn.

De har ju olika skolmotivationer.

Har du också så?

Ja, totalt. De är som olika varelser allihopa.

Ja, och har man flera barn så förstår man ju att

det är jävligt svårt att få någon att bli pluggista.

För att du inte kan få någon att bli rädd.

Man kan inte liksom tvinga in rädslor i barnet.

Men det finns ju någon liknande känsla över poddandet.

Det påminner jag tycker jag.

Jag tycker när man sitter i natten,

så påminner jag det lite om när man ska ha historiaprov.

För vad händer om poddavsnittet imorgon blir uselt?

Alltså skulle du kunna sätta ord på det?

Vad skulle hända?

Alltså vad är det som är så jävla läskigt med det?

Du pratar ju om en slags skräck.

Som jag vet att du också har.

Ja.

Är det som om man är avslöst då?

Ja, det måste du vara.

Jag tänker ibland på tre bröder ur fundelllåten.

Slutversen där, du kommer ihåg.

Nej, jag kommer ihåg, jag kommer ihåg låten,

men jag kommer ihåg slutversen.

Han sjunger om tre bröder,

där de två yngsta inte är så intresserade av skolan.

Nån är väl vänsterpolitiskt engagerad

och den andra är ju då kanske Lundell själv,

mera konstnärskäl.

Men den älste är en strävare, en prestationsmännisk som pluggar och pluggar.

Och en natt så passerar hans rum där han sitter och pluggar.

Och de går ner för bryggan.

Men vad som är henne, vad som nu sker

ska du och jag alltid hålla ihop.

Och vi hörde någonting uppe från huset.

Det är let som ett skrik, let som ett ro.

Vår morgon lyser så tyst och kall i natt

och vi väntar på kvärmen från söder.

Det var ingenting särskilt nås denna bil.

Vad trevligt.

Det är let som ett skrik.

Men vad händer då?

Jag vet, det frågade min pappa.

Varför skrek han?

Ja.

Men nu kan man ju fatta det.

Är det ångestskrikare?

Vad då vill inte du skrika ibland?

Det är ångestskrikare.

Precis, skreken för att misslyckas.

Jag gick runt på Aftoblaret och väntade.

Jag gick runt på Bonjers när jag jobbade där och väntade.

Vi väntade till Eli.

Viggo flyttade hem.

Han såg min väntan och sköt ner den.

Han sa ju nån gång när jag förändrade sen vi flyttade till Eli.

Det är min mörkaste stund.

Alltså, han menade att vi pratade om väntan hela tiden.

Att vi väntade på att komma in i branschen här.

Vi pratade om kändisar och filmbranschen.

På ett generande sätt och så.

Hur som helst.

Jag mötte upp Viggo Malin då.

Utanför den här student på staden.

Den här stora, jättebyggnad.

I närheten av Union Square.

Utanför stod då...

Du kan ju se den framför dig.

Hur föräldrarna kramar om och säger farväl.

Och pratar japanska och franska.

Och spanska och engelska.

Men vi gick upp till rummet då.

Och hälsade på hans roommate.

En kines.

Och Malin gav dem.

Hon tog fram en låda med doughnuts som hon hade köpt.

Och Viggo och Kinesen åt då.

Doughnuts.

Och liksom...

Utbytte artighetsfraser.

De ska bo liksom på 12 kvadratmeter.

Tillsammans.

Och prata liksom trevande med varandra.

Och vi tog fram en inramad bild då.

Som vi hade ramat in.

Som överraskning.

Alltså som föreställde Viggo när han var 7 eller 8.

När han sitter vid något fönster och kollar ut.

Och liksom ler mot ljuset.

Men hans väntan har alltid varit ljus ju.

Och jag som tänker på det här kortet.

Hans väntan har inte varit desperat tycker jag.

Som min.

Jag tänker att han, tänker inte att livet kommer att vara över om förväntan slutar i besvikelse.

Och jag känner när jag ställer upp fotot då.

På det här lilla lilla skrivbordet i det här lilla rummet.

Där han som 20 åren nu sitter på sängkanten.

Och ser ut som han pojken på fotot för 12 år sedan.

Och jag känner att ingen människa borde ha barn.

Att det är för sjukt.

Alltså att det är för sjuka känslor att ta in.

Att bära det.

Eller känner inte du också att det är så mycket att ta in deras känslor?

Jo, jag tänker så hela tiden.

Eller inte hela tiden.

Och så tar jag över det totalt.

Det är som att man kan inte, ibland så känner man att man inte är orka att komma så nära.

Jag vet, man håller den liksom på en armsläng bort.

Men den kan ju, den kan ju omsluta sådana där stunder.

Alltså det är för sjukt att man står och ställer upp kontorsgrejer.

Och jag hade köpt en penskrin.

Det är för att han blir ju liksom liten igen också.

Och jag också, jag ville att han skulle tycka att jag hade köpt bra grejer till honom.

Att jag berättade stolt över köpen, att jag också är liten på något sätt.

Och sen så ska jag då, vi åker ner för hissen.

Och liksom, då ska jag visa där och krammas för väl.

Och jag och Malin går in i en uber på andra sidan gatan.

Och jag ser honom vända sig om och gå ner för 14th Street.

Den här stimma New York-gatan.

Och vi åker iväg och man ser honom gå in genom den där stora entrean i skolan.

Och jag tänker bara en enda sak.

Att nu ska jag vänta igen då.

Nu börjar en annan väntan på veta om han kommer bra där eller inte.

Jag vill bara äta en Butterfinger i solen igen.

I september är Sebastian och jag smög och slut.

Vi så råg att sitta i sitt dröm och läsa.

Som omdäck som alldeles har slut.

Vi tog oss fram genom mörkret ned i skönen.

Och slå oss ner på brödjan vid två.

Sebastian lade armen runt mina axel och sa

att det finns flera vägar att gå.

Men vad som en henne, vad som nu sker

ska du och jag alltid hålla ihop.

Och vi hörde någonting uppe från huset.

Det är let som ett skrik, let som ett rov.

Vår mål lyser så tyst och kall i nät.

Och vi väntar på värmen från söder.

Det var ingenting särskilt nås denna bilen.

Vad trevligt.

Vi sponsorar Masta.

Och jag vill direkt föra en samtal på Masta CX60.

Den här laddhybriden, du vet.

Ja, vet aldrig vad en laddhybrid är.

Det är alltså en bensinmotor som kombineras med elmotor.

Så att man kan växeldra de här två.

Varför vill du prata om Masta CX60?

Det kanske är bara att jag går igång på

när jag läser saker som maximal dragvikt på 2500 kilo.

Att den kan dra tungt.

Det är en jävla bäst.

Om du ska byta ut pappen mot plått

på invändningen i Valleviken.

Men plåten får du i gubbängen, på gubbängens plått.

Så måste du ta plåten till Valleviken.

Då har du en släppkära.

Kan du inte ha en vanlig bil?

Kan du inte orka så mycket plått?

Det är halvautomatisk dragkruk.

Och Masta har ju Sveriges längsta garanti.

Efter de här tre års, vad heter det?

Nybilsgaranti.

När de går ut så erbjuder Masta ytterligare

sju års för länge komponentgaranti.

Det är värt att nämna.

Ja, men man kan också nämna överhuvudtaget.

Masta plått är det som japansk design.

Japanskt handtverk.

En generation efter generation har lämnat översta fettpinden

och förrädat fram de här bilarna, Masta bilarna.

Den noggränhet som man ligger ner på varje bil.

Den är otrolig.

Ja, det är bara att titta in huvudet i ett Masta bil

och titta på detaljerna på noggränheten.

Eller gå in på Masta.se.

M-A-Z-D-A.se.

Där kan man titta in som virtuellt.

Man kan bygga sin egen Masta

och se exakt hur fin det kan bli.

Så gör det.

Gå in på Masta.se.

Tack, Masta!

Vi sponsorar av Lassi.

Den första förbyggande hundkatförsökningen.

De är inte bara där när det händer

utan innan det händer för dig.

Jag har berättat om det.

Hur går det till?

Det går till så att du hela tiden lär dig i appen Lassi.

Så går du kurser för att tjäna på eng

och då sparar du pengar

och lär dig samtidigt mer om hushurut.

Man kan få upp till 500 spänn rabatt

när du samlar kunskap i Lassis app.

Dessutom är det ju väldigt praktiskt

att det är digitalt alltihop.

Kuntsupporten är tillgänglig 8-21.

Varje dygn.

Jag tror att de har genomsnittlig svarstid på en minut.

Ja, exakt.

Och det är ganska skönt när olyckan är framme.

Ja, och det är också så att den första månaden är gratis

för de som har valp eller en kattunge.

Men det är inte bara det, utan det är också då

att vi har ett erbjudande som väl är...

Vi brukar väl sällan få ge så här mycket rabatt.

30 % rabatt under de första tre månaderna

är på en om man då täcknar försäkring.

Då använder man koden AlexSigge30x3.

AlexSigge30x3 är ett ord.

Och det här är ända för nya kunder.

Just det.

Ja, men för mig då som har haft Lassis i ett år,

så kan jag säga, eftersom jag skaffade mig

Fonsi för ett år sedan.

Så jag har liksom långsamt lärt känna

det som den här försäkringen, den här appen och så där.

Och Fonsi.

Lärt känna hans utmaningar när man tar hund.

Det är inte alla som vet att det är nästan

det här på att säga som man ska få barn.

Det är jättemycket hälsomässiga grejer

som man inte tänker på innan man ska få hund.

Gå in på lassi.co.

Inte kom utan lassi.co.

Just det.

Eller ladda ner appen där appar finns.

Tack Lassi!

Tack!

Det är ju jävligt kul det här med John Donnerboken.

Ja.

Som Philip Taylor har skrivit.

J-O-B.

Ja precis.

Jag har läst den.

Ja du vet.

Är det på då?

Alltså du vet vad John Donners enka

gjorde med hans aska efter att han dog.

Ja vad var det han gjorde.

Jag läste den för så länge sedan

för att jag intervjuade honom för ett år sedan

på Gotland.

Hon kastade någonstans eller hur?

Nej men bakgrunden är ju att

när han dör

så upptäcker hon en mail.

Så öppnar hon hans dator

och tänker att hon skulle gå igenom hans

papper.

Och hon hittar mycket skit va.

För det kan man ju säga om

Donner.

Alltså

han verkar ju varit rekordusel verkligen.

Alltså på många plan.

Det var ju bara några år sedan nu

som hans son

skrev en bok om honom

och det var ju hemska grejer.

Läste du den?

Nej men jag läste ju så mycket om den.

Det känns som att jag läste den.

Det var ju sådana otroliga

och troligt starka scener eller hur?

Ja vi kan väl lyssna lite på

han var med för några år sedan i

Jester P4 Extra eller något.

Ja det var ju en väldigt väldigt

väldigt frånvarande pappa

som

inte såg något skäl egentligen

att höra av sig

var det sedan en fylld år

eller för den delen

några andra dagar.

Så det var väldigt sällsynt att vi

träffades och

det fanns en otrolig distans.

Du ska säga sedan då

att jag har träffat min pappa

ett antal gånger

och men...

Det framgår också av boken?

Just det.

Men det har någonstans varit

inte riktiga möten

utan något sorts audienser

där man kommer bara

på en kort visit i hans liv.

I en annan intervju

berättade sonen

mer om de där mötena

som han fick ibland med pappan

med Jörn.

Men när ni träffades då

det beskriver du i boken här

då var det med flera års mellanrum

och mötena sker på hotell

eller över en ganska snabb lunch

när han är på hastigt besök

i Stockholm.

Hur kunde ett sånt här möte

gå till?

Ja, det brukade...

De här hotellmötena

var alltid att jag

gick till receptionen

och frågade efter min pappa

och sen sist kommer han ner

efter en stund och möter en

arg

eller till synesdärje

som ett oskmålne

mörk

som ett svart hål

och sen sitter vi och kanske tar en kopp kaffe

han repeterar vissa frågor

som han ställde till mig förut

och som jag besvarat

och som han redan glömt bort.

Och sen efter 10-15 minuter

så har vi skilt så åt igen

och just den

tomheten som uppstår

i att någonstans

hela tiden

förloras sin pappa igen.

Han blev inte årets pappa någon gång, för jag vet.

Nej, men

vi som har läst hans

självbrukiska böcker, alltså Jön Donners

Vi...

Det är någonting som är intressant med honom.

Det känns som att det här

pågående sveket som han gör

mot sina barn.

Det verkar faktiskt inte bekomma honom.

Han lever ett lyckligt liv

trots att han gör de här sakerna.

Det är nog väldigt många som

sviker sina barn

men som också bär

det åket inom livet.

Men han är väl signade i det här

meningen att han...

Det bekommer honom intervjuttaget.

Nej, men det är väl därför

han kan bygga de här

brotten mot

mänskligheten.

Men du har rätt till att man...

Eller man kan ju säga

att man har honom mycket

men man kan ju säga att han...

Han gör ju heller ingen hemlighet

av vem han är.

Nej.

Alltså han...

Man kollar på intervju med honom.

Det är liksom fyra sekunder

i intervjun.

Så hör mig att det där

inte är någon man skulle

leva med.

Eller leva nära.

Och han försöker inte

liksom lossas vara någon

han inte är.

Han är liksom ofattbart

otrevlig.

Och som mot kvinnor.

Här är en intervju

som har gjorts i bokfönster

till P1 2018

eller så, innan han dog.

Varför inleder du hela tiden

ett nytt förhållande

mellan det gamla pågår?

Det är ju jävligt binsamt.

Det är ungefär så här

som att man skaffa sig

nåt därför.

Se kring på något sätt

i kvinnobranchen.

Men det hade

bara råkat sig på det här sättet.

Men det är ofta...

ofta gett skede

i ett förhållande då

det inte mera är så

intressant.

Och ibland är det

ett barn på gång

i ena land.

Och han ska vinna

i den andra.

Ja, det gör du helt rätt i.

Men det är ju bara kvinnor

som kan bestämma

över sin egen kropp.

Och

förhållande där det slaget

kan ibland

producera barn.

Ja, man är så naiv

som jag gör en drondare

att man tänker sig

att alla kvinnor

som man umgårs

med

1RP-piller.

Nej, men här finns det ju

varken...

Det finns inga regrets.

Det finns inte här någon

affra på väntan.

Det är ingen väntan heller

efter personning eller...

Det är kul att du...

Reporterna liksom säger

att du...

Och ibland är det barn

med kvinnor i olika länder

och så är det liksom

en viss sak.

Nej, men jag vet.

Men det jag menar

det är ett långt pågående

svineri på något sätt.

Ja, jag vet.

Och nu har alltså Philip Tade

och skrivit en bok

om honom och hans

fru.

Mm.

Bitte.

Just det.

Nu enka.

Och det är ju faktiskt

makalöst

hur han har hållit på.

Visade sig då

alltså

att han utan skam i kroppen

har haft så många kvinnor

bakom ryggen på henne.

För det som händer då

är att hon

hon får ju reda på

det när han dör.

Mm.

Och det är det boken

bland annat handlar om

som du har läst.

Mm.

Här är då

bitte i

P1-bokfönstret.

Men du läser alltså brev

efter brev.

Du tar del av hemlighet

efter hemlighet.

Listor över alla älskar

inner i dagböckerna.

Resor och inbjudningar

du aldrig känner till.

Änskar du

kunde att konfrontera

honom med det här

och fråga om

om den här H och annat.

Alltså.

Om jag hade frågat för mycket

så hade han nog bara

blivit

arg och liksom

känt sig just

ställd mot väggen

på något sätt

och liksom antagligen

och hade vi

då

skilt och så kanske

det hade varit bra

för att

han ville inte

exempelvis tala om sin begramning

om jag någon gång frågade

hur vill du ha

det sen när du dör

så då blev han fruktansvärt

arg.

Du vill bara

att jag ska dö

du vill bara liksom

ära mig

så jag frågade aldrig mer

att i sista åren

så bara letkänner du

vad.

Ja men det kanske inte hade varit

så lätt att ta upp

de här svåra sakerna då

med.

Nej

bara för att få

med det

utan att gå in

när med på det

så finns det alltså

en kvinna i boken

som benämns som H

hon tar

här i boken

stor plats

i dina tankar

där hans stöd

så ringer du upp på

och stämmer träff

med han i Stockholm

och det visar sig

att han har kallat henne

till sjukhuset

söndagen

innan han dog för

att ta för väl

och i hans mailkorg

finns 520 mail

som Jörn och H

skrivit till varandra

så det är ju då

det handlar om en djup

och långvarig relation

i mer än 50 år

Ja det är inte klokt

i 50 år

det måste man ju säga

det är liksom

otrohetsaffärernas

Rolls Royce

det måste man säga

och då blir hon ju rasande

och det som kommer fram

i boken då

är att hon hämnas

2020

på Stumhämnas

Nej det är otroligt

på ett ganska otroligt sätt

det är för att

Jön Donner hatade komposter

alltså han hatar hela konceptet

du kan väl läsa

där lite i boken

Jörn sista önskar

att Aska ska spidas i havet

men bittet hämnas

med hjälp av sin kompost

under alla år

har Jörn nämligen

aldrig visat uppskattning

för hennes kompostintresse

den har enta blivit ett slags

stötestén i dess farande

en ständig orsak till

litteration och ha och tjat

Jörn var alldeles intresserad

av komposten

han var direkt mot strävid

när hon ville blanda

urin med vatten

i komposteringskrättsar

så kallat guldvatten

det är inte för Gary

ja verkligen

för att Jörn sista komposten

så väger han bidra

Jörn var ofta pissnödig

när hon kom

kör han dit till landet

och bittet försökte få

du får fråga en sak

är det för att Philip Thier

är finlandsvensk

alltså pissa

det känner jag er

det är lite gröv

eller en kissa

det måste vara

det måste vara

min pappas alltid pissa

ja för han konsekvent

använder han ju pissa

eller vi kissar i boken

Jörn var ofta pissnödig

när hon kom till landet

och bittet försökte få

dem att pissa i en hink

men han pissar

hellre i blomla vatten brevid

en utbittest stila han hällde

på trappan

än att göra som hon sagt

bara tanken på det guldvatnet

gör honom irriterad

ja hatade

han skulle ju hatat Gary

verkligen

så var det med Jörn

och så var det med honom

under hela deras äktenskap

ju mer man chatade

desto mindre gick han till mötes

de kunde sitta och äta

tillsammans då Jörn

utplast

ja ja

du styrar på min talviks

att du ska få

rester till din jävla kompost

Jörn hade alltså gjort det

mycket klart för henne

att han ogilla hennes kompost

och nu kommer då hennes hämnd

så när han dör

är det där hon placerar hans aska

och låter den blandas

med förutnad mat och sly

hon fick ju sin förlösning

ja verkligen

det var rätt

hon har känt att det är någonting som gnargar

hon måste känt av

att den här gubjärven inte var helt

hade det helt rent mjöl i påsen

hon har väntat på en dag då

då hon ska bli fri från den här

förbandelsen som är

den här järngreppet

och så äntligen så kommer hon på det

han ska vila i komposten

som han hatade så mycket

i hela livet

då är hon hemma

det är jävligt

då har hon kommit hem på något sätt

hon är ju någon slags förebilder

ja man önskar väl alla

en som förlösning

ja till och med Gary

ja verkligen

till hans fall är det enklare

han skulle bara behöva

ett stort frisklös kranvatten

om andra då

hur ska hon förlösa sig

men det kanske

det är hon lyckas med då

genom att hon hela tiden hittar de här

småförlösningarna

ja just det

paddan, där är paddan

det är lösningen

där är Gary det är lösningen

hon gjorde det

det är hon som gjorde det

och nästa vecka

så kanske vi

gör det också

vi ses

vi ses med vecka

26 dollar

i min hand

upp till Lexington

1-2-5

feels sick and dirty

more dead than alive

I'm waiting for my man

I'm waiting for my man

Hey white boy

what you doing uptown

Hey white boy

you chasing all women around

Oh boy, me sir

it's fris from my mind

I'm just looking forward to

dear friend in my hand

I'm waiting for my man

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.