Alex & Sigges podcast: 589. Yes, yes, yes!

Välkomna till Allgåsliggelspodcast. Du hade nånting om Hitler.

Det piggar jag alltid upp, ja.

Det är röva.

Ja, verkligen.

Men du har inte sett rubriken, eller?

Ja, jag har inte sett nånting. Jag har inte läst om Hitler på fler veckor.

Oj.

Men så vad har vi på Hitler för första?

Fyrer.

I 3. riket.

33 till 45, va?

Då det skett sig.

Okej.

Omg, då?

Partiledare för Nationalsocialistiska partiet.

Det är porträtt.

Vad vill du veta?

Han hade en hund som heter Blondi.

Du är väldigt svepande nu.

Alltså en av världens

mest problematiska karaktärer.

Direkt ansvar i 85 miljoner döda, minst.

Om man skulle hitta

Utifrån allting som du har läst om Hitler, det måste ju vara

inte bara tusentals, kanske tio tusentals sidor om Hitler.

Vad är den

singlemost mest intressanta

spaningen av honom?

Det är inte ointressant att han var stenhög

under hela kriget.

Att han fick en cocktail

av hanfetamin och kokain.

Varje dag.

Att han fick det?

Jag visste.

Varför fick han det?

Han hade någon slags

kronisk huvudverk

som gjorde att han

rekommenderades ögondrop om kokain.

Och sen så blev han då

allt med beroende.

Så han tog alla sina beslut.

Alla de här vd-värdiga besluten som han fattade, de tog han

hög på kokain.

Hög på speed, ja.

Jag kan inte ha varit den enda som har tänkt att

det kan jävla

high

att sprida ut världskartan precis när

drogen tar fest i blodet.

Men hur då?

Av alla highs i mänsklighetens historia.

Så måste ju den varit

toppen.

Jo, framförallt där 39-42.

Ja, det andra dödliga kan drömma om det, att liksom

att komma in på klubben, nattklubben,

precis när det kickar in.

Och se lasen skära igenom röken på sin höjd.

Tänk då att liksom

peka med hela handen.

Vi ska ta Frankrike.

Samtidigt som han lyfter från marken.

Ja, men det var röva i alla fall.

Ja, men

det var röva, hur då?

Eller vad menar du?

Ja, alltså att drågarna kanske inte

minskade hans

framfart så att säga.

Jag hatar mina att utan drågarna hade han kunnat vara lite mer resonlig.

Nej, det ville jag inte spekulera dig.

Det var återhållsam.

Men jag tror inte att det var bra i alla fall.

Nej, det hjälpte inte.

Nej.

Det hjälpte inte till världsredan.

Nej.

Även de tyska soldaterna i vissa utsträckning fick han fattamin.

Han var iallafall problematisk.

Och därför är det då problematiskt att

att hans bok

säljs in på Adlibris

på ett visst sätt.

Så om en fadäs hos nätvoksjätten Adlibris där den tyska nazistledaren Adolf Hitler i en annons text till

Boken Mein Kampf beskrevs som citat

en av de absolut starkast lysande stjärnor den vita rasen Åstadkommit

slutsitat med den här rapporterade Aftonbladet

och Adlibris säger till tidningen att man inte kände till texten på webbsidan som är automatiserad.

Den här texten har nu tagits bort, ska vi säga också.

Varför är det som händer?

Ja.

Hur fan kan det hända? Är det AI?

Nej, men det måste väl...

Alltså, man blir jättenuffiken på vad det är för utgåvar då.

Det måste vara för något höger extremistiskt förlag.

Det måste väl vara så att det står på baksidestexten?

Är det?

Det är väl det den gör? Adlibris spin level.

De spin level baksidestexten på alla böcker.

Det sitter ju inte folk och skriver in dem här.

Jag vet inte hur många titlar det finns, 20 miljoner titlar.

Nej, nej, nej.

Jag tycker det är det i bekymme samt och oansvaret om såna här böcker som Mein Kampf.

Nej, det är bara förlåt.

Det är en uppföljningsintervju med svenska konverteramot antisemitism

som tycker att det är bekymme samt det som har hänt.

Det kan jag förstå.

Vi ska se vad han säger.

Jag tycker det är bekymme samt och oansvaret om såna här böcker som Mein Kampf till exempel ska säljas.

Då bör det ju göras med vettiga beskrivningar och inte propaganda-texter.

Den är utgiven av högre extrema midgård och har publicerats på Adlibris via det här automatiserade systemet.

Vad tänker du om att den här Netflix-handeln ändå har den här sorts aktörer i sitt kundrister?

Det är ett aktivt val från Adlibris sida att ha de här rutinerna som man har.

Här är hela texten.

Men vem var egentligen personen som kunde få en hel nation att ta till sig allt han sa?

En av de absolut starkaste istället stjärnor den vita rasen har åstadkommit,

hans livsverk som dock inte blir färdigställt på långa vägar, är också den ariska rasens verk.

Men undrar om den där texten har sålt böcker?

Alltså, någon som har tänkt, fan, ska man slå till på Mein Kampf?

Oj, han var en vita rasens lysande stjärna.

Jag kör.

Det här blev jag en gifte på.

Vi är sponsor av McDonalds, det är donken som jag brukar säga, eller donk kan jag ibland säga,

när vi är på vägarna, du och jag.

Ja, jag säger McDonalds.

Jag säger donk, och sen så svingar vi av och gör våra beställningar.

En sak som jag har slagit av, jag vet att du vill prata om franchise-tagarna,

och du ska få göra det, men jag vill bara först säga att det har tagit tid för mig faktiskt,

att vänja mig vid den nya moderna McDonalds.

För mig har McDonalds alltid varit samma sak,

alltså man går dit, man ställer sig i kön, och så bestämmer man sig sin menu,

och man betalar, väntar där, får en bricka och går till sitt bord.

Det fanns en motstånd i början, jag antar inte samma sak i USA.

Började du väl komma till egentligen?

Jo, men den här moderniseringen är så bra,

att hamburgarna alltid lagas på beställning.

Ja, det menar du så här.

Att man blir serverad vid bordet.

Och du vet, det här Mccaffee som har riktigt bra kaffe och så där.

Jag har McDonalds länge varit en vanlig kopp svart kaffe,

men nu kan man då få, vad fanns som helst?

Du hade man Mcdelivery också, det var också en del av den nya McDonalds.

Men med det sagt, vad vill du säga om franchise-tagarna?

Nej, men tänkte säga att det är kul att de växer.

De ska öppna de 20 nya restauranger de kommande tre åren i Sverige.

Och det är så smart upplagt, eller hur? Det här med franchise-tagandet.

Att för att det ska funka bra, så behöver det vara en lokal entreprenör

som driver det McDonaldset på den lokala orten.

Och nu så kan då vem som helst bli franchise-tagare,

om man är liksom en driftig person i området.

De söker gärna kvinnor ska tillägga.

Just det. Så om du bär på en brinnande entreprenörsskäl

och älskar donken, som du och jag tycker,

så gå in på McDonalds.se för att läsa mer

om hur du kan bli franchise-tagare.

Tack McDonalds!

Vi sponsorar Tradera.

Ja, Tradera.

Just det, det är ju, behöver man ens berätta vad det är.

Sverige största cirkulära marknadsplatser,

det är som en cirkel, det går runt, runt, runt.

Folk köper och säljer 11 miljoner soldannonser förra året.

Just det. Och det innebär då att någonting byter ägare

för att Tradera har varit tredje sekund,

dygnet runt år efter år.

Det är väl så, när någonting blir sådär stort,

då blir det bara ännu större.

Och nu är det enormt.

Alltså den här marknadsplatsen,

den är ju faktiskt helt gigg.

Alltså den är ju helt otroligt på ett sätt.

Alltså för att den är så mycket.

Alltså jag, så tänkte jag att du går in på den här

fint och fult som ligger uppe i Bunge,

på några gott land.

Ja, det är ju massor av olika grejer, antika saker

och konst och böcker och så där.

Men det är inte så att du vänder dig om,

och så har du en avdelning som är elgiganten

eller mediamarkt.

Ja, så vänder du om och så har du en Gucci-avdelning.

Eller hur?

Allt finns på Tradera.

Tillreducerat pris, uppenbarligen.

Detta, att vad du vill ha,

så finns det där.

Och du kan också vara tyg i förvistningen

att var du en köper,

så sliter du inte på planeten.

Allting är redan köpt en gång.

Ja, inte bara det.

Om man kan vända på det också.

Om du nu, Alex Schulman, vänder dig om i ditt rum

och tittar omkring, så finns det potentiella köpare

för var och en av varenda penal

i hela rummet där ute.

Nu är jag ju på ett hotellrum,

så det vore ju speciellt...

Det vore fel.

Oetiskt.

Brottsligt.

Men jag förstår vad du menar generellt.

Med det sagt. Tack, Tradera!

Tack!

Vi är sponsor av Emma Madras,

och de har tagit fasta på,

det är faktiskt nästan surrealistiska

att köpa en säng.

Detta är att man traditionellt

går i sängtankar.

Man tar sig då till en sängbutik,

och sen så hittar man en säng,

eller en säljare säger, den här är fin,

och så sätter man sig i den där sängen.

Ja, man vågar väl knappt lägga sig ner.

Man sätter sig lite på kanten,

halv ligger lite,

och så tvingas man säga då,

ja, den här tar jag.

Ja, om man får sin säng hem levererad,

och efter ett par nätter så önskar man

att man kunde på något sätt

ha fått testa den lite längre

än att börja sitta på den i en halv minut.

Det är det som Emma Madras har förstått då.

Ja, men de har ju förstått mer än så.

De har också förstått hur man gör

så att sängen reglerar kroppstemperaturen

medan man sover.

Ja, exakt. De är experter på sömn,

och de har ju då

egna forskningsteam,

alltså hälso- och sömnexperter

som då har utvecklat de här produkterna,

som då förändrar

hela sättet man sover på.

Men det som är väl att komma till,

det kan ju vara så att man ändå inte är nöjd.

Speciell ryggen, vad fan som helst,

då erbjuder Emma,

dig som köper, 100 näters prov sömn.

Det var alltså sova

i sängen i 100 nätter

och på dag 99...

Eller dag 69.

Ja, då har du fri retur

och full återbetalning.

De är också bra på det här med rea.

De har nu sommar rea

på upp till 60 %

och om man använder vår kod

så får man 5 % extra ut över det.

Just det. Och den här koden

är då Alex och Sige

i ett ord.

Alex och Sige i ett ord.

Just det, gå in på

Emma.se och läs mer.

Tack, Emma Madras!

Vi var i Italien förra veckan.

Ja, jag vet.

Jag fick bilderna

och filmerna.

Jag blev

av en sjuk. Det såg fint ut.

Något hus i Tuscana med

utsikt över en dalgång.

Ja, jag vet ju inte

än som vi var i Italien.

Vi var i huset.

Vi såg inte mycket av Tuscanan så att säga.

Nej. Men det var härligt.

Vi var med dem här, Erik och Elly.

Den här familjen från Brooklyn som vi kände

när vi var i New York.

Kronsters? Nej, inte Kronsters.

Hoffman Banks. Just det.

Men ibland så åkte vi till någon närligande by

och jag konstaterade då

att många krogar där

har

Muster Elena's lasagne

eller

Morbrus Santino's vongole.

Och jag påmindes

om en tid

före internet kanske.

Det här med recept var någonting lite mer mystiskt.

Folk, svenskarna hade väl på sin höjd

bonjers kopok, Emma?

Hade ni den?

Vi hade den

och så hade vi

Toru Vretmans

Toru Vretmans kopok. Den hade vi också.

Det var liksom fin kopoken.

Ja, det var där pappa gjorde sina

han gjorde ju bara

en rätt tror jag, han kunde

Nej, han kunde ju två.

Det var ju fiskröran som jag inte vet vad han kom ifrån.

Och så gjorde han då, från

Vretmans kopok gjorde han en

fläsk

knitsel

alltså på fläskottlätt

på fläskotlätt

fläsk på ben

Och jag minns

att det var så lätt

från att hitta

receptet i Toru Vretmans kopok

för att det uppslaget var fullt av

Det var kladdigt där.

Det var kladdigt av ägg och sröbröd.

Jag älskade den där

bonjers kopok.

Det var samma sak med denna så att det var

lite såsigt och

sidorna satt ihop och sådär.

Det var kul också på 80-talet att

det var ju så få råvaror

i rätterna.

Alltså det var ju då, de här grejerna

skulle vi inte ens platsa i kokpecker idag.

Alltså att man skär snitt i farlekorv

och lägger i lök

och pressar på sena paketcher på.

Det är verkligen.

Idag har ju liksom

alla tillgång till alla recept

på nätet.

Det som hände då var

att släkter hade, det fanns i alla släkter

tror jag, omtalade grejer

som hade gått i arv.

Vi hade ju min farmors mandelsmussel

till exempel.

Och min mormors köttfärslimpa.

Och sådär.

Det var ju på skoj såklart

men det finnissades lite skämtsamt

halvt på allvar.

Så om jag avslä receptet

så måste jag döda dig.

Eller du får det i arv

när jag dör eller sånt där.

Ja, vi hade ju också det.

Vi hade ju farmortynisk sill.

Det är jul.

Den här lagen

var väldigt specifikt

på ett recept

som man inte fick dela med sig av

hur som helst.

Och man hade väl lite hybris.

Om världen skulle få smaka

min mormors köttfärslimpa

då skulle den kunna bli legendarisk.

Det tror jag var vanligt.

Men man trodde ju det.

Ja, men det var länge sedan.

Idag fortsätter ju fenomenet

att folk säger att det här är min

bolognäs.

Eller det här är min böffbryggenjon.

Du har ju din ostsås nu.

Men jag pratar om det här

för att häromdagen så löser jag på

atlasubskura.com

att man har gjort en undersökning

om familjerecept idag

där man bad folk att skicka in

sin famils favoritrecept.

Och det visade sig då att

60% var stulna

från publicerade recept.

Man hade då påstått till familjen

eller släkten. Det här är mitt recept.

Men jag tänker efter så är ju

inte mina recept särskilt avancerade heller.

Jag har ju märkt på Gotland att

när kusinerna säger

mina barns kusiner säger

kan vi inte göra siggisbolognäs

ikväll.

Så håller jag väl det där ganska.

Det hemmeligt att det bara är

Timjan, Vitlök, Rövin

salt och peppar.

Jag hade ju säkert dyrt i skylde till också.

Ja, det är klart.

Och inte bara du och jag då, utan 60%

av befolkningen som

presenterar sin lasang som

sin lasang.

Fast de har hämtat receptet på receptpunkt nu då.

Eller något.

Temat är ju inte helt nytt.

Det är väl ett av de mest

återkommande ämnena i podden

de senaste 11 åren.

Att vi lever i en tid där

där vi alla

vill framstå som speciella.

Eller i alla fall tänka på sig själva som speciella.

Men det här är ju ändå

en ny yttring av det fenomenet.

Och det var det här vi ville prata med lite

en stund. Alltså att jag har sett några

nya uttryck

för samtidsmänniskans behov

av att känna sig unik.

Jag är inte som

de andra, tänker vi.

För jag tror att det är ännu

mer så idag än för

11 år sedan när vi började podda.

Därför att idag är ju en stor del av

befolkningen. De är uppväxta

med det här. De vet ingenting annat.

De är uppväxta online

med en publik att vara unik inför.

Jag har till exempel noterat

att yngre journalister i växande grad

låter mer och mer

som entertainers.

Eller till och med stand-up-kommiker.

Att de låter som det, alltså du när

jag levererar tv-journalister eller

tv-journalister.

En teori är såklart att många

har hamnat på redaktionerna

inte för att de har gått gmk kanske

utan för att de har blivit upptäckta på nätet.

De har varit underhållande på nätet

och så har de blivit värvade eller

fått uppskattning och sökt sig till redaktionerna.

Det här är

från Expressen när

de ska rapportera om en felseining

på SVT. På Gotland

så brinner ett kärnkraftverk troligtvis

på grund av överhättning.

Vänta nu, här måste något

ha blivit fel.

På Gotland

så brinner ett kärnkraftverk

troligtvis på grund av överhättning.

Nej, du hörde

inte fel. Och nej

du har inte heller missat bygget av ett

kärnkraftverk på Sveriges största ö.

Istället blev det

lite tokigt under SVT-sändning

av rapport under tisdagskvällen.

Det är nästan som en YouTuber

som berättar för att ha smört en liten videon där.

Verkligen.

Fälet rättades till emot svan och kortsändning

under undstagen.

Och till sist en rättelse

för rapport klockan 16 i går

i ett telegram om en brand

i ett vindkraftverk på Gotland

så sade programledaren att det brann i ett kärnkraftverk

men det handlades

om ett vindkraftverk.

Det är nästan som att de underspelar det här.

Nej, vad fan, låt. Vad

menar du?

Att det på riktigt skulle kunna vara skadligt

för någon att höra det här.

Nej, det kan väl skramma upp

en annan åldring om inte annars.

Du menar att du har någon som har så lite koll

som inte förstår att det var en fel sägning

så då tänker jag att det finns ett

kärnkraftverk på Gotland och det brinner.

Det måste väl finnas här någon annan.

Det är väl därför de har överhuvudtagit att göra rättelsen

för att ha kommit in, tror inte.

Jag tror inte att det är någon jätteproblem

men det är väl ändå ett dygn när vi är lite sekt.

Skit i det, ett annat exempel är ju

att allt fler nybrina föräldrar

väljer skruvade namn till sina barn.

Alltså, du har sett kanske i veckan

när det var dags igen när Arvid och Ida

fick nej på sin dotters namn.

Gift vid första gångkastet får du inte

döpa dotten till spektakel.

Rakels spektakel med rakel.

Det ville Arvid Stark och Ida Lind från

Gift vid första gångkastet ge sin dotter.

Men då sade skatteverket nej.

Varför sade de nej då?

Det står ju längre ner här att

namnet är inte lämpligt för ett barn

medan skatteverket.

Här, spektakel betyder oreda eller kaos.

Spektakel betyder oreda eller kaos.

Det har en negativ innebörd

som skulle kunna medföra obehag för bära den,

säger de.

Men för de här två föräldrarna

så är spektakel bara att se att vi glädje.

Om man kombinerar med Ida,

kolla narcissisterna,

inte ett bussfrö som springer omkring.

Det klart att det blir en rakels spektakel.

Men nu blir jag förvidrad.

Har jag missförstått ordets

betydelse?

Eller betydde något annat på engelska då?

Ja, de kommer då att kalla här i barnet.

Tärmen,

man säger ju,

ett spektakel.

Man pratar ju om att vissa

marvelfilmer,

de har brått back the spectacle of going to the movies.

Alltså att det är liksom ett spektakel

att gå, i bemärkelsen.

Det är liksom en

skådespel.

En föreställning.

Jag skulle säga att spektakel alltid lutar

åt det lite negativa.

Alltså det finns ingenting med ett spektakel

som kan vara bra.

Det betyder, nu kollar jag här

på engelska, spectacle,

officially striking performance or display.

Otroligt.

Det betyder något annat på engelska.

Öster.

Det är ett negativt

laddat ord.

Överdådelskådespel.

Uppseende veckande.

Sensations.

Tycker du att de syftar på att deras liksom,

att de möttes genom ett spektakel,

alltså det här tv-programmet?

Så måste det vara.

Att hon ska vara en påminnelse om hur hon blev till.

Vi möttes i spektaklet

tv-programmet.

Eller om det är negativt som du säger,

då vill du väl inte att barnet ska

känna att...

De skitter väl i barnet?

Ja, det är ju

rakelspektakel,

det är ett spektakel som blev ett

miracle, menar du?

Från detta spektakel så kom

detta miracle.

Ja, så kanske jag menar.

Det blir en liten berättelse

i namnet.

De är inte ensamma.

Jag hörde på radio om en man

som vars semester

regnade bort.

Och som då anmälde

moderjord till

allmänna reklamationsnämnden.

Fredrik Målander från Sjundtorp

väntade sig en solig semester

i sommar Sverige.

Men istället blev det

Rängn, Rängn och Rängn.

En till entertainer till reporter.

Och därför har han anmält moderjord

till Arn, allmänna

reklamationsnämnden.

Jag hade väldigt svårt för tiden att gå just andan

och fundera på hur

jag gör och vad jag gör.

Och sen var Arn ett bra forum, tyckte jag

för tillfället.

Då gör jag det helt enkelt.

Ett infall.

Hur seriös är du med det här då?

Det var väl tänkt mer som att någon skulle

väl någonstans få ett gott skratt.

Elin Angvarsson-Valberg, P4 av Väst.

Jag vet inte vem jag föraktar mest.

Anmäldaren

eller

nyhetsorganet som gör det här till

en helhet.

Särskilt inte eftersom

han inte heller själv står för det längre.

Jag hade väldigt svårt för tiden

att gå just andan.

Det känns som att man en gång för alla

kan släppa den här idén om att svenskar

inte vill sticka ut ur mängden.

Annars är det ju med den äldre generationen

fortfarande.

Jag tänkte på det under Pride.

Som en festival som firar

i någon mån firar de som sticker ut.

Som har valt en annan väg.

En inbjudan

så ställde sig hela det gamla

gardet i ledet

och glömde bort Björn Söders tweet.

Du vet när Ulf Christersson

rullade ut Rängbågsmatten

framför Sagerska

på sitt Pride-mingel.

Intressant att höra vad du tycker om det här.

Då kom de i springande.

Bindan, Gardellen,

Söderbergern, Blondinbälla,

Lindarv, Attling.

Alla slöt upp

när makten kallade.

Vad tycker du själv?

Nej, det var otroligt sorgligt.

Jag kunde knappt läsa

Gardells.

Först skrev vi ju Gardellen

väldigt

en arg krönika

om Björn Söder.

Sen gick han

på det här minglet och hade det jättetrevligt.

Det visade bilderna.

Ja, och plötsligt så glömde han

och alla andra bort

att festvärlden blev vald.

Han sitter i Sagerska

för att han samarbetar med ett parti

som påstrade Pride i pedofili.

Det var inte så viktigt

när det vankades snittare bubbel.

Nej, och sen så skrev Gardellen

till text där han då...

Jag vet inte vad han försökte göra.

Han måste väl fått kritik, tror inte.

Folk måste ju ha menat

att han legitimerar regeringens linje.

Folk krävde väl en förklaring

och då skrev han

en till artikel jag.

Ja, välkommen hem

till mig på lunch, Ulf.

Att statsministern öppnar sitt hem

och välkomnar oss in

är en symbolhandling

av stor betydelse, skriver Gardell.

Visar vad med på den här historiska händelsen

och vad medvetna om hur stort det var.

Men det tycker jag också,

det är lite som när Victoria

kom till QX-skalan.

Alltså att man

omöjdelbart faller ner

på knä och är tacksam

sällan för att fråga sig

varför dröjde det så länge.

Man skulle också kunna säga

att det här är så jävla sjukt sent

i historien.

Då rätt. Men Gardell håller inte med.

Han tycker att det saknar

motsvarighet i världen.

Vi var rörda och vi var berörda.

Jag vet inte vilka vi är.

Vi kan syfta på.

Samtliga, jag har pratat om det

under tisdelen i en sak. Fantastiskt att det var här.

Men visa oss också att engagemanget

är genuint.

Och han tog sig till att lyssna.

En färdiga blev vi i verkten inte.

Och när vi tog för väl

då sa vi att vi fortsätter

prata senare. Så, detta är en inbjudan.

Det är inte mer än rätt

att jag bjuder tillbaka. Välkommen

hem till mig på lunch Ulf.

Jag har pratat om de här frågorna i grunden.

Meddela gärna om du har några matallergier.

Jag återkommer med datum och adress.

Just det här.

Det känns ju för sig som att det här är en person

som långsamt sak

som förlorar sin relevant

och vill behålla den.

För mig är det nästan hjärtskäran

att läsa den texten. Ja, men det är problematiskt

att Ulf Gissersson

kan sen sitta och sköda frukterna

av det här. I nysmorgon.

Igår så hålles det ett historiskt mingel

i Saagerska palatset.

Med anledning av Socon Pride

så hålles en mottagning i statsministerpåstaden.

Något som inte hämt i Sverige tidigare.

En lång rad HBTQ profiler

och personer som profilerades inom området

var där, som Mona Salin,

Jonas Gardell, Eva Attling

och många andra.

Ja, ni ser ju till och med att jag var på bild där.

Inte det är otroligt kul.

Till och med jag som ska sitta här och intervjua

honom, något sån där objektivt.

Jag var där också.

Jag fattar bara inte varför väljer

honom att bjuda in nästan bara

HBTQ-personer.

Det är så konstigt,

det är så konstigt det.

Om du har en minnesdag

för Intelsen

så bjuder du mig inte bra ljud där

utan du bjuder väl alla möjliga människor.

Ja verkligen, det blir välkomna in

ni udda fåglar.

Det är förknäppt alltså.

Eva Attling och många andra.

Ja, ni ser ju till och med att jag var på bild där.

Välkommen säger man till Satsminister Ulf Krisersson.

God morgon.

Jag får börja med att säga tack för senast helt enkelt.

Tack.

Hur gick tankarna kring det här Pride-minglet?

Nej men jag tyckte det var naturligt

att kvällen före

den stora paraden.

Lite Pride Eve.

Men vad tycker du om Gardell's lunch?

Som Ulf Krisersson för övrigt tackade jag till då.

Fick vi läsa på Twitter.

För jag vet inte vad jag tycker

om den där trenden med kändislobbism.

Hur menar du då?

I vilken mening är det här kändislobbism?

Det är att han ska ha en grädd fyr in.

Alltså nu är det här för en viktig sak och så vidare.

Men det har ju hänt

senaste åren så har ju kändisar

förstått att i en ny värld

så är politiker öppna

för kändisbesök

på ett helt annat sätt än man var tidigare.

Jag vet inte vad det rör dig sig om egentligen

men kommer inte då när Per Andersson

och Malena Ernman och Lisa Nilsson

stormade in i riksdagen

och fick

till ett möte och fick till ändringar också

någon slags corona-protest.

Ja, just det.

För något år sedan eller två.

Samma sak i USA där jag har blivit också

någon slags tradition.

Både Kanye West och Kim Kardashian

besökte Trump på den tiden

och fick enskilda möten

med presidenten.

Hanna och Amanda var ju

i Sagers kapalatser till träffade Malena Andersson.

Vad ledde det till då?

Jag tänkte det.

Det var ett foto-up.

Det är en opportunity

för båda

partier, för både Gardell och Kristiansson.

Båda

bådas image tjänar på att de umgås.

Ja, verkligen.

Det blev ett långt interner nu.

Det jag skulle komma till var att

det var så jävla spännande tycker jag när jag kollade

i första Dayton.

Vi kollade på det i Italien.

Alltså såg massor av avsnitt.

Det här fantastiska SVT-programmet.

Har du tittat på det?

Nej, jag har inte hört om det tror jag.

Vad handlar det om?

Oj, men då har det något fantastiskt framför det.

Det är väl ett av de bästa programmet jag har sett.

Du har aldrig sett första Dayton.

Ett av de bästa programmet du har sett

i ditt liv.

Ett av de bästa TV-programmen

som producerats

i ett land i TV-historien.

Oj, oj, oj.

Lista bara på konceptet.

Jag tror att det har gått i 5 år

eller någonting.

Det är inte omöjligt att vi har pratat om det på den också

eller att jag har pratat om det.

Det handlar om...

Man får helt enkelt se...

Varje avsnitt får man se tre par

som för första gången har sin första date.

Man får se middagen

och hur de presenterar sig för varandra.

Och om de får kemi eller inte.

Tycker du att konceptet

förstår du varför jag tycker det är bra?

Ja, om man kan titta på det här

och det är två personer

som agerar framför en kamera

utan att det känns som att det är ett äkta möte.

Ja, det är väl klart att de blir nervösa

och påverkade av

att kamerorna

kablar ut det här till

1,5 miljon tittare.

Men det säger ändå någonting

om personerna är fråga.

Och om samtiden då kanske.

I exempel då ser det ju

väldigt spännande då.

För man har ju undrat varför har folk

så stora problem i dag med att stadga sig.

Varför är det så många?

Theorierna man brukar läsa handlar om

att det finns så mycket utbud

på apparna.

Det är svårt att välja när det finns

kanske något bättre runt hörnet.

Men det spännande med att kolla på

första dateen anno 2023

var att man förstod att

grundproblemet är att

alla tycker att de är unika.

Alltså alla tycker

att de är väldigt speciella

att de är annorlunda

än resten av mänskligheten.

Apropå det vi pratat om idag.

Och hur påverkar

det mötena?

Det finns egentligen ingen som

i den här världen.

Jag anser mig själv bara över mänskligt

att jag upplever att jag är den

ärligaste personen i hela världen

och att rent hjärta. Så jag anser lite

över mänsklig liksom.

Ja, jag tror nog min superkraft är empati.

Ett ganska stort intresse jag har

som jag ändå på något sätt är stolt över

är att jag tycker om Godzilla väldigt mycket

den japanska jättestora

draken eller dinosaurie

radioaktiv och bara stompar genom

att bli alldeles toppad av någon.

Jag är oftast den som är mest hög ljud

och tar väldigt mycket initiativ

när jag kommer in i ett nytt rum.

Det ser spännande.

Det är oerhört.

Om man har växt upp

med det så kallade

main characters syndromproblemet

så är det inte jättekonstigt

men det som jag tycker är spännande

är att man tror att

ingen annan är lika unik som en själv

och det är inte bara positivt heller

alltså det är inte så att alla de här

tycker att de är unika på ett positivt sätt.

Jag tänker ofta att jag kanske

är lite för självständig.

Jag blir något så lätt kär.

Jag är ju väldigt nördig så.

Jag äter koklad

minst typ ett kilo varje dag.

Jag vaknar att äta koklad

har lunch att äta koklad

och middag att äta koklad.

Jag är svårt att öppna mig också.

Jag är en väldigt svart sjuk.

Alla formulerar att det finns

ingen som jag

och många formulerar att det är problematiskt

tänker de.

Att unikheten är ett problem.

Det intressanta är att

det är en oväntat följd av det här.

Oväntat för mig i alla fall.

När de i början av programmet

ska beskriva sin dröm

om sin framtida partner

så har de inte

så många krav egentligen

utan de har framförallt ett krav.

Och det är att den andra inte

ska vara unik.

Som dem.

Utan bara utgöra trygghet.

Kraven är låga.

Jag är 1,69.

Och är hon 4,5 cm

5 cm kortare än mig

så är det perfekt.

Ja men så snäll om man kan ha roligt med.

Att dela små och stora saker.

Ja men det kan vara

att man går och handlar

och man håller hand.

Nu ser man åka utomlands.

Jag kan absolut åka utomlands ensam

men tänk vad mysigt det här var.

Det är en väldigt hopplös komantik.

Det är mycket typiska klassiska

komantiska.

Öppna dörren och komma med blommor

eller de här små hästerna.

Jag letar efter någon som

gillar att prata.

Det sen saknar, är det en kvinna?

Fan vad intressant.

De stora tankarna

det händer bara

in i en själv.

Och så de här lite mer banala

sakerna att hålla hand

eller så där, att ta promenader.

Det kan man göra med sin partner.

Ja de känner sig så märkliga

i att de är så unika

att de är beredda att nöja sig med.

Någon som bara är trygg

så länge han eller hon accepterar

deras unikhet.

Det är ingen som säger

jag söker någon som är lika udda

som jag.

Eller någon som är

udda på ett utvecklande sätt.

Som utmanar min unikhet.

En trygghet.

En man som är trygg i sig själv.

Men nej, jag tittar någon.

En tryggpunkt, en klippa.

Ja men en person som

är genuint trevlig

och liksom grundad.

Jag har alltid drömt om en sån där person

som är såhär onormalt trevlig

så att man blir såhär

nej, men du är för trevlig liksom.

Gud jag är spännande.

Grundad, en klippa.

Mm.

De här fria andarna

de måste få, de är det.

Ska vi ända hem på kvällen

till klippan som kan ta hand om dem?

Just det, alltså

i Mardermen skulle vi hitta någon som är som dem då.

Ja.

Någon galen panna.

Förhållandet ska vara

själva sluts destinationen

i utvecklingen.

Och det blir ju problem då

och det är därför det är spännande att titta på.

Det blir ju

i väldigt många dejter så blir det ju snabbt ett problem.

Därför att de ser en person

som är unik

och då skrems de.

Jag har kollat på dekkar hela mitt liv

och ställt Martin Beck

eller i Beck. Man sätter alla filmer.

Men finns det inte jättemånga filmer?

Jag tror det finns fyrtio filmer.

Jag tror jag har kollat igenom alla tre gånger.

Minst.

Hans filmkunskap, och det svär det inte riktigt.

Den fanns inte riktigt

så där har han lite

att jobba på.

Ja, men det är ju att han bara ser Beck.

Som enda få gångerna

som man ser att en låga

verkligen tänds

det är när de råkkar ha

samma

väldigt specifika uniket.

Och det är ju väldigt ovanligt.

Jag tycker om gul så mycket.

Så jag tatter in en citron

på ryggen för att jag tycker om gul.

Jag älskar hamnbörjare.

Okej.

Så jag tatter in hamnbörjare.

Så jag älskar kanelbullar.

Så jag har en kanelbullar på låret.

Jag har två andra tattereringar

en där och en där.

Och den ena

står fäst på.

Och sen en liten fisk.

Och den andra står ju fötta på.

Och sen bing på kvinnadskönt.

Okej.

Och de två blev ihop.

Jag har retitivit majorka

med familjen. Det visste du.

Och på planet dit.

Så

påbörjade jag

både läsandet av

en ny bok.

Den första boken jag läste på den sommaren.

Och

eventuellt

skrivandet av en ny bok.

Och jag ska berätta om båda de här sakerna.

Vilken vill du höra om först?

Jag vill höra om de i den ordningen som det skedde.

Var det så att du läste först?

Bliv inspirerad och började skriva?

Det ägde du om parallellt

under hela veckan.

Kan man börja med skrivandet då?

För det är så nyfiken.

Okej.

Uppredelsen då är

det här.

Jag tänker allt oftare på

alla resor som min mamma gjorde

med mina bröder.

Jag har inte funderat på dem så mycket.

Men under den senaste tiden

så slogs jag av att hon tog ut dem

för att se världen.

Alltså ännu än.

Och det gäste till exempel

till Kina med Niklas

en gång.

Ja och de gick på restaurang

och de hamnade mitten någon maffi

uppgörelse.

De drog vapen och ett skott

avdrossades så att säga.

Det var ju den här historia som sen gick i hemmet.

Och

Kalle fick åka till Prag

och de såg

Karlsbron.

Och mamma åkte också till Rom

med Kalle.

Och de var på Forum Romanum

och såg Karlsrem och så där.

Mängder av resor. Och jag fick

aldrig åka någonstans.

Och hur motiverade hon det inför dig?

Nej men det var aldrig...

Jag minns inte att vi ens har pratat om det.

Det var bara så det var.

Du kanske frågade men ja.

När ska jag få åka på mamma-resa?

Det borde jag gjort men jag har inget minna

av det här överhuvudtaget. Jag bara vet

att Kalle och

Nicke åkte massor

och jag åkte ingenting. Så jag

fick det. Varför tror du att mamma

inte ville åka

någonstans med mig? Och då svarade han

att du kanske inte ville.

Men det är inte sant.

Det blir klart att jag ville.

Någonting var i alla fall.

Men återspegledes det här också

i vardagen.

Att de inte får vara några slags favoriter.

Niklas var ju då favoritbarnet

för henne. Och

Kalle var ju den yngsta.

Jag vet inte. Det kanske var så att jag hamnade

lite i kläm där i mitten.

Hon värnade ju väldigt mycket om Kalle.

Hon sa ju ofta till mig.

Ni får inte glömma bort Karl-Johan sån.

När du och jag samarbetade.

Vad menar du?

Vi ska köpa en hamn och skriva tillsammans.

Berätta dig för henne.

Men Karl-Johan följer väl med?

Sån. Nej.

Glöm inte Karl-Johan.

Fan.

Mörkt.

Varför då?

Jättemörkt är det väl inte att hon

ville att Kalle

inte ska känna sig utanför?

Jo. Det är ju mörkt.

För att det är...

Vad hände nu?

Jag skojar.

Det är inte ärapeft.

Vad hände nu?

När hon såg att jag förändrades

inför någon replik. Vad hände nu?

Det som hände nu var ju att...

Det finns ett sårigt stråk över det.

Att min mamma säger till min kompis

att du får inte glömma bort Karl-Johan.

Det är ju...

Det är märkligt.

Udda.

Ända resan som jag minns att jag gjorde.

Ensan med en förälder.

Det var resan till Finland med pappa.

Jag vet inte om jag berättat om den för dig.

När vi åkte till Karellen.

Jo.

Jag minns inte, men jag kommer ihåg att ni besökte någon plats

där han som litet barn på 1800-talet hade lekt.

Vad?

Du kommer inte ihåg vad som hände?

Nej.

För mig är det här ändå en av de starkaste lysande

mindre i min barndom.

Jag kommer faktiskt inte ihåg att jag har berättat om det för dig.

Men jag minns inte så berätta gärna igen.

Okej, såhär.

När ni åkte finnans båt,

åkte du den här finnans båten när du var ung?

En gång.

Och det var ju väldigt dramatiskt,

för det var ju en vecka efter Estonia.

Det var ju tomt på hela båten.

Varför åkte ni en vecka efter Estonia?

För att jag och Rickard Flink skulle sälja in

multimedia kiosker till Helsingfors.

Alltså, det här var ju innan internet.

Anledningen till att jag och Rickard Flink,

du minns,

men anledningen till att vi var tidiga med internet

var att vi hade åkt på med multimedia kiosker först

hösten 1994.

Jag hade precis tagit studenten.

Och det var ju någonting liknande.

Att man via ett grafisk gränssnitt

trycker på grafik på skärmen.

Så det var ju någon slags hemsida egentligen.

Därför kunde vi snabbt

konvertera till internet.

Men vad hade du för mina båten?

Att det var läskigt.

Att det var sjögång.

Okej, jag åkte första gången då när jag var

sex eller sju år när det hände.

Jag minns ju inte mycket.

Jag minns ju de enarmade banditerna.

Det var fantastiskt att se.

Och jag minns frukostperfen på morgonen.

Jag minns flingerna.

Alla myra sorters flinger.

Det var enormt.

Det hade start, minns jag,

i enorma mängder.

Skålar som var stora

som cement blandade.

Man kunde bara

lassa i start.

Det var himmelriket.

Jag kommer ihåg Pinocchio.

Restaurangen Pinocchio.

Som låg vid Sanctericsbron.

Som hade All You Can Eat.

Det var väl den första restaurangen i Stockholm

som hade All You Can Eat.

Abrupt på startskålen.

Kommer du ihåg Pinocchio?

Nej, det gör jag inte.

Där var det mängder av.

Det var ju inte god mat.

Men det var ju svindlande att som 11-åring

och höra meningen

ät, allt du orkar.

I en tid då mat var väldigt...

Det var någonting väldigt begränsat.

Det är alltid roligt

när mina barn fyller år.

Och jag kan malvana sig

i kväll får ni välja vad ni vill.

För mat. För det var ju så med mina föräldrar och så.

När man fyllde år. Du får välja vad du vill äta i kväll.

Och de tittar på en

och fattar inte vad man menar

för de får ju alltid välja året om.

Hahahaha

Kommer jag på.

Det är sant.

Så var det för dig på Siljeland?

Ja, exakt så var det.

Och det var helt sensationellt.

Himmelskt, sagolikt ju.

Alltså det är ett sagolikt skimmer.

Ta, vad du vill.

Ta.

Var inte rädd

min son.

Jag har hårt

som jag i barn.

Sen.

Bannoramabar.

Hahaha

Nåt sånt.

Nåt sånt sa han väl.

Att vi inte åkte bara en gång

det förvånar mig så jävla mycket.

Eftersom det var pappas hemland som vi kom till.

Och

han svarade då till mig att

vi ska åka på ett eventyr du och jag.

Vi ska åka till

karelska näset.

Karelen.

Vi ska åka

över till Ryssland.

Det gick ju att göra det på den tiden.

Nu är det väl helt omedeligt.

Målet med den här resan

var att

vi skulle besöka pappas barn och oms hem.

För det var nämligen så att

karelen var ju helt hållet finst

från början och sen så förlorades det

till Ryssland under

vinter och fortsättningskriget.

Så den delen av karelen som pappar

hade vuxit upp i.

Då var det ett ryskt sedan 1942

eller vad det nu var.

Och

han ville ju hem helt enkelt.

Han ville ju se sitt barn oms hem.

Det är ju otroligt

länktan.

Han ville åka dit och han ville göra den resan

med mig.

Det är först nu egentligen som jag förstod

hur viktig den resan var från

om jag fick det som bilder då

som jag aldrig glömmer.

För det som hände då var att vi åkte över till den ryska siden

och så kom vi då till karelen.

Och karelen är ju

väldigt vackert.

Skog och sjöar och berg

och

det är lite grann om

de sjörika delarna av Värmland.

Det är väldigt mycket natur.

Du vet väl vad

Martinsson skrev om karelen.

Att det var en kanonplats.

De bevingade orden för Martinsson.

Det här skrev

Mitt i solen finns en pupill

en kärna.

Och det

gör den till kärlekens kärna.

Och varje gång som den ser

ner på karelen så uppstår den

äng och blommar.

Fint.

Han var ju

besatt av karelen.

Fast han aldrig hade varit där.

Precis som jag då egentligen.

Jag vet att det är mitt hem.

Den resan var magisk.

Alltså hur vi då i

bländande solgen mitten sommaren

åkte igenom karelen.

Och

han följde en kartbok

så vi fick väl stanna

för att han skulle läsa kartan.

Och vägarna blev

smalare och smalare.

Asfalten tog slut och det blev grus.

Och vi åkte liksom

upp och ner för backar.

Det var mer uppspelt och upphetsad.

Nu är vi nära.

Nu är vi nära mitt barn hos hem.

Du minns fortfarande inte vad som hände.

Jo, det var någonting som

inte fanns där längre.

Precis. När vi kom ner

för det där krönet vid den där skön

så var huset borta.

Det som hade hänt var att

när ryssarna tog

karelen så levde de alla finska hus.

Så

vi stigg ur bilen

och så gick pappa runt på den plats

där huset stod.

Helt omtumlad och

förtvivlad och förvirrad.

Stammande.

Det var som att han inte

kunde ta in det.

Hans hem var ju borta.

Förlåt.

Nej, vad sa han då?

Ska jag säga så?

Han stammade.

Här stod ett skjul.

Här var ingången.

Och vi hade en veranda här

där vi satt och

åtfråg oss och vi kunde se ut

över skön.

Han stammade fram saker

som hur det hade sett ut.

Jag märkte att han var väl i tagen.

Och så till slut då.

Och det är ju en sen som jag hade glömmer.

Det är när han då till slut hittade ett fundament

i betong i jorden

där flaggstången satt.

Och de hade liksom

inte fått bort den.

Det där fundamentet

så det satt kvar.

Och så så byggde han sig

på knä framför

det här fundamentet.

Så så lagde han pannan mot

själva

betongen.

Och så grät han sån skakade.

Starkt.

Det fick ju inte Nicky och Carl Johan

uppleva.

Nej, jag vet.

Men det jag då tänkte är

att den historien,

inte just den historien,

men historien om en far och en son

som åker på en resa

till faderns barndomshem.

Det har någonting kanske.

Det skulle kunna vara starten på någonting

som jag började skriva då

under de här sex dagarna i Spanien.

Så skrev jag varje dag

på morgonen samtidigt som jag då på eftermiddag

har läste.

Och nu ska jag berätta om den här läsupplevelsen.

Jag läste André Waldens bok

Jävla karar.

Har du kokka på den?

Nej, jag vet bara att den har kommit ut.

Var har den fått för recensioner?

Den recenseras den 12 augusti

alltså på lördag.

Så den har inte fått någon recension ass

utom bibliotekstjänstresension

som alltid kom ut tidigare.

Som alltid är positiv också?

Ja, där fick den fem av fem då.

Jag tycker om det där, att de är positiva.

De älskar böcker.

Det är lite som Nils Pettersundgren,

som alltid gav femma till allt.

Han älskar att gå på bio.

Men vad har vi på André Waldens?

Han är kronikör

idén.

Ofta liksom

psykologiska

betraktelser över samtiden.

Du gillar honom?

Ja du tror jag.

Han är väl lite för snäll kanske

för min smak.

Han känns inte farlig direkt.

Nej precis, han har ju anlagt

lite av den här

nörd perspektiv kan man väl säga.

Asså så lite grann.

Han är liksom anti-alpha-handeln

på en sätt.

Att han tystlåten

betraktar skenerna i världen.

Ja men han är inte sentimental?

Det är ingen Emanuel Karlsten direkt?

Nej, om nej, verkligen inte.

Och sen säger han ju då, det är väl det som är

hans stora förtjänst som ska bänt i

att han har formuleringar.

Likniser och sådana

som ju är otroligt skiktigt

som gjorda.

Han är ju en språk ekvillig brist.

Men jag har också klivit om

det måste jag säga.

Det händer ibland att jag skärmdumpar

det grejer som man har skrivit

och skickar till vänner.

Det gör det till Fredrik Vikinson.

Det kanske bara handlar om avundsjukad.

Det är inte alls

omöjligt.

Det är väl alltid så att det är

mer laddat med folk som är

aldrig träffade.

Men jag kan tänka mig att man är ganska

lik honom.

Jag tror att vi tre

i grunden är mjuka personer.

Om vi får säga det själva.

Men är vi tre mjuka?

Jo.

Svenska Dagbladets AI-system

tyckte att vi var arga och hårda.

Ja, jag vet.

Men vill man vara mjuk?

Man vill vara san.

Då måste man ibland vara hård.

Man kan väl kort säga att

så svårt som vi tidigare hade

för Fredrik Backmans framgång

i böcker,

lika svårt har jag haft

för den uppmärksamhet som André

Walden får

varje gång som han publicerar en text.

Förstår du vad menar du?

Men är han så stor?

Är det inte så att du följer folk

en typ av människor som läser Walden?

Ja, kanske.

Får jag ta ett exempel då?

När han började skriva för DN

då slogs jag av

och jag blev både äcklad

och förkyst av det.

Varje gång som han skrev en text

i DN så

blev den hysteriskt

länkad av DN medarbetare.

Hur brukar inte du bli det?

Björn Viman, Malin Ull.

Hur brukar inte du bli det?

Jag tror inte att det har hänt en enda gång

att någon DN medarbetare

har det som länkat en text

som han skrivit på Twitter.

Det finns en avundsjuka

över hur förtjusta folk är

i André Walden.

Nu har då hans debutsroman

kommit som heter Jävla Karar.

Jag tror inte

jag skulle läsa för dig

hur den börjar.

Du har två näsor

säger han.

Jag känner efter

som om du vore nödvändigt

för att avfäda påståendet.

Jag förstår inte vad han menar

men jag förstår att han ska förklara

att jag ser ett leende kripa omkring i skäget.

Det är som att

jag får endorfin som pumpas upp i mig.

Jag får en kick

när jag läser någon som skriver

att jag ser

ett leende kripa omkring i skäget.

Jag tycker det är så jävla fint bara.

Jag ser det framför mig

och älskar det.

Jag känner ingen som

skulle beskriva det så.

Jag vet precis vad det betyder

när ett leende kriper omkring i skäget.

Det är någon som är allvarlig

men du vet

det är för sin krökning i munnjipan

av ett leende som kanske kommer.

Du hade inte ett förändre leende

kripa omkring?

Det är det.

Byter plats?

Nej.

Jag läser

en mening till.

En passage till.

Kärleken ska inte gömmas för barnen

sa han

och lät oss skvalpa omkring i sängen

med den han låg med vår mamma.

Jag sökte mig till fotänden

och lyssnade till deras anhämtning.

Jag tyckte inte om det.

Han fick henne att låta som en häxa.

Jag blev rädd

att hon skulle ha en häxas ansikte

om jag såg efter så det gjorde jag inte.

Jag lät blicken klättra

på väggarna.

Fint.

Jag tycker bara att det är väldigt fint

att berätta om en pojke

som låter sin blick klättra över väggarna.

När han ska beskriva

om

när han och hans plastpappa

går ut och plockar mörklor

då skriver han såhär

han visar mig i mörklorna och vi stod på knä

i mossan och skrattade.

De såg ut som små hemlösa järnor.

Jag blir alltså glad.

Någon som berättar för mig

att han står framför en

mörkelmosse och säger att

mörklen ser ut som hemlösa järnor.

Men du verkar inte alls

på samma sätt.

Nej men när järnor är blottade

på det sättet så är de ju alltid hemlösa.

Förstår du?

När de har ett hem så gör de ju

innanför kraniet.

Så du menar att hemlös hade väl överflöret?

Nej, jag ser sig inte att det är dåligt.

Okej, här har jag.

Mamma har en stickmaskin

och när det är från köket hörs

slädens rastlande över bedden.

Jag ska starta upptäcka att

stickmaskinen är ett hårt slag

mot min längtan efter moderna kläder.

Stickmaskinen är

industrialiseringen av min tönthet.

Tänk den så då?

Nej!

Vad gör jag så?

Vi är sponsor av Fodora

för jag bara

håller upp en bild för dig. Jag tänker att

jag var inte ensam när jag

för tio dagar sedan kom hem från

mitt landställe, Gotland,

till Stockholm, med tomkyl.

Och allt var lite vimmerkantigt.

Barnen var oroliga.

Och bara idén

att gå ner till affären och

handla

råvaror och

hitta recept och göra mat.

Det var otänkbar.

Du menar att rutinerna inte har dragit till gång?

De har inte tagit form ännu?

Nej precis, du vet.

På landstället har jag

sopkorgen till höger

och här är den till vänster.

Det hittar inte sig lådorna.

Att då göra mat.

Nej, det var inte aktuellt.

Då tog jag fram telefonen

och klickade fram fordoraappen.

Det blev i Sushy.

Barnen har inte ätit Sushy på hela sommaren.

Du pratar om någon slags övergångsperiod

mellan sommar och

höstvarda.

Man kan kosta på sig och beställa middagar

kanske några kvällar i veckan.

Ja, precis.

Och för att få den här tjänsten att

förlänga sommaren, förlänga semestern.

Det är fortfarande undantagstillståndigt.

Vi har fortfarande frilejd.

Ja, det är väl en bra tid nu.

Nu är det som fordora just nu.

För nya kunder, ska man säga.

Har frileverans på sina beställningar

i 30 dagar.

Men rekommenderar alla att kolla in det här

och villkor för evigeundet gäller.

Så ladda hem appen och kolla in det här. Tack, fordora!

Tack!

Vi sponsorar Masta.

Inte bara Masta, utan mer specifikt

skulle jag säga.

Eller jag vill i alla fall prata om Masta CX60.

Alltså den här laddhybriden

som har en elektrisk räckvid på 63 km.

Vilket är ju väldigt mycket.

Jag kör en bil

som har en räckvid på 35 km.

Det är alltså dubbelt så mycket.

Jo, det kan man prata om.

Men man kan också prata allmänt om Masta tycker jag.

Men när du och jag har varit där.

Man känner ju att det är ett

generation efter generation.

De har hållit på i hundra år

eller så, Masta.

Och det syns ju,

inte det gör det inte minst

med de här vävda tygen och traditionella

sömmarna och lönträ

och allt det här lugna, eleganta

sofistikerade

får jag säga japanska.

Det blir en enkel och behaglig

kuper där.

Som ger mig lugn.

Den är ju jävligt kraftfull också.

Förlåt, nu kommer jag tillbaka

till den här bilen.

CX60.

Den har en dragbikt på 2500 kg.

Och det är inte så dåligt.

Jag tycker designen är

ganska avgörande.

Du vet att Mastaskaparna

de utforskar idena till

bilarna genom lera.

De modellerar i lera

för att det ska finnas skäl i formen.

Nej, det visste jag faktiskt inte.

Sen har de också Sveriges längsta

garanti, vet du det?

Nej, jag visste att alla bilar

har en nybilsk garanti.

Just det, för utan de tre åren

ordinarie så erbjuder Masta ytterligare

7 års förlängd

komponentgarantiv. Vad säger du om det?

Ja, men vi har sparat det bästa till sist.

Att man då kan gå in på Masta.se

M-A-Z-D-A.se

Och inte bara läsa mer, utan

bygga din egen bil

med alternfärg

till olika detaljer.

Det är en härlig upplevelse.

Gå in på Masta.se. Tack!

Masta, hej hej!

Gärna de mest udda

nätstrenderna.

Jag har kommit till kontakt med.

Det är ju NPC-trenden

på TikTok.

Vad är det?

Jag vet inte vad TikTok live är.

Nej, inte riktigt. Vad är det?

Du kan som TikTok använda det

streama, du kan underhålla

dina följare på olika sätt

och så kan de dricksa dig.

Du kan ju själv bestämma då

hur det dricksandet ska

utföras.

De kan bedja att göra saker till exempel.

Och så får du 5 cent

eller 5 öre

eller 10 kronor

om du utför det som de bedger att göra.

Alltså, det här är bara början.

Det här kommer ju spåra ur.

Eller har redan gjort såklart. På olika sätt.

Alltså, folk som behöver cash.

Inte minst kvinnor då, som

det blir någon slags Onlyfans

liknande resultat av det här.

Ja, men den är

i USA mest omtalade TikTok live-trenden nu.

Det är att använda den

lossas vara en NPC.

Alltså, non-player character.

Vad har vi på NPCs?

Jag vet inte vad

det är.

En NPC.

Det är de karaktärer

i ett dataspel

som är statister.

Ja, okej.

Alltså, som datorn regisserar.

Det styr över.

Alltså, du vet, om man kör runt i

Grand Theft Auto

då går det ju runt folk på gatan.

Och parkerar du din bil

och knackar en av dem på ryggen.

Du har ju henne

bara ett begränsat antal reaktioner.

Kanske fyra

meningar eller fyra kropps, fyra åtbörder

som de upprepade

beroende på vad du gör.

Och en TikTok-trend då är just nu att herma

sådana.

TikTok är en Pinky doll.

Är den mest uppmärksammade. Hon känner

7000 dollar

i kanske.

Alltså, 70 000 spänn.

Jävlar, asså.

På det här.

Det är för att folk dricksar henne.

Det finns 5 eller 7

meningar

och åtbörder som du kan

be henne göra.

Alltså, kan man se den någonstans?

Jag skickade länken nu.

Ready?

Yes, yes, yes.

Yes, yes, yes.

He, hi, yes.

You gotta feel like a cow girl.

Let me ride it, huh?

He, hi, yes.

You gotta feel like a cow girl.

Let me ride it, huh?

Go crazy, go crazy.

Oh, oh, oh, oh.

Yes, yes, yes.

Men gud.

Så en gång i sekunden

eller varannan sekund så får hon då dricks.

Du hör och så säger hon de

meningar som folk har betalat för.

That's a great vibe.

That's a great vibe.

You know the vibe.

Oh, take it baby, I love you.

Yes, yes, yes.

Vad är yes, yes, yes då?

Det är en mening som den här NPC-n har.

Vi får gissa att de grejer

de säger mer sällan är dyrare.

Yes, yes, yes är väl den billigaste.

Med fem cent.

Det där var skökt.

Yes, yes, yes.

Oh, take it baby, I love you.

That was good, lemonade.

Ice cream is so good, yes.

Do you think, do you think, huh?

Yes, yes, yes, pop, amazing.

Ice cream is so good, yes.

Back on, yes, back on, yes.

Back on, yes, back on, yes.

Back on.

Men det är klart att det måste väl...

Det är väl sexuellt, eller inte det?

Hon har en u-ringning och är...

Det finns också någon

maktutövning i att styra.

Alltså att hon är en maskin

i våra händer.

Det är ett mörkt stråk här.

Eller håller du inte med?

Det är mörkt och kymmer samt eftersom

det här visar att man kan tänja gränserna

till precis där det fortfarande faller

inom TikToks, Instagrams,

ramar och regler.

Ja.

Men den som utför ändå en docka i händerna

på dricksarna.

Och det här är bara början.

That was good, lemonade.

Ice cream is so good, yes.

Med det sagt...

Kan det här vara nånting för oss när vi slutar podda?

Ja, när inkomsterna från podden törs till ut

så vi måste driga ut kassan

så öppnar vi då ett

live TikTok.

Jag kan vara allan.

Fan vad du skulle kunna bli rik för det.

Alltså folk som saknar då allan imitationerna.

Och då sitter du bara där och så är du allan

och så får de...

Då skriver de så här...

Skal.

Och sen i vissa saker är det dyrare då.

Ja men...

Det är morsomhetet

Yes Yes Yes.

Värkligen, fan vad spännande.

Ja men vi har en plan.

Ja, underbart.

Vi gjorde det.

Och nästa vecka gör vi det en gång. Vi ses med mig igen.

Yes Yes Yes.

Är du över mig?

Är du över mig?

Är du över mig?

Är du över mig?

Du fick slicka soren

Tvårarna

De var aldrig någonsin gåare

för dig

Lara tio till centimer

på att vara den som möjligt

Jag var skönt om att

natt svärt sen så kom du

Jag behövde dig

kom över dig

Är du över mig?

Är du över mig?

Tack och för lovat igen

Du kommer bli

nåns bästa

Om jag var du

i kväll

så skulle jag vara över mig

utan nu och under någon gång

mig

under någon gång

mig

Machine-generated transcript that may contain inaccuracies.